Den här boken om Jörn Donner och Bitte Westerlund är mycket populär just nu i Finland. Den som vill låna boken från en bibba får förbereda sig på långa köer. Jag tror att boken funnit sina läsare också i Sverige.
Jag hade tänkt att jag köper den på bokmässan i Helsingfors, dit jag ska om en vecka. Hade kanske då kunnat få författaren Philip Teirs (före detta kollega från KSF Media) och Bitte Westerlunds signaturer. Men sedan tänkte jag att jag vill stöda vår lokala bokhandel i Lovisa och köpte boken där istället. Fint att den inte var slutsåld där just nu.
Hösten är böckernas och tidningarnas tid för mig. Och kanske jag snart åter lägger ett nyss pussel.
Bloggaren Mitt Skogslidenhar ett tema som heter Färgsprakande fredag. Jag har flera gånger tänkt vara med i det, men varje gång glömt temat. Nu råkade jag se bloggvännen Geddfish länka till sitt inlägg på Facebook och då tänkte jag, NU ska jag vara med. Ni vet ju att mitt liv inte sprakar av färger, men det kan ju börja göra det. Fastän jag älskar svart och vitt, grått och mörkbrunt 😀
Jag skrattade faktiskt gott och länge igår åt denna tomte. Han fick mig att fnissa. Så han hade mycket väl kunnat kvala in som ett Glad måndag-bidrag men nu fick han stå för de färgsprakande istället.
Hos Elisamatildaär det temat ”Egenskaper” som gäller. Hon frågar följande och jag svarar:
Vad är du för kort för att göra? – Nå upp till översta hyllorna i mitt kök här hemma, och ibland finns varor på hyllor i affärer så högt uppe att stege behövs och då får någon annan klättra.
Vad är du för envis för att göra? – Jag är för envis för att ge upp, om det uppstår tekniska problem vill jag lösa dem, och om jag inte genast hittar en sak jag letar efter ger jag inte upp i första taget.
Vad är du för rädd för att göra? – Har ännu tandläkarskräck. Innan pandemin fick jag bort en del av rädslan. Sedan fick jag inte gå dit på ett par år och nu finns rädslan igen…
Vad är du för lat för att göra? – Orkar inte läsa långa instruktioner och manualer. Tillreder sällan mat här hemma, går hellre ut och äter.
Vad är du för ung för att göra? – Undrar om det finns något sånt då man fyllt 61 år? Skriver som Elisamatilda, jag är för ung för att gå i pension, men om fyra år borde jag få göra det.
Jag glömde att ta bilder då jag var ute i dag. Så det blir ett minne från läsarresan i maj, från Finnlines som gick från Tyskland till Finland.
Jobbade från halv tio till halv tre. Sedan hade jag tid hos fysioterapeuten, en helt underbar person som aldrig bannar om övningar blir ogjorda. Hon förstår att det då behövs andra övningar, som enkelt går att genomföra i vardagen. Efter tre besök har vi hittat bra övningar för mig, en del med gummiband, andra utan. Det räcker med att jag har tillgång till stol och en vägg, och så förstås golv att stå på. Balansövningen var intressant!
Handlade till mamma, köpte till mig själv sånt jag ska ha då jag åker till Tammerfors på innebandymatch under helgen.
Dagarna går fort. Det lär vara 66 dagar till jul 🎅 Jag ska börja äta godiset från kalendern onsdagen den första november!
Och fina Lasse Berghagen gick bort 😭 Han var inte särskilt gammal då han blev bara 78 år. Men hjärtoperationer är stora ingrepp och hans kropp orkade inte med det. Frid över hans minne ❤ Många fina stunder och sånger gav han oss 🙏
… och snart känns det att jag kan pusta ut lite. Besök hos fysioterapeut imorgon, massage på fredag efter fem veckors paus. Behövs verkligen. Ibland blir det paus av olika orsaker, nu grasserar jag influensor, bland annat.
Isande kallt i dag då vi planterade ljung på gravarna. Men skönt att få det gjort. Det är ju bara jag själv som måste gräva fram en varmare tjock tröja, klä mig i högskaftade vinterstövlar, skaffa en ny varm vinterjacka (har bara en kappa).
Kära pappa. Nästa år fyller du 100 år. Saknad har du varit länge ❤ Att du själv valde att lämna jordelivet, utan att lämna en förklaring har satt spår i mig.
Jag förstår nu som äldre varför jag skapat ett pansar kring mig. Jag blev övergiven då som 15-åring utan att veta varför.
Då jag blev övergiven för tio år sedan i samband med skilsmässan sa terapeuten att jag har all anledning att gråta. Jag undrade nämligen då varför jag grät så mycket. Varför tårarna aldrig tog slut. För i grund och botten hade jag ju det det bra ändå. Med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb att gå till. Fastanställning på den tiden.
Terapeuten fick mig att förstå att jag tappert hade kämpat på, troligen inte sörjt färdigt, inte fått sorgen bearbetad efter pappas bortgång. Sedan ploppade allt upp på nytt då skilsmässan kom som en blixt från en klar himmel.
Efter det har jag troligen byggt ett skyddspansar för att inget och ingen ska kunna såra mig igen. Jag har varit ensam snart tio år och det har blivit naturligt att jobbet fyller min vardag från morgon till kväll.
Jag har ofta velat skriva om djupare saker än en massa ytligt tjafs. Men jag har tagit hänsyn till andra människor, och jag gör det fortfarande från fall till fall.
… men än går det att promenera på ”spången” genom vassen på Lovisaviken. Hälsostegen i dag blev kring 3100. Trevligt med sällskap på sena eftermiddagspromenaden!
Annars var det en ganska kaotisk dag med många samtal i bägge telefonerna och när jag fick undan en text från mejlen kom två till. Det kändes som att jobbet aldrig tog slut, men visst gör det det 🙂 Lite extra rörigt blev det under trekvart på dagen då det kom larm om att hade uppstått en brand i vårt lilla köpcenter Galleria.
Jag ringde runt och kollade om någon medarbetare hade möjlighet att åka dit då jag själv satt fast i produktionen. Men ingen svarade och de som svarade hade inte möjlighet att gå, så jag var på väg själv till utryckning då det sade PLING i telefonen och en väninna, som råkade vara på plats, skickade en bild via Whatsapp.
Det var ”bara” en stekpanna som hade fattat eld i ett restaurangkök där mat friterades. Elden släcktes fort, men det hade kunnat gå värre.
Nu ikväll blev det bitter förlust för Finland i EM-kvalet mot Kazakstan, 1–2. Finland pressade hela första halvleken och hade massor av chanser men K fick en straffspark och gjorde sedan ytterligare ett mål.
Nuförtiden tar jag inte förluster hårt, varken Lovisa Tors i innebandy eller förluster i Finlands hockeymatcher eller i fotboll. Jag rycker på axlarna. Det var bara en match, livet går vidare, det finns viktigare saker än sport.
Borde det här klassas som något allvarligt? Att jag tappat stinget? Ointresserad är jag inte, men jag behöver min energi till annat. Vill inte låta den rinna av mig till en massa negativt tänk 🙂
Ikväll ska jag se på ”Hemma med Ernst” ❤ Tror inte att programmet ger mig negativa vibbar eller att där kan komma något som gör mig upprörd,
Jag samlar Hälsosteg på olika sätt under de hektiska arbetsdagarna. Går ut korta svängar, och ibland fram och åter till affären till fots. Har ju inte bil längre så det blir en del steg därför. Långa promenader har det inte blivit men 75 000 steg i månaden ska jag minsann skrapa ihop om jag bara får vara frisk.
Så här grönt och lite gult var det ännu igår den 16 oktober. De två andra bilderna är tagna i söndags.
Jag trodde att jag hade många Glad måndag-bidrag på lager. Men de har börjat sina nu, så det gäller att hitta nya! Den här blomman fanns på Kungsdammens gård den nionde juli då det var Öppna Trädgårdar där.
Glad måndag har uppfunnits av mig och länkar till många andra som är med hittar du här.
Måndagen upplevs ibland som en tung dag, en ny arbetsvecka börjar och det dröjer innan helgen kommer. Men måndagen kan vara en glad dag ändå. Och vi kan sprida glädje om måndagar med olika roliga eller till exempel färgglada bilder.
Jag är inte direkt en vän av saker tillverkade i plast. Men jag har gett efter då det gäller vackra kvistar som ser nästan äkta ut med frusna rönnbär och lingon, kottar och granris. Jag har dem i en vas på balkongen. På mitt loppis i somras var jag redo att ge gratis bort kottarna och granrisen, men ingen ville ha dem 😂 Så nu köpte jag frusna rönnbär och lingon till.
Och ni som känner mig. Klistermärken! Kan inte ha för många av dem. Nu lite vintertema för kommande månader. De används i min dagbok och ibland på postcrossingkort och på kuvert då jag skickar post till vänner och bekanta.
Det är +6 grader nu när klockan är 18.30. Det har både regnat och varit sol i dag. Två gånger såg jag regnbågen. Mamma har fått ved in till sig och en mus som hade avlidit och sedan börjat lukta fy-tvi-vale har hittats och burits ut. Frid över dess minne 🙏😇
Alla som bor i gamla hus vet att det är den tiden på året nu. Kallt ute, varmt inne. Även möss vill ha det varmt 😀
Bränslepriser i slutet av september på Linnantuulis K-Neste-station. Ett av två bidrag jag bjuder på i dag i Skyltsöndag som vi är många att fira tillsammans med bloggvännen BP.
Och så ett sommarminne från maj då vi på Nya Östis läsarresa besökte Gränna i Sverige.
Igår var det dessvärre förlusternas dag på ett par sportarenor. Lovisa Tor ledde med 2–0 men tappade sedan i andra och tredje perioden greppet mot SBS Wirmo och förlorade 3–7. Det svider då motståndarna gör mål i numerärt underläge och också kan slå in en boll i tomt mål då vi försöker pressa med sex utespelare mot fem.
Finland förlorade också i EM-kvalet mot Slovenien på bortaplan. Hemma hade vi vunnit 2–0. Om lagen i gruppen spelar i kors och om vi vinner våra återstående matcher har vi chanser att gå vidare till EM-slutspelet i Tyskland i sommar. Men gårdagens förlust försämrade utsikterna.
I dag kunde jag glädja mig åt en regnbåge. Hade sovmorgon och sedan långsam frukost med Hufvudstadsbladet. Dammsugning också gjord. Nu ska jag skriva ett par förhandsinställda inlägg till bloggen eftersom måndag och tisdag åter betyder långa arbetsdagar med tidningen.
Tidningsjobbet är fortfarande roligt, om nu någon tänkt att jag länge suckat över långa dagar. De långa arbetsdagarna infaller i början av veckan, och ibland kan vårt lilla team rubbas i jobbet om någon blir sjuk. Sådant inträffar ju på alla arbetsplatser. Att då kunna omorganisera med kort varsel och skippa vissa saker hör till arbetsbilden. Och för att mina timmar ska räcka till för både jobb och privata grejer planerar jag mycket, ibland med noggrant tidschema i kalendern.
Ni som följt min blogg en längre tid vet att jag i något skede började irritera mig över att julen kom till affärerna redan i slutet av september. Då beslöt jag mig för att köpa en julkalender och börja äta godiset redan i oktober eller i november. Så jag har tänkt börja med denna Marabou Oreos kalender den första november.
Mitt beslut kan jag sova gott på, för jag köpte två nya kuddar under samma butiksbesök.
Hade lite tur också denna vecka då temat i utmaningen Hoppa på tåget är VÄG. Jag hade kvar en bild i mitt arkiv, från Österlen och Nya Östis läsarresa i maj 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 