… att bli emottagen på en intervju vid ett så här vackert dukat bord ❤ Små salta tilltugg, goda soppor, en morots-shot. Intervjun var också härlig att göra. Gamla minnen från kära Lovisa ventilerades och det ena gav det andra ”kommer du ihåg?”…
Igår när jag gjorde intervjun öste regnet ner. Jag cyklade till och från platsen, kanske 600 meter i en riktning, så det gick bra. Jag har regnjacka och inte är jag gjord av socker heller 🙂 Sommarregn är ok, men tidigt på våren och sent på hösten är regndagarna kalla.
I dag verkar vi få sol hela dagen. Det kan bli lite trädgårdshäng efter att jag uträttat vissa ärenden.
Den här bilden tog jag i fredags och det var också en arbetsvy eftersom First Friday firades i Lovisa. En del företag hade lite längre kvällsöppet och jag intervjuade en familj som hade kommit för att ta del av evenemanget. Här sitter jag således på Café Favorits terrass på Gamla Apoteksgården.
Ett förmånligt nöje är att blåsa såpbubblor. Det finns också färdiga blandningar att köpa. Den jag köpte kostade cirka tre euro och fastän jag redan har använt den tre gånger finns det mycket kvar i flaskan.
Den innehåller också en färdig stake som är formad så att du inte behöver blåsa bubblorna själv om du inte vill. Det räcker med att veva staken i luften. Är det en blåsig dag blir det fart på bubblorna direkt 🙂
Ni ser att jag uppfyller ålderskriteriet för användning 😀 Du ska ha fyllt tre år för att få använda den här blandningen. Den må icke förtäras via munnen, för då tror jag att användaren ser ut som om hen fått rabies 🙂
Någon övre åldersgräns för användaren finns inte, så gör såsom jag skrev i en kolumn nyligen. Gå ut och blås såpbubblor, det blir man glad av!
En koncentrerad tant med såpbubblepinnen i högsta hugg.
Min syster som också klarar 3+ åldersgränsen lyckades även hon skapa fina bubblor.
HÄR finns en lista på andra som är med i Glad måndag. De bloggar också om annat, så bekanta dig gärna med deras skriverier 🙂
”Vad har hänt genom din lins under denna vecka”, frågar bloggkompisen Åke. Han leder utmaningen Veckans foto. Hos mig brukar det bli en del foton över, sådana bilder som jag inte vet vad jag ska göra med. Men den här veckan kom jag faktiskt på en idé, att visa foton av foton 😀
I måndags var jag på jobb. Jag intervjuade Monica Björkell som har sin första utställning någonsin då hon visar foton i Café Favorit på Alexandersgatan i Lovisa. Artikeln kommer i tidningen den 12 juni men finns redan på webben. Den kan läsas enbart av tidningens prenumeranter, men jag tror att mina bloggvänner i alla fall kan se inledningen av artikeln och bilden av Monica. ”Se det stora i det lilla” kan beskådas hela juni månad.
Fina små målade stenar finns på en liten mur som ligger intill kafeterian och Gamla Apoteksgården. Olet valo = du är ljuset.
Det här fenomenet med målade stenar har blivit allt mer populärt. En del uppmanar andra att måla en sten och lägga den efter den första, den andra och den tredje och sedan se hur lång ormen av stenar kan bli. Fin idé tycker jag.
Ett minne från läsarresan till Andalusien och Jerez 2018. Ridskolan där var verkligen värd att se. Christian upprätthåller också traditionen med Skyltsöndag. Hos honom kan du läsa allt möjligt annat intressant också, därför länkar jag inte alltid till hans specifika söndagsinlägg. Han tog över stafettpinnen för Skyltsöndag av en annan bloggvän, BP med Konst eller konstigt. Titta in hos henne också!
Jag hade kunnat vara med i Åkes Hoppa på tåget igår också då temat var Flagga. Men jag kom inte ihåg att fota nån flagga… Vi har Prideflaggor här i Lovisa och jag hade gärna tagit en bild av den. Dessvärre blev den från torget åter stulen. Det är polisanmält och stöld eller förstörelse av regnbågsflaggor och annat som har med minoriteter att göra klassas numera som ett hatbrott. Bra så!
Här var jag på jobb i dag – Pyttis festarit, ett familjeevenemang. Så den här gången blev det många människor på fotot 🙂 Bloggvännen BP som önskade att jag skulle ta bilder på Fun Run-powerboat-evenemanget måste jag däremot göra besviken. I och med att jag var i Pyttis var jag inte hemma i Lovisa då båtevenemanget arrangerades.
Det händer så mycket varje veckoslut. Bluegrass-musikevenemang i Strömfors, båtarna på Lovisaviken och amerikanska bilar i Strandparken, Pyttis festarit, Hembygdsfest i Lappträsk. Sommaren är kort så det gäller att välja och prioritera.
Efter jobbet besökte jag och syrran favoritcaféet Café Favorit 😀 Och då blev det åter en gång Pavlova-bakelse. Maräng, lemoncurd, grädde, bär… Mums!
Sjunde juni. Jag har varje dag försökt njuta, timme för timme. Ibland har det regnat, och det blåser mest hela tiden. Just nu är det sol och +15 grader så jag är nöjd. Inga skogsbränder som i Kanada, inte 40 graders hetta som i Sydeuropa. Vi har det kanske idealiskt hos oss ändå?
Syrenen utanför min dörr och vår terrass här i Äppelviken har nu kommit så här långt i sin blomning.
Blir detta sommarens hit? Vitt vin med jalapeño. Mitt svar är ja, absolut, det var jättegott! Fräscht, syrligt!
I Lovisa hade vi vår första First Friday den här sommaren. Ett evenemang då många affärer och även cafeterior håller öppet till 19 på kvällen.
Det krävs säkert lite tid, hela sommaren och hösten, för att det här ska rota sig hos kunderna. Att man skriver in i kalendern att den första fredagen i varje månad är lite speciell i småstaden. Shoppa lokalt om du vill att det lilla lokala ska finnas kvar.
Vid Skeppsbron finns också nu den här tillfälliga uteserveringen. Fylla har en restaurang i centrum men satsar också på enkla maträtter och ett bra dryckesutbud vid stranden, där det sedan tidigare finns ett par andra restauranger. Just i dag var det blåsigt och kallt, + 13 grader. Men en drink blev det här. Hade jacka och tröja och sedan en filt kring benen. Skam den som ger sig!
Tomt ser här ut men kunder kom och gick. Jag fotar ju ofta så att ingen ska känna sig utpekad i den lilla staden. Dessutom var här liv och rörelse för att det imorgon arrangeras Fun Run här.
Ville inte spara denna skylt till söndag, för då har ju Fun Run varit och farit 😀
Och så över till Elisas frågor med temat distraktion, och mina svar!
Vad är du på väg att avsluta? Detta blogginlägg, och denna fredagskväll 🙂
Var ligger ditt fokus just nu? Morgondagens jobb och att själv må bra.
Vad ser du fram emot härnäst? Massage och öppna trädgårdar nästa vecka, frissa den 17 juni.
Vad hoppar du aldrig över i din morgon- eller kvällsrutin? Frukost på morgonen, kvällsrutinerna varierar.
När firade du senast något? En väninnas son blev student och hade fest i lördags.
Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.
Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.
Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.
Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.
Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.
Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.
Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.
Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.
I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här. Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?
(Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)
Dagen började med ösregn, men nu ser det ut så här då jag sitter och tittar ut från arbetshörnan. Solen kom fram vid 18-tiden.
Kollegan Pia och jag promenerade hemifrån till NÖ:s sommarmöte. Det ösregnade hela vägen, men det finns ju paraplyn. Vägen var kanske 600 meter lång.
Det blev inga foton i regnet eftersom jag hade fullt upp med att bära min väska och hålla paraplyet så att jag inte blev alltför våt.
På mötet pratade vi om hur en artikel byggs upp, om den är en nyhet eller om det är mer lättsamt innehåll. Hurdan är en bra rubrik? Vad ska vi tänka på då vi skriver ingresser och bildtexter.
Sånt här har jag gått igenom som chef med underlydande genom tiderna ett antal gånger under de snart fyrtio år jag jobbat som journalist. Men repetition är aldrig av ondo och vi lär oss hela tiden något nytt, också för att språket lever och förändras. Så jag blir aldrig trött på de här genomgångarna och föreläsningarna, och nu behövde jag inte stå för arrangemanget själv. Jag är en frilansare bland många andra.
Det blev en lång dag eftersom jag efter kursen träffade min syster och handlade till mamma. Vi besökte fyra affärer men hittade till exempel inte ett trädgårdsbord som vi hade velat ha. Däremot hade Lidl italienska veckor och vi köpte glass där.
De dagar jag har skyndsamt, något inbokat för varje dag, känns det som att jag hade bloggtorka, men det handlar mer om att jag inte hinner ta bilder som jag själv tycker är intressanta. Jag knäpper något i all hast och det känns ganska tråkigt.
De närmaste dagarna, även på helgen och nästa vecka, finns det något i kalendern varje dag. Kanske jag borde vara nöjd för att det hela tiden händer. Men jag upplever också det som lite småstressigt. Jag orkar inte flänga runt i denna ålder såsom jag gjorde för 10-20 år sedan. Jag har blivit långsammare och jag behöver mycket sömn.
I april 2023 tog jag den här videon. Videon är ju sånt jag borde publicera oftare här. Det har bara inte blivit av, eftersom det är lättare med bara foton 🙂
Jag var på en runda i söndags med mamma som går eller sparkar sig fram med sin rollator. Vi mätte sträckan hon brukar åka längs. Den var 680 meter och här går vi över en av de broar som går över ån i Lovisa. Jag vet inte hur många det finns totalt men ganska många är de. De flesta är avsedda bara för fotgängare och cyklister, men klart att det finns rejäla broar som håller för biltrafik också.
Stenarna som kantar ån och som är mossbeklädda är så vackra tycker jag. För länge sedan fanns det också trappor ner mot ån, en del finns säkert kvar. Invånarna tvättade mattor och kläder i ån har jag förstått.
Det vore allt ett äventyr att åka liten båt eller paddla ner för ån!
Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.
Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.
Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.
Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).
Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.
Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.
Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.
Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.
Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.
Här tycks Muminmamman redan vara i farten med tidiga nypotatisar. Sedan tror jag att hon drömmer om kommande skörd. Lök, tomat, äpplen, vindruvor och bär eller vad allt här förekommer, får vi nog vänta på här på våra breddgrader.
Sedan till en helt annan historia. Den där fasanen som jag först trodde var en tjädertupp. Han har ännu inte hittat någon partner. Så han är kanske lika bekymrad som jag. Finns det nu verkligen ingen som vill umgås med mig, tänker fasanen.
Jag kan ändå inte börja göra riktigt såsom han gör. Strutta omkring i odlingsspalterna och gala högt. Grannarna skulle nog ha ett och annat att säga då.
Häromdan lär fasanen, i och för sig en mycket tidig morgon, ha gått ut i Karlskronabulevardens park för att skrika. Hittar han inte en fru på vår gård kanske hon finns i parken. Nej, han har nog blivit lite väl urbaniserad. Jag tror inte att han hittar en lika urban fru.
Och jag kan inte heller sätta mig där och skrika och hoppas att jag ska hitta en partner. I så fall kommer nog personer i vita rockar och hämtar mig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 