Lovisabyggnader, Generalshagens skola

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I den här skolan gick jag som barn. Den var en folkskola då. Efter det blev det för min del mellanskola och sedan tre år i gymnasiet.

Skolreformerna har varit många genom åren. Faktiskt så många att jag inte riktigt minns hur det var… jag tycker att jag gick fyra år i folkskolan och sedan fem år mellanskolan. Men folkskolan hade sex klasser, så man kunde också välja 6+3 i stället för 4+5. Det fanns något som kallades ”Meddis” då jag var ung, det var väl medborgarskola man valde om man tog 6+3 alternativet?

Senare började skolorna kallas lågstadium och högstadium. Kombinationen kanske heter grundskola fortfarande? Nä, nu börjar jag känna mig helt råddig 😀

Hur som helst. Jag tror att många av oss som är i medelåldern i dag har massor av minnen från den här skolan. Och nya minnen skapas varje dag eftersom skolan, som numera heter Generalshagens skola, har funnits i många årtionden. Jag har försökt luska ut när skolan byggdes men inte hittat den informationen.

Fler vintriga Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Världen på en del av de här bilderna ser nästan svartvit ut. Men några färger skymtar här och där i form av hus och bilar.

Träden på gården där jag bor.

Men det som ögat ser, allt det sagolikt vackra, är inte lika lätt att fånga på bild 🙂

Det ser ut som om det låg bomull på grenarna 🙂

Lite gult lyser upp bland de svarta, vita och grå nyanserna.
… och ser man på! En röd bil!

Som ni ser har jag varit ute en liten sväng i dag. En väninna skjutsade mig vänligen till bokföraren. Jag cyklar dit på våren och sommaren, men nu står cykeln i husets förråd.

I måndags fick jag problem med nätbanken. Jag är säker på att jag slog i användarkod och lösenord rätt, men det oaktat låste sig banken. Efter att jag stått i telefonkö en ganska lång stund fick jag veta att jag kan göra nytt försök på tisdag morgon.

Tisdagsmorgonen kom. Koderna funkade inte. Nytt samtal till banken. Jag skulle ha fått vänta ytterligare ett dygn för att få i gång nätbanken, men nu råkade bankkontoret i Lovisa vara öppet. Där på Aktia var kundtjänsten vänlig och nu är problemet löst.
Hur det överhuvudtaget hade uppstått vet ingen. Jag hörde om andra som samma dag hade haft liknande problem.

Det här fick mig att tänka på hur ofta jag behöver mina nätbankskoder. Det är inte enbart då jag betalar fakturor utan också då identifiering krävs i massor av olika sammanhang.

Det digitala i all ära, men visst lever vi i en sårbar värld.

Vintriga lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En av våra vackra parker i centrum.

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.

Jag är på väg till en intervju, ner för Drottninggatan mot stadsbibban som ligger långt där borta som bilden tar slut.
En del av Långgränd.

Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.

Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤

Ordningen återställd

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Nu känns det som att arbetet med pusslet kommer att löpa bättre.
Jag hade mätt fel. Bordet är över en meter brett på kortsidan, så jag kan lägga pusslet på det led jag gjort innan!
Jag som trodde att det inte gick, och då blev belysningen fel, hur jag än vände mig och flyttade lampan. Men NU känns det rätt ❤

Nu börjar det gå undan med LITE annan fart. Inte för att jag har bråttom, men för att pusslandet känns roligare då jag får rätt belysning.

Glad måndag! 07-01-2019

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag frångår i dag konceptet med bara en eller två bilder i min serie Glad måndag!
Glad måndag kan också vara efterskvalpet av en glad söndag!
I går vann hockeylejonens juniorer VM-guld och mitt favoritlag Lovisa Tor vann bägge matcherna i division ett under lördag-söndag.

Min syster föreslog också i går att vi skulle gå till museet och se utställningen ”Där gatan gick en gång – Lovisalandskap i förändring”.
Det kändes jättebra att vi hann dit, för utställningen håller öppet för sista gången i dag.

Kommendantshuset, Lovisa museum.
Intressant film som visade gamla vyer från Lovisa.
Alla dessa byggnader som inte finns kvar. Fotot har jag tagit av en bild som finns på utställningen.
Bokhandeln, finns inte heller mer…

Det här är en av de byggnader jag saknar mest i Lovisa. Min mammas faster jobbade där, min syster har jobbat där. Jag drömmer fortfarande ibland om att jag är där och handlar.

Miniatyr av sjöfästningen Svartholm.

Seger och mat som smakade!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Någon kanske undrar varför jag och många andra supportrar sitter frivilligt i en buss åtta timmar för att se en match som är två timmar lång. Och hur fördriver fansen tiden i bussen?

Skidtävlingar på väg upp mot Jyväskylä. Juniorhockey-VM:s bronsmatch på hemvägen.

Några har surfplattor med sig och så gott som alla hittar något tidsfördriv på smarttelefonerna. Men vi pratar faktiskt väldigt mycket med varandra så där på riktigt också 😀

Bak i bussen lyssnar många på musik och där spelas det ofta också kortspel.

En restaurangkedja där ingen alkohol serveras och inga cigaretter finns till salu.

Då vi reser längre bort har vi alltid åtminstone en timmes matpaus, och en del kortare pauser för dem som vill röka eller gå på allmän toalett.

Pepparbiff – aaah!

Efter att i Lovisa under två månader på restaurang endast ätit veganrätter satt den här pepparbiffen som handen i handsken eller som gourmeten i Caritas mun ❤

Från bussfönstret njuter vi av fina finländska vyer.
Julle och Peik planerar.

Vi var framme i god tid och det fanns tid att spionera på Tors strategier inför matchen. Å andra sidan hade det väl varit vettigare om jag hade kollat motståndarnas strategier och inte våra egna 😀

Här gör Tor ett av sina sex mål. Vi låg under 3–1 men vann slutligen med siffrorna 4–6. Exakt de siffror som jag hade lagt in på Resultatvad. Jag betalade fyra euro och vann cirka 130. Inte illa alls.

Och i dag vann vi borta mot NJ i Seinäjoki med siffrorna 1–10. Den matchen såg jag via Kepit.TV streamad på nätet för fem euro. Jag hade tänkt sätta resultatet 1–11 på Veikkaus, men tänkte att nej – så galet bra kan det inte gå. Det gick NÄSTAN så galet bra 😀

(och ps… vi vann ju hockey-guld i Junior-VM också) ❤

Skyltsöndag, den 6 januari 2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Första söndagen i januari! (redigerat 6.1.2019 efter att en bloggkompis påpekat – jag kan inte räkna! :-D)

Den här skylten finns hemma hos Eddie Bruce som är en välkänd profil i vår stad. Hans intresse för gamla foton och postkort från Lovisa började redan för fyrtio år sedan. Efter det har han tagit hand om en massa andra gamla bilder och negativ. Han har gjort en stor kulturgärning och även publicerat böcker med gamla bilder.
Jag skrev ett reportage om honom i Nya Östis som kom ut i fredags.

En gammal gatuskylt.

Skyltsöndag förvaltas av bloggaren Konst eller Konstigt och hos henne finns länkar till andra som är med i utmaningen.

Bitar som ska hitta sin plats

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Jag har ännu mycket kvar att pyssla och pussla med 😀

På en knapp vecka har jag inte kommit särskilt långt. Dels beror det på att jag inte har haft många timmar tid att pussla och sortera varje kväll, det har blivit en timme här och en halvtimme där. Dels beror det på att pusslet är ganska svårt. Det har 2000 bitar och kräver ett utrymme på 98 cm x 67 cm.

Att sortera bitarna tar sin tid. Förvånansvärt många går i samma nyans, bland annat de som ska utgöra solnedgång, vatten och himmel. Men det går att hitta detaljer att utgå från, för att få en början.
Jag tyckte jag var noggrann, men jag har ännu inte ens hittat alla kantbitar!

Det här med pusselbitar får en metafor att uppstå i min skalle.
Livet är ju också ett pussel där många bitar ska fås på plats.

I går berättade en bekant till mig att hon varit med på en dejtsajt. Hon kände sig lättad då hon fick höra att också jag har varit det för några år sedan. Vi var överens om att det inte är så lätt att prata om kontaktsökandet.

Vi var också överens om att det är hur lätt som helst för en kvinna att få sexsällskap i alla åldrar, om hon vill ha det. Men då man inte är ute efter äventyr och tillfälliga förbindelser är det oerhört svårt att hitta den där pusselbiten som man ibland känner att saknas i livet.
Har dammsugaren tagit dem alla? 😀

I dag är det innebandy i Jyväskylä som gäller. I morgon kanske jag visar bilder från den resan.

Inpackning och kramar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag glömde be frissan ta en bild av mig i dag. När jag kom hem försökte jag ta några selfies. Men de blir förvridna såsom alltid, man ser ju inte klok ut 😀

Så den här bilden får duga. Frissabesöket inkluderade massage, inpackning, tvätt och klippning av topparna. Nu doftar håret gudomligt! Det är ekologiskt som gäller nuförtiden.

Jag har också fått tre kramar i dag. Härligt!
I morgon bär det av till Jyväskylä. Innebandysäsongen fortsätter med våromgången. Härligt också det, att få använda ordet VÅR-säsong. Jag hoppas den blir vår säsong, Tors bästa säsong.