Småfolkets stig blev en gång populärt i Lovisa. De små dörrarna lever ännu kvar. Den här finns vid Medborgarinstitutets stenfot.
Glad namnsdag önskar jag mig själv, för i dag firas Väinö i finska kalendern och Carita i den finlandssvenska.
… i alla fall under bloggkompisen BP:s ledning. Den 23 februari är det tio år sedan hon började hålla i trådarna för den uppskattade utmaningen som bloggaren Pumita hade börjat med.
Lite suddig blev bilden men den får duga. Skylten fanns på en tillfällig plats då församlingskansliet höll på att flytta. Jag har för mig att det här var en skylt som fanns på Bostadsmässan 2023 där som Agricola svenska och finska församlingarna presenterade sig.
Vi har haft en kall natt. En morgonpigg person som var uppe vid sju på morgonen sa att det det var minus 17! Nu ser det ut att vara -10 men solen visar sig så den värmer ju lite. Hoppas att vi nu har vinterns sista köldnätter. En vecka skulle det här hålla på, efter fredag kanske varmare.
Temat i Hoppa på tåget hos Lokföraren Åke är i dag ordet TORN. Jag tänkte inte ens på det då jag den sjätte februari tog den här bilden av det gamla brännvinstornet.
I dag bor där en trepersonersfamilj med en hund. Huset ligger i stadsdelen Garnison i Lovisa. Förr i tiden bryggdes brännvin i källaren i den del av byggnaden som inte syns på bilden, men som ligger bakom tornet där den L-formade byggnaden fortsätter.
Det här kan väl kallas något slags korsvirkesbygge? Sådant är inte alls vanligt hos oss i Lovisa och inte i Finland överlag, tror jag. Däremot finns det mycket av korsvirkeshus i Tyskland, kanske även i det landets grannländer?
Jag har börjat dagarna här med varm kakao då det är minus sju grader ute, och jag börjar elda först på eftermiddagen. Kollar bloggarkivet och ser att där finns en del blandade bilder som kan få gå ut för att visa vad jag upplevt under veckorna som gått.
Skrattade så tårarna rann då jag på SVT Play i tisdags kollade ”Lerin på äldreboendet”. Det här ser ju inte ut som ett äldreboende precis, men målningssessionerna där varvas i programmet med inslag från Lars, hans makes Juniors och barnens vardag.
Här har Lars blivit övertalad att gå in i en uppblåst rutschkana och när han kommer ner är det ett virrvarr av armar och ben, barn och 70-årige Lars 😀
”Aj, mitt hår”, skrek han senare när Junior skulle hjälpa bort honom där han låg med huvet nedåt mot gräset utanför kanans kant och Junior trampade på hans hår.
Arbetsvy från i torsdags. Lovisa stad och projektet Digistigen hade tilldelats Cygnaeus-priset och det skulle firas. Pressen var också inbjuden och jag var där för Nya Östis. Ett glas bubbel hann jag ta, men sedan skulle jag vidare till nästa anhalt så jag hann aldrig dricka kaffe och äta kaka 🙂
Nu har jag börjat färglägga mina teckningar, och så här på Alla hjärtans dag passar det ju med hjärtat på ängelns bröst. Låt oss alla sprida glädje, kärlek och vänliga ord – inte bara i dag, gärna alla dagar året om ❤
Vi har haft kalla nätter så jag steg upp redan strax efter klockan nio för att börja elda. Planering är a och o om vintern i det här gamla, men ack så underbara, huset.
Att elda kräver mellan tre och dryga fyra timmar. På eftermiddagen ska jag träffa vänner över en bit mat och en skål. På kvällen har jag bastu. Så om det ska bli varmt här hemma är det förmiddagen som gäller för eldning i dag. En livsstil.
Verkar vara minus 10 grader, fjunlätt snöfall som är fint i solen. Hoppas på några soltimmar, för då värms huset upp också utifrån när vi kommit så här långt in på ”våren”.
I Nya Östis, gårdagens nummer, var temat också vänskap. Jag hade äran att träffa få härliga män. ”Totte” som är promenadkompis/utevän och Sakari som ibland behöver hjälp med bland annat butiksbesök. Men framför allt den trygghet en vän innebär, en person du kan ringa till när som helst och även gå ut på kaffe med.
Lösnummer av Nya Östis kan köpas här. Skriv in tidningens namn i sökfältet.
Hos Elisa är temat i dag välmående.
När var du senast sjuk?
Oktober-november 2024. Glömmer det inte i första rasket. Norovirus eller matförgiftning i Montenegro och efter det en seg influensa som krävde antibiotika. Drygt åtta veckor var jag sjuk.
Vad har du alltid hemma när du är sjuk?
Värktabletter, honung, slemlösande tabletter, Strepsils-tabletter med citronsmak att suga på.
Tror du man kan boosta sitt immunförsvar?
Ja, det finns väl olika knep. Ibland tänker jag också att människan måste vara rejält sjuk ibland just för att då bygga upp sitt immunförsvar.
På vilket sätt får du bäst återhämtning?
Vila, vila och åter vila. Mycket sömn och ibland medicin om sådan är nödvändig.
Finns det någon huskur som faktiskt fungerar?
Kunde vara varmt honungsvatten eller het kakao mot halsont? Andas in varm ånga om näsan och andningsvägarna känns täppta.
Kanske det är så här man ska fota maträtter? Jämfört med bilderna jag visade igår av focaccian och fastlagsbullen 😀
Och så borde jag förstås ha lyft bort glasen med vin och vatten, så att deras fötter inte syns 🙂
Supergoda blinier åt grannen Pia och jag på Bistro Kronan igår. Det som alltid ingår är rödlök, smetana, saltgurka och honung. Utöver det tog jag rödbetskaviar medan Pia valde löjrom.
Det var lugnt mellan lunchrusningen och innan kvällens gäster kom, för vi gick ut och åt redan 15.30.
I ett annat rum satt flera gäster, här träffas medlemmarna i ett stickcafé om onsdagar.
Fick med ett fint fönster också 🙂
Jag känner mig ofta som ett trotsigt barn. ”Visa inte foton på bloggen av sånt du äter, det blir sällan bra bilder” 🙂 Jag kan ju hålla med, men det oaktat vill jag fortsätta med mina bilder, det här är ju en icke tillrättalagd vardagsblogg.
En focaccia är ganska flottig. Och jag kan hålla med om att rödlöken på bilden ser ut som maskar och att de supergoda russinen inte heller ser så bra ut på denna bild. Skenet från den starka läslampan gör ju sitt. Men gott var det!
Det här var också mer än lovligt gott 😋 Här har jag redan ”lyft bort taket” från fastlagsbullen och smaskat i mig den. Grädden är äkta grädde, kändes det i alla fall som, inte något som sprutats ut från en burk. Mandelmassan var smakrik och hade fin konsistens. Mandelspånen som låg under locket gav ett extra plus. Och kardemumma i bullen. Den här är från Café Favorit.
Jag ska försöka ta en finare bild senare i dag då jag ska äta blinier med en väninna. Lovar inte att jag lyckas, men försöka duger.
Jag har inte heller skrivit mer om det som hänt efter att jag fick beskedet om cellförändringen efter papa-provet. Jag har fått en tid för undersökning. Den är i mars. Men jag återkommer sedan när jag har varit där.
Bilden har absolut inget att göra med Klimakteriehäxans tema denna vecka. Jag hittade en oanvänd bild i mitt arkiv, då jag en gång tänkte att jag skulle kommentera det fyndiga kåseriet som Hufvudstadsbladet hade den 29 december 2024. Det handlar om fenomenet då vi inte längre får använda vissa namn och uttryck 🙂
Varför tittar jag ganska ofta på program i TV4?
Därför att där går en del intressanta som jag vill se. Bingolotto om söndagskvällar till exempel.
Varför har jag inte fastnat för en endaste podd?
Därför att jag inte lyssnat på så många och konceptet känns inte riktigt som mitt.
Varför kan jag inte svara på frågan om trailerverksamheten i Sveriges Television?
Därför att jag inte har tänkt på om den stör mig eller inte. Jag ser ju en massa trailers, och ja… såsom Klimakteriehäxan skriver i sin blogg… de visas ofta, samma sak upp och ner, men det tänkte jag inte på innan hon skrev det.
Varför vill jag inte vara utan papperstidning?
Därför att den står för lugn och stabilitet. Jag kan återgå till den. Jag gillar prasslet. Lokaltidningar är alltid bäst, de innehåller unikt material som du inte får nån annanstans.
Varför tittar jag sällan på morgon-tv (oavsett kanal)?
Därför att jag gärna vill ha det tyst i huset och numera vill jag också slippa att höra hemska nyheter dygnet runt. Ibland kan jag kolla på Nyhetsmorgon från Sverige, ibland även vad som helst från de finska kanalerna. Men teven är mycket sällan på direkt på morgonen.
Den här bilden togs den 20 januari. Då lyste solen lite in i köket och där står också min adventsstjärna kvar 🙂 Jag borde ha tagit nya bilder igår, men den här får duga. Det jag glömde skriva igår var att solen faktiskt börjat värma lite och att den gjorde mig tårögd när den nu äntligen åter visade sig.
”Så vackert” var det enda jag sa. Lutade mig mot en av stolarna i köket och tog in alltsammans.
Sedan kan jag ibland bete mig som en katt eller en hund. Leta upp platsen i soffan eller i en stol i vardagsrummet, dit solen också börjat nå. Och så sitter jag där och bara är glad för att våren är i antågande.
Kan något bli mer finskt? Och det att jag fick det här gjort i dag är också en bedrift.
Nej, jag har inte bakat pirogerna och det lär nog dröja innan den dagen kommer. Jag har aldrig bakat karelska piroger själv. Varför stressa med sånt när det finns färdiga att köpa både i lösvikt och från frysdisken.
Men äggsmöret geggade jag ihop. Och nån sa nån gång, vilket jag upprepar igen, ta inte bilder av mat eller olika tilltugg och rätter, det blir sällan snyggt.
Och precis, vackert blev det inte, men gott var det! Och min blogg är ju allt annat än tillrättalagd. Små cocktailpiroger och äggsmör, mums mums.
En bild från igår då jag slängde några brev i lådan vid taxistationen. Vår polisstation, fotad från lite annorlunda vinkel. Vi får vara glada så länge vi har tjänsterna kvar. Från centrum flyttar poliserna i framtiden till en tomt och ett nybygge utanför centrum, men i Lovisa är avstånden inte stora. Och att räddningsväsendet med brandmän och -bilar finns på samma plats som polisen efter det är ju bara bra.
Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.
De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!
Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.
Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.
Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.
Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.
Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.
Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 