Skyltsöndag och Eurovisionstankar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Tredje sista Skyltsöndagen. Den 23 februari släpper bloggkompisen BP taget om rodret, då har hon haft hand om det här i tio år. En bedrift som heter duga!

Här behövs ju ingen översättning, skylten är tvåspråkig. Den står förstås vanligtvis inte inomhus såsom här, men jag kom hit strax före stängningsdags och då hade skylten flyttats in 🙂

En bonusskylt, också tvåspråkig, som finns i församlingshemmet här i Lovisa.

För övrigt vill jag säga att Melodifestivalen i Sverige i år har överraskat mig positivt.
Trevliga programledare, ofta roliga också på ett sätt som går hem hos mig. Inte ens massa skrik förutom då det där vanliga som kommer ibland, ”Nu kööööör viiiii!” och så då artisterna presenteras skriks deras namn.

”Männen som byter kanal” som framfördes till melodin av ”Vandraren” var något av det bästa jag sett på länge 😀 Tack och hurra!

Och Eriks låt som var en av dem som gick direkt till final i går var bra!
Detsamma säger jag inte om Erikas låt (namnen Erik och Erika matchar ju)… som gick vidare från finska UMK. Den är alldeles förfärlig men det var den som finska folket ville ha. Jag tror inte på finalplats för Finland i år, men det sa jag i och för sig bestämt också det år då Lordi vann hela Eurovisionsfinalen med ”Hard rock halleluja”. Som jag skämdes då de utklädda monstren äntrade scenen… Men sedan blev man ju både häpen och stolt då låten vann, och resten är historia.

Interaktion, det var inte lätt det

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Interaktion är veckans ord hos Lokföraren Åke. Han gör det inte lätt för oss 🙂

I bokhandeln köpte jag i dag boken, eller häftet, som heter ”Min önskan”. Det är inte som ett juridiskt testamente fullt ut, men där finns mycket att fylla i. Allt möjligt som kan underlätta för de anhöriga eller vänner som ska fatta beslut om jag blir svårt sjuk eller då jag dör.

Det är väl ett sätt att interagera? Således interaktion.

Jag tänker ganska mycket på döden och den är ju något vi borde prata mer om. Många verkar rädda för att göra det, men alla ska vi ju dö någon dag.

Från bokhandeln köpte jag också några ”glad-saker”, sådana som färgpennor och klisterbilder och två dagbokshäften. Ett häfte har jag cirka 2–3 månader, så jag hoppas jag lever så pass länge ännu att jag kan fylla de två jag köpte 🙏 I en låda här hemma har jag förvisso nog också fler häften på lager, men jag är rätt kräsen med papperskvaliteten. Och häftet ska ha ränder, inte rutor eller blanka blad.

Kanske någon dag fortsätter att teckna och en teckning är ju redan klar, så den kunde jag färglägga 🙂

Var finns den öppna, empatiska, verbala personen?

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Detta var inte en vy från jobbet jag gjorde i dag, men jag köpte den här chokladasken från affären där jag intervjuade en prao-elev. Prao = praktisk arbetsorientering och jag har under gårdagen och i dag talat med tre unga som gjort sin prao under veckan.

Grannen gjorde för några dagar sedan TVÅ snögubbar. Rester av dem står kvar, det har ju varit plusgrader och regnat. De tappar ögon och tänder först, sedan kanske något hårstrå… Men snäll som grannen är fixade hon nya sådana åt gubbarna.

Fick ett mindre reportage klart i dag och en del kortare texter. Mycket handlar om att förbereda kommande jobb, komma överens om intervjutider och träffar, och ibland behöver man läsa på vissa saker.

Igår kväll blev jag plötsligt väldigt trött och sedan överrumplades jag av gråt. Jag brukar inte hejda den då den kommer, men jag har inte gråtit så mycket på sista tiden – kanske bara inte haft anledning att vara ledsen eller att sörja, och bra så.

Men nu tror jag att det har blivit för mycket fastän jag försökt undvika nyheter från Sverige och världen. Örebro och all sorg där. Trumpens tokerier som man egentligen inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Mina funderingar som kommer och går kring cellförändringarna. Och så ensamheten som pågått snart elva år.

Det sägs ju att ensamhet kan göra en människa sjuk. Jag oroar mig inte alltid för det, och jag tänker inte ”plocka upp en gubbe” bara för att slippa vara ensam. Jag vet att det kommer bättre dagar efter de dagar då jag varit nere. Jag har vänner och tillsvidare har jag ett givande jobb där jag får träffa människor.
En sambo vill jag inte ha, men en vän.

Det jag kanske mest saknar i vardagen är djupa samtal tillsammans med en verbal person. Tankeutbyte som sker så att båda ger och tar, pratar och lyssnar. Jag vill gärna också skriva brev eller byta tankar via mejl. Telefon är ok ibland men binder till vissa tider.

Att hitta den där verbala och öppna, empatiska och modiga människan har visat sig vara mer än knepigt. Har skrivit mycket om det här, och ni lär få höra klagovisan också i framtiden.

Föreslå inte att jag ska sluta blogga och bli mindre offentlig som person 😂 Att jag ska gå under jorden och hålla mig tyst. Den gubbe som inte klarar av mig sådan som jag är, han är inte stark nog och honom vill jag inte ha. Men visst har jag tänkt att det är mitt öppna sätt, bland annat på bloggen, som skrämmer många.

Arbetsvy att stortrivas med

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂
Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.

Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.

Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu.
Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀

I dag har jag en intervju till och imorgon två.
Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social?
Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤

Livet, ålderdomen, vanmakten

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.

Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.

Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂

Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.

Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.

Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺

Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.

Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.

Varför? Jo, därför!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Hos Klimakteriehäxan finns nu en kul ny utmaning som jag ska försöka komma ihåg att fånga upp och delta i. Tidigare körde hon utmaningen Selfie, men den här är faktiskt roligare. Kollar du via länken till hennes blogg förstår du vad allt går ut på. Och du kanske vill vara med själv?

Varför älskar jag inte att läsa böcker i tegelstensformat?
Egentligen är det inte så att jag aldrig skulle läsa sådana. Men några orsaker finns till att jag inte så OFTA läser tjocka böcker. De är tunga att frakta med sig, till exempel på en resa och svåra att läsa i sängen.

Varför är alla dukar hos mig inte släta?
Därför att jag knappt använder dukar och då jag använder dem orkar jag inte stryka dem. Jag äger just nu heller inget stryklod 🤣 De dukar jag vill använda efter tvätt hänger jag på tork så att de blir möjligast släta.

Varför manglar jag aldrig mina lakan? 
Har ingen mangel och har ALDRIG manglat dem. Behövs inte, anser jag.

Varför har jag ingen robotdammsugare? 
Därför att jag hittills orkar dammsuga med den gamla snabeldraken jag har. Har inte heller just nu råd med en robotdammsugare, och jag antar att den skulle bli mer eller mindre konfys här i gamla huset med alla trösklar 🙂

Varför har jag inte många tavlor på väggarna? 
Några enstaka har jag, men inte många. James Bond är ett tema. Lovisa ett annat. Och en tavla som min mormor fick som tack för morfars insats i kriget, där han stupade. Tavlan har signerats av marskalk och president C.G.E. Mannerheim och den har ett sigill.

Varför får inga fler böcker plats i mina hyllor? 
Jag sparar nästan inga böcker mer. Säljer och ger bort allt jag har läst, förutom några få undantag.

Glad måndag! 03-02-2025

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att spela olika brädspel är roligt. Den här bilden togs tidigare under veckan som gick. Då åt jag min första Runebergstårta. Runebergsdagen infaller i och för sig först nu på onsdag, den 5 februari.

Spelet är Pictionary, där det gäller att rita ord som ges via kort då man kastat tärningen. Det finns olika grupper av frågor. En del handlar om att beskriva något man gör, alltså verb, andra är substantiv. Ibland jättesvårt, ibland lättare, men himla roligt alla gånger.

Igår var det fint i Bingolotto då Leif ”Loket” Olssons minne hedrades. Många roliga klipp från hans tid som programledare, men också vackra sånger. Och väldigt fint också att dagens programledare Daniel och Lotta var stiligt klädda i mörka plagg.

Skyltsöndag, den 2 februari, och vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är trevligt att skriva februari. Nu kom det dessvärre lite snö igen, men tillsvidare bara så att marken är lätt pudrad, det kom inte trettio centimeter 🙂

Vi skyltar ännu någon söndag framåt, jag vet inte exakt datum då bloggvännen BP tänkt lägga av som förvaltare av utmaningen. Men visst kan vi fortsätta visa skyltar även efter det.

Den här gamla hotellrestaurangen Skandinavia, med sin pub Skan-Pub, ligger bara ett stenkast från mitt hem. På den lilla svarta skylten ovanför dörren står texten ”Rannikkoseudun vanhin (v. 1971)” som betyder ”kustområdets äldsta, år 1971). Antar att den öppnade dörrarna då. Nu har den här puben tyvärr varit stängd många år och huset förfaller. Åtminstone fasaden åtnjuter något slags byggnadsskydd så hela rasket får lyckligtvis inte rivas.

Igår var det match i Brunakärr (Ruskeasuo) i Helsingfors. Toukolan Teräs mot Lovisa Tor och den här gången var det så skönt att inte behöva ha hjärtat i halsgropen av spänning. Vi vann komfortabelt med siffrorna 1–7.

Månadens Mumin, på agendan

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Veckans tema, eller ord, hos Åke som håller i trådarna för Hoppa på tåget är AGENDA.
Inget lätt ord men vi fick lite hjälp på traven via hans blogginlägg.
Jag vet vad agenda är, men att beskriva det med en bild… 😀

Nåväl, det är bra att det är första februari i dag och dags att visa februari månads bild från Muminkalendern som jag årligen fått i julklapp av min syster. En kalender håller ordning på min agenda. Egentligen har jag en annan långsmal bordskalender där det finns plats att skriva mer, men på Muminkalendern skriver jag dagens utomhustemperatur och statistik för sidvisningarna på min blogg.

Mumin och jag har nästan likadana sängar. Jag sover inte med nattmössa och har inte en matta under sängen, men flera täcken har jag så här på vintern. Glaset med tandborsten har jag inte heller bredvid sängen. Där har jag bland annat en lampa, min telefon, glasögonen, ett par änglar och olika små Kristussymboler i trä som jag köpt på resor. I bordslådorna ett par böcker som jag läser vissa kvällar.

Hektiskt? Kanske, men bara ibland ☺

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Dagens arbetsvy som går in i den kategorin här på bloggen är från nya räddningsstationen i Lovisa. Taklagsfest firades i dag. Här finns i framtiden räddningsväsendet med bland annat brandbilar och brandmän under samma tak som våra poliser.

Nu då jag pilat runt i bygden och träffat massor av människor förstår jag hur mycket jag har saknat detta. Då vi hade pandemin satt vi alla mer eller mer tvunget hemma. De senaste fem åren har jag också haft en chefsroll som i huvudsak bundit mig till administrativa uppgifter, planering och arvodesräkning och annat ”osynligt” jobb. Ibland var jag ute bland andra människor, men allt för sällan kändes det som.

I grunden är jag en social person. Men jag är också introvert, hur konstigt det än kan låta. Efter skilsmässan 2014 blev jag ytterligare sårbar, självförtroendet sjönk och under ungefär ett års tid ville jag knappt se andra människor. Men sedan vände det förstås och livet blev mer uthärdligt.

I dag får jag fortfarande ibland kämpa för att orka. Jag tror att det är resultatet av jobbet som ensamföretagare under åtta års tid, då de olika jobben betydde allt för mig – och sedan det posttraumatiska efter skilsmässan. För nog slog den ju ner som en bomb i livet då för tio år sedan.

Hos Elisa är dagens tema Hektiskt. Så nu svarar jag på hennes frågor 🙂

Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
Planerar dagarna och veckorna så noga jag kan. Försöker att inte ta för mycket på mig på en dag. Behöver sova mycket och använder en PAPPERS-kalender där jag skriver in klockslag för alla åtaganden 😀

Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
Tänker att följande dag blir bättre. Stökar undan det som ska göras och satsar på att få dagar som är tomma i kalendern. Tid för återhämtning behövs.

Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
Jag försöker se till att det inte blir så att ”jag aldrig hinner med”. Blir det så ändå någon enstaka dag tar jag ledig tid ”med tvång” efter det.

Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
To-do-listor där jag bockar av saker jag fått gjorda. Och papperskalendern, oumbärlig!

Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?
Behövs inte så mycket mer än tidningar, teve, böcker, eller att elda här i gamla huset. Sätter telefonen på tyst och kollar den bara då och då om någon vän, syrran eller mamma skulle ha hört av sig.