… ser ut så här.
Jag blev så glad då den var uppsatt i redaktionens kontor redan då jag kom till mötet. Hade räknat med att själv behöva vara med och skruva, använda vattenpass osv. Men två kollegor fixade allt, tack till dem!
I min iver fotograferade jag den innan jag hade ritat sidmallar på den.
Den är inte så stor att man kan planera alla sidor om vi gör 32, men vi har tänkt börja med nyhetssidorna och lite annat, sådant som reportage och kultur.
Har hållit på med layout fem dagar i sträck. Fredag, lördag och söndag i lite lugnare tempo, måndag-tisdag mer intensivt. I morgon kommer Nya Östis ut. På grund av helg undantagsvis en onsdag i stället för torsdag.
Eftersom redaktionen är liten blir det tänja sig och göra allt möjligt så fort som någon är sjuk eller bortrest. Då det dessutom dimper in nyhetstips är det svårt att värja sig. Vissa saker VILL jag vara först med, men ibland försöker jag också fråga mig om det är värt att stressa.
Till den här cafeterian cyklade jag strax före klockan ett för att ta en bild av Jeanette Björkqvist som fick Årets Väckarklocka av föreningen Miljöringen.
”Nette” har liksom jag sysslat med journalistik i minst trettio år. Hon är ändå långt mer meriterad med en imponerande prislista med allt från EU-pris till dramatikerpris, Topeliuspris med mera.
Miljöringen konstaterade att det är bra att föreningen hann ge henne Väckarklockan innan hon får Nobelpriset!
Jag tycker det är roligt att ”Nette” uppskattar och hejar på det riktigt lokala. Vi skojade om att det ofta är just så man gör lokala grejer till en liten tidning… man tar ett foto och rusar ut innan tillställningen har börjat. Eftersom man måste hinna med massor under en dag har man förberett sig och fått nödvändigt info tidigare.
”Så här hinner man göra tio grejer på en timme”, sa jag.
Det är inte helt sant, men nästan 🙂
… och jag fick rå om den – då gömde jag.
Små sommarminnen gömde jag…
Tryck på de kursiverade orden, då kommer du till sången ”Maskros och tjärdoft”.
Äntligen fick jag se en vacker krokus!
Mestadels har jag suttit inomhus i dag. Jag har layat tidningssidor sex timmar.
Känns ju på nåt sätt lite typiskt, nu när det är vår första varma sommardag med +20 grader.
Men man får ta det som det är. Vara glad för att det finns jobb, för att det känns som att man har en uppgift i livet.
Sedan tar man det där mikropauserna, stannar upp vid en liten vacker blomma, ser hur knoppar bildas på trädens grenar och hur löven snart spricker ut ❤
Första måndagen i maj månad faktiskt!
I torsdags då jag tog bilden av krukorna på Stallbacken i Strömfors var det väldigt somrigt och varmt där. Träden hade inte fått mössöron än, men det kanske skedde under helgen. Det här inlägget skrev jag i lördags.
Glad Måndag är en serie som jag uppfann för några år sedan då jag tyckte att måndagen hade ett oförtjänt dåligt rykte. Bland annat på Facebook såg man många uppdateringar med sura miner och ”I hate mondays”-attityder 🙂
Jag försöker då och då hinna med och länka till mina bloggvänners Glad Måndag-inlägg, för allt fler kommer med i utmaningen.
Andra som är med i Glad måndag!
Det var mycket folk ute i går, fastän det som vanligt inte syns på mina bilder 😀 Här vill jag visa ett av träden som jag tycker så mycket om, det finns några krumma björkar utanför Saltbodan.
Lövsprickningen har inte kommit i gång än, men när det väl händer, då sker allt på en mycket kort tid.
I dag skiner solen också från en nästan klarblå himmel. För mig blir det mycket inomhusjobb eftersom Nya Östis ska vara klar till onsdagen den 9 maj. Jobbet är krävande och innehåller allehanda utmaningar, det är ett pussel att få alla artiklar och bilder på plats. Men det är ett omväxlande och roligt jobb också.
I kväll är det VM-hockey som gäller. Finland vann första matchen i grundserien i går mot Sydkorea med siffrorna 8–1. I dag möter vi Lettland.
Bilden togs i torsdags då jag besökte Stallbacken i Strömfors. Uppe på den här gamla ladugårdsvinden visas många riktigt bra konstutställningar hela sommaren lång.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP, hos henne hittar du länkar till andra bloggare som är med i fotoutmaningen.
Tack Universum och Gubben Gud och alla mina vänner för den här underbara dagen. Lördagen den 5 maj är en dag vi ska minnas.
För det kan ju hända att midsommaren är kallare än julen, sa någon. Midsommaren i fjol bjöd på sisådär +6 grader, medan julen 2017 var hela +9 grader varm… 😀
Åååh, så vi njöt av sol, värme, doft från salt hav och SUPERGOD mat!
I dag har vi haft sol nästan hela dagen. Mellan 7 och 15 grader, beroende på var man befunnit sig förstås. Säkert har någon haft +30 på en plats där det inte blåser 😀
Förmiddagen gick till tidningsförberedelser. Mitt på dagen en intervju som har med lokal turism att göra. Efter det layout – nästa veckas tidning börjar förberedas redan nu. Precis när jag skulle sluta jobba där vi 17-tiden ringde en väninna och frågade om jag vill gå på Happy Hour-skumpa och klart jag ville det.
Hemma vid 20-tiden och nu var det första gången jag fick en förnimmelse av vad min balkong kan erbjuda mig på sommaren och hösten.
Nu ser jag hur högt solen står vid 20-tiden, hur mycket den värmer och sådan skön kvällsvistelse jag kan få här. Så där riktigt olidligt varmt blir här aldrig och det gillar jag.
Många bra saker har inträffat i dag. Med rätt inställning till allt det som inträffar runtomkring en klarar man sig långt. Skjut ifrån dig allt negativt som du kan skjuta ifrån dig. Det du inte kan knuffa bort, tackla det, ta fajterna och konflikterna, lär dig något av dem och gå sedan vidare.
Då det stormar omkring oss är det svårt att se saker klart. Livet är som ett vattenglas med sand på dess botten. Ju mer man rör om och försöker få vattnet att lugna sig, desto grumligare blir det. Låt allt ta sin tid, låt vattnet lugna sig. Sanden dalar ner, vattnet blir klart.
Egentligen fattar jag inte hur jag ännu sent på kvällen orkar sitta och skriva artiklar. Jag steg upp åtta i morse och var på ett pressinfo klockan 10. Det arrangerades i Strömfors bruk, en och en halv mil från Lovisa, och det kändes som första sommardagen där på Stallbacken.
Efter pressinformationen infann jag mig på redaktionens kontor. Där assisterade jag och en kollega ett gäng trevliga killar då diverse ”bråte” bars ut. Så skönt att äntligen få ordning och reda där och snart får vi upp vårt planeringsverktyg, en whiteboard, på väggen.
En timme paus hemma, sedan redaktionsmöte där vi firade av två medarbetare som ”går i pension”.
Att jag fortfarande sitter här och skriver när klockan är 19.50 ser jag som ett tecken på att alla dagar är olika. För ett par veckor sedan kände jag mig helt dränerad. Min energi gick till en konflikt som sedan ändå på sikt visade sig leda till förbättringar på många plan.
Energi krävdes också för att orka med biopsin, det vill säga vidareundersökningar av mitt vänstra bröst.
Just nu rider jag på en våg av ork. Jag har framtidstro. Jag tänker inte ge mig.
Jag vet vad som känns rätt och vad som känns fel ❤
Ungefär så minns jag att min kurskamrat viskade för några år sedan. Jag målade mycket i svart och rött då, men försökte få in något slag av morgonljus i bilden.
Jag minns också att jag filosoferade mycket kring närhet på den tiden. Det var inte avsaknad av sex, eftersom sex var det sista jag tänkte på direkt efter skilsmässan. Jag hade varit sexton år med samma man och blotta tanken på att ha sex med en ny, främmande person skrämde mig – i alla fall då.
När jag hittade den här målningen då jag städade här hemma (jo, det finns ännu några få små kartonger som jag inte gått igenom) minns jag hur min väninna hade tittat på bilden. Hennes ögon vidgades, hon blev nästan mållös, nickade bara försynt mot konstverket och sa ”du har målat en …..” Fem bokstäver. Det ena börjar på P, det andra på S 😀
Det jag egentligen ville uttrycka med målningen var något helt annat än avsaknad av sex. Jag försöka förmedla den känsla av närhet som de flesta av oss vill ha, någon gång, då och då.
Fortfarande i dag kan jag tänka att det som jag ibland saknar är att bara göra något roligt tillsammans med en likasinnad man. Att prata, skratta och kanske äta något gott. Sex är ju bara en liten del av ett stort liv, funkar det så funkar det och bra så, men nån kanin är man ju inte 😀
