Besöket i affären Peikonkello igår gav mig ett lyft för hela dagen. Dels för att jag själv älskar blommor, växter och olika slags blomsterarrangemang, dels för att det blev en promenad i vintriga Lovisa.
Kylan gillar jag inte men jag vet att jag är tvungen att ta dagarna som de kommer.
Lägger troligen ut fler vinterbilder från Lovisa senare i dag.
En fin skylt utanför innegården var man hittar vår nyaste blomsteraffär Peikonkello. För den som inte kan finska översätter jag skyltarna så att Peikko = troll och Kello = klocka. Dessutom står där ”blomster- och trädgårdstjänster”. Öppet klockan 12 till 18, vilket gällde för just den här dagen.
Den 504:e Skyltsöndagen hittas också hos bloggkompisen BP, och länkar där till andra som är med.
En förtjusande affär som jag skriver mer om i Nya Östis. Den här bilden ger inte helt rättvisa åt de vackert prydda fönstren, de borde ha varit mer skymning när jag tog den.
Och inifrån såg det ut såhär.
Affären finns vid Alexandersgatan, men inne på den så kallade Alexandersgården med ingång därifrån.
Det var kring -12 grader tror jag. Vet inte vilka mätare jag ska tro på. En i köket visade minus sju, men jag tror att solen värmde lite där. Datorn sade -12. Nu när solen har gått ner visar mätaren i köket -13 grader.
Jag är inte förtjust i kylan och snön men kan hålla med dem som inte tycker om slaskblask heller och att det sedan fryser på. Minst två månader får vi troligen stå ut innan kylan ger med sig helt och hållet, men det blir i alla fall ljusare för var dag som går.
Och jag tog flera bilder under min promenad hemifrån till den nya affären i dag. Folktomma gator, en söndag för trettonhelgen, men Lovisavyer i alla fall. Visas senare!
De finska unglejonen slog i förlängningen i natt Sveriges Småkronor och Finland är klar för final. Den orkar jag ändå inte se i direktsändning, så det får duga med att kolla webben imorgon. Matchen spelas halv fyra på morgonen finsk tid natten mot måndag. Det var med nöd och näppe jag klarade att se matchen mot Sverige igår, den slutade runt 01.30.
Jag glömde ta foton då på natten men därförinnan kollade jag ”Bamse och vulkanön” som visades på SVT:s barnkanal. Jag ser ibland på barnprogram av den enkla anledningen att allt annat är så dåligt eller våldsamt…
Kylan håller oss i ett stadigt grepp. Minus tolv grader och jag ska på ett jobb idag dit jag måste ta mig till fots. Ska se om där finns någon skylt att fota så att jag kan lägga ut Skyltsöndagsbidraget lite senare.
Vi har kanske haft minus elva någon natt på fjolårssidan, men nu var det minus sexton då jag vaknade. Tretton plus i köket och fjorton i sovrummet, men såsom jag tidigare skrivit – det går ingen nöd på mig. Sover under duntäcke och yllepläd med kläder på och jag har inte frusit en enda natt, fastän jag inte har elementet på i sovrummet.
Hyacinterna står sig fina, de vill ju ha det svalt och så får de också ha det hos mig ❤
Bytte batterier i mätaren igår och då nollades datum och klocka, vilket jag inte ännu kommit mig för att ställa om. Det enda jag vill kolla är inomhustemperaturen som här gått upp till nästan 14 och ute var det då -15,7.
Försökte fånga det vackra med solen som gjorde att snön gnistrade i träden, men det var inte så lätt.
Jag har eldat lite i morse och fortsätter ikväll. Då det är riktigt kallt ute mår kakelugnen, och även mitt hem, bäst av två eldningsturer. Det i sig betyder att jag behöver vara hemma nästan hela dagen.
Ikväll ska jag kolla när Unglejonen möter Småkronorna i hockey-VM. Börjar sent, vid 22.30, men ska nog klara det då jag behöver på jobb först klockan 14 imorgon. Har en intervju då, så söndag som det är 🙂
… och ute har vi minus tio grader. Inne +16 och då jag har eldat blir det åter kring +19.
Dagen började med att jag fyllde en liten plastpåse med hett vatten, byltade på mig kläder och gick till postlådan. Efter att ha värmt låset en stund fick jag upp det och ut kunde jag ta dagens HBL plus ett brev med besked om partiella förtidspensionens storlek.
Jag satte åter ny antifreeze-olja i låset och hoppas att det hjälper. Annars är varmvattenpåsen enda lösningen.
Har betalat en del fakturor, ska säga upp ett abonnemang som jag inte längre behöver, överföra foton från en mapp på datorn till ett USB-minne, redigera texter osv. Dagen rullar alltså på och så är det ju fredag också vilket betyder Elisas Fem en fredags-frågor som jag svarar på här:
Hur var ditt nyår 2024?
Lugnt med Bingolottos uppesittarkväll, en kompis på besök och tomtebloss på gården vid tolvsnåret.
Vad är din största förhoppning för 2025?
Fred på jorden, och i första hand tänker jag på Ukraina ❤ Mera tolerans och respekt människor emellan, mindre skit på sociala medier. Försöker själv leva upp till att SE medmänniskan.
Vad var det bästa med 2024?
Även om jag stortrivdes i våningshusets tvårummare var nog flytten till det gamla huset i juli det bästa med 2024.
Vilken ny vana vill du införa under det nya året?
Jag ska försöka fotografera mera, både i vardagen här inne men också utomhus.
Har du några nya mål för det kommande året?
Nej, inga egentliga mål. Ta dagen som den kommer och göra det bästa av den, inte stressa.
… då jag skottade snö hos mamma eller då jag gjorde det här hemma vid källartrappan.
Gällde att passa på nu då det var det som på finska kallas pakkaslumi, alltså snö som är lätt för att det är så kallt ute (vi har minus nio grader). Blötsnö är ju något helt annat att jobba med.
Avkoppling på kvällen. En tidning från december då det gavs tips om julblommor och arrangemang.
I morse hade jag +16 grader inne, vilket beror på de kalla nätterna. Nu har jag eldat och kommit upp till +18 och jag har ju redan vant mig vid svala temperaturer. Har fyra tröjor, två par leggings och ett par yllestrumpor och då går det helt på riktigt inte någon nöd på mig. Jag skulle inte byta bort det liv jag har här i gamla huset mot ett bekvämare i ett våningshus.
Rutinerna är ändå helt annorlunda, till exempel då jag ska hämta in post. Jag kan inte vara säker på att jag får upp låset där då det varit plusgrader en dag och är jättekallt en annan dag. Då tar jag en påse med varmt vatten med mig. Låsolja funkar bara från och till.
Jag uppskattar också veckans bastutur enormt mycket.
Det här är lite som att bo på landet, men ändå mitt i stan. Förhållandena är enkla, samtidigt som jag har tillgång till elektricitet (snålar ändå med den), dator, teve (stort sällskap).
Nu har jag bott här ganska exakt ett halvt år. Jag har ännu inte upplevt en riktigt sträng vinter här, men inte heller en vår. Så det är våren jag väntar på 🌷🌷
Listan med nyord publicerades i slutet av året bland annat i Hufvudstadsbladet. Artikeln finns här, men rätt många artiklar är numera bakom betalmur, så då ser bara prenumeranter den.
Ordet umarell förstår jag mig inte alls på, inte ens förklaringen 🙂
Ordet vänskapsbänk däremot är ett fint ord ❤ Tänk om vi kunde få sådana i Lovisa. Men kanske det är för känsligt i en liten stad? Då du sätter dig på en sådan visar du att du vill ha sällskap, att du känner dig ensam, behöver prata.
Inget att skämmas för, tycker jag. Men jag misstänker ändå att jag skulle sitta ensam länge på en sådan bänk och människor skulle gå förbi och tycka synd om mig 🙄 Vet ju inte innan det har testats! 😀
Ängeln i förgrunden är en julgåva. Ljuset till vänster köpte jag i Montenegro.
Dessa stämningshöjare får mig att orka vidare genom vintermörkret. Dagarna ljusnar minut för minut.
Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.
Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
Sniff ser ut att lägga patiens.
Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.
Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?
Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.
De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.
Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.
I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.
Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.
Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.
Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.
Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.
Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
Vi har alla våra bättre och sämre stunder.
Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀
Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 