Årets nästsista dag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här var jag snabb och fick ett foto då ingen var synlig i korridoren. Att fotografera på hälsovårdscentralen och publicera på bloggen upplever jag som extra känsligt i en liten stad. Men här har vi varit ofta de senaste månaderna, då mamma behövt få ett litet sår vårdat.

Årets nästsista dag. Gräsmattan är grön, men en del stora snöhögar finns kvar som påminner oss om de ofantliga mängder som kom för några veckor sedan. Nätterna ska nu bli kallare, så vintern är inte över, hur jag än önskade just det 😀 Vet att många vill ha snö, de vill åka skidor, slalom, pulka. De vill pulsa fram i snödrivor, gå ute på Lovisavikens frusna is. Men jag hör inte till det gänget.

Har bokat in några jobb för framtiden, burit in ved till mamma och till mig själv.

Nyårsfirandet har jag inte planerat mer än att jag följer Bingolottos uppesittarkväll imorgon. Får åter låna kuponger via en kompis i Sverige och spela på låtsas med dem 🙂

Det blir inga fyrverkerier, ingen festlig nyårsmat. På sin höjd några tomtebloss 🙂

Men det går ingen nöd på mig. Eventuellt tittar en kompis in under kvällen.
Lovisa stad firar sen eftermiddag och tidig kväll med en ljusshow på torget. Eftersom jag troligtvis börjat elda då, och då också storm utlovats, stannar jag hemma.

Glad måndag! 30-12-2024

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Årets sista Glad måndag-bidrag och en utmaning som många andra är med, listan på dem finns här.

Tomtesyster hämtade också i år en Muminkalender, vilket betyder att jag i början av varje månad kan glädja er med månadens kalenderbild!

Och en bonusbild för att fira nyåret. En vits från Året Runt.
En annan julklapp jag fick var Hemmets Journal för ett år. Jag har haft ÅR många år men ville nu byta och testa en annan tidning.

Vi måste tala om skiten!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här måste väl ändå kallas årets rubrik 🤣 Menar min bloggrubrik.
Huvudstadsbladets rubrik kommer god tvåa.

Det har funnits, och finns, många läsvärda artiklar och reportage i HBL, även Husis kallat hos oss. Jag skulle gärna prenumerera på tidningen hela året, men jag har inte råd. Bara då och då har jag kunnat att hoppa på vissa erbjudanden, som nu då jag under några månader. Fram till mitten av januari kan jag läsa weekend-HBL (fre-lör-sön).

Här har vi en superbra artikel skriven av Annika Rentola. Det är möjligt att den ligger bakom betalmur, men vissa av tidningens artiklar är gratis.

Hur som helst. Vi måste kunna tala om skiten och de problem som avföring skapar för så många. Varför är det så tabubelagt?

”Vi talar inte om den nakna verligheten, om att en del har kroniska problem som kräver blöjor eller analtamponger” säger forskare Anna Rajala.

Har du en orolig tarm, eller behöver du byta stomipåse, måste du komma in på en toalett inom en halv minut. Du kan inte skicka sms, köpa en pollett, få en kod eller be någon låsa upp en låst toadörr. Under tiden du väntar har du bajsat på dig och måste byta kläder.

Det fanns så mycket intressant i denna artikel att jag gärna hade återgett allt, men på det sättet får man ju inte kopiera och dela gratis vidare. Bara det att ordet avföring är tabubelagt, och ordet bajs känns främmande eller rentav barnsligt i en finlandssvensks öron…

Många tycker också att vi i synnerhet inte vid matbordet får tala om bajs, eller ska vi säga kacka, avföring, exkrementer, för då kan någon börja kräkas 😀
Så ja, jag brukar ta hänsyn och inte prata om avföring och dess konsistens och annat då jag vet att andra inte klarar det. Men jag säger annars som forskare Rajala:

”Att wc-besök kostar är en jämställdhetsfråga. För den måste gå på toa varje halvtimme och måste betala en euro per besök kan en dag på stan bli dyr.”

Vi ska tala om skiten, på allvar.

Tomte på tåget, och sinnesstämningar

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Klart att jag ska vara med i årets sista Hoppa på tåget hos lokföraren Åke, där temat är TOMTE. Jag hoppas att jag NU har förstått rätt 🤣 Då det var julbock som tema visade jag finska julgubben, för bock = pukki och finska ordet juolupukki = julbock, så det så!

Nu ska vi visa tomtar, och kanske jag har sådana på loftet ibland, men det här måste väl ändå vara en tomte. Eller är tomtar bara små nissar för mina bloggvänner i Sverige? Är det här också en bock, eller är bocken bara det ni sa – en halmbock?

Som ni ser har ni gjort mig HELT förvirrad 😀 Men jag är med i alla fall i utmaningen och kanske kan skapa en del hysteriska skratt eller små sneda leenden.

Ofta då jag är låg i sinnesstämningen, av olika orsaker ledsen eller fundersam, tar jag en kort promenad. Sedan hoppar jag i bilen om jag råkar ha tillgång till en sådan. Kör planlöst runt på stan. Inte sällan landar jag på gamla kyrkogården. Nu nog med ett mål att ta bort de utbrunna ljusen från julaftonen.

Det är väl något med tystnaden och friden på kyrkogården som lockar.

Jag har en del små jobb som väntar. Bland annat läser jag en bok jag ska recensera till nästa tidning. Och så har jag sysselsättning med eldandet, som jag fortfarande inte tröttnat på.

Efter en dag då jag känt mig låg brukar det komma bättre dagar. Jag litar alltid på det. Och den där pusselbiten… om jag nu bara skulle förstå och acceptera att han överhuvudtaget inte finns. Blir livet mer tjohejsan då?

Jag har tänkt att jag ska bli mer humoristisk på bloggen från och med nästa år 🙄🤣 Men sånt går ju inte att styra och då blir ju den här bloggen falsk, om jag hela tiden låtsas att allt är bra och bara skojar bort allt? Så något nyårslöfte kring det blir det inte, och inte nåt annat löfte heller, brukar inte ge sådana.

Eller jo, två löften kan jag ge 🙂
Jag börjar INTE röka.
Jag fortsätter vara mig själv här på bloggen, skriver om såväl fina som mindre roliga sinnesstämningar.

Fem en fredag, Mellandagar

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Temat hos Elisa är i dag ”Mellandagar” och frågorna på ett sätt ganska svåra.
Helgen har dels varit trevlig i vänners lag, dels också tung av många orsaker som jag inte kan gå in på just nu och här.

Men jag försöker tänka, vi går mot ljusare tider och en ny vår. Det går långsamt, men dag för dag blir det ljusare.

Det här är ett kort som jag skickade till USA i postcrossingen. Temat kan väl vara lite mellandagsinspirerat då där är en liten figur med röd luva och kanske hen väntar på nyåret tillsammans med räven och firar med tårta redan nu?

Hur har dina mellandagar hittills varit?
Jag räknar denna fredag som första mellandag. Eldar lite nu på dagen, det är rätt varmt ute och snön har nästan smultit bort. Bara de stora högarna som traktorer samlat ihop finns kvar, men vi har grön gräsmatta i parken. Jag har haft sovmorgon, jag läser en bok, skriver dagbok, läser bloggar och ska bada bastu ikväll.

Blir det något köp på mellandagsrean?
Nej, jag behöver inget just nu.

Vad är det första du gör när julpyntet ska tas ner?
Kanske sätter undan ett par tomtar och lite annat smått pynt i dag, in i en låda i skrubben.

Vad var den mest minnesvärda stunden under julhelgen?
Besöket på hjältegravarna. Förstås också då mamma och syster var här och dagen därpå när vi var fyra vänner som möttes hos mig.

Hur kommer du ringa in det nya året?
Ingen aning.

    Och så var julafton över

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Det var mycket vackert och stämningsfullt som vanligt vid hjältegravarna på nya kyrkogården igår. Min syster och jag har lagt ner varsitt ljus vid morfars minnessten. På gamla kyrkogården klarade vi bara av att komma fram till pappas grav där vi också lade ner varsitt ljus. Där fanns dels mycket snö mellan gravplatserna, dels var det ställvis väldigt halt, och pappas sten ligger inte vid en upplogad gång. Men vi lyckades pulsa oss fram till den.

    Sedan tog vi inga risker med övriga släktingars gravar där. De var mer svårtillgängliga, så vi fick nöja oss med att sända våra tankar till bortgångna nära och kära.

    Fick en söt tomteprydnad av min syster. Mamma undrade varför han inte har några ögon. Jag sa att mössan ramlat ner framför dem 🙂 Bara näsan syns med nöd och näppe.

    De här tomtarna blev ju populära för en tid sedan. Och de är just sådana att deras ögon inte syns. Det är liksom pointen med det hela 🙂

    Då mamma och min syster hade åkt hem avslutades min kväll i ensamhet i soffan vid teven. Jag såg på Mark Levengood i Sveriges teve, olika julkonserter och innan jag lade mig tittade jag på midnattsmässan från Rom. Det är något speciellt med den.

    God jul, kalenderdag 24!

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Ett landskap troligen i Skåne? Fotograferat från teven då sista avsnittet av Ernsts jul visades på Sveriges TV4 i söndags.

    Någon jul med Ernst firas inte i dag, men däremot är tanken att min syster och min mamma kommer en stund hem till mig ikväll. Mamma har inte varit här på länge, egentligen såg hon bostaden bara i somras då jag precis hade flyttat in och då var allt ganska stökigt här 🙂

    Ljus till några gravar hör till traditionen, men jag misstänker att där är så halt på kyrkogården nu att vi lämnar ljusen vid en minnesplats om det blir för svårt att ta sig fram till alla gravar, i synnerhet på den gamla gravgården (vi har två i Lovisa, en som kallas nya och en som kallas den gamla).

    Julafton och julhelg. Jag vet inte vad jag ska tänka om dem. Då jag jobbade heltid hann jag sällan med förberedelser, mycket blev till sista minuten och sedan var det bara viktigt att få pusta ut några dagar, vila mycket. Nu har det varit nästan samma sak, fastän jag jobbar mindre. Det har varit många tider att passa, vardagspussel med snöarbeten, elda, handla till mamma, dosera mediciner, forsla henne till och från vårdcentralen. Det här känner jag att jag numera upprepar här på bloggen till lust och leda.

    Släkten är liten, så jag behöver inte tänka på vems tur det är att få besök eller att bjudas in.

    Nu slår jag på lite lugn julmusik från Youtube och tar timmarna som de kommer.
    Önskar er alla en fridfull helg, vare sig ni firar glatt med släkt och vänner, eller om ni sitter ensamma hemma eller om ni inte firar alls 🙏🎄

    Ingen jul utan Bingolottos uppesittarkväll

    ~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

    Ja då, kvällen blir lång men också spännande då jag fått ”lånekuponger” av en kompis i Sverige. I första bingodelen var vi ett nummer från att vinna en bil, och ett nummer från 500 kronor och 100 kronor.

    Ja, alltså jag kan ju inte vinna på riktigt och jag kan tyvärr inte köpa lotter i Finland, men tack var kompisen får jag lite spänning på distans ändå 🙂 Lotterna är hans, jag får nöja med mig kopior för att ha nåt att dutta på, men jag är SÅ glad för dem. Vi brukar göra såhär inför jul och påsk, för de är bara då vi kan se sändningarna via de svenska kanaler som visas i Finland via våra betalkort.

    Det känns som att julefriden kan landa i Äppelviken nu. Vi hade mammas sårvård i dag, dosering av mediciner och diverse andra ärenden.

    Glöden har falnat i kakelugnen, jag har det varmt och bra här hemma. Jag har fått några värmande kramar också. Jag vill att personerna som kramat mig ska veta hur mycket det betyder med den formen av beröring och närhet, något som varit bristvara för mig många år. Tack, ni vet vem ni är ❤