Lurade en tupp

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Att lura en tupp – det är min ordlek som fötts ur tupplur.
Att jag lurade en tupp är ändå inte hela sanningen – jag bara vilade en timme.
Det om något är ett tecken på att jag är sjuk, för jag brukar inte ta tupplurar.
Gör jag det då jag inte är sjuk är jag helt borta med vinden då jag vaknar, och dygnsrytmen ruckas.

Jag orkade bara kolla två sträckor av fyra då herrarna åkte stafett i Lahtis-VM. Så jag missade den dramatiska slutspurten, men hörde nog liksom i en dvala att något pågick såsom kommentatorerna gastade. En av dem är förresten hembygdens son, Glenn Lindholm från Pernå (som är en del av Lovisa), här på bild i en Yle-artikel.

Det blir ingen supporterresa till Seinäjoki för mig i morgon. Måste inse att jag inte är i form för den 😦

Men annars försöker jag tänka positivt. Jag känner att det kan bli en spännande vår, och jag gör allt jag kan också den här sommaren för att säga ”ja” till saker i livet.

Tills dess får vi njuta av levande ljus och vårliga färger!

varliga_farger

Ingen ork…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… tycker att jag känner mig sämre för var dag som går.
Snor och hosta gör nätterna märkliga. Tog tempen för säkerhets skull. Den visade 37,3. Ingen värre feber alltså.

Har bara orkat skriva ut en intervju i dag.
Känns tråkigt att kanske missa Tors sista match i grundserien. Den är i Seinäjoki i morgon. Att sitta i en buss i tio timmar är ju inte ansträngande i sig, men jag borde stiga upp före åtta på morgonen och vet inte om jag orkar det ifall jag åter hostar ett par timmar kring tre-fyra tiden på natten… 😦

Här är de senaste korten jag fått via postcrossingen. Kortet med det lutande tornet i Pisa trodde jag kom från Italien, men det hade postats i Tyskland 🙂

Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.
Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.

Vacker vägg, del 71

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Eller också tycker man väggen är förskräcklig 😀
Den bjuder ju också på ordlekar. Väggen finns på Silja Serenade och ordet Sale har förstås med erbjudanden i affären ombord att göra. Men Sale har samma uttal som Sail, alltså en super-seglats. Som många kanske super på? 🙂

Är seglatsen super? Eller är det många som super? Är det Sale eller Sail som är i fokus?
Är seglatsen super? Eller är det många som super? Är det Sale eller Sail som är i fokus?

Själv är jag jättekrasslig just nu 😦
Hann vara fyra månader någorlunda frisk innan flunsan åter tog mig i sitt grepp. Host och snörvel och lakan som inte hålls på plats i sängen och förvirrade drömmar de stunder sömnen kommer.

Det positiva är att jag har lite lugnare på jobbfronten nu och att det mesta kan skötas hemifrån i en takt jag själv bestämmer.

Den dag jag blir frisk igen, om jag blir det – ska jag inte glömma att uttrycka min tacksamhet. Det är allt för lätt att ta det för givet att man ska vakna pigg och kry varje morgon.

Visdomsord

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag delar gärna med mig av sådana om jag hittar dem på annat sätt än genom att googla 🙂

visdomsord

Den här fina broderade skylten finns på Almska Gården där en utställning om Tervik säteri öppnas för allmänheten i morgon. Skrev kort om den på Nya Östis webbsida, kommer att skriva mer om den på Bloglovisa nästa vecka.

Någonstans hörde/läste jag också de här visdomsorden (jag undrar om det var i samband med en diskussion kring förintelsen i Skavlan? – minns tyvärr inte).

Du ska icke vara en förövare,
inte ett offer, 
inte en åskådare.

Det här är ord som passar in i många livssituationer.

 

Marsbilden

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.
Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.

Det har blivit lite av tradition att jag visar de fina bilder som konstnären Minna L Immonen målat. Kalendern har jag fått som gåva av min syster ❤

Annars har jag råkat snubbla över en del tacksamhetsinlägg hos andra bloggare i dag. Och tacksamhet är vad jag vill känna den dag då jag åter känner mig kry.

Just nu är jag förkyld och trött och allmänt håglös. Samtidigt vet jag att det är ett tillstånd jag också måste tillåta mig att befinna mig i. Jag kan vara tacksam för att jag just nu inte har en massa jobb med hårda deadlines som trycker på, utan precis lagom med ungefär ett eller högst två uppdrag per dag.  Och jag kan vila mellan dem.

Tids nog sprudlar jag av energi igen, hoppas jag. Allt har sin tid.

Veckans ord – FÖRST

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer

På ett sätt är veckans ord hos Gemsweeklyphotochallenge svårt.
Men så ska ju en utmaning vara också. Att man får fundera lite.
Sedan är det skojigt att kolla hur andra bloggare som är med i utmaningen har tolkat det givna ordet i bild.

Ettan kommer oftast först.
Ettan kommer först, om man inte börjar räkna från noll.

Jag bor i ett hus som har nummer ett på väggen, och hemmet är ju nog något som för många kommer FÖRST och är viktigt i livet.

I dag är det också FÖRSTa mars, i Finland en betydelsefull dag då samkönade par äntligen får rätt att viga sig. Här finns lite allmänt info om samkönade äktenskap på en svensk sajt.
Vi var inte FÖRST ute med rättigheten, kanske man ska säga ”oj, FÖRST nu?!”

Första mars 2017, en dag värd att fira i Finland. Fastän det inte borde behöva anses som något unikt att samkönade par får gifta sig, men äntligen hos oss också!
Första mars 2017, en dag värd att fira i Finland. Fastän det inte borde behöva anses som något unikt att samkönade par får gifta sig, men äntligen hos oss också!

Det här med arkiv…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… är en svår fråga då jag försöker röja här hemma.
Vissa fotografier slänger man ju inte bara. Det går förvisso att välja bort där, minska på antalet papperskopior och bara spara de viktigaste.

Men så har jag mitt textarkiv. Jag har snart varit journalist i trettio år, började i november 1987. Och jag har sparat så gott som allt jag skrivit!

Samtidigt som det känns nästan förfärligt är det ju också underbart 🙂
Jag bläddrar inte så ofta i pärmarna, men det händer ibland. Och jag har hittat guldkorn där.

En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.
En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.

Sist och slutligen är arkivet inte så fruktansvärt skrymmande. Just nu känner jag att jag inte bara kan slänga allt.

Jag ska skaffa mer enhetliga dokumenthållare också, då blir det snyggare i hyllor och skåp 🙂

Det här med proportioner…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… började jag tänka på i går.
På radionyheterna sa man att det hade inträffat en KATASTROF på Oscarsgalan.

Kristallkronan träffade någons huvud?
Kristallkronan träffade någons huvud?

Jag såg framför mig hur en kristallkrona hade fallit ner och krossat några av gästerna. Eller att terrorister hade tagit sig in i festsalen och mejat ner folk. Eller att en brand brutit ut.

Men nej… det var alltså bara det att någon i misstag hade sagt att La La Land vann priset som bästa film. Och så var det Moonlight som gjorde det.

I skid-VM i Lahtis lär någon också ha sagt att ”nu får vi lyssna på norska nationalsången” fastän det var Ryssland som vann. Katastrof?
Eller mer ett mänskligt misstag? För Norge vinner ju inte precis hela tiden 😀

Jag har gjort framsteg

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

Kanske inte bästa illustrationen till mina tankar i dag 🙂
Men ok, framsteg är kanske också att jag försöker äta något smått och nyttigt varje dag. Och själv tycker jag att kyckling är det.

Kycklingfiléer och mangodip är mums!
Kycklingfiléer och mangodip är mums!

Angående rubriken ännu … skrev först ”Tror jag gjort framsteg” … men tänkte sedan, vad då TROR… jag HAR ju gjort stora framsteg, och jag utvecklas hela tiden. Livslångt lärande.

Dagens funderingar går så här:
Om jag känner mig låg, ledsen, trött (dels på grund av förkylning, men inte bara det).
Då tillåter jag mig känna så.
Jag kan inte förvänta mig att alla i min omgivning ska kunna läsa av hur jag mår. De kan göra/säga saker som bidrar till att jag inte börjar må bättre, men de gör det sällan medvetet. Alla i min omgivning kan inte veta hur jag mår om jag inte säger det rakt ut, och åt alla göra jag det inte – helt enkelt för att det är irrelevant. Det skulle säkert också kännas konstigt för många att få ”mitt välmående eller illamående” slängt upp i ansiktet bara så där.

Lågvattenmärkena i livet måste bara väntas ut. Det kommer bättre dagar. Och ibland finns också de där personerna där som lyfter mig, utan att de själva vet om det 🙂

Personligen vill jag också alltid vara en sådan som peppar andra, lyfter och förstår.
Här kommer ändå ett ”men” och ett ”aber”.
Jag gör det gärna, men inte längre mer på bekostnad av mig själv.

Glad måndag! 27-02-2017

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Sol på kottar och små hjärtan - hoppas de lyser upp er måndag!
Sol på kottar och små hjärtan – hoppas de lyser upp er måndag!

Vi fick mer snö i går, men våren är ändå på gång – det vet vi!
På Alexandersgatans jippo i lördags fick jag syn på de här fina prydnadskottarna.
Andra som är med i Glad måndag är Anki och Tomtan. Länkarna går inte direkt till deras måndagsinlägg, men scrollar du lite hittar du dem.
Låt mig veta om också DU är med Glad måndag, så länkar jag till dig.