Den här skylten finns utanför en hiss i ett höghus i Täby.
Jag har sett den otaliga gånger, men aldrig tittat noggrant på den.
Nu förstår jag varningen – så där skulle jag verkligen inte vilja bli klämd.
Kommentarer ni skriver efter klockan 14 i dag och under morgondagen godkänner jag på tisdag.
Ha en bra söndag och en fin start på veckan i morgon!
Här hos BP hittar du en lista på många andra som är med i Skyltsöndag!
Låter det inte flashigt? Nu är det inte något flyg i första klass till Västindien som väntar. Men Stockholm är inte illa heller. Jobb förenas med nöje på resan. I morgon bär det av och på tisdag är jag hemma igen. Så de kommentarer ni skriver imorgon kväll och på måndag godkänner jag först på tisdag.
Många i postcrossingen vill ha vykort från landet eller staden där du bor. Köpte några till i dag.
Sex av åtta kort har slumpats till Ryssland, ett till Storbritannien, ett till Tjeckien. Fyra har nått fram, fyra är ännu på väg till Russian Federation.
Nu ska jag jobba lite. Har ett större översättningsjobb på gång och ett projekt som pågår sex månader framöver. Dels ska uppdrag för det göras redan nu, dels ska kommande sådana schemaläggas noggrant.
Och så en lite skojig grej 🙂
I en väns telefon, bland kontakterna, har jag helt oförklarligt plötsligt fått namnet Marko! Telefonnumret är mitt, allt annat stämmer förutom namnet. Vännen har inte knapprat in det men då hon får samtal av mig står det ”Marko ringer”.
Jag som alltid tänkt ”om jag kunde få vara man ens för en dag i mitt liv” blev plötsligt det 😀
Jag gillar Skavlan och hans program, och de flesta av gästerna är ju jäkla intressanta – alla på olika sätt.
I dag var det befriande att höra komikern Henrik Schyffert tala bland annat om sängvätning.
Det fick mig att tänka på den nedsättande kommentar jag fick om det här inlägget. Jag tyckte själv jag hade glimten i ögat där. Men trollet som inte ger sig till känna och vars kommentarer (två stycken) jag strukit häcklade mig i stil med ”stackars Carita som inte kan bajsa… du må väl förstå att folk skrattar bakom din rygg och undrar när du ska visa bilder på bajset”.
Kommentaren kan ju låta lite skojig här, men den var lång och innehöll sådant som var mindre snällt och som inte kan skrivas ut här.
Själv tycker jag att just den här formen av öppenhet behövs. Jag är inte komiker, men jag tycker man ska kunna skämta om vissa ”problem”, i lättsam men ändå respektfull ton. Då blir de lättare att hantera.
Så därför tycker jag att det är mest synd om den, eller dem, som inte kan förstå det roliga och befriande i inlägg eller program som de jag nyss nämnt.
Låt oss tala mer om sådant som många tycker är tabu och pinsamt 🙂
Det här ordet har jag grubblat över, eller närmare bestämt hur jag ska illustrera det.
OVAN – att något finns ovanför mig. Eller att man är OVAN att göra något specifikt.
Först hade jag tänkt att denna bild från Täby Centrum i Stockholm skulle få gå in som vacker vägg, men sedan började jag se saker i bilden.
Maten som syns på bilden är jag ganska ovan vid att äta. Ris gillar jag egentligen inte alls och jag antar att här är många starkt kryddade rätter. Jag vågar testa nytt då det går att göra i små portioner, så att jag inte blir tvungen att kasta bort allt för att jag inte gillar det.
Bilden är tagen från ovan, inte av mig, men av den som gjort väggreklamen.
Allt fler har kommit med i utmaningen med Veckans ord. Listan på orden och länkar till bloggarna hittas HÄR.
Den här skylten hade passat bra att lägga ut på en söndag. Lyckligtvis har jag några andra på lager för det ändamålet – just i dag känner jag att jag vill sätta ut den här skylten.
Texten är på finska och betyder ”Älska dig själv”.
Det kan låta egoistiskt men jag tror att det är viktigt att man tycker om sig själv, på ett sunt sätt förstås.
För mig har det tagit tid att hitta till den punkten i livet, skilsmässan var ett överraskande och hårt slag för snart tre år sedan. Den är alltid en del av mitt liv, och känner jag för att tala om den eller skriva om den så gör jag det.
Just på det sättet har jag kommit över den. På vägen från maj 2014 till dags dato har jag lärt mig massor, fått nya vänner, insett mitt värde.
I dag tycker jag om mig själv, och inser att de som skriver elakt om mig, nedvärderar och säger att människor skrattar bakom min rygg – det är de personerna som mår sämst.
Det är vänskapsdagen i dag. Därför vill jag sända en stor kram till alla er som läser min blogg, ni som uppmuntrar mig, ni som skrattat och gråtit tillsammans med mig genom åren här. Tack ❤
Facebook gör ibland rätt roliga videon och den som gjordes för vänskapsdagen har jag låtit publicera på min vägg där.
I går var jag hemma hos en väninna och blev bjuden på en jättegod sallad med bland annat salami, skinka, ost, rucola, tomat, mozzarella… Gott!
Så det där med vänner – dom finns! Har fått stor uppmuntran och stöd här på bloggen men också via Facebook.
Kanske lite märkligt att man låter sig tryckas ner, bli ledsen och orolig då anonyma nättroll attackerar på bloggen. De är hittills två, antalet omtänksamma personer med profiler som kan kännas igen är ju hundratals 🙂
Det har åter visat sig att det lönar sig att vara öppen. Då ser jag att jag inte står ensam med bekymren.
Man blir glad och varm om hjärtat när man ser den här bilden. Vi har säkert vinter några månader än och mera snö att vänta, men en snögubbe som ser ut så här kan man ju inte bli arg på.
Men arg, det var en läsare i går. Jag publicerade ändå inte personens kommentar under ”Glad måndag” eftersom hen nämnde en annan person vid namn där.
Den arga personen skrev att jag bara kopierar alla mina texter. Hen tycker jag försöker vara lika glad och positiv som en Namngiven Person, att jag försöker efterlikna den Namngivna med hårfärg och inredning och mycket annat.
Väldigt märkligt, för jag har ju berättat här att jag är missnöjd med min nya hårfärg. Min maskulina spartanska inredningsstil skiljer sig också totalt från den som skribenten påstår att jag vill härma…
De är tragiska de här påhoppen. De som lämnar elaka avtryck här verkar nämligen vara riktiga nättroll.
De gömmer sig bakom mejladresser man inte får svar från, de har inga bloggar som visar vem de är, de använder Avatarer – dvs. inte sina riktiga ansikten. Ofta är meddelandena skrivna via mobiltelefoner så att IP-adresserna ska vara svåra att spåra.
Det är sorgligt att det finns människor som känner så stor ilska och så stort hat att de till vilket pris som helst måste trycka ner andra.
Kunde inte den arga skribenten istället vara glad för att jag äntligen, efter ett par jobbiga år åter hittat glädjen i livet.
… att min dag har börjat med ett gigantiskt i-landsproblem.
Avloppet ska på något sätt fotograferas.
Jag avundas inte företaget som gör det.
Men jag som oftast går på toaletten 2–3 gånger just den här tiden kommer att få en svår förmiddag…
Hur jag har förberett mig och hur jag tänker klara denna stora utmaning ger jag inga detaljerade uppgifter om.
Det tycker jag vi kan SKITA i…
Hoppas avloppet funkar efter klockan 10.30 då jag äntligen får spola ner allt 😀
Ni må förstå att jag älskar den här väggen ❤
Det är en del av Lovisa Tors omklädningsrum då herrarna spelar innebandy i division ett.
I dag hade jag möjlighet att gå in där eftersom det var utbildningsmässa i idrottshallen och en så kallad CV-klinik fanns i utrymmet. Det var alltså en plats där elever fick lära sig skriva bra CV:n.
Fastän jag hjälper Tor med mediekontakter och delar föreningens bilder på social media betyder det inte att jag kan gå in där när som helst inför herrarnas matcher 😀 … så nu gällde det att ta tillfället i akt.
Äntligen kom det första postcrossingkortet. Jag har skickat iväg sex stycken och ett av dem har hittills nått fram.
Under min tid som medlem (27 dagar) har jag fått ett kort. Det kom från Georgia i USA, reste 7 791 kilometer och nådde mig på åtta dagar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 