Ett juligt bord fotat på julmarknaden på torget den sjunde december.
Hos Orsakullan är det i dag frågan ”Har du varit på julbord i år”. Svaret är ”ja, på ett”. Det serverades traditionell julmat på Nya Östis julmiddag för en knapp vecka sedan. Jag är inte direkt en vän av de finska klassikerna, potatislåda, lantlåda och morotslåda. Men skinka med senap på ett gott juligt bröd eller på knäckebröd går bra. Diverse fiskrätter också, och så favoriten picklad rödlök!
Det har kommit mera snö… surprise! Jag tror att den globala uppvärmningen inte ger oss snöfria vintrar, som jag personligen skulle vilja ha. Tvärtom blir det mera snö eftersom vi den här årstiden för det mesta har kring noll grader eller minus 5-10, och i värsta fall några riktigt iskalla veckor…
Nu ska jag sköta en del skatteärenden, sedan bära in ved, kanske gå en sväng till affären… saknar bakplåtspapper och att baka pepparkakor blir till inget utan det papperet 🙂
Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.
Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.
Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.
Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.
Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”
Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏
Hos oss blåste det 34 meter i sekunden i natt och det kom mera snö. Under tre dagar har vi fått lite mer än en halvmeter, skulle jag gissa. Det är vackert, ja… då solen ibland lyser och snön är vit. Men särskilt måndagsglad blev jag inte då jag tittade ut genom fönstret vid fyratiden i morse.
Allt jobb som krävs för att få snön bort, till exempel från bilen innan mamma ska på sårvård… tar energi och tid. I dag ungefär 40 minuter, så det gäller att vara ute ett par timmar innan normalt tänkt, för vi ska säkert gräva oss fram på mammas gård också för att få ut henne.
Och säger redan nu… nej, vi skickar inte mamma till någon anstalt. Hon vill bo hemma och klarar sig bra, men hon kan inte längre som 90-åring göra snöarbete, bära in ved, gå till hälsocentralen eller handla själv.
Vi ska försöka få kommunal hjälp utöver den privata vi redan har, men allt tar tid och resurserna är knappa. Det skärs också hela tiden ner på allt. Vi får ingen ersättning för anhörigvård, och jag vet inte ens om vi är berättigad sådan. Men också i den görs nedskärningar vid årsskiftet. Det är hutlöst… med tanke på dem som avstår från sina jobb för att sköta sjuka äldre eller barn hemma. De sparar pengar för staten, men staten tackar inte anhörigvårdarna.
Vi har troligen en lång och ganska besvärlig, snörik vinter framför oss. Ofta snöar det ett par, tre dagar i sträck och temperaturen sågar mellan -10 på natten och plus/minus noll på dagen. Ibland regnar det, men mestadels kommer nederbörden som snö numera.
Höll på att glömma det här! Att Finland hämtade upp sig från underläget 4–0 mot Sverige igår. Oavgjort i fulltid 4–4 och sedan ett skönt segermål för oss i förlängningen.
BELIEVE. Ett litet emblem med en text på vår tränares tröja. Jag trodde på laget hela tiden. Men så kallar jag mig själv också ”idiot-optimist”. Många hade nog redan gett upp hoppet, sagt att det var en skitmatch, kanske stängt teven. Men vi grejade det 🤍💙! VM-guldet i herrarnas innebandy!
Ett minne från sista september då vi var i Kotor i Montenegro. Det är nu den 501:a Skyltsöndagen och i februari har bloggvännen BP under hela tio års tid hållit i trådarna för utmaningen.
En glad överraskning kom med posten här under veckan. En annan bloggkompis, Professordeutsch, som också är en Muminvän sände den här hälsningen 🥰 Det är rätt sällan det kommer riktig brevpost nuförtiden, så man blir extra glad för kuvert som inte innehåller reklam eller fakturor.
Då fick jag upp postlådan, men det fick jag inte i dag. Jag skulle inte ha köpt en postlåda med lås, men då som jag flyttade jobbade jag ännu som chefredaktör och fick Nya Östis post hem till mig. Nu är det ofta rätt knixigt med den då temperaturerna sågar mellan plus och minus…
Bildörrarna hade också isats fast så jag måste ut med en varmvattenpåse senare i dag.
Detsamma gällde alla skräptunnor och återvinningen för kartong och papper. Alla lådor, förutom en för blandavfallet, hade ett tjockt täcke av frusen snö på sig och locken hade frusit fast. Så nu gick det inte att sortera, det jag skulle slänga hamnade i den enda låda vars lock gick att öppna.
Det är tredje söndagen i advent. Vid bordet där de här änglarna såldes, på marknaden i Strömfors för en vecka sedan, stannade många upp för att antingen köpa eller fotografera de stämningsfulla figurerna.
Halv fem finsk tid börjar finalen i innebandy-VM och Finland möter Sverige. Det blir spännande hoppas jag 🙂 Matcherna spelas i Malmö och i Hufvudstadsbladet fanns en krönika av Katarina Koivisto som undrade var de finska fansen fanns då gruppspelens matcher avgjordes? Kanske de bara köpte biljetter till semifinalen och finalen? Hoppas ni kan läsa den, jag vet inte om den ligger bakom betalmur.
Personligen skulle jag ännu kunna tänka mig att ta mig till Stockholm för att se innebandy-VM men Malmö ligger för långt borta. Och att vara borta en dryg vecka för att se alla Finlands matcher skulle inte heller lyckas för mig med tanke på allt jag har att göra hemma. Inte skulle jag har råd att vare sig resa eller betala biljetterna heller 🙂 Men på teve ska jag följa finalen, kollade också då Finland körde över Lettland i semifinalen igår.
Snön vräker ner, tiddelipom! Det hade jag kunnat sjunga i dag. Nån gång då jag sagt tiddelipom till någon bekant har jag efteråt insett att de nödvändigtvis inte alls vet vad jag menar 🙂
I dag har vi fått ungefär 30 centimeter snö. Den var blöt och tung och mot eftermiddagen började det regna, så i något skede fryser allt på. Traktorerna som sköter vår gård kom rätt tidigt i dag, på förmiddagen, men vi skottar själva framför våra dörrar och så har vi en ramp där man kan gå om man har tunga kassar eller om någon sitter i rullstol/har rollator.
Skippade på grund av vädret de två marknadsbesök jag hade planerat in. Doserade med syrran medicin hos mamma, förde en jultårta till kaffet åt henne och ska också själv äta en i dag. Eller även julstjärna i Sverige kallad, inte att förväxla med blomman 🙂
Nu är det pappersjobb här hemma som gäller och att elda förstås. Det var lite svårt att få fyr i brasan i dag. Där spelar också vädret in. Nu är det ju blött och samtidigt kallt ute.
Den här julens första hyacinter. De som doftar minst är de vita sorterna till exempel ‘White Pearl’, lärde jag mig via internet. Jag har blivit lite doftkänsligare med åren, så den vita passar mig bäst.
Det här är kalenderbild för dag 14 i nedräkningen till jul.
Dagens fråga hos Saramadeleine är ”Har du varit på någon julskyltning i år”. Jag var tvungen att googla ordet julskyltning och inser att det är något som är vanligt i Sverige, ett slags start för julförsäljning, ofta förknippat med en marknad? Vi har inte julskyltningar i Finland, men nog jul-skyltar och på flera marknader har jag redan varit, även om jag skippade två i dag.
Hos lokföraren Åke är temat Lucia, och jag hittade efter några om och men en bild från 2018 av Lovisanejdens lucia och hennes tärnor. Bilder av senare lucior finns men ofta är det någon annan som har fotat dem på beställning av mig till Nya Östis och jag vill bara använda mina egna här på bloggen.
Igår glömde jag sätta ut Caritas kalenderbild för dag 12 i december. Så här kommer den. En lykta på gården Sjövalla där jag gjorde ett reportage som ska komma i Nya Östis dubbelnummer till jul.
Vi handlade till mamma på dagen igår och skötte egna ärenden, såsom ofta om torsdagar. På kvällen hade vi Nya Östis julmiddag på trivsamma Degerby Gille. Det var som vanligt riktigt roligt att äta gott och prata med kolleger. Vi ses ju annars inte så ofta då nästan alla gör sina jobb hemifrån.
Såhär på luciadagen borde jag ha en bild av ett luciafölje, men det har jag tyvärr inte nu 🙂 Tomten, den lilla halmbocken och värmeljuset fanns i fönstret i restaurang Degerby Gille så de får sprida dagens inför-jul-stämning.
Och så är det fredag igen! Vilket betyder att jag tar del av Elisamatildas fem frågor, och utmaningen heter ”Tur i otur”.
Har du någon gång haft en lyckodag där allt gick rätt? Jag har inte tänkt på det. Vissa dagar är bättre än andra, och en lycklig dag är en dag då jag får vara frisk och ha människor omkring mig som bryr sig om mig.
Har du någonsin upplevt något riktigt oturligt på en fredag den trettonde? Säkerligen, men inget som jag minns just nu.
Vilka är dina tankar om skrock, som att gå under en stege eller att en svart katt korsar din väg? Jag känner till dessa skrock och jag går inte under en stege, men det har inte med tanken ”otur” att göra, och jag spottar inte om svart katt springer över en väg.
Har du någon gång undvikit något för att du trodde det skulle ge otur? Det har säkert hänt, fastän jag inte nu kommer på ett bra svar här heller.
Tror du på karma? Ja, eller jag önskar att det är så att den som gjort någon illa måste ta lärdom av det, på något sätt. Detta utan att säga att jag önskar personen som utsatt mig för något tråkigt att råka lika illa ut. Det här var svårt att förklara 🙂
För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.
Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.
Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.
Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.
… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.
Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.
För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.
I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.
När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.
Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).
Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.
Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤
Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.
Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.
Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.
Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.
Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!
Har ett led-ljus som jag satte i fönstret igår. Jag vet inte om det är så många som ser det utifrån, eller som känner stämningen, men för mig här hemma känns det mysigt.
Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.
Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.
Jag funderar ofta vart tiden flyger. Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan. Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.
Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.
Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.
Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik. Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.
Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.
Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 