Vill visa två bilder till av det så kallade Spider-ljuset som får så fint mönster ju mer det har brunnit.

… sova till halv elva för att jag kan göra det. Alltid är det inte möjligt, om jobb pockar på. Eller alltid klarar jag inte av att sova så länge. Annat var det då man var tonåring eller ung vuxen. Att sova till ett eller två på eftermiddagen utgjorde inga problem.
Till min julafton hörde i går besök på två kyrkogårdar. Lite svårt att tända ljusen då det regnade och blåste, men det gick!
Sedan mat och samvaro och några små klappar hos min syster. Innan jag lade mig hemma vid tolvsnåret såg jag på midnattsmässan från Rom. Det är något fridfullt och samtidigt mäktigt över den.

I dag snurrar tvätt i maskinen och jag har dammsugit i köket. För mig är den här dagen nästan som vilken annan dag som helst. Jag förbereder en del kommande jobb. Har det riktigt skönt.
På skrivbordet står den enda julprydnaden, en riktigt gammal tomte (bilden tagen för några år sedan i annan bostad).
På borden, och senare mot kvällen i en lykta på balkongen, brinner levande ljus. På bilden ett jag fick i julklapp av min syster, ett så kallad Spiderljus. Så småningom bildas ett vackert spindelnätsformat mönster av stearinet.
Kanske lite för sent att önska sig en lott till julklapp nu?
Men du kanske fick en, och inte har hunnit skrapa den?
Jag förevigade ett antal väggar och skyltar då jag var i Täby centrum i norra Stockholm före jul. Här kommer ett av de bidragen.

Skyltsöndag uppfanns av Pumita. Traditionen förvaltas av Konst eller konstigt!
En del andra som visar skyltar och vars bloggar jag besöker ibland är Ama de Casa, Gerd, Ordodlaren – men hos Konst eller konstigt hittar du en lång lista på skyltare.

Människor känner sig ofta stressade och otillräckliga inför jul.
De frågar sig varför tiden aldrig räcker till för just det de själva önskar göra.
Känns det så? Då kan vara lönt att ställa frågan – vad är det som hindrar mig från att uppfylla mina drömmar? Varför kan jag inte leva som jag vill?”
Det är vi själva som sitter inne med svaren.
Och det är inte något fult att vara lite självisk, om det bara sker ibland.
Då en människa genomgår en kris, det kan vara allt från en anhörigs plötsliga död till en svår sjukdom som drabbar en själv eller en närstående. Då kommer så småningom frågorna om vad som är viktigt i livet på riktigt.
I mitt fall handlade krisen om en ofrivillig skilsmässa som det tog över två år att komma över.
Kriser behöver bearbetas och processer kräver tid. Men under den här tiden föds vanligtvis något nytt. Livet som fortsätter blir inte som förut, det blir annorlunda men det kan bli bra ändå.
Jag försökte lära mig se varje dag som ett oskrivet blad. Den var full av möjligheter, om jag bara ville se dem.
Jag övar mig också kontinuerligt på att leva i nuet. Det kräver en särskild koncentration.
Det går att vinna små segrar varje dag. Att nå små mål som man har satt upp.
Men då gäller det också att inte vara för sträng mot sig själv.
Min lilla julgåva till alla som läser min blogg är Carolas tolkning av Himlen i min famn, klicka på sångtexten så spelas den upp.
… på julfirandet får man självklart göra.
Dock skulle jag inte få visa en bild på pepparkakorna, om jag inte berättade hur de kommit till 😀
I avsaknad av kavel, eller troligen finns en sådan men den hittades inte på direkten, användes en icke öppnad och väl avtorkad Long drink-burk. Detta är dock inte reklam sponsrad av Hartwall.
Då pepparkaksformarna inte heller hittades på momangen agerade väninnan enligt devisen ”man tager vad man närmast haver”. Med hjälp av ett snapsglas formades runda kakor, lagom små.
Jag behöver säkert inte säga att pepparkakorna var hur goda som helst. Det är lite som med oss människor – vi stöps i olika formar, en del av oss blir kantstötta, lite brända – en del är stora, andra är små, men vi är bra ändå 🙂



Julen lär vara tiden då många föräter sig, eller i alla fall proppar i sig mer än i vanliga fall. För riktigt länge sedan lär det ha varit vanligt att somliga till och med dog för att de bara åt och åt och åt av alla delikatesser som annars aldrig dukades fram.
Men det finns ju också de som av olika anledningar inte får någon julmat alls. Som inte har råd eller som ligger på sjukhus och inte kan äta.
Själv är jag ingen större supporter av julmat. Skinka med senap är gott på knäckebröd men jag gillar varken lådor eller lutfisk. Riktigt goda hemgjorda köttbullar säger jag däremot inte nej tack till. Och Kasténs delikatessleverkorv på jullimpa är ett måste 🙂
Med dessa ord presenterar jag en bild av en vacker vägg från affären Metro i Täby centrum, Stockholm, Sverige.
… sedan får jag öppna paket.
Fastän vi med nära och kära bestämt att vi inte ska ha sådana 😀 … så blir det ju några små ändå.
Och jag vill också tacka för de julkort jag fått, fastän jag försökt komma ihåg att tacka var och en avsändare personligt.


Får bli en blandad bildkavalkad från resan. Resten av fotografierna är skyltar, fina fönster och vackra väggar 🙂

Delade en räkmacka på båten med resesällskapet. Mackorna är ju SÅ stora!

Har en liten bricka med Muminmotiv sedan tidigare och en som hör till serien Ernst. Brickor är sådant som jag använder hela tiden, antingen att ha mackor och mugg på, eller levande ljus.
Jag gör mig så småningom av med sådant som jag tog med mig från förra förhållandet. Saker som jag då för två och ett halvt år sedan ville behålla. Plötsligt är de inte längre viktiga för mig. Saker från den tiden som fortfarande är hela och fina och kan glädja andra skänker jag till ett loppis helt gratis.

