… och välkomna våren, eller få en kickstart på den, hemma inomhus – det är något jag tänkt att jag gärna skulle vilja göra i år. En annan sida av mig säger att man inte ska bryta av kvistar i naturen.
Vad tycker du?
Väldigt dekorativt, fin idé – men var hittar jag alla de här och vågar jag gå och skära i någons rododendron? 😀
Jag vet åtminstone ett ställe där rododendron växer på en plats som inte är någons privattomt, men inte vågar jag gå dit och ta kvistar.
Det var trevligt med mycket respons kring dokumentären ”Stolthet”, både på Facebook och i bloggens kommentarsfält. Alla har varit positiva och uppmuntrande. Många skrev att de tycker jag är modig.
Tack till er alla ❤
Så mycket mod krävs inte i mitt fall då det gäller att tala om känslor. Däremot skulle jag vilja bli modigare då det gäller att strunta i de få personer som trycker ner mig och som med något slags skrämselpropaganda försöker härska över mig.
För även om det hittills inte kommit negativa kommentarer kring det här, vet jag ju att det finns de som inte applåderar min insats och som tycker att jag är löjlig. Och det får de gärna tycka, så länge de skriver åsikten i sitt eget namn. Också pseudonymer och åsikter av människor som inte har egna bloggar att hänvisa till duger.
Men kombinationen avatar + e-postadress jag inte får svar från + ingen egen hemsida + ip-adress som inte går att spåra… det är en kombination som luktar fegt troll långa vägar.
… besökte Anna Blom och Ville Tanttu mitt hem, som då låg på Drottninggatan i Lovisa. Anna och Ville är prisbelöntai många andra sammanhang och även den här dokumentären gav de sig mycket tid att göra.
Jag är bara en av flera som intervjuades, men ändå blev det några timmar under några dagar som vi ägnade tillsammans. Först kom Anna hem till mig, gjorde en inledande intervju och kollade vilka miljöer som kunde lämpa sig att filma.
En recension om programmet ingick bland KSF Medias radio- och tv-sidor i dag.
Det står i recensionen att det är en nyproduktion. Jag vet inte var tidsgränsen för en sådan dras, men mig besökte Anna och Ville i mitten av september 2015 🙂
Sedan dokumentären filmades har mycket hänt i mitt liv. Jag har flyttat och dessutom sagt upp mig från en fastanställning och blivit företagare.
Men det saknar på sätt och vis betydelse, för stolt är jag ju fortfarande över att jag klarade skilsmässan utan att till exempel knapra piller. Och att jag skrev det där tacksamhetsbrevet som jag högt läste upp för terapeuten och ex-maken.
Jag kände helt enkelt en stor oro över att krafter åter skulle sättas i rörelse och se till att jag inte heller den här gången skulle få berätta något om mina känslor på tv.
En skena för filmkameran har riggats upp.
Då visste jag inte hur lång tid det skulle dröja innan dokumentären blev klar. Inte heller hur lång tid som skulle gå innan den visas.
Men i kväll gick den ut på YleFem och i morgon lördag visas en repris klockan 14.30. Troligen kan programmet också ses via Yle Arenan.
Försök HÄR.
Det var verkligen en upplevelse att se Anna och Ville jobba tillsammans. De var entusiastiska på ett stillsamt sätt, om man kan säga så.
Jag minns att de fäste mycket uppmärksamhet vid detaljer och hur ljuset föll in i bostaden. Många gånger filmades frekvenser med pappgubben James Bond – Daniel Craig. Vi hade riktigt roligt med honom.
Ville filmade mig också utomhus vid biografen där Spectre skulle få premiär i oktober 2015.
Det kändes märkligt att se resultatet av filmningarna arton månader senare, jag kom ju knappt ihåg vad Anna hade frågat och vad jag svarade.
Flera timmars filmningar blev två minuter på tv och jag hade ögoninflammation då vilket man också kunde se 🙂
Ville placerar ut en mikrofon.Anna, Daniel Craig och Ville.
Min nyhet var alltså inte större än det här, men jag lovade mig själv då dokumentären gjordes att inte ett pip går ut om den på bloggen på förhand.
Tråkigt för mig som är spontan och öppen att jag inte vågade vara det i det här fallet, men man lär väl sig av sina misstag 😀
I går var himlen klarblå när jag gick hem från redaktionsmötet och den lilla stunden på puben med kollegerna.
Lovisas ståtliga kyrka.
Inte mycket snö fanns kvar på marken heller.
I dag när jag öppnade persiennerna i sovrummet såg jag stora blöta snöflingor dala ner från en gråmulen himmel. Jag gick ut på balkongen (som tack och lov är inglasad) och tog en bild.
Snöblandat regn.
Marken är åter täckt av ett vitt täcke, men det lär smälta fort bort om solen kommer fram. Och man säger ju att ny blöt snö effektivt äter upp den gamla snö som finns kvar – så det är väl så här det ska vara, också bra med tanke på grundvattennivån? Om vi ska tänka positivt och det ska vi ju 🙂
Perfekt dag att ta det ganska lugnt hemma, röja där som det ännu behöver röjas = hyllan i sovrummet och skrubben.
I kväll någon gång efter halv nio sätter jag ut bilder som jag tog för ett och ett halvt år sedan men som jag vågar visa först nu. När ni läser inlägget förstår ni, som följt min blogg länge, varför det blev så här 🙂
… i Lovisa? Nå, kanske kompositören Jean Sibelius staty?
Han ser ut som en bister man, men han lär också ha haft en glättigare sida.
Jean Sibelius, i parken intill Sibeliusgatan och Chiewitzgatan.
Efter redaktionsmötet gick jag med två kollegor ”på en öl”. Alltså jag dricker inte öl, så jag borde skriva på ”en lonkero och på ett glas vin” 🙂 Det var trevligt!
I morgon kväll kan jag äntligen berätta om något som jag varit tyst om över ett halvt år. Varför det blev så att jag inget vågade berätta, och vad det handlar om – ja, det får ni veta i morgon ungefär den här tiden 🙂
En så här vacker tavla finns i en trappuppgång i Västerås i Sverige. Det är inte någon liten tavla, om jag minns rätt är den minst två meter bred. Mera sådant!
I dag lyser solen och jag känner att orken börjar återvända. Jag skrev klart ett uppdrag i morse. Intervjun gjordes mellan Lovisa och Vasa i går kväll, genomläsningen för godkännandet i Paris i dag – internationellt värre 🙂
Snart redaktionsmöte. Alltid lika kul att träffa andra människor, för visst är frilansjobbet ensamt ibland. Men jag har valt det själv och ångrar inte en sekund att jag lämnade regiontidningen och arbetsresorna bakom mig.
Jag får inte längre en viss summa på kontot varje månad, men jag har klarat mig hyfsat ändå. I dag är det på dagen nio månader sedan jag sade upp mig.
… kallar vi journalister de grejer som kan göras per telefon.
Då jag jobbar för lokaltidningen är jag ju för det mesta på plats, bland annat för att få aktuella bilder. Men ibland räcker det med telefonare där också, och en bild från arkivet eller ingen bild alls.
I dag gör jag två telefonare för ett mediebolag. Ett samtal gick till Lappland och det andra går till Vasa. Bägge platserna ligger väldigt långt från Lovisa.
Den här bilden tog jag vecka sju, alltså för en månad sedan. Men ganska likadant ser det ut på våningshusets gård också i dag.
I dag har min längtan efter varmare dagar och sommar varit extra stark.
Nej nu får det minsann vara slutjobbat för i dag! Tiden har rusat!
Jag var frusen och trött i går och lade mig redan klockan åtta. Somnade runt nio och sov elva timmar – troligen för att jag behövde det.
Nästan pigg som en lärka steg jag upp klockan åtta i morse. Skrev en kolumn som jag inte fick klar i går för att jag var så trött. I dag gick det som en dans att skriva. Sedan åt jag frukost.
Efter det fortsatte jag jobba av bara farten. Förberedde några intervjuer jag har i morgon. Åt lunch. Skrev två artiklar till. Skrev och svarade på mejl, skötte några bokförings- och skattetekniska frågor, bearbetade bilder…
Inser att jag nu har jobb alla dagar en vecka framöver, ledig bara på söndag och den dagen ska jag försöka hålla helt fri från jobb.
Så bra att det var en lugnare arbetsperiod i mitt liv just den veckan som jag hade värsta lunginfektionen.
Fick en resebroschyr på posten i dag.
Hoppas jag har råd att åka bort en vecka i sommar eller i höst.
Ordet i veckans fotoutmaning hos Sanna är STEN. Bakom länken kan ni under veckans lopp också hitta länkar till andra som visar sina tolkningar av ordet STEN den här veckan.
Nå, här finns lite fler än en sten. Det är jungfrudansen i Strandparken i Lovisa. Än ligger den ganska så insnöad, men inom kort kan barn och andra med barnasinnet i behåll stoja bland stenarna. Eller springa runt, runt i labyrinten.
Det doftar jord, eller kanske närmast växthus, om den här fina krukväxten.
Då jag hade varit på utställningen, som var ett jobb, gick jag via affären hem. Kunde inte låta bli att köpa de här små solarna som jag nu flyttar mellan arbetsbord och tv-soffans bord, beroende på var jag sitter.
Härlig doft, härlig färg – gör mig glad!
Det var skönt med frisk luft i lungorna, men en halvtimmes promenad – där jag under sista kvarten hade en tung kasse från affären i handen – lät mig förstå att allmänkonditionen ännu är ganska svag efter infektionen i lungorna.
Så nu måste jag vila. Sedan ska jag skriva några tidningstexter och förbereda ett par kommande jobb.
Fick två postcrossingkort i dag. Visar inte alla jag får, men den här vackra porten i en park i Moskva är ju helt underbar, inte sant?
Vi väntar alla på sommaren nu, också de här bänkarna.
Färger att bli glad åt!
Under min korta utevistelse i fredags, då jag för första gången började känna mig kry efter att ha varit sjuk två veckor, tog jag den här bilden av två bänkar i Strandparken.
Finns också andra som är med i Glad måndag – Tomtan,Ankis bildblogg och Geddfish bland andra! Titta gärna in hos dem!
