Att hitta lugnet, balansen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga.
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga. Bilden är mer symbolisk och har inte direkt något med balans, livskvalitet och sömn att göra.

Läste en artikel om sömnproblem och då slog det mig att jag inte tagit en enda tablett av de receptfria melatoninpreparaten sedan jag sade upp mig från fastanställningen. Tidigare utgjorde det ibland ett problem att jag hade kvällstur och var uppe i varv ännu kring midnatt. För att få sömn och orka stiga upp före klockan sju var jag tvungen att ta ett par tabletter melatonin.

Nu har jag hittat min rytm. I vanliga fall lägger jag mig mellan kl. 22 och 00, och vaknar runt klockan 8 och 9. Jag har hittat min rytm.

I morse var jag tvungen att ha klockan att ringa vid åttatiden, men jag vaknade som vanligt en halvtimme innan. Låg ändå och tog det lugnt en stund. Har så många tacksamhetstankar nuförtiden.

Inga bomber som faller över min hemstad. Jag tvingas inte fly. Jag har tak över huvudet, jag kan njuta av frukost i lugn och ro, jag har ett stimulerande jobb och vänner. Jag har förvisso ont i knäet men jag kan ännu gå utan kryckor, jag sitter inte i rullstol.

Lugna puckar som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Vårdcentralen.
Vårdcentralen.

Det är ett tag sedan jag var patient här själv. Som arbetstagare gick jag i företagshälsovård hos ett privat företagare, men den tiden är förbi.
Jag kände mig inte som ett särskilt brådskande fall men gick in här ändå. Efter tio minuter blev det min tur att anmäla mig, och sedan var det bara att vänta på läkare.

Där satt jag en och en halv timme drygt, men det gick ingen nöd på mig. Jag läste om kungligheter i svenska damtidningar, om kändisars skilsmässor och om livsöden i tidningen Allers. Tiden gick fort.

Den trevliga unga kvinnliga läkaren bad om ursäkt för att jag hade tvingats vänta. Jag sa att jag hade valt en dag för besöket då jag inte hade någon brådska – jag tycker vårdare och läkare ska få tack och beröm, inte bara gnäll av trilskande patienter.

Det praktiska går framför skönhetsidealen.
Det praktiska går framför skönhetsidealen.

Jag har fått låna två knästöd av bekanta och läkaren sa att jag får använda det då jag går, men hemma och särskilt på natten ska jag inte ha stödet på benet.
Eftersom jag är tacksam för att jag KAN gå, för att jag inte har värk och inte behöver kryckor – är det lugna puckar som gäller. Jag kan ta mig både hit och dit men allt tar längre tid och kräver planering.

Knäskadan har blivit lite bättre på fem dagar. Nu kollar vi läget. Förvärras det blir det nytt besök på vårdcentralen och magnetröntgen. Men om läget är såsom i dag och om det långsamt blir bättre behöver jag inte gå till läkaren. Dock kan det dröja veckor innan knäet är stabilt igen.
Så det är åter ordet TÅLAMOD som gäller 🙂

Glad måndag! 17-10-2016

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Glad måndagskväll! Jag har haft fullt upp sedan i morse.
Direkt efter frukosten hade jag ett layoutjobb, sedan gick jag i ett par affärer innan det var dags för en intervju. Efter det redaktionsmöte, och sedan skrev jag ett par artiklar. Jag är ännu inte klar med alla texter, men plötsligt kom jag ihåg BLOGGEN och glad måndag!

Finland fyller 100 år 2017.
Finland fyller 100 år 2017.

Finlands självständighetsdag firas den 6 december. Då fyller vi 99 år. Nästa år är det jubileumsår. Jag tycker att det här paketet med värmeljus är fint ❤

En dag på hemmaredaktionen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… eller vad jag ska kalla mitt arbetsrum/sovrum. Mitt kontor? Verkstad, skulle väl någon med glimten i ögat säga, för att också sängen är här. Men nu är det utsikten från arbetsplatsen jag vill visa. Eller utsikten från rummet överlag, då jag har persiennen uppfälld för att få in ljus. Till natten släpper jag ner och stänger den, fastän insynen är minimal. Men blotta tanken på att någon ändå står i buskagen och spanar påminner om filmen ”Halloween” och ger rysningar…

Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.
Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.

Just nu är jag extra tacksam för att jag har jobb jag kan göra hemifrån. Blir sju timmar jobb minst i dag, så det där med att helga vilodagen funkar inte riktigt för en egenföretagare.
Knäet måste undersökas. Troligen måste det vänta till tisdag förmiddag.

Onekligen vackra färger i naturen just nu.
Onekligen vackra färger i naturen just nu.
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen :-)
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen 🙂

host_4

Chokladhimlen…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… finns nu också i Lovisa. Nala Deli säljer praliner från Petri´s Chocolate Room.
Visste att jag skulle missa öppningen av affären på grund av diverse omständigheter. Men tänkte att jag tar en sväng där via, för jag kan lyckligtvis ännu köra bil. Jag kan gå också men tävlar som sagt i snigelklassen 🙂

Handgjorda praliner.
Handgjorda praliner.

Såg att levande ljus lyste i en lykta utanför affären och att det var belysning och några personer där inne. Dörren var stängd. Den nya företagaren hade egentligen stängt för mer än en timme sedan.
Men vi välkomnades in ändå och jag kunde köpa handgjorda praliner. Min syster gjorde detsamma och köpte även blockljus.
Fantastiskt tillmötesgående företagare – tummen upp för det!

Med ett skadat knä

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.

Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.

Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!

Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.
Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.

När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.

Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation.
Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation. Konstnärligt inte sant?

På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.

Carita Liljendahl
Suomusjärvi, Egentliga Finland ·
Kvällens bästa! En supporter från Mariehamn var på väg hem från fotbollsmatchen mot HJK. Vi möttes på ett café. Han såg min Tor halsduk. Frågade om jag varit med i Tour the ski? Han ville pussa mig men vågade inte då han var rädd för doping balsam och norskor 😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!

Vacker vägg, del 52

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En vägg i idrottshallen i Villmanstrand.
En vägg i idrottshallen i Villmanstrand.

Om ett par timmar styr Lovisa Tors innebandysupportrar kosan mot Åbo. Kanske det finns någon fin vägg att fotografera i hallen där? Den här är från resan till Villmanstrand söndagen den 2 oktober.

Min förmiddag har gått i översättningsarbetets tecken. Det ramlade in drygt 1000 ord och jag kunde lova att leverera dem redan i dag.
Ska jobba en dryg timme till innan jag packar väskan till Åboresan. Måste ge mig av i god tid till hållplatsen. Skadade knäet i går. Hemma i köket. Jag bara vände mig mot höger för att slänga ett papper i skräpkorgen, och så sade det KNAAK!
Fasiken, det gjorde ont.
Det lär ju vara i hemmen olyckorna sker. När man håller på med extremsporter, hoppar fallskärm och så – då vrickar man inte ens en tå!
I dag kan jag gå, men väldigt långsamt och försiktigt… tävlar i snigelklassen.

Jag vill vara en sten i skon

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag blir sällan arg, och jag tror inte att jag är det just nu heller. Men någonting pyr ändå inom mig.
Kanske jag bara har varit tyst för länge? Hållit mina åsikter tillbaka, eftersom jag med tiden blev van vid att jag inte fick skriva vad jag ville på min blogg.
Använde jag N-ordet i något lättsamt inlägg blev jag kallad rasist.
Skrev jag om mina känslor efter skilsmässan hatbloggade jag.
Himmel och pannkaka så farlig jag har varit!
Så bra att jag inte bor i Turkiet eller Ryssland för då hade jag varit inburad eller död sedan länge.

Detaljstudie av en liten väska jag en gång fick av min syster.
Detaljstudie av en liten väska jag en gång fick av min syster.

Nu blir jag säkert kallad sur klimakteriekärring också.
Jag tycker nämligen att ”de fina litteraturkännarna” är upprörda helt i onödan. Bob Dylan har skrivit många fina texter och han är värd Nobelpriset i litteratur lika väl som vem som helst annan.

När jag sedan sagt ifrån, eller skrivit vad jag tycker – blir jag ibland såsom kvinnor ofta blir. Lite fundersam. Var jag nu ändå för rak på sak? Borde jag ha uttryckt mig sakligare?
Funderar en man någonsin i de banorna? Jag tvivlar.

Ibland får jag ”tillrättavisningar” och ”förklarande besserwisserkommentarer” av män.
Nånting hos mig tycks irritera dem.

Jag tror jag ska bestämma mig för att gilla det. Att vara stolt för att jag är en sten i skon då det behövs, en avvikande och omöjlig varelse.

Märkliga arbetstider

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.

Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.

Många sådanahär bilder blir det. Av ryggar :-)
Många sådana här bilder blir det. Duger inte att sända till media fastän skärpan är hygglig.

Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.

Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.

Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.

Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.
Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.