En halv timmes promenad med kameran resulterade i tretton bilder. Jag visar tre nu och de övriga i olika avsnitt inom kort.
Det var Antonia, som bor i en stor stad i Sverige, som sa att hon tycker att hon fotograferat allt som kan fotograferas där. Jag som älskar hennes bilder svarade att hur tror du det känns då jag bor i lilla Lovisa – jag har väl verkligen fotograferat allt 😀
Det har jag förmodligen inte gjort, men jag kom också på att jag kan fotografera byggnader och platser från nya vinklar.
Lovisa kyrka har jag fotograferat många gånger, men inte exakt från denna vinkel.Vad håller dom på med?
Och så gjorde jag lite annat som Antonia brukar göra, fotografera andra människor, sådana man inte ens känner. Jag vågade ändå inte gå jättenära 🙂 Killen höll på att filma någon som satt på kyrktrappan.
Granne med kyrkan ligger Bonga slott. Det är privatägt och där finns bland annat Riitta Nelimarkkas konstverk utställda.
Man kan ha olika åsikter om fyrverkerier. Många djur är rädda och ägarna tvingas ta till olika knep för att de fyrbenta vännerna ska överleva den stress smällandet medför.
Somliga tycker att vi bränner upp pengar på helt onödiga saker då det finns människor som svälter i världen.
Lovisa stad har under många års tid tagit emot nyåret på torget, redan klockan 18 med en familjefest. Det har många varit tacksamma för, medan andra att ett löjes skimmer fallit över staden… ”inte är det ju nytt år ännu klockan 18”…
I går togs det nya året in vid Skeppsbron. Fyrverkeripjäserna sköts upp från ena ändan av gästbåtsbryggan, på rejält avstånd från publiken som samlats på stranden. Gissningsvis var över tusen personer på plats för att välkomna det nya året, som samtidigt är Finlands 100-årsjubileum.
Med tanke på jubiléet, och det faktum att det inte på många år arrangerats något pampigt vid tolvslaget i vår stad, tycker jag det här var värt pengarna – trots att de bokstavligen gick upp i rök 🙂
Avslutar det här året med ett inlägg med en vacker vägg, för jag antar att jag inte hinner skriva något mer före tolvslaget i dag 🙂
Det utblåsta, nästan nedbrunna ljuset, får symbolisera året som gick. De två gröna ljusen (tror det är ljus) till vänster, är symboler för en snart spirande ny vår.
I morgon är det skyltdags, sedan Glad måndag – och bloggåret fortsätter förhoppningsvis så att vi ”gamla” vänner ses, men även så att vi knyter nya kontakter 🙂
Kramar till alla jag känner!
I går råkade jag snubbla in mitt i filmen Mamma Mia, där Abbas alla fina låtar vävts in på ett fantastiskt sätt. Vi brukade ofta titta på den här filmen förr, man tröttnade ju aldrig 🙂
Ännu för ett par år sedan klarade jag inte av att se på den utan att bli ledsen. Men tiden läker nästan alla sår och nu var det med njutning och nöje jag såg den del av filmen jag hann se.
Orden i den här sången kändes ju i samband med skilsmässan som skrivna direkt för mig. Är inte det något som är karaktäristiskt för en hit?
En väninna bjöd mig på Mamma Mia-teatern i Helsingfors samma höst som jag skilde mig. När den här sången framfördes gav hon mig en vänlig beröring.
Det är sådana här händelser jag aldrig glömmer. Alla tröstande ord, kramar, små gåvor, kort som kom med posten, blommor, sms, bloggkommentarer …
Nu när stormen för länge sedan lagt sig vill jag säga att jag kommer ihåg er alla, allt de ni vänner gjorde för mig då.
Och jag har lärt mig mycket på vägen hit. Bland annat att det många gånger räcker med att bara finnas till, att lyssna och att ge en kram då någon annan har det svårt.
Jag går in i 2017 med stor tillförsikt om att livet kan bli det jag gör det till. En del dagar kommer att vara tunga och jag undrar vad det är för mening med allt. Men jag försöker alltid tänka, att klarade jag smällen jag fick våren 2014 klarar jag vad som helst. Och om någon vän faller, vill jag vara där för att lyfta upp honom eller henne.
Tack alla – vi kämpar vidare – och ett riktigt Gott Nytt År 2017 ❤
Bilden är tagen från gården till Vackerbacka, ett av julhemmen, och får fungera som symbolisk bild i sammanhanget.
… och ofta. Sällan mardrömmar, men de kommer de också.
Ofta är mina drömmar helt konstiga. Jag minns dem tydligt på morgonen men när jag vill berätta om drömmarna för någon, märker jag hur knäppt allt låter 🙂
I natt rörde jag mig i ett stort hus, som ett slott, men ändå inte. Där fanns en märklig våning, eller ett rum, varifrån det gick breda, slitna trätrappor upp till en annan avsats. Vid trappan fanns massor av färggranna fåglar…
Jag fattar noll 🙂
Och så var där en person med i drömmen, men allt kan man ju inte berätta här, för som sagt… varifrån kommer alla tokigheter? Från mitt undermedvetna? 😀
Skulle vara kul att få hjälp med drömtolkning.
Minut för minut ger mörkret vika och dagarna blir längre.
Den här dagen har börjat med diverse mejlkontakter. Tänk så smidigt det går nuförtiden att ha kontakt till och med till Japan!
Ska fortsätta med att skriva ut en intervju och sedan kasta ut några krokar som eventuellt leder till nya intervjuer och artiklar.
Ute är det +2 grader, mulet och ingen snö. Men vi går mot våren!
I går var det någon som på Facebook frågade hur människors årsklockor ser ut. Alltså lite så där att hur ser ditt år ut då du TÄNKER på det. En del talar om uppförsbackar mot julen och sedan en behaglig nedförsbacke mot sommaren.
Min ser ut som Sparbankens fickkalender 🙂 Hittade ingen bild på just den men så härser jag året framför mig.
… som jag är stack jag mig in på Herttaneni Lovisa i dag.
Affären är inte öppen alla dagar eftersom man kan köpa grejer via nätet.
Men när det i dag utlovades 50 procent på alla varor må ni tro att det var en viss rusning.
Jag skulle inte ha köpt ljuset för 35 euro, men 17,50 kunde jag tänka mig betala för denna gudomliga doft. Ljuset ska brinna i 50 timmar. Helst bara tre timmar åt gången och sedan ska veken klippas.
Ofta kör jag med ljus som inte kostar så mycket, och många av dem är bra ändå. Men någon gång tycker jag att jag är värd design, det där lilla extra.
Kan använda locket som glasunderlag i framtiden.
DAG, skandinavisk design, och som vanligt kan jag påpeka att det här inte är ett sponsrat inlägg 🙂 Jag tjänar inte ett korvöre på min blogg, inte en cent heller för den delen.
… av det gamla året.
Visst är det spännande med ett nytt år!
Pärmbilden på kalendern jag fick i julklapp symboliserar vänskap, närhet och gemenskap. Sådant som de flesta av oss vill ha.
En god vän betyder mycket.
Ett klassiskt löfte som många ger sig själva är att börja äta mer hälsosamt och att motionera mer. Man köper ett kort till gymmet och späker sig själv en månad eller två. Sedan återgår man till det vanliga, mycket trevligare livet.
Det enda jag lovar mig själv inför 2017 är att INTE vara sträng mot mig själv.
Jag ska bli en modig outsider som går sin egen väg.
Det är inget löfte, ej heller ett hot – det är bara något jag vill.
Och kanske också något jag skriver mer om här senare 🙂
