Jag blir arg när…

Det är dagens utmaning från Orsakullans blogg.
Egentligen skulle jag inte vilja fokusera på något negativt i dag, eftersom helgen var så jobbig. Så i kväll ska jag skriva ett nytt inlägg om saker som gjort mig glad, om sådant som inger hopp och om att det finns en viss beslutsamhet hos mig fastän någon kan tycka att jag bara ”gnäller och gråter”.

Jag blir arg när…
– människor sprider lögner och är falska så att oskyldiga drabbas på ett orättvist sätt
När jag blir arg börjar jag ofta gråta, vilket kanske inte ger ett så bra intryck. I stället för att genast slå näven i bordet eller sätta ner foten gråter jag och pratar med människor jag litar på om hur allting känns.

Jag hade tänkt ha den här skylten på en Skyltsöndag. Men den här hunden ser ju lagom arg ut och lite sur blev jag också då Tor förlorade mot SalBa för nån vecka sedan 😀

Jag blir egentligen ganska sällan arg, men när ilskan verkligen kommer är jag väldigt beslutsam. Som då mamma på sjukhuset efter sin stora operation blev tvungen att dela rum med en förvirrad tant som höll mamma vaken hela natten. Då blev jag arg! Min mamma behövde lugn och ro!
Vi tog ut henne i rullstol på promenad i solskenet och till sköterskorna sa jag att när vi återvänder ska mamma ha en ny plats. Hon kan dela rum med någon men inte med en som sover om dagarna och härjar om nätterna.

Jag var så arg att jag nästan skakade då.
Allting ordnade sig på bästa sätt och sköterskorna fick förstås det tack de förtjänade för att de hade agerat.

27 reaktioner på ”Jag blir arg när…

  1. Sämsta bieffekten att bli arg just att man blir så skakig, och även att tårar börjar tränga sig fram ibland. Och det gör i alla fall mig ännu argare att jag inte kan behärska det. 🙂
    Kram!

  2. I bland är det verkligen bra att kunna säga ifrån, vilket jag har svårt för. Precis som du så faller jag i gråt i stället för att ryta till. Vi är som vi är!
    Kram, Ingrid

  3. Alla känslor är nyttiga på sitt vis. För livet består av alla delar. Tårar kan komma både av ilska och glädje. Men de är bra att släppa ut!
    Kram!

  4. Visst kan vi ha olika sätt att agera vid ilska. Men jag tror det är väldigt bra att man kan bli arg, för då får vi troligen en bättre energi att kräva rättelse av sånt vi tycker är fel. Som du med din mammas situation.
    Har under mer än halva mitt liv haft ett dumt beteende, då jag blir så rabiat, slår sönder saker, skriker och skäller! Inte bra alls. Men har tack och lov lärt mig att hantera det bättre. Barnen älskade, under deras uppväxt, då någon handlare betedde sig felaktigt mot barnen som tonåringar……..och jag blev ursinnig, sökte upp butiken tillsammans med barnet som blivit illa behandlad. Oj, oj, oj bråka inte med morsan då hon är arg, kunde de säga stillsamt då jag krävde rätt behandling/rättelse och en ursäkt från butiksinnehavaren.
    Numera kan jag betydligt längre än förr argumentera sakligt för att kräva min rätt. Då mår jag bättre och den metoden brukar också fungera.
    Kram

    1. Jag har bara en gång varit så arg i mitt liv att söndrade något (om jag minns rätt)… det var dessutom bara en papplåda som jag rev sönder i frustration i samband med skilsmässan 😀
      Kan förstå att du blev arg om barnen behandlades fel.
      Och fint att du lite lugnat ner dig och kan argumentera, jag tror man vinner mycket på det.
      Kram!

      1. Klokt val att i affekt angripa en kartong. Det borde jag också ha gjort i unga år med det humör jag då hade. Jag slog sönder lampor, porslin, fönster, min egen stereo (under tonårstiden)….
        Som ung vuxen, blev jag politiskt engagerad och chef. Det gick ju inte an att slå sönder saker i affektion på kommunfullmäktige- och t ex kommunstyrelsemöten. Visst blev jag lika arg men lärde mig att andas lugnt, tänka igenom bra argument för min åsikt innan det blev min tur att komma upp som talare igen. Den ilskan kunde också hjälpa mig att skriva bra motioner, interpellationer samt insändare till pressen.
        Så trots den dåliga starten på min ilska så ledde ändå ilskan till att hjälpa mig till något gott. Precis som du.

      2. Jag tror att din tonårsilska var bra på sitt sätt, och nu tycks du ha kommit in på bättre och lugnare spår.
        Det är bra om man argumentera lugnt och sakligt. Som chef och politiker ska man nog helst inte skrika rakt ut och slå sönder saker 😀

      3. Suck, urtrist kommentar för att beskriva vad som hänt. För 10 år sen efter min skilsmässa, fick jag en psykopat på halsen. Hon har förföljt mig på stan. Skickat hatbrev till min arbetsgivare ca 3 ggr/vecka samt ringt dem för att berätta hur hemsk jag är. Varit hotfull. Under flera års tid då hon förföljde mig på stan så hade jag alltid telefonkontakt med nära/kära på vägen hem som snabbt skulle kunna larma polis om det behövdes. Slutade med att jag alltid började ta taxi. Bytte blogg flera gånger då hon började nästla sig in. Så in i helvete korkat av mig har jag använt mig av samma användarnamn. Under många år har jag vägrat visa var jag bor, vilka mina barnbarn är osv. Nu när karusellen tycks vara igång igen……..så kommer jag nog inte kunna göra på annat sätt än att starta en ny, betydligt anonymare blogg igen. På något sätt kommer jag att meddela dig då jag har ny bloggares.

      4. Det är ju så jäkla orättvist och hemskt att du ska drabbas så där.
        Där skulle ”Trolljägarna” med Aschberg & Co ha mycket att göra…
        Du har väl kommentarsgranskning på, då raderar du bara hennes kommentarer och blockerar henne om du kan.
        Men spara alla inlägg, skriv ut, så att du har IP-adress och allt som bevis.
        Usch… jag lider med dig 😦

  5. Genuin ilska höjer ju pulsen o då blir ju allt sådär. Jag tänker att om man var arg oftare så kanske man hade haft lite rutin på det där. Själv blir mitt uttryck ofta argt istället för den egentliga känslan; besvikelse, ledsenhet. Men om jag skulle bli riktigt riktigt arg över ngt så skulle jag förmodligen stå där med darrande knä o underläpp.

    1. Ilska är väl en av de där många så kallade förbjudna känslorna?
      Vi ska kunna behärska oss.
      Men då jag blir mycket sårad, uppgiven, arg och ledsen – då kommer tårarna först.

  6. Känner igen mig i dig! Jag gråter också när jag blir arg … men sen kan det komma en urladdning – inte så ofta numer, som i min ungdom, då jag kunde explodera om någon retat mig …

    1. Man ska få explodera ibland 🙂
      Ja, alltså man gör ju det förr eller senare ändå – om man inte låter nåt komma ut. Då blir man som en tickande bomb, som en vulkan.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.