Vädret där ute påminner mig mer om höst än om sommar.
Blåsten viner i knutarna, ibland regnar det – det är kanske femton grader varmt.
Så istället för att visa folktomma gator roar jag er med en bild från det förflutna. En gammal skolkompis hittade den i sina gömmor häromdagen.
Voj söta öde säger jag!
Vet inte i vilket badrum jag sitter, men om någon vän från skoltiden minns så berätta gärna 😀
I det här inlägget skrev jag lite om mina framtidsdrömmar. Jag satte då en länk till Rosa bussarnas hemsida. Tänkte väl inte mer på det än att drömmen kvarstår – en dag ska jag resa med dem också!
Häromdagen damp det ner ett paket genom brevinkastet.
Det innehöll en Rosa bussarna-tshirt, klisterdekaler, en tygdekal och en tidning med information om alla deras resor. På kuvertet fanns också en hälsning från en man på företaget och telefonnumret till honom.
Jag blev SÅ överraskad och glad. Så här ska marknadsföring skötas.
Och inte nog med det. Jag fick meddela om storleken på t-shirten var för liten. Det gjorde jag via ett sms där jag tackade för den trevliga överraskningen. Bara några minuter senare ringde Anders från Rosa bussarna upp mig.
– Ja, vi tycker om att överraska folk, att göra dem glada, sa han.
En sådan här vänlig och kundinriktad marknadsföring gör att jag verkligen vill veta mer om företaget och ser fram emot att ta del av någon av deras resor – utbudet är stort med allt från några dagars turer till flera veckor långa.
Om någon är intresserad av vår seglingsrutt syns den här.
Bilden går att förstora genom att klicka på den. Om den inte första gången öppnar sig som stor gör den det då du klickar en gång till på bilden där den öppnat sig.
Röda linjen är vägen ut, blåa vägen hem. Ankrings- och övernattningsplatserna har markerats, likaså platsen där jag slängde flaskposten 🙂
I dag har jag rätt mycket jobb inom mitt företag men i kväll och under helgen har jag tänkt koppla av. Även om jag nu allt mer går över till att jobba med olika projekt måste jag se till att ha ledigt då och då.
En sak jag glömt berätta från seglatsen.
Ända sedan jag varit liten har jag tänkt att jag ska skicka flaskpost.
Varför det inte har blivit av kan jag inte säga, för det är ju inget svårt att förverkliga.
Nu blev det gjort i alla fall. Någonstans söder om Vessölandet och Emsalö slängdes flaskan med ett brev i havet. Det blåste bort från fastlandet, men prognoserna för följande dag var att vindarna skulle vända.
När flaskan väl var i sjön kunde jag inte ångra mig. Det var då jag såg mig själv som en miljöbov. För det var inte någon glasflaska med riktigt kork-kork jag postat… Å andra sidan, om den slås sönder mot en strand är glassplitter inget kul.
Hur som helst hann jag redan se framför mig hur kustbevakningen plockar upp flaskan. Där finns mina kontaktuppgifter och jag välkomnas av dem då jag åter angör bryggan i Lovisa. Men det spelas inga trumpeter och sjungs inga hyllningssånger. Nej, här väntar man på mig med handbojorna i högsta hugg 🙂
… inte bara med att seglatsen blev av.
Ett par andra projekt blir också av.
Jag träffar nya människor nästan varje dag.
Och så har jag sett så gott som alla fotbollsmatcher i årets EM från början till slut.
Trots det – jag har ett liv 😀
Jag hoppas att jag redan nästa vecka kan berätta något av det jag gått och hållit för mig själv under månader…
Hatar att behöva hålla er på sträckbänken, tycker själv att ”säger man A så säger man B”. Men jag KAN inte säga något ännu, dels för att mycket är oklart, dels för att jag inte vill att nån ska sabba något för mig.
Att jag överhuvudtaget knystar något om att saker är på gång i mitt liv beror på att jag vet att de som känner mig väl märker att något håller på att hända. Jag har inte riktigt varit mig själv här på bloggen de senaste veckorna.
Men – håll ut en tid mina vänner – när jag låter ”nyheterna” brisera kommer mycket på en gång 😀
Vad tycker du det här molnet liknar?
Ett minne från seglatsen, då vi hade lagt till vid Fagerö i Sibbo skärgård. Vi strosade runt där en kväll och då hittade jag den här rastplatsen för hundar. Tror inte de fyrbenta skulle ha något emot att tumla runt bland hund()!)floka och annat gräs, men, men… i dessa fästingtider…
Del 19 i serien ”Hur galet som helst”.
Hade ett uppdrag inom mitt företag i söndags och passade då på att föreviga det här söta sommarfönstret.
Del 122 i serien hittar du här.
På bloggens startsida under Kategorier hittar du alla fönster jag plåtat.
Det blir många symboliska texter och bilder nu 🙂
Den här tog jag på Brokholmen under seglatsen. Visst är det fantastiskt hur träd klarar sig fastän de är väldigt utsatta för vädrets nycker. På den här stranden blåser det ofta och mycket.
Månne inte vi människor har samma förmåga också? Att rida ut stormar, att klara livet fastän rötter kapas.
I går kollade jag samtliga matcher i fotbolls-EM. Tysklands mot Ukraina slutade först kring midnatt. Sedan kunde jag inte somna. Låg och funderade på allt möjligt. Tror jag knoppade av kring två.
Men vad gör det då man har semester? Katastrofalt hade läget känts om jag hade varit tvungen att vakna 6.45. Men nu sov jag till halv tio.
Det är så skönt med inga måsten. De möten jag prickat in för i dag har frivilligt antecknats i kalendern och dem ser jag fram emot.
