Kakao och bjud-på-dig-själv selfies

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

När jag dricker varm kakao består den av 2/3 kokt vatten och 1/3 kall mjölk. Jag tycker inte om att koka upp bara mjölk i sig och utan mjölk är kakao i bara vatten inte gott. Det finns engångspåsar med mjölk & kakaopulver men sådana har jag inte hemma nu. Med dem går det bra att använda bara kokt vatten.

22:a dagen som inte helt frisk, men på bättringsvägen är jag och jag hoppas den här utvecklingen fortsätter.

Igår fick jag ”ett nytt liv” då jag med långt hår och annars rätt likt ett troll tog mig till frissan efter nio veckors paus. Jag försökte ta olika selfies så att ni skulle få se frisyren. Men jag borde ha lärt mig och accepterat för länge sedan att selfies blir inte bra. Då får man bjuda på det man har och släppa loss lite och inte bry sig att man inte är och inte blir perfekt 🙂

Hoppas detta bjuder er på dagens skratt och en Glad Tisdag!

Glad måndag! 21-10-2024

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Måndag igen, och här hittar du en lista på andra som brukar vara med och sprida måndagsglädje på olika sätt. Jag startade den här utmaningen för många år sedan då jag tyckte att måndagen kanske ha lite oförtjänt dålig rykte som en jobbig dag. Den är ju en dag bland alla andra och kan ses som en god start på en ny vecka. För mig är måndagen veckans första dag, till exempel är det så i min bordskalender. Men det finns de som ser söndagen som veckans första dag. Känner någon till fakta bakom det får ni gärna berätta.

Pussel ger mig glädje och nu har jag långsamt kommit igång med ett nytt van Haasteren-pussel. Jag sorterar kantbitar och en del andra bitar i sakta mak. Såsom allt annat just nu går i mitt liv, i långsamt tempo.

Det långsamma tempot behövs då jag fortfarande inte är frisk. Tjugoen dagar har jag varit sjuk på olika sätt, men då jag inte har feber räknar jag den här hostan och snuvan till kategorin ”envisa influensor som kräver 4–6 veckor” såsom en läkare sade till en väninna som hade samma symptom.

För två veckor sedan hade jag frissatid men då var jag i så eländig form att jag inte kunde gå dit och smitta ner andra. Nu mår jag bättre, smittar inte längre någon och ser fram emot att få håret fixat efter NIO veckors paus!

Det hoppas jag gör min måndag glad! ❤

Hoppa på tåget, höstens nyanser

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hos lokföraren Åke är temat i dag tacksamt. Höstens nyanser finns omkring mig i högsta grad. Utmaningar ska inte alltid vara enkla, då är de ju inga utmaningar. Men ibland har varken orken eller tiden funnits för att fixa de bilder som behövs. Den här veckan är jag ändå mer än gärna med!

Då det här är en vardagsblogg kommer det bilder från min osminkade vardag. Helt ordagrant är det också så att jag väldigt sällan sminkar mig numera. På sin höjd använder jag ibland läppstift och mascara, men inte nu då förkylningen gör att det rinner från ögon och näsa mest hela tiden.

På bilden syns rester av tomatplantor. Du med bra syn kan hitta några gröna tomater på bioavfalls-lasset, till och med en röd syns. Jag kämpade på, med grannar och vänner, för att använda alla, men vi lyckades inte till hundra procent.

Den tolfte oktober såg Smedsgränd ut så här i solens sken. Det finns en del kullerstensbelagda små gator och gränder i Lovisa. Jag tycker mycket om dem.

Parken utanför mitt hem, som inte syns på bilden men som ligger till höger, är full av prasslande höstlöv.

Idag ska vi föra ljung till gravarna, gäller att passa på när det är fint väder. Det är höstgöra och höstnyanser det också.

Fem en fredag, Nya ting och gamla hus

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Egentligen blir det motsatsen i bildväg här nu då jag svarar på Elisas fredagsfrågor. Hennes tema är Nya ting, och jag visar gamla hus och gamla träd 🙂

På väg hemifrån till massagen, vägen dit är ungefär 150 meter. Jag har nära till det mesta såsom jag bor nu. Gamla träd i Karlskronabulevardens park och en massa löv som får lövblåsare att vara i farten redan kring sju vissa vardagar. Jag tror att jag har sagt det tidigare… Det kunde vara tillåtet att kratta såsom förr, ljudlöst för hand. De bensindrivna högljudda mackapärerna kunde få tas i bruk efter klockan tio.

Bakgården till gamla Hotel Skandinavia, sedd från servicehuset Esplanads parkering.

Och så huset där jag bor.

Vad är den senaste teknologin du testat?
Troligen QR-koder, som inte är direkt nya, men såsom jag tidigare sagt är jag försiktig med, och ganska ointresserad av AI (artificiell intelligens).

Vilken plats var den senaste du besökte för första gången?
Montenegro för ett par veckor sedan.

Vilken var den nyaste bok eller film/serie du läst eller sett?
Läste nyss ut en bok som en väninna skrivit, Päivi Melamies ”Kotona Lovisassa” (Hemma i Lovisa). Den var mycket intressant.

Vilken händelse i ditt liv hade du gärna upplevt på nytt?
Båttur med pappa, mamma och syster till två av de holmar vi ofta besökte då jag var barn, Tågholmen och Dunkahäll.

Vad är nytt i ditt hem?
Ett grönt metallskåp där jag har mina dagböcker, som jag ännu ska sortera enligt åren då jag skrivit dem.

Jag skriver, jag lever – tacksam i vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.

I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.

Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.

Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂

Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂

Vägvyer från Montenegro

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Solen lyser, det är +12 grader och härlig höst här hemma. Torsdagshandlandet avklarat, brukar bli att veckohandla till sig själv då bil finns när vi med syrran handlar till mamma. Utan tidspress har det blivit en trevlig rutin och ibland kommer grannen Pia med.

Lägger i dag ut tre bilder från rese-arkivet. Olika vägvyer från Montenegro. De havsnära gillar jag mest.

Vi har tagit oss med färja över en bukt, vilket förkortade restiden med 45 minuter. Färden fortsätter mot Budva där vi hade hotellet.

På sista bilden sitter vi fast i en 2,5 kilometer lång kö då vi väntar på att komma över från Montenegro till Kroatien och EU. Vi tvingades vänta ungefär 2,5 timme. Då vi var nästan framme vid passkontrollen visade det sig att en person i bussen framför (den var från Montenegro), saknade pass. Då tvingades alla vänta. Det fanns inget smidigt system fastän filen intill var ledig. Skulle vilja ha funnits hade de kunnat vinka in vår buss där, och andra som hade alla papper i ordning. För ett papperskrig utan like verkar det vara, i alla fall för busschaufförer.

Fick kvällsinspiration…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att sätta ut några blandade bilder från resan 🙂

Receptionen på Hotel Alexandar. Vänlig service mitt i natten vid 03-tiden då min syster gick och frågade vilken hjälp vi kan få då jag kräktes i ett från 24 till 08. ”Ambulans kommer bara om nån har hjärtattack”… så det blev att vänta till 08 då privata kliniken på orten öppnade. Men damen kokade te som min syster kunde hämta till rummet. Problemet var att ingenting, inte ens drycker, hölls i min mage.

I Kroatien på hotellet Albatross i Cavtat (bilden här under) fick resenärer höra att privat läkare och mediciner fås till rummet när som helst, mot en avgift på 150 euro. Vilket många nog i nöd är beredda att betala.

Men allt var ju inte bara elände på resan 🙂

Gamla staden i Kotor, Montenegro, ligger bakom muren till höger. De höga bergen som fanns överallt i landet är mycket vackra. Monte är ju berg och negro är färgen svart. De svarta bergens land med andra ord. Här ser man inte det mörka, men ofta var topparna just det, på grund av skuggor och moln och sedan då solen började gå ner.

Stillsamt går dagarna framåt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och så var det också meningen att det skulle bli när jag slutade jobba heltid. Det enda som inte gick som planerat och önskat var det här med hälsan. Från dag ett som ”något slags deltidspensionär”, den första oktober, fram till i dag den 16 oktober har jag varit sjuk precis hela tiden. I natt hostade jag och låg vaken mellan tre och sex. Men det gör inte såtillvida så mycket eftersom jag sedan kan sova till elva då jag sällan numera har tider att passa.

Att handla till mamma kvarstår som veckogöra. Massage och frissa som blev uppskjutna på grund av att jag var krasslig förra veckan ska bli av inom kort.

Idag har jag skrivit ut födelsedagsintervjun som jag gjorde igår. Jubilaren har läst och godkänt text och bild och paketet ska gå ut den 24 oktober i Nya Östis. Efter det ordnade jag min vedhörna. Tog från hallen in den svarta bänken med lådor, eftersom jag tror att den inte mår bra på vintern då det blir kallt och fuktigt. Som ni ser har jag också köpt en hink för aska.

Jag tycker om då solen faller in i allrummet där jag har många växter vid fönstren, datorn, teven, soffan, kakelugnen och några andra möbler. Känner tacksamhet för dess strålar, för de värmer ännu rummen lite såhär års.

Skulle gärna gå ut en sväng, men orken tar fort slut när jag gör något här hemma, som nyss då jag bar saker och ordnade hörnan vid kakelugnen.

Jag har ännu många bilder från resan opublicerade. Det känns märkligt alltsammans, eftersom två tredjedelar av resan gick till diarré och hosta. Ändå hade jag turen att orka med alla utflykter eftersom jag var värst sjuk på den dag vi hade ledigt.

Jag tar bilderna lite pö om pö och blandar dem med bilder från det som är min vardag i dag.

Fint fönster och stämningsbilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här är en bild jag tycker mycket om. Fångad i flykten då jag gick förbi spelemannen vid en av ingångarna till gamla stan i Dubrovnik.

Ute på ön Our Lady on the Rocks fanns en kyrka och då vi gick genom rummen där fanns där ett fönster som var väldigt fint.

Jag har många bilder kvar från resan och funderar lite hur jag ska portionera ut dem.
Just nu känns det som att jag är LITE på bättringsvägen med förkylningen. Jag hade en intervju i dag och vi tog en rolig bild till den, en födelsedagstext som publiceras den 24 oktober.

Det är helt underbart att ha tid att skriva igen. Jag får se hur många uppdrag jag får nu under slutet av året. Klarar jag ekonomin med dem eller behöver jag hitta nya inkomstkällor på nästa års sida. Jag stressar inte. Lever ett par månader på besparingar, funderar, tar det lugnt och vilar mycket.