Trees on Tuesdays, och varifrån kommer alla funderingar?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Tog de här fotona förra veckan under en kort promenad. Här har vi Lovisas äldsta byggnad, rusthållet Degerby Gille. Beställningsrestaurang i dag och ibland serveras här torsdagsluncher.

Ett träd som dels hör till min bakgård, dels till Vesperhemmets boende som syns till vänster. Vackra färger i naturen såhär års. Bilden togs den 12 oktober.

Låg vaken i natt mellan 02 och 05. Tankarna virvlade. Men det var inte orostankar och inget som hade med jobb att göra, och det bästa av allt – jag kunde tänka, nå… jag ligger nu här och vilar, vad gör det om jag inte somnar då jag inte har jobb som väntar halv tio. En intervju har jag, men först halv tre.

Det är fullmåne på kommande den 17 oktober om jag förstått saken rätt, och månen inverkar ibland på min sömn dagarna innan den är helt full. Hahaa, en gång i månaden dricker den sig berusad 😀

Jag begriper inte varifrån alla tankar kommer, då som jag borde sova. Jag tänker på nära och kära, på vänner, på sånt som ska komma och på sånt som varit och hänt också för mycket länge sedan. Alltså, ett virrvarr av tankar. Pust.

Glad måndag, 14-10-2024 (HGSH)

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna gubbe 🤣 Lockar han mig in på en öl, där han finns på baksidan till en krog vid en strand i Montenegro? Nej, jag dricker inte öl och gubben ser nog lite schabbig ut. Därmed går han också in under kategorin HGSH (Hur galet som helst).

Jag hostade mycket i natt och hörde via en vän som också varit sjuk två veckor att den här flunsan kan hålla i sig 4–6 veckor. Ja ni, då har vi bara fyra veckor kvar att köra för att få sex veckor fullt!

Väninnans läkare hade sagt att flunsan är seg, men att den inte smittar då vi varit sjuka två veckor. Vi ska göra det vi orkar och däremellan vila, dricka varmt och ta en värktablett om vi behöver.

Mitt ”pensionärsliv” har börjat lite knaggligt då jag varit sjuk sedan första oktober, men jag njuter ändå. Just för att jag nu kan vila och vid behov sova mycket. Jag är också ute då jag orkar, såsom i dag då vi städade bort tomatplantorna från växthuset och jag tog in de sista röda som där fanns. Eller egentligen tog jag inte alla… dom var så många, och där fanns en del gröna kvar.

Orkade också släpa in en Ikeakasse med ved, och ytterligare en kass bar grannen Pia in. Det är roligt att göra saker tillsammans på gården och hjälpas åt med allt möjligt praktiskt.

Måndagskramar till er alla!

Hur galet som helst!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En av min favoritkategori är denna ”Hur galet som helst”. Ibland kommer jag på allt möjligt att publicera, ibland står det helt still i hjärnan.

Men innan jag går till bilderna ställer jag en vetenskaplig fråga. ”Hur mycket snor får det plats i en människa”… Jag har idag snorat ut så mycket att ett helt stort paket näsdukar gått åt. Det är förstås bra ATT det kommer ut, det är inte segt och gult (ursäkta beskrivningen 🤣 ) utan rinnande genomskinligt. Men massor verkar det finnas och produceras…

Snart är det Halloween, alla helgons dag – så det må väl vara hänt att alla de prylarna finns i affärerna redan nu, och har funnits ganska länge. Men att julen också redan nu finns i olika former känns inte lika kul. Dock verkar det bli tokigare för varje år som går.

Det ska väl förberedas i god tid så vi slipper stressen?
På det sättet förstår jag att tidningar med tips inför julen finns redan nu. Bra för dem som vill fixa handgjorda klappar eller tänka på menyn redan nu.

Så ja, jag köpte Allers julmagasin 🎅 Stämning – stämning! Kanske jag rentav ska ha en riktig gran nu då jag bor i ett gammalt trähus? Men inga levande ljus i granen, det lovar jag!

Skyltsöndag, den 13 oktober 2024

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Ska bjuda på två skyltar i dag då jag har ganska många i mitt lager efter läsarresan. Inte så många som jag hade hoppats att jag skulle ha, för allt kastades ju helt om då jag blev sjuk redan på resans tredje dag.

Historisk mark, det finns ganska mycket info om man googlar på Palata Bizanti, som ligger i Kotor i Montenegro.

Och det här är skylten utanför det kvarter där rummet på Hotel Alexandar som jag delade med min syster fanns. Några andra från vår grupp bodde också här, men andra bodde i andra delar som hade andra namn.

Det är bloggkompisen BP som håller i trådarna för Skyltsöndag. Hon och många andra bloggare, som hon har länkarna till, visar olika skyltar varje söndag.

Gamla lekskolan i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Även Villekulla kallad. Trist att den fått förfalla, men såvitt jag vet är byggnaden skyddad. Den har också varit i användning, bland annat som lager för saker som människor gett till Ukraina-hjälpen i stan.

Här gick också jag som barn i lekskola och som vuxen tog jag pianolektioner i byggnaden. Massor av minnen från tiden som barn har jag alltså, men också då jag som vuxen gått hit för att skriva reportage och artiklar om verksamheten. Det är inte väldigt många år sedan byggnaden ansågs olämplig att bedriva barnomsorgsverksamhet i.

Ett ståtligt gammalt hus om ligger bara en stenkast från huset där jag bor (syns dock inte på bilden).

En liten lekstuga på den annars tomma och övergivna gården.

Jag var ute och gick en kort sväng. Benet har varit i bra skick så jag kunde gå längre promenader om det inte nu var för att jag är så förkyld att jag inte orkar. Sakta men säkert ska grundkonditionen åter byggas upp. Jag har inte helt tappat smak- och luktsinnet, jag kanske skrev om det tidigare? Men alla smaker känner jag inte och därmed är det lite svårt att äta. Jag tappade 4,5 kilogram under resan. Inte bra då jag tänker på orsaken, men då jag haft ganska stor övervikt kändes det ändå bra. Totalt har jag sedan november 2023 tappat tolv kilo.

Fem en fredag och resebilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vingården i Konavle i Kroatien. Det regnade inte när vi var där men de höga bergen är täckta av moln, vilket ser spännande ut. Man kan bara ana bergens höjder under molntäcket.

Gården var mycket tjusig med många små fina detaljer, sådana som den här med planteringar i små krukor.

Och nu är jag åter med i Elisas Fem en fredag där temat är Höst med AI. Jag är inte direkt en vän av artificiell intelligens, nyttjar den ogärna. Men jag vet att vi inte kan slippa den längre och så länge den gör GOTT åt mänskligheten är den bra. Men som med så mycket annat nytt inom teknologin missbrukas AI ju också.

Jag behöver inte använda AI för att svara på frågorna, men Elisa hade använt ChatGPT och hon är också annars i viss mån intresserad av de möjligheter AI erbjuder.

Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten?
– Läsa, skriva, blogga och om jag får tillbaka orken och blir frisk igen, då går jag gärna korta promenader och fotograferar i naturen.

Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den?
– Doften av jord och förmultnade löv, men jag kommer inte direkt på något smak som hör ihop med hösten.

Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll?
– Lugn frukost, lite utevistelse om vädret är fint, mot kvällen elda och mysa hemma.

Vilket höstplagg är du mest förtjust i?
– Här i gamla huset är det nog nu olika stickade tröjor och strumpor 🙂

Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år?
– Ingen speciell sådan men levande ljus har jag bränt redan länge här hemma.

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.

Perast och Our Lady on the rocks

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Visade redan tidigare några bilder från den fina ön Perast och kyrkan ute på ön Our Lady on the Rocks i Montenegro.
Här kommer några foton till.

Fantastiska gamla byggnader, en liten mysig by, som vanligt omgiven av höga berg. Härifrån tog vi en liten båt ut till ön med kyrkan.

Några av resenärerna fotograferar öarna. Den till vänster har en kyrkogård och är stängd för turister. Till höger ligger Our Lady on the Rocks. Vi hade ju tur med vädret sju dagar av åtta.

Den vackra kyrkan ute på ön.

Utsikt från ett öppet fönster i kyrkan.

Här hemma har vi nu +8 grader och en storm väntas dra in över landet, så jag ska elda också i dag. Imorgon och på fredag ska det vara lite varmare ute och då kanske jag pausar med eldandet.

Köpte en hink för aska häromdagen. Tömmer ugnen efter varannan eldning. Då blir det bättre drag. Det är mycket jag har lärt mig och mycket jag ännu får lära mig och vänja mig vid under det kommande året. Har ju inte upplevt en höst, en vinter eller en vår här.

I köket har jag +15 grader nu, men jag tror det är varmare i rummet där jag har datorn, teven och kakelugnen. Ska köpa ytterligare en mätare så att jag har koll på bägge rummen 🙂

Jag sover fortfarande mycket, är trött, lite yr. Gjorde ett covidtest igår. Resultatet var negativt. Men det är svårt att veta om jag gjorde det på rätt sätt. Man kan ju inte längre testa sig på hälsocentraler och inga uppföljningar görs, inga spårningar heller. Nya varianter av virus har dykt upp och många är sjuka nu.

Oktober månads Mumin, rosor och annat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.

På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.

Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.

Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!

Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.

Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.

Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂

En pärs, men också en upplevelse

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.

Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.

Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.

Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.

Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…

Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.

Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.

Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏

Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.

Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.