En keramikprydnad på väggen till Pitkänpöydäntalo (Långa bordets hus) på Mariegatan. Fotograferat under Lovisa Historiska Hus. Solrosor och konstverk gör oss glada 🙂
Om jag orkar ikväll ska jag återkomma och berätta mer om vad som hände då jag blev sjuk under resan. Hosta och snuva har jag nu efter det och tröttheten sitter i, men det är inte konstigt efter strapatserna för en knapp vecka sedan.
Bra därför att jag inte behöver jobba just nu. Har sovit mer än klockvarvet runt. Knaggligt på grund av hosta och behov av att snyta mig, men jag har somnat om.
Bjuder i dag på två skyltar då jag är med i utmaningen Skyltsöndag, som bloggvännen BP håller i trådarna för. Den första är från gamla stan i Kotor i Montenegro. Den andra är från Prevast.
Lyckades sova nästan tio timmar. Vaknade visserligen då och då när jag behövde snyta mig, och hostade även lite.
Tvättmaskin och diskmaskin har gått, än finns kläder kvar att tvätta – men det får ta sin tid. Så fort vi handlat till mamma idag ska jag åter börja elda.
Det är ok med 15 grader inne. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser. Det tar nu sin tid innan jag får upp värmen här. Men eftersom det är +12 ute slår jag inte på värme-elementen än.
Här finns mycket att göra hemma, men jag älskar mitt hem och jag känner mig trygg i lilla Lovisa. Allt får ta sin tid och så småningom börjar en ny fas i livet. Lite administrativa jobb återstår, till exempel fakturor som bara jag kan betala och vissa papper ska till bokföringen i tidningens namn. Men kalendern är inte fulltecknad och väckarklockan ringer inte de närmaste dagarna/veckorna.
Jag ska äntligen också få tid för att läsa ikapp mina vänners bloggar och kommentera hos er ❤
Blir nu bara en bild från arkivet – men kan konstatera att växterna mått bra fastän temperaturen gått ner till +14 här inne hos mig medan jag var på resa. Eller kanske de just därför trivs 😀 !
Det första jag gjorde då jag kom hem var därför att börja elda 🙂
Jag skriver mer imorgon och andra dagar. Har stor sömnskuld från veckan som gick. Skulle orsaken vara festande vore det mer än väl. Men nej, jag drabbades bland annat av magsjuka under resan. Mådde värst den dag vi hade ledig dag, med eget program. Så kanske man kan säga: ”En ordentlig arbetstagare (detta var ju ändå arbetsresa) blir sjuk då det är ledig dag, och kan sedan åter jobba när alla uppgifter väntar”.
Sedan fick jag en förfärlig hosta, så vi får se hur jag mår framöver. Blir det nytt klinikbesök också i Finland?
En reskompis sa att ”ja, ser du, när man blir pensionär eller nästan pensionär och ledig från jobbet, då blir man ofta sjuk, kroppen förstår att den kan ta ledigt”. Jag tänker lika.
Visar senare fler bilder från Dubrovnik. Hinner nu bara skriva ett kort inlägg innan vi har avskedsmiddag och sedan ska vi packa, eftersom hemfärden i morgon börjar tidigt.
Det var vackert här utanför murarna till Gamla stan i Dubrovnik. Nedanför en utsiktsplats, som låg i närheten av några restauranger och en plaza, doftade det gott av salt vatten från Adriatiska havet. Vågorna slog in mot klipporna och det skummade så fint.
Det finns många plus med staden, tror jag. Vi hann bara se den gamla stadsdelen och fick guidning där. Vackra gamla byggnader, gammal historia men även närhistoria från kriget i forna Jugoslavien 1991-1992.
Gamla stan är ett av Unescos världsarv. Därmed trodde de som bodde i Dubrovnik att de kunde känna sig trygga där inne. Men den jugoslaviska armén attackerade den gamla staden tillsammans med Serbien och Montenegro, till och med med missiler. Spår av kriget har bevarats och på en skylt kunde man se vilka platser hade träffats.
Det var tiotusentals människor i rörelse bara i gamla stan, vågar jag påstå. Fastän det är början av oktober hade vi +25 grader och bussar med turister kom och for i skytteltrafik. Det här kostar på och troligen måste massturismen begränsas på sikt.
Vackert – ja. En fascinerade historia, ja. Men mycket dyrare som ort just tack vare att turisterna kommer i strida strömmar. Och stökigt med mycket folk, trängsel överallt och inte en tyst stund. Men nu talar jag ju bara om Gamla stan.
I dag besökte vi bland annat en vingård då vi hade kommit över gränsen från Montenegro till Kroatien och därmed är vi tillbaka i EU. Kön vid gränsen var ”bara” två och en halvtimme lång. En del av tiden berodde på att en passagerare i en buss från Montenegro, som stod framför vår, saknade sitt pass.
Det är helt skönt att åter kunna dricka kranvattnet, och att ha tillgång till varmt duschvatten från morgon till kväll. En stor och rymlig balkong med utsikt mot Adriatiska havet, inte helt direkt, men vi ser havet helt bra. Vi bor på Hotel Albatros i Cavtat strax utanför Dubrovnik. En del av flygen som går ner i staden där går rakt ovanför vårt hotell, men det är helt ok.
Vingårdens vackra gårdshus, med kontor, liten butik och tjusig väldoftande toalett.
Familjen som äger vingården förlorade ett av sina hus, eller kanske mer av ägorna, under kriget som fördes i forna Jugoslavien. Det berörde mig att höra den historien och att nu se den äldre mannen stolt visa upp sin gård. Fint hade de dukat för oss med tapas och så fick vi testa deras viner.
En av höjdpunkterna i dag var att stanna upp ovanför Sveti Stefan, som ligger en liten bit utanför Budva. Forna Jugoslaviens president Tito lät renovera platsen och här byggdes lyxiga hotell. I dag är ön i privat ägo, vilket alla montegriner inte gillar eftersom de också skulle vilja ha tillgång till stränderna och ön.
På ön har bland annat Richard Burton och Elizabeth Taylor bott, och den serbiske tennisspelaren Novak Djokovic gifte sig här.
Stranden utanför vårt hotell. Det är inte högsäsong nu men vi har alla dagar haft temperaturer på dagen mellan 21 och 25 grader. Inget regn.
Ön utanför kallas av lokalinvånarna Hawaii. Där finns inga butiker men istället fina stränder och vacker natur att vandra i. Uppskattat av montegrinerna då andra badstränder är packade av turister.
Vi har alla dagar, förutom under gårdagen, haft ganska späckat program. Läsarresans pris omfattar flera utflykter och då stiger vi ofta upp klockan sju och bussen far iväg klockan nio. Ibland är vi tillbaka på hotellet klockan femton, ibland vid 17-tiden.
Imorgon styrs kosan mot Kroatien.
Så ha tålamod, jag läser och godkänner era kommentarer efterhand, men det kan förekomma ”eftersläpning” 🙂
Vi har åkt från vår hemdestination Budva och är här på en färja som för oss över Boka-bukten för att göra vägen kortare.
Färjorna går i skytteltrafik mellan de olika fästena på varsin sida av bukten. Det är inga speedboats 🙂 Men färden tar inte heller mer än max tio minuter. Här har vi utöver bilar även motorcyklister ombord.
Vi har kommit till Perast och är påväg ut mot Our Lady of the Rocks, ön till höger. Där finns en kyrka. Jungfru Maria under århundraden skyddat befolkningen här, särskilt sjömän och deras familjer.
Vårt gäng på väg med liten båt från hamnen i Perast ut mot den lilla ön.
Och här är vi redan på väg bort från Our Lady on the Rocks.
En hamn i Kotor där kryssningsfartyget Viking Saturn lagt till, alldeles i närheten av gamla stan. Fartyget lär ta lite under tusen passagerare. Det är ändå många turister som kommer med kryssningsfartyg till Montenegro och Kotorbukten. Landet kommer troligen inom kort att göra såsom många andra gjort, massturismen begränsas eftersom den belastar miljön.
Visst är bergen mäktiga och fantastiska på sitt eget speciella sätt här. Jag står vid en kanal i Kotor, med gamla stan till höger och i bakgrunden syns parkeringsplatsen dit vår buss kom för att hämta oss. Kaos i trafiken är ett lindrigt uttryck. Min syster tog fotot.
Jag skulle gärna sätta ut fler bilder, men orken tryter en aning. Då vi kommit hem från dagsutflykterna har vi ett par timmar på oss att vila, sedan gemensam middag.
Imorgon ledig dag, egen tid. Kanske då besöker Budva Old Town.
En frasig våffla som föreningen Corazon Grande sålde under Lovisa Historiska Hus-dagarna.
Om jag hinner och om tekniken funkar kanske jag sätter in ytterligare Glad måndag-bilder från resan jag befinner mig på. Det här är ett förhandsinställt inlägg. Jag vill nämligen inte att min strike på närmare 3900 dagar med ett inlägg per dag ska brytas 🙂
Utanför hotellet, innan gruppen samlas för avfärd från Budva till Njeguši och Cetinje. Sol från klarblå himmel, runt +25 grader, förutom då uppe i bergen dit vi åkte med serpetinvägar. Där blåste det såsom det brukar göra på toppen 😀 Där var det också rätt svalt, men utsikten var helt formidabel.
Vägen var mestadels så här smal och här rör sig allt från fotgängare till cyklister, motorcykelförare, personbilar, campingbilar och bussar. Ibland blir det tajt då fordonen möts. Tjugosex hårnålskurvor senare var vi uppe på ”toppen av berget”.
Påväg uppåt, det var inte så lätt att få bra bilder genom bussfönstret men något om de vackra vyerna säger väl fotona ändå.
Vid en utsiktsplats stannade många för att ta bilder. Montenegro utgörs till sjuttio procent av berg, vilket kanske beskrivs bra här.
Mera förtjusande vyer.
Hotel Alexandar där vi bor har många olika kvarter med så kallade villor där rummen finns. Området är egentligen som en liten by i sig med butiker, tennisbanor, simbassänger, restauranger, gym och turiskt bad för att bara nämna nånting.
Den här skylten får bli mitt andra Skyltsöndagsbidrag i dag 🙂 Igår tappade syrran och jag bort oss i vår stora hotellby, vi irrade runt ett tag innan vi med hjälp av två vakter hittade rätt 😂 Idag då det var ljust ute memorerade jag rutten från rummet till restaurangen och receptionen, så nu ska vi inte tappa bort oss en gång till. Det är labyrintartat här, vi är inte de enda som anser det. Men – hotellet med omgivning är fint!
En av poolerna. Här kanske jag badar på tisdag. Folktomt då jag fotograferade före klockan nio på morgonen. Igår kväll var det däremot superlivat i ”hotellbyn”. Mina bilder blev inte bra i mörkret, ska göra nytt försök senare, kanske med mobilens nattfunktion.
En liten affär ligger strax utanför vårt villakvarter. Här är den stängd nio på morgonen, men här provianteras vatten (rekommenderas inte att dricka kranvattnet), vin, chips, godis, juice och annat smått och gott.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 