Jag hoppas kunna fotografera massor av härliga skyltar under min resa i Kroatien och i Montenegro. Det här är ändå ett förhandsinställt inlägg. Jag gör alltid sådana för säkerhets skull om det skulle vara så att jag inte får tekniken att funka när jag är bortrest.
Den här skylten fanns i somras utanför Sjöfartsmuseet i Lovisa. Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP!
Har snart varit vaken ett dygn. Sov natten mot lördag bara en timme. Lade mig 21.30 men somnade först klockan ett och vaknade klockan två. Väckarklockan var satt på 3.00 och avfärd 4.15 mot flygfältet. Jag har alltid oerhört svårt att koppla av och sova bra då jag ska upp så tidigt…
Nå väl, än är jag på benen, men kände mig nog både vimsig och svettig och trött då jag gick till receptionen för att kolla hur gruppen skulle checkas in och när och var vi skulle äta middag på kvällen. Det är Nya Östis läsarresa jag skriver om och jag är något slag av reseledare, men kallar mig hellre tidningens representant. För till exempel på flygfältet kunde jag inte hjälpa med så mycket då så gott som allt förnyats sedan jag senast flög 2019. Och det mesta ska resenären numera göra själv.
Innan vi kom så här långt, alltså att vi är på väg mot Budva i Montenegro, hade vi tvingats vänta närmare tre timmar i tullen på gränsenmellan Kroatien och Montenegro. Ibland går det smidigt där, på femton minuter, kunde vår chaufför säga. Är personerna där på sämre humör eller inte samarbetsvilliga kan det dröja över sex timmar. Så vi klarade oss med något mitt emellan 🙄
Nu gäller det att inte låta detta förstöra hela resan. Vi har middag ikväll och under de kommande dagarna många utflykter.
En del av Smedsgränd, som ligger bara 50-60 meter från huset där jag bor.
Det här är ett förhandsinställt inlägg, eftersom jag idag tidigt på morgonen åkte iväg på tidningens läsarresa till Kroatien och Montenegro.
Hoppas kunna blogga därifrån senare ikväll, eller imorgon. Men jag gör som vanligt förhandsinställda inlägg med bilder som jag tagit tidigare – om det skulle vara så att tekniken inte funkade där borta 🙂
… och i dag hoppar jag över Fem en fredag. Eventuellt är jag inte med nästa vecka där heller, men sedan åter vecka 41. Allt beror på vad jag hinner med under min resa.
Nu måste jag helt koncentrera mig på att packa. Har fört några av de sista fakturorna jag ansvarat för till bokföringen och alla arvoden jag ska sköta för september månad är inlämnade.
Jag ska inte ha två resväskor. Började packa i en mindre men insåg att jag måste ha en större ändå. Det är tillåtet att ha bara en väska med maxvikt 23 kg, och ett handbagage.
Jag köpte en ny liten väska till mobiltelefonen också, eftersom skyddet som jag haft för den lossnade igår. Telefonen är fem år gammal och något skydd till den finns inte mer till försäljning 😀 Jag har en ny Honor-telefon men hinner inte installera den innan resan.
Väckning mitt i natten runt kl. 03 väntar. Flyget till Dubrovnik avgår 7.40.
Jag har fått massor av reaktioner och även flera tack på Nya Östis Facebook-sida där jag officiellt sa tack och adjö igår kväll. Av grannen Pia fick jag denna fina orkidé, som tack för att jag för några år sedan trodde på henne och gav henne chansen att börja jobba med NÖ:s prenumerationssystem. Hon är organiserad och serviceinriktad och jag är glad för att hon får fortsätta jobba för tidningen.
Det jag känner just nu är därför tacksamhet, men också förväntan och jag ser med spänning fram emot vad slutet av året kan erbjuda mig.
Här kommer bilden som jag hade lovat visa dem som vill veta var jag bor eller överlag bara hur huset ser ut. Fotot ingick i dagens Nya Östis där avskedsintervjun med mig fanns på nästsista sidan. Skriven av Peik Henrichson, och fotot har han också tagit.
Bildtexten lyder så här: ”I början av juli flyttade Carita Liljendahl till den här byggnaden i centrum av Lovisa och uppfyllde därmed drömmen om att få bo i ett gammalt trähus.”
Nu drar jag mig tillbaka, skrev jag också i hälsningen på FB. De nya cheferna ska få bestämma riktningen för tidningen och styra NÖ-skutan. Före detta chefer ska hålla låg profil, finnas till endast i bakgrunden och hjälpa bara om någon ber om hjälp.
Drack lite skumpa igår för att fira nästan avslutat jobb. Spelade Trivial Pursuit också, det är kul med brädspel!
I dag har jag ännu löner att räkna och vissa fakturor som bara jag kan ansvara för att betala. Också imorgon återstår några timmars tidningsjobb, men mest är det packa-resväskan som gäller.
I dag har jag också med syrran som vanligt hjälpt mamma handla.
Klurig och fundersam, som Lilla My. Jag står ibland faktiskt med armarna i kors och har börjat ge lite akt på det. Att jag inte ska se för bestämd ut 🤣
Men hon är ju också bara så underbar, lilla My. Och i dag när jag gör min sista arbetsdag som chefredaktör för Nya Östis känns det lite så här: Vad sjutton ska jag allt hitta på? Vilka äventyr väntar bakom hörnet?
Jag har under hela dagens lopp överlämnat allt möjligt från lösenord till andra viktiga uppgifter. Gett administrationsrättigheter till nya personer som behöver dem i olika sammanhang som hänger ihop med tidningens utgivning.
Jag skrev ett tack- och avskedsbrev i måndags. Listan på mottagare var lång eftersom jag genom åren samarbetat med så många. Flera personer har svarat och jag lever länge på deras tackord ❤
Nu återstår det att räkna de sista arvodena på torsdag och fredag, och att packa inför läsarresan.
Ute har det börjat regna lätt, men det är fortfarande +18 grader.
När jag flyttade hit i början av juli hade pelargonen som fanns på balkongen blommat ut. Jag köpte inga nya, men tänkte att jag har den här här inne ändå och den får sedan övervintra, såsom många andra gjort tidigare om åren.
Plötsligt här för nån vecka sedan fick den en knopp och nu blommar den där i köket ❤
Har sotaren på besök just nu och håller samtidigt på att ge över framtidsplaneringen till de personer som efterträder mig. Allt möjligt praktiskt handlar det om, och allt blir troligen inte ens klart nu dagen innan jag avgår från posten. Efterhand dyker saker och ting upp, sånt vi inte kommit att tänka på. Men det får ordnas efterhand 🙂
Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.
Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.
Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.
Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.
Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.
Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.
I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)
Fredagen den sjätte september åt jag på Café Saltbodans terrass med två vänner. Det var härligt sensommarväder och det här minnet värmer nu när vi natten mot söndag hade frost på olika håll i södra Finland. Dagtid ska vi ännu ha en del varma dagar framför oss, men hösten och vintern smyger på.
Önskar alla mina bloggvänner och läsare en fin måndag! För min del den nästa sista på heltidsjobb. Nästa måndag borde jag om allt går väl vara i Kroatien, då som reseledare på jobb för Nya Östis. Men efter den 25 september borde mina arbetstimmar vid datorn minska och livet får en ny vändning.
… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.
Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.
Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.
Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤
Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.
Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.
Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 