Den här serien har jag inte varit så flitig med på senaste tid.
Men jag har sett några vackra väggmålningar, flera av dem faktiskt i traktens skolor. Det är så kul att kreativiteten får flöda där i dag. Då jag gick i grundskolan för fyrtio år sedan minns jag inte att det var direkt vanligt attt man fick måla något direkt på väggarna
Den här fina bilden finns i Generalshagens skola. Vet inte vem som är konstnären.
Fantasin har fått flöda och färgskalan är harmonisk.
Del 29 i serien finns här, och därifrån kan du gå tillbaka och titta på vackra väggar så långt du orkar 🙂
Blir man inte glad av de här teckningarna som jag såg på en vägg i Kapellby skola i Lappträsk för ett par veckor sedan – då blir man väl inte glad av nåt?
Hej! Det är måndag i dag!
Jag hoppas att allt fler bloggare kommer med i den här serien. Ni som redan gjort det eller som ska göra det – berätta det för mig så jag länkar jag till era bloggar och då hittar nya läsare er.
Fastän det inte går så bra för mitt favoritlag just nu.
I själva verket ligger vi risigt till i innebandyns division ett och har bara fem matcher kvar i grundserien… Härkan du läsa det sammandrag jag skrev till Tors hemsidafrån kvällens match.
Men, skam den som ger sig. En äkta supporter åker med på alla matcher, även på bortaplan, om hon eller han inte råkar vara sjuk eller ha andra förhinder. Så om en vecka bär det av till Sibbo. Inte särskilt långt borta.
Köpte den här bedårande teckningen av en annan supporter, en tjej på 10 år. Lovisa Tor blir så härligt Lov (Love) Tor här ❤
… börjar långsamt men säkert infinna sig. Dagarna ljusnar minut för minut.
I morgon skriver vi redan februari!
Jag tycker det är kul att hålla mitt hem i ordning och nu börjar det åter finnas fina vårblommor och fräscha grönväxter i affärerna.
Mitt projekt med sortering av dagböcker började i går och gick att slutföra på mindre än en kvart i dag. När allt var klart sa jag ”bravo” åt mig själv och gjorde tummen upp.
I går bestämde jag mig också för diverse andra städ- och måste-göra-i-vardagen-projekt. I dag var det bara att hugga i.
Jag övervägde att räkna upp allt jag fått till stånd på Facebook. Men jag är ju inte direkt en supporter av klämkäcka inlägg där… ni vet allt det där med hur mycket någon tränat, vilken diet som är på gång, hur man fejat och städat och renoverat…
Så jag nöjer mig med att vara mycket nöjd med mig själv i all tysthet 🙂
Den annalkande våren väcker lust att köpa fler växter.
Bilder som jag haft på lager sedan den 19 december då vi åkte till Kuopio med Tors supportergäng för att se en innebandymatch.
Vi pausade bland annat i Joroinenoch vid en bensinmack tog jag de här bilderna.
Skyltsöndag förvaltas av BP med bloggen Konst eller konstigt.
Andra som skyltar om söndagar hittar du HÄR, sporadiskt också Ordodlaren.
… som fyllde 40 år i går. Eftersom jag numera av någon outgrundlig anledning vill ha ordning och reda omkring mig bestämde jag mig för att få dagböckerna i rätt ordning i skrubben också.
… (som en parentes kan jag berätta att jag hade väldigt stökigt då jag var barn och ung, så mycket saker i en villervalla under min säng att den nästan lättade från golvet) …
Dagböckerna hade i och för sig hittills varit snyggt staplade på hyllorna i skrubben, men inte i rätt ordning år för år.
Största delen av mina dagböcker, men riktigt alla fick inte plats på bilden.
Sagt och gjort. Dagböckerna bars ut från skrubben och sorterades. Jobbet är inte helt slutfört än, det har krävt mer än två timmar.
Men att det tagit så lång tid beror på att jag fastnade i några dagböcker från slutet av 1980-talet.
Det är väldigt intressant att läsa om allt som hände då. Mycket av det där har jag glömt eller förträngt, eller också kom jag ihåg det på annat sätt. En hel del minns jag förstås också med glädje.
Som en resa upp till Enontekis i norra Finland, den sista biten gick med propellerplan. Jag hade bländats av solen ovanför molnen och öronen hade gått i lås, så jag tyckte stewarden utnyttjade en ”döv och halvblind gumma” då han prånglade en chokladask på mig. Men han var ju snygg, så jag förlät honom 🙂
… i dag fyller du fyrtio år! Jag skrev de första orden med en tuschpenna i dig den 29 januari 1976. Sedan dess har mycket hänt.
Du fick namnet Randi, för att du blev randig, det vill säga bestod av olika färger då jag tejpade ihop de första häftena till en bok.
Med åren har antalet dagbokshäften blivit närmare 200. De är olika tjocka och jag har inte räknat dem. En tid skrev jag sidantalet uppe till höger och vänster på sidorna. Någon gång efter 11.000 sidor slutade jag. Tänkte ha det som ett projekt att faktiskt fortsätta där jag en gång slutade… 🙂
En tiondedel av alla dagböcker.
I fyrtio års tid har jag nästan dagligen skrivit något i dig. Ibland bara en halv sida. När jag haft mer tankar i huvudet, glada eller bekymrade, har det blivit tio sidor.
Någon gång då och då undrar jag vad som händer med alla mina dagböcker den dag jag går bort. En väninna sa att jag måste skriva i mitt testamente vad jag önskar, det vill säga att dagböckerna inte kastas bort eller bränns upp. Samtidigt vill jag ju att den som tar hand om min livshistoria är en pålitlig person som gör något vettigt med alla häften.
Dagboken fyllde en viktig funktion senast då jag skrev av mig allt jag kände i samband med skilsmässan. Sådant som med tiden tenderar falla i glömska, svåra känslor som kan vara bra att inse att man klarat av.
Men dagboken har hjälpt mig minnas mycket annat också. Om det nån gång blir tvist med någon om årtal eller om vad som helst som hänt i mitt och andras liv – då är det bara att plocka fram dagboken.
… på att åka skridsko skulle man tycka om väderomslaget.
Från minus 27 till plus två på några dagar.
Nu regnar snön bort. Det kvittar för mig.
Detaljstudie från en almanacka med fina bilder som jag fick av min syster i julklapp. Minna L. Immonens ”Sininen hetki” – den blå stunden.
Men alltså man ska vara försiktig och helst ha god balans. Det är förrädiskt halt på många ställen.
Hurdant väder föredrar du? Minus trettio eller plus två med snöslask på vintern? Du får inte välja något däremellan 🙂 … alltså säga att minus fyra, lagom med snö och sol är bäst.
En förlovning förbinder människor, bilder fängsel?
Torolf Eklöfs skulpturer på Galleri Theodor i Lovisa är annorlunda men därmed också väldigt intressanta. De har fyndiga namn och jag gillar ordlekar.
Du som har möjlighet att besöka Lovisa, gå och titta på utställningen senast den 6 februari!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
