Om förra inlägget var en flopp bland ”fina fönster” eller i alla fall ett lite udda val 🙂 … så kommer här ett verkligt fint fönster.
Men nu blev utmaningen att ta ett foto av ett foto.
För då för sisådär minst femton år sedan då jag var i södra Frankrike på ett uppdrag hade jag ingen digital kamera.
Det kommer fortfarande dagar då jag känner mig sorgsen och vemodig. Då jag frågar mig what´s the point?
Men dalarna är inte så djupa och jag kanar inte ner i dem lika ofta som tidigare.
Ändå verkar det ta tid att plocka ihop alla skärvor från det som slogs sönder i maj 2014.
Man talar ofta om ett sorgeår, men jag har också hört talas om att det kan dröja sju år innan allt känns bra igen. Alla upplevelser, varje sorg, är individuella. Det försöker jag minnas då jag tröstar andra. Jag säger inte ryck upp dig, du träffar nån annan.
Jag har kommit underfund med att det tar tid att bygga upp en ny identitet. För det är ju också det det handlar om då tvåsamhet blir ensamhet och då den person man trodde var ens bästa vän sviker.
Jag blir aldrig den jag var då, innan skilsmässan. Men det gör inget, för jag får något annat i stället.
Några av de män jag träffat är fortfarande mina vänner. Jag ångrar inget jag gjort, tvärtom känner jag mig modig.
För det krävs mod att våga ta alla de steg jag tagit.
Så på det sättet har ju mitt nya liv bara börjat 🙂
… och det doftar så gott ute.
Nu ska allt den sista snön ge med sig!
Och kommer det ännu ny snö så smälter också den illa kvickt 🙂
Det här kanske blir en serie i framtiden.
Fina grindar, fina portar, stängsel och galler finns det gott om.
I alla fall ute i världen om inte bara i Lovisa.
Här några smakprov från Divage.
När jag tog bilden såg jag inte ängeln i snön, men nu ser jag den 🙂
Verkar ha lite mer ork just nu, men ska kanske inte ropa HEPP innan jag är över bäcken. Om det är något virus som lurar bakom hörnet såsom en vän antydde på Facebook. Den som lever får se, dör jag så var det till döds…
Tillåt mig ha lite svart humor – den har hjälpt mig många gånger 🙂
En andel i mitt välbefinnande kan jag säkert ge min frissa Heli. Oj oj så roligt vi har när det bara är vi två där, vi fnissar åt allt möjligt 😉
Jag löper lite risk att upprepa mig med de här frissabilderna men den här gången bytte jag i alla fall stol!
Och så en Lovisabild. En vy tagen från Östra Tullgatan. Huset till vänster har adress Mariegatan, huset i mitten är en del av det stora lopptorget Suurkirppis och huset till höger en del av huset där också biografen ligger.
Och hördu BP, här syns FYRA människor och fyra bilar 😀
Dessutom har jag fotograferat en grind i dag. Kanske början på en ny serie med grindar och portar?
Har fått ut cykeln ur förrådet. Alltid nåt!
Däcken verkar ha så mycket luft i sig att jag får cykeln till sportaffären för service. De kanske inte hinner se över den i dag, men så småningom är det väl dags för premiärturen.
Ser fram emot att ta turer med kameran i bagaget och kunna bjuda på fler Lovisabilder.
Kände mig frusen och trött i går. Något är det förstås som inte stämmer men vi hoppas det går över. Menar – i lördags lade jag mig klockan nio och sov tolv timmar. I går lade jag mig klockan åtta och sov elva timmar…
Men värre skulle det väl vara om jag inte kunde sova alls?
En bloggvän konstaterade att orden ”skatteverket” och ”deklaration” kan få vem som helst att må illa, så det var kanske det 😀
På mitt nattduksbord finns tre souvenirer från Grekland och Bulgarien, och två gåvor jag fått av vänner. Ni som gett dem känner igen er och ska veta att de förmedlat stor tröst under svåra tider ❤
Ett sådant här nattduksbord skulle för övrigt vara tufft 🙂 Inte för att jag är rädd om nätterna, men snyggt är det!
Efter min sedvanligt enkla frukost med vatten, bröd och dagens tidningar väntade disken och snart ska jag sortera ren tvätt.
Min lediga dag fortsätter med besök hos frissan och med ett möte i kväll. Ska också föra cykeln på vårservice.
… är skattedeklarationer. Jag fattar inte ett dyft av allt som ska fyllas i. Tidigare, då jag inte hade mitt företag, var det ganska simpelt. Jag hade min inkomst och ägde en lägenhet, allt det där höll andra utifrån reda på. Det var liksom bara att skriva under.
Men nu har jag hyresintäkter och ett företag och jag har inte en blekblå aning om i vilken ända jag ska börja. Drar mig till och med för att öppna kuvertet.
Har varit väldigt trött några dagar och känner mig frusen så vem vet vad som är på gång. Är lite nere så där allmänt sett också, men så brukar det ju vara i livet. Det går upp och det går ner.
Försöker glädja mig åt solen som skiner i dag, fåglarna som kvittrar och brummet av motorcyklar som är verkliga vårtecken.
Dessutom hör jag barns skratt och fötter som trummar mot golven i någon av lägenheterna nära min. Det var länge sedan! Här har varit väldigt tyst, vilket också är skönt. Man vill ju inte ha värsta röjgänget som granne. Men LITE ljud från normalt vardagsliv ska det finnas.
Hoppas på en bättre dag med mer ork i morgon. Jag är ledig från jobbet och hade tänkt dokumentera min dag med vardagsbilder här på bloggen.
Hej, nu är det måndag igen!
Kom ihåg att hylla dagen, den har oförtjänt dåligt rykte.
Om du är en bloggare som hyllar måndagar, meddela det till mig så får du en länk i stil med den här.
Tomtan är en av dem som är med i glad måndag!
Tack Inte fan gör det det för det fina kortet ❤
Råkade av en händelse kolla ett program som handlade om en man som varit fotbollslaget Manchester Citys supporter över sextio år.
Fick då för mig att plocka fram de tre supporterhalsdukar jag äger. Har också en med texten Latvija men den köpte jag mest för att vi en tid hade en lettisk trio som spelade i Tor, och för att jag råkade komma över halsduken i en souvenirshop.
Finlands halsduk kommer fram alltid då det finns orsak att heja på hemlandet. Oftast har jag använt den under hockey- och fotbollsmatcher.
Lovisa Tors halsduk har min mor stickat till mig. Den har varit i flitig användning under innebandymatcher både på hemma- och på bortaplan.
Manchester Citys halsduk och en del andra City-grejer köpte jag då jag med journalistförbundet besökte Manchester för drygt tio år sedan. Såg matchen City-Tottenham som tyvärr slutade mållöst 0-0. Men det var en upplevelse i sig att se arenan och souvenirshoppen och inte minst att få träffa Nicholas Anelka face to face och få hans autograf ❤
