… men det tycks arta sig ändå. Påskgräset.


Många annorlunda upplevelser blev det då vi besökte Egypten 2010. Bland annat var vi ute på ett beduinläger i öknen. Hur genuint det var kanske man kan fråga sig. Tror att människorna faktiskt bodde där på riktigt, men att en del av dem försörjde sig på turister. Vi åkte ut med jeepar, fick bestiga ett litet berg och ägna oss åt stjärnskådning.
Något jag reagerar på nu efteråt är att den andra kvinnan på kamelen (jag kände henne inte) verkar ha hjälm. Hon är också klädd i jeans medan min kjol åkt betänkligt mycket upp… Men det var ju så helsikes varmt!
Här borde jag kanske placeras i min otålighet 🙂
Jag som vill att allt ska hända nu och genast, helst ska det ha hänt i går!

En av flera härliga gamla saltbodar i Lovisa. Tittade in där under veckoslutet, fick sitta ner en stund och dricka en mugg saft. Men jag satt på en bänk intill väggen. Den övriga interiören kunde jag bara inte låta bli att fånga.
… var har ni er?
Hahaa – det är en skojig ordlek tycker jag.

Det är svårt att bara gå förbi alla blommor i granna färger som finns lite överallt just nu. De här lökarna var omöjliga att negligera.
Känner också just nu att tålamodet håller på att nå bristningsgränsen. Det ska då tänjas och tänjas som ett gummiband… grrrrr!
Helst skulle jag vilja hoppa jämfota, i stora vattenpölar – och ropa jippii jippii jippii medan vattnet skvätter om mig.
Undrar om några män i vita rockar skulle komma och hämta mig då. Borde jag testa?

Gillar färgerna och stänket i den här bilden. Fastän jag annars inte är någon större supporter av rosa 🙂
Det här är en av många bilder som jag har hittat i arkivet. Där fanns flera trevliga sådana från min 50-års dag. Den blev ett fint minne.
När jag ser fotografier där ex-maken ser kärleksfullt på mig, bilder av femtio rosor, frukost på sängen, ett fint kort och löften om en härlig sommar med Frankrikeresa… då blir jag inte längre ledsen.
Jag känner bara tacksamhet för att vi fick en så lång tid tillsammans.
Klart att jag någon gång också kan tänka ”föga anade jag då att han knappt två år senare skulle lämna mig”. Att påstå motsatsen, eller att skilsmässan inte berör mig, skulle vara en stor lögn.
Men det är ju så mycket som vi inte vet om följande dag och om vår framtid.
Den kan föra fina överraskningar med sig också. Och det är dem jag väntar på den här våren och sommaren.
Minns ni när man skrev brev förr? Riktiga handskrivna brev som postades till brevvännen.
Ofta började man så här: Hur mår du? Jag mår bra.
När folk frågar hur vi mår svarar vi ofta slentrianmässigt ”jo tack, jag mår bra”. Undrar vilken reaktionen skulle bli om man svarade ”ja-a du, jag mår jättedåligt just nu”.
För ofta är ju själva frågan lika slentrianmässig som svaret.

Ändå tycker jag att jag med gott samvete i dag kan svara ”jag mår bra”.
Jag har lärt mig mycket under de snart två år som gått sedan skilsmässan.
I själva verket har jag gjort en ganska otrolig resa.
Efter ett sexton år långt äktenskap, som jag själv tyckte var lyckligt, fanns det inte på kartan att jag skulle börja se mig om efter nya män. Blotta tanken på att klä sig naken inför en främling kändes orimlig 🙂
Men det som kändes så gott som omöjligt då visade sig gå hur bra som helst. Jag hade turen att träffa omtänksamma människor.
Allt det där som hände då, och allt det som händer i mitt liv just nu, skulle jag gärna skriva öppet om.
Men har jag lärt mig något under de senaste två åren så är det – tyvärr – att inte för tidigt gå ut med allt jag känner lycka för.
Innan läget stabiliserat sig är det oftast skört. Osanningar om mig har spridits och lett till att både projekt och förhållanden skjutits i sank.
Så just nu håller jag tyst om tre saker som känns väldigt bra i mitt liv.
Jag lovar att berätta om dem alla i framtiden. Sedan då läget är stabilt.
Jag kan också berätta om allt gått åt fanders, men då vill jag att det ska ha gjort det av andra orsaker, inte av den att jag berättat om allt på min blogg.
Hit vill jag åka någon gång på nytt! Det var i och för sig en lång resa. Elva timmar i en riktning utan mellanlandningar.
Minns att jag satt nära toaletten. Det var omöjligt att sova när där nästan hela tiden var kö och någon som buffade till mig. När jag äntligen höll på att få en blund i ögonen tändes all belysning i planet och personalen började ropa efter läkare. Det råkade finnas en läkare bland passagerarna.
Den som hade insjuknat klarade sig och vi behövde inte göra en extra landning för att få hjälp.

Åååh, dessa härliga vyer! På väg mot Bond-ön alltså, där en av filmerna hade spelats in. Ett måste att besöka den för en Bond-supporter var det ju 🙂


Jag överraskade mig själv med att köpa en påse som innehöll frön till påskgräs. Och inte nog med det! Jag öppnade påsen och sådde dem i jord 🙂
Ni ska få följa med projektet – få se om det blir nåt gräs!
Annars tror jag att jag kan inviga balkongen i dag. Inte flytta ut möbler och blommor än, men sitta där en stund och njuta av den värmande solen.
Det var första gången i dag jag kunde ha dörren till balkongen öppen en längre stund. Så härligt då den friska luften kommer in, då jag hör fåglar kvittra och kraxa där ute. Snön droppar från taket och ett avlägset brus från motorvägen hörs igen.
Känslan är väldigt speciell. Våren är här ❤

Hade veckoslutsjour i dag. Mer om vad som hände på Skeppsbron kan ni läsa här.

Och så en bild från Lovisa. Här har flera elskåp försetts med konstverk. Det här finns nära Skeppsbron, varifrån turbåtar går ut till den historiska fästningsön Svartholm.