I dag är det precis ett år sedan jag flyttade in här på Drottninggatan.
Femte september, som i och för sig är i morgon, skrev jag det här inlägget.
Sedan dess har rätt mycket hänt i min bostad.
Och i mitt liv.
Jag har överlevt, och dag och för dag kunnat ta mig vidare från katastrofen som jag trodde skulle knäcka mig totalt. Sommaren 2014 då mitt livs största kärlek tröttnade på mig och valde en annan.
Jag kommer ju aldrig att glömma den sommaren. Men jag lär mig leva med alla minnen. Och jag har fina vänner kvar från den tiden. Vänner som var våra gemensamma då och som fortfarande är vänner med både mig och ex-maken.
Under året som gått har jag lärt mig att de som kände mig då, de känner mig också i dag. Jag behöver inte förklara något för dem, inte försvara mig mot lögner och förtal. Jag behöver bara vara mig själv.
