Skyltsöndag med blandat från LHH

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Ännu i dag har vi ”vipinää ja vilskettä” (översatt från finska, ungefär ”fart och fläkt”) i lilla kära Lovisa. Här pågår Lovisa Historiska Hus, som firar 20-års jubileum.

I de öppna husen kan besökarna hitta den här skylten, som talar sitt tydliga vänliga språk.

Utmaningen Skyltsöndag uppfanns genom tiderna av bloggaren Pumita, men BP med Konst eller Konstigt håller i trådarna nuförtiden och hos henne hittas länkar till många andra som är med och visar skyltar om söndagar.

I Karlskronabulevardens park, ligger nästan granne med huset där jag bor, finns hantverkare av olika slag. Även företagare som säljer delikatesser av olika slag.

Här fanns för länge sedan Helgas vandrarhem. Nu driver två systrar ett café här och det har blivit mäkta populärt. Där är ofta trångt och saligheten, och speciellt nu under LHH har alla cafeterior och restauranger många gäster i Lovisa. Därför bra att man kan köpa med sig godelimanger hem.

Den här skapelsen, ett horn fyllt med en hallonblandning och några äkta bär, var inte för söt. Mycket fräsch och den smakade gott ute på mammas gård efter att syrran och jag travat runt på stan.

Jag hoppas hinna besöka några hus till under dagen. Steg upp klockan åtta och ser från paradplats när besökarna anländer till Mariegatan och parkerna kring den.

Så här fin är Mariegatans park utanför huset där jag bor. Jag bor längst borta till höger. Ungefär där som den grå bilen står.

Lovisa Historiska Hus, tjugo år!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett av de nya objekten på Lovisa Historiska Hus är Villa Sofia. Huset har visats förr, vill jag minnas, men hade då annan ägare.

Efter en hel dag utomhus i dag, från 9.30 till 17.30 är jag ganska trött, men jag fixade ändå alla foton som jag tog i dag och ska försöka orka ut också imorgon på en runda. Många foton blir det för bloggarkivet, och sånt som är för sent för att marknadsföra evenemanget i sig eftersom det pågår bara detta veckoslut, 24–25 augusti.

Vill ändå visa några foton i dag 🙂

För riktigt länge sedan fanns här Köpbackas bybutik. Trist är det att så många små butiker dött ut. Minns att vi hade en mjölkaffär när jag var barn. Den låg hundra meter från vårt hem. Nu är det de stora marketarna som tagit över.

Härligt då gamla spisar bevarats.

Keramikblickfång på gården.

Utsikt över Köpbackas och Räfsbys åkrar.

Lugnet före rusningen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Man brukar ju säga att det är lugnet före stormen, och nog för att det blåst ganska mycket i dag, men inför Lovisa Historiska Hus vill jag ändå säga att vi nu har lugnt här och imorgon rusning.

Föga anade jag ifjol att jag skulle komma att bo vid en av gatorna där det händer mycket. På Mariegatan brukar det vimla av människor, dels för att gatan ligger centralt, dels för att många tar sig från Delikatessparken på angränsande Karlskronabulevarden till de öppna gamla husen. Många av dem ligger i gamla stan. Men många finns också på andra platser runtom Lovisa och ute i byarna.

Mariegatan – folktom på fredagseftermiddagen. Det som vittnar om att LHH arrangeras under helgen är de röda stolparna och banden av plast som visar att här får man inte parkera. En trafikskylt avtäcks imorgon.

I Karlskronabulevardens park vimlar det imorgon och på söndag av försäljare och köpare. Eftersom jag bor i gula huset längst borta till höger har jag inte lång väg till vimlet. Jag har ju alltid älskat detta evenemang, under några år var jag med och fotograferade husen till en mässtidning, och nu får jag vara här helt på paradplats 🙂

Det har fixats och målats, städats och sopats både här och där de senaste dagarna. Till Lovisa anländer ju ändå tiotusen personer, eller fler, under bara ett par dagar. Men det finns en del lite bortglömda hus som förfaller och som ligger centralt i staden. På Drottninggatans trottoar finns fina visdomsord målade på trottoaren, men kanske det här trädet hade kunnat klippas bort? Eller är det ändå charmen med vår lilla stad, att allt inte är så perfekt?

Fem en fredag, hemma bäst

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Den här veckan svarar jag åter på Elisamatildas frågor. Temat är Hemma bäst. Förra veckans frågor tyckte jag att var lite väl svåra. Så är det ibland och jag tar aldrig någon stress med bloggen. Jag är gärna med i olika utmaningar, kanske till och med hittar nya sådana sedan mot slutet av oktober då jag har mera tid att skriva.

Det krävde fem och en halvtimme att få Idåsen-plåtskåpet monterat. Vi hade inte tillgång till batteridriven eller elektrisk skruvmejsel, men i vissa skrymslen hade den inte ens fått plats, så väldigt långt var detta nog ett hantverk.

98 procent av jobbet utfördes av grannen Pia. Hon hör till dem som mer eller mindre älskar Ikea-möbler, eller överlag att skruva och pilla i oändlighet. Jag hjälpte endast till med att lysa med en ficklampa vid behov och att sedan få möbeln på plats i ett annat rum.

Jag har sagt det förr och säger det på nytt. Jag skulle inte köpa en så här krävande möbel, varken från Ikea eller från annan affär, utan att på förhand veta att jag får hjälp med att skruva ihop den. Ersättning för jobbet utlovar jag också alltid på förhand.

Men nu till Elisas frågor och mina svar.

På hur många ställen har du bott?
Jag har tappat räkningen. Har flyttat uppskattningsvis trettio gånger, fyra gånger de senaste tio åren.
Längsta tiden har jag bott i Lovisa, men även i Helsingfors och ett år i Täby i Stockholm.

Vad är det bästa och sämsta med där du bor?
Att det är ett gammalt trähus från slutet av 1800-talet med stora fönster, högt i tak, trägolv i köket. Centralt beläget, parkmiljö och stor gård på baksidan av huset. Närhet till natur och hav. Det sämsta var tidigare avsaknad av garderober och skåp, men nu har jag köpt sådana.

Var skulle du vilja ha ett andra hem?
Jag har inte tänkt så mycket på det och har inte råd med sådant. Men en liten enkel stuga med bastu vid havets strand skulle funka fint som komplement till det jag har i dag.

Hur vill du inte bo?
Just nu vill jag inte bo i våningshus och inte i en storstad med allt larm och i miljöer jag upplever som stressande med trafikljus och människor som ständigt har bråttom nånstans.

Vilken förändring vill du göra hemma?
Det mesta börjar vara rätt bra nu. Ännu återstår montering av klädskåp och att få vissa prylar från små lådor på plats eller bara helt enkelt bort från hemmet. Sedan får allt vara som det är åtminstone till våren.

Trevligt på Ikea, men också en pärs

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Hittade på Ikea de skåp jag önskade köpa. Själva upplevelsen att gå där, enligt den rutt som kunderna hänvisas till, var ungefär som tidigare – helt förutsägbar och trevlig. Det råkade inte vara någon trängsel där vid 14-tiden och vi hade turen att hitta en mycket trevlig rådgivare. Hon fick produktens namn och nummer av mig, bläddrade på datorn och telefonen, och ledde oss till de utställningsrum där möblerna fanns monterade så att vi kunde se att vi hade valt rätt.

Efter det blev allt mycket krångligare. Vi skulle själva ta en lastvagn och gå till rätt hyllrad och hitta rätt ”fack” där produkten fanns. Skåpdelarna var långa och tunga, ni ser dem på fotot här. På något sätt lyckades vi få dem på vagnen.

Följande överraskning var (det är kanske ett par år sedan jag besökte Ikea senast), att kunden själv ska scanna in produkterna och betala dem i en självbetjäningskassa. Vad vi inte heller visste var att skåpet bestod av TRE paket, inte bara av ett som vi hade tagit första gången i lagret. Så vi tvingades återvända dit.

Ett av två skåp skulle betalas vid kassan men sedan avhämtas från en annan plats i affären. Vi hade tänkt köpa lite svenskt godis medan vi var i Ikea, men då vi såg att allt krävde självbetjäning även där suckade vi och lämnade godiset åt sitt öde.

Nere vid lastningsplatsen i garaget kunde vi läsa en text på dörren där det stod nånting om att ”hoppas ni trivdes och att vi snart ses igen”. Min enda tanke där var ”nej, vi ses nog inte igen, i alla fall inte på ett tag”. Så pass tungt kändes allt detta med kravet på ”gör detta själv”.

Kvinnan uppe på möbelavdelningen förtjänar ändå en stor eloge för sitt vänliga och mycket serviceinriktade sätt. Så med tanke på henne KANSKE jag nån gång i framtiden vågar mig på ett försiktigt besök i Ikea Vanda igen. Men då köper jag knappast tunga möbler.

En plats där allting får ta sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här finns det löv att kratta och mera kommer ner hela tiden. Här finns nämligen många lövträd.

Jag började igår med att kratta en halvtimme. Ryggen tål inte hur mycket som helst, men den här milda vardagsmotionen i kombination med frisk luft gör mig gott. Också det faktum att allt får ta tid. Här finns servicepersonal som mot betalning sköter olika gårdsarbeten, men vill någon av oss boende göra en del av det är det fritt fram. Och högst frivilligt. Ingen som kräver något eller förväntar något.

Mängderna av löv är enorm, så det syntes knappt för någon med blotta ögat att jag hade krattat. Men den som är observant ser tre stora högar av löv under tre träd på gården – och de högarna fanns inte där i måndags 🙂

Bostadsbolaget heter Äppelviken, det är ett vackert och roingivande namn för platsen där jag nu bor.

Här håller jag på att lära mig att allt får ta tid. Jag sover bra och har en rytm just nu som gör att jag lägger mig 22.30 och vaknar 08.

I dag ska jag med två vänner till Ikea. Det behövs en större bil där vi kan lasta in möbelpaket vars längsta bitar är kring 170 cm, kanske mer. Jag ska nämligen köpa klädskåp.

Efter att under två månaders tid haft kläderna i genomskinliga plastlådor och på ett klädräcke ska jag nu äntligen få ett skåp. Sedan tar det förstås tid att montera ihop det och flytta de saker som nu finns i sovrummet, osv.

Men här i Äppelviken får allt ta den tid det tar.

Vardagslyx – att läsa mycket och länge

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I söndags köpte jag Helsingin Sanomat och insåg först senare att jag hade köpt lördagsnumret. Det gjorde mig inte alls upprörd. Nuförtiden låter jag mig inte uppröras av små saker.

Det är såsom den finska annonstexten här säger: Arjen ylellisyys koostuu pienistä osista. Alltså: Det lyxiga i vardagen utgörs av små detaljer.

Annonsen handlar förstås inte om det jag tänker på. Den handlar om reparation av bilar, hur vi ska försöka ennakoida = förutse, sådana och vad de kostar.

För mig är det vardagslyx att få en tjock tidning framför mig. Dels håller jag finska språket vid liv genom att läsa Helsingin Sanomat, dels finns här så många intressanta artiklar att lära sig nytt av.

Allt från hur Fiskars som varumärke och produkt slagit igenom i USA, till frågan om varför det finländska bastufolket har svårt att visa sig nakna inför främlingar i en bastu 😀

Jag köper inte HS ofta men då jag köper den läser jag den länge och tämligen noga.

I dag tror jag att jag ska kratta lite på gården. Jag gillar att kratta och även om vi kan köpa in tjänster med både gräsklippning (gräsmattan är enorm) och lövblåsning, snöskottning och annat – så får vi boende om vi så vill idka nyttomotion. Det är inget måste, utan helt frivilligt och då är det ju kul att kunna göra sånt när andan faller på, vädret så tillåter och tid finns.

Måndagskväll vid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Cykeltur. Och har lite upptagit fotograferingsintresset. Känner mig inte helt skarp där ännu, men har framöver allt mer tid att testa och tycker det är roligt!

Platsen är Stenparken, eller kanske den inte ens heter så. Men det är en rastplats vid Strandvägen i Lovisa.

Här är det skönt att sitta och beundra naturen invid Lovisaviken. Platsen är byggd så att den inte i första hand kan förstöras av någon som tycker om att kasta bänkar i havet eller på annat sätt förstöra.

Glad måndag! 19-08-2024

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Mitt 462:a inlägg i Glad måndag härstammar från lördagen då jag av en slump råkade komma in på kanalen Suomi+ med sport. Tyska fotbollslaget Bayer Leverkusen låg då jag började kolla matchen under med 1–2 mot VBF Stuttgart i Supercup 2024.

Lukas Hradecky, kapten och målvakt i Leverkusen, kommer från Finland och är målvakt också i vårt landslag. Leverkusen har gått från den ena framgången till den andra denna säsong, och pressade också Stuttgart hårt den sista kvarten av matchen. Jag jublade förstås då laget gjorde 2–2 och ännu mer när Leverkusen vann straffsparkstävlingen där Lukas tog en boll och den sista avgörande sköt Stuttgart över mål.

Glad måndag med detta minne och en lista på andra som är med i denna utmaning finns HÄR under ett lite äldre inlägg.

Skyltsöndag, den 18 augusti 2024

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ytterligare ett bidrag från Öppna Trädgårdar-evenemanget och Kärlekens trädgård i Hopom.

Rakkauden tarha – Kärlekens trädgård. Puu = träd, och puutarha = trädgård, så det är lite en ordlek här. För ordet tarha används också då vi talar om barnträdgård, som är lapsitarha på finska 🙂

Skyltsöndag förvaltas väl av bloggvännen BP. Titta in hos henne! Där finns också annat intressant än ”bara skyltar”.