… i lägenheten ser jag många vackra saker.
Visar ett par andra bilder i morgon.
Våren kommer. Och sedan sommaren. Som bara kan bli bättre än sommaren 2014.
När solen tar sig in…
Solen tittade fram
… och jag tyckte bilden i motljus blev fin!
Köpte och köpte inte
Som sagt, då jag köper något ska det vara sådant jag använder. Försöker undvika prydnadsgrejer, men det finns så många fina som är svåra att motstå.
Får jag sådana i gåva uppskattar jag dem alltid, för de som känner mig vet vilken stil jag har i hemmet i dag.
Vet för övrigt inte om jag insåg vad Kitchen clothes ska användas till egentligen. Jag trodde de var trasor att torka med, och funkar som sådana, men… känns lite stora. Kanske ska klippa dem i mindre bitar? Eller också ska de användas till något helt annat 😀
Jag var snubblande nära att köpa den här klockan, för jag vill gärna ha en ny till arbetsrummet. Den jag har funkar, men batterihållaren håller på att vittra sönder, ni vet – när batterierna på nåt sätt läcker. Är det farligt förresten?
Trevlig överraskning
Och det här inlägget är INTE sponsrat av Clinique 🙂
Blev bara så glad då jag fick en bonusgåva med Happy parfym, läppglans, rengöringskräm, rouge och en väska.
Väntar ännu på lyckan
I dag bestämde vi oss, M och jag, att vi bara ska vara vänner. Och det är ju inget illa med det, för vänner kan göra många fina och roliga saker tillsammans. Vi fortsätter träffas då och då.
Men att vi inte satsar på ett seriöst förhållande beror dels på avståndet (10 mil i en riktning), dels på att ingen av oss vill flytta ihop med en annan person just nu. Skönt att vara överens, inga hard feelings här inte. Jag är glad för att jag fått lära känna honom, en underbar och klok människa.
Då jag nätdejtar kört jag med öppna kort från första början. Berättar om min livssituation och vilka förväntningar jag har på den person som jag kanske ska börja träffa. Följande steg är att träffas IRL och de dejtarna brukar säga ganska mycket. Första träffen sker på neutral plats, på en P-plats eller på ett café – då har bägge samma ärliga chans att ”fly” om man så vill 🙂
Var i dag på shoppingrunda i grannstaden med min syster.
Min princip är att köpa allt det jag kan från hemstaden, men ibland är det roligt att åka till Borgå, bland annat för att vissa saker inte finns att köpa i Lovisa. Till exempel har vi ingen kemikaliehandel här som säljer Sensais eller Cliniques makeupartiklar.
Men… nu shoppade jag så mycket så jag måste dela upp bilderna på flera inlägg. Hoppas det inte var någon sådan där ”köp-inget-dag” i dag… 😀
I Kina har The Lucky Bamboo en djup spirituell mening. Den ges ofta bort som gåva. Enligt Feng Shui hjälper bambuväxten till då det gäller att frigöra positiv energi i omgivningen.
Eftersom jag vill minimera antalet prylar hemma hos mig köper jag bara sådant jag verkligen behöver, och sådant som jag använder, typ makeup, klisterbilder, kläder etc.
Ny bildkavalkad kommer senare!
Dagens impulsköp…
blev en kettlebell från Lidl. Kostade bara fem euro.
Ett fynd med andra ord.
Sedan återstår det att se när och hur jag börjar träna.
Eller om nästa bild jag visar er är ett trasigt fönster eller en krossad teve…
Talande konst
Fin skulptur av Tero Maksimainen på Almska Gården.
Han säger på Facebook att den föreställer en fattig konstnär som ber om frivillig inträdesavgift till gården. Samtidigt är det hans ställningstagande till stadens beslut om att inte ge ekonomiskt stöd till kulturcentret.
Felringningarnas dag
På dagen ringde min telefon. Numret på displayen såg väldigt obekant ut. Tänkte att det är en försäljare men svarade ändå.
– Har den ääääran idaaaaaa, sjöng en tant på finska i andra ändan.
– Ööööh! … Jag tror ni har ringt fel nummer.
Några sekunders tystnad.
– Alltså, är du inte Eija?
Jag hann tacka tanten och säga att det var roligt med gratulationerna. Ville trösta henne för hon verkade något pinsamt berörd då hon bad om ursäkt för felringningen.
Väl hemma hade jag bara hunnit sätta mig i soffan innan det ringde på dörrsummern. Jag tryckte på svarsknappen. Tänkte att det kan ju vara lite skoj med oväntat besök då det inte var mitt i natten.
Så jag öppnar dörren för att välkomna prinsen som alla sagt att jag inte bara kan sitta hemma och vänta på.
Mycket riktigt kommer det en förhållandevis ung man upp för trapporna. Han är klädd i en lätt smutsig arbetsoverall. Sådant är väl lite småsexigt och spännande?
Men nej. Inte var han på väg till mig inte…
– Förlåt, sa han. Jag ringde på fel summer.
Det var den här…
… skivan jag talade om att jag beställde förra gången jag var i musikaffären.
SÅ många låtar som passar in på mitt liv.
Och att det var en dubbel-cd som bara kostade 12,90 euro gjorde ju inte saken sämre.
Att lita på att allt ordnar sig
Ni som följt mig genom skilsmässans alla faser, ni som sagt snälla saker, ni som förstått mig, ni som gett mig av er tid, skickat små gåvor, skrivit kommentarer på min blogg, ni som kramat mig… ni är ALLA guld värda och här får ni ett stort tack och en kram ❤
Jag skriver inte längre varje dag om min sorg. Om smärtan som förlusten av en kär person betydde efter sjutton år tillsammans. Om alla de ringar av saknad som skapas på ett vatten som är gemensamt för oss båda.
Men saknaden finns ändå där. Kanske lite inkapslad. Men inte övertäckt, bortglömd och sopad under mattan. Jag har lärt mig leva med den. Fastän jag fortsättningsvis gråter då och då.
1997 bestämde jag mig för att släppa allt. Var då på väg ut ur ett sju år långt förhållande. Tänkte att nu lever jag ensam resten av mitt liv, om jag inte hittar mannen i mitt liv, han som älskar mig sådan som jag är. Och då träffade jag honom – mitt livs stora kärlek – som jag gifte mig med 1998.
För att göra en lång historia kort. Nu lever jag åter ensam. Inte var det ju så jag hade tänkt livet skulle bli. Men livet blir heller sällan så som vi tänkt.
I somras då allt var smärtsamt värre kände jag att jag inte kan bo i den här staden, jag kan inte andas, jag kan inte finnas till – inte utan honom.
Men se… det kunde jag.
Ändå dröjde det nio månader innan jag var någorlunda på benen igen. Jag kravlade jag mig fram på olika sätt, fick mycket hjälp av en fin terapeut.
Och här står jag i dag. Skriver i min dagbok samma ord som för snart arton år sedan.
Allt ordnar sig. Blir jag inte älskad för den jag är så kan det få kvitta. Då kan jag leva ensam resten av livet.
Det ÄR kanske inte svårare än så.
Fortsättning på följetongen kommer troligen 🙂
