Dem finns det gott av. En del är ute efter att få dina pengar, genom att sälja varor som inte finns, eller genom att förblinda dig på en kontaktsajt.
Ofta är det väl så att den som låter sig luras inte vänder sig till polisen eller inte annars heller våga berätta öppet om bedrägerierna. Den lurade känner sig dum och tycker att hen har sig själv att skylla.
Först tyckte jag också det var skämmigt att gå med på en kontaktsajt. Men sedan hörde jag så många som sa att människor faktiskt har träffat sin livspartner där.
Jag vet ju att han inte kommer och ringer på min dörr och jag är inte pigg på att jaga en ny man på krogen.
Under de tre månader jag funnits där ute har jag minsann stött på både det ena och det andra. Ganska fort tröttnade jag på alla män från andra länder i Europa som ville ha kontakt så jag satte ett krux i filtret att männen bara får komma från Finland.
Tänkte att jag skulle samla mina egna erfarenheter och de som andra berättar för mig, och kanske någon gång – med tillstånd av alla inblandade lurade – publicera en bok. Tror den skulle bjuda på både hårresande och rolig underhållning.
Hittills är det värsta jag varit med om att en karl blev helt stum då jag tyckte vi efter sex veckors bekantskap kunde träffas IRL. Jag antar att han var en av alla de där som inte i verkligheten såg lika fager ut som på bilderna…
Den andra incidenten inträffade då jag insåg att den jag börjat dejta också dejtade en annan kvinna jag känner. Synd för honom att vår ankdamm, som han knappast ens vet att existerar, är så liten som den är.
Det var inte lätt att skriva det här för visst känner jag mig lite dum.
Men jag är ju inte den enda som blivit lurad. Och jag vet att det finns massor av fina män och kvinnor där ute som på riktigt är ensamma och som aldrig lurat nån.
Men dom där fula fiskarna, vad ska man göra med dem?
Har du några erfarenheter av nätdejting? Goda – mindre goda?
