Post med mysko innehåll

Minns ni de där mjältbrandsbreven som skickades ut 2001?
I går fick jag ett stort kuvert med ett rasslande innehåll.
Kontaktade ändå inte Säpo, tog risken och öppnade kuvertet och hittade det här.

Strössel för bakverk eller glass.
En liten påse med prov på strössel för bakverk eller glass.

Kommer också ihåg att det till Borgåbladets redaktion här i södra Finland skickades ett brev med ett par Mariannekarameller som överraskning inuti. Karamellerna hade dock gått sönder och vitt pulver läckte ut ur påsen. Det blev stort ståhej kring kuvertet, just med tanke på vad som hade hänt i USA.

Men angående påsen jag fick. Säkert är innehållet helt okay, men lite undrar jag ändå. Hur väl preparerat och med vilka ingredienser är något som håller till och med 8.12.2017?

Kvällens konstalster

Vad har konstnären tänkt på egentligen?
Vad har konstnären tänkt på egentligen?

En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.

Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.

I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.

Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.

Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.

Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?

Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.

Lyfter på hatten för…

… alla som värnar om traditioner. Och det gör man på Traditionscentrum Kuggom. Den gamla folkhögskolan bär på över hundra år gamla traditioner och då yrkesutbildaren Axxell lade ner verksamheten i Pernå tog entusiaster över. Nya kurser väntas starta i höst och här är också allt möjligt annat på gång. Det skrev jag om i dag och artikeln borde gå ut på onsdag.

Vacker byggnad inte sant, den gamla Kuggom folkhögskolan som nu blir ett traditionscentrum.
Vacker byggnad inte sant, den gamla Kuggom folkhögskolan som nu blir ett traditionscentrum. Foto: Daniela Ikäheimo

I dag skrev jag också om diabetes som man kan tillfriskna från fastän många kanske inte tror det.

När jag kom hem hade jag ont i bröstet och torrhosta. Skulle inte ha tid att bli sjuk nu, men när har man det? Sjukdomar, större eller mindre, kryper på eller överraskar oss totalt vare sig vi vill det eller inte.

Jag försökte i alla fall med det som brukar lindra. Varm kakao och för mysfaktorns skull ett nytt ljus.

Försöker mota elaka baciller i grind med kakao och levande ljus.
Försöker mota elaka baciller i grind med kakao och levande ljus.

 

Oj, jag jobbar på Husis!

Min artikel gick in i Hufvudstadsbladet i dag.
Min artikel gick in i Hufvudstadsbladet i dag.

Det känns faktiskt riktigt roligt det här. Organisationsändringen inom KSF Media där jag jobbar betyder att en del av innehållet är gemensamt för tre tidningar, annat helt unikt.

I morse hittade jag i Hufvudstadsbladet artikeln som jag skrev i fredags om samarbetet mellan yrkeshögskolan Laurea och yrkesskolan Amisto i Lovisa.
Den här texten torde komma i tidningen Östnyland på tisdag.

Ganska många läsare har ondgjort sig över att man hittar samma artiklar i flera tidningar. Men har man bara Östnyland fem dagar och bygger på med Husis på söndag och måndag får man ett ganska bra paket, tycker jag.
Kan inte minnas att jag varit publicerad så här stort förr i Hufvudstadsbladet. Så för MIG känns det kul att mina texter får lite bredare spridning.

Fixade själv

… att byta ut en lampa som slutat fungera.
Kanske inte verkar som ett så märkvärdigt uppdrag, men…
– jag äger bara EN skruvmejsel och den råkade passa
– det är en golvlampa som jag måste placera i liggande läge för att få jobbet gjort
– skruvarna och skyddsglaset är lite knixigt

Jobbet att byta det lilla lysröret tog mig bara två minuter.
Jobbet att byta det lilla lysröret tog mig bara två minuter.

Den större frågan är nog ändå hur länge lampan håller. Förra gången den byttes ut höll den 24 timmar… och om det är elektriska problem i lägenheten som förorsakar det här, då tror jag nog det blir att kalla på utomstående hjälp i alla fall.
På inköpslistan finns nu nya lampor, kanske ett par skruvmejslar och sytillbehör, för jag äger inte ens en nål, för att inte tala om tråd 😀

Har insupit…

… finkultur på hög nivå. Bra att supa nåt annat ibland än bara vin och champagne 😉

Ensemble Vox Clamantis uppträdde i Lovisa kyrka.
Ensemble Vox Clamantis uppträdde i Lovisa kyrka med gregorianska sånger.

Och för att ni nu inte ska tro att jag snott programbladet av någon, att jag själv inte alls var där… så har jag en annan, inte så bra bild… som jag tog då ensemblen gav sitt extra nummer.

Jag var faktiskt i kyrkan :-)
Jag var faktiskt i kyrkan 🙂

Sånggruppen Vox Clamantis grundades 1996 av unga professionella musiker som förenades av ett intresse för gregoriansk kyrkomusik. Gruppen och dess ledare (som syns till höger på bilden) Jaan-Eik Tulve fick Estlands kulturpris 2011.
Det blev en stilla och sakral stund i kyrkan. Sådana behövs ibland. Livet kan inte hela tiden vara rock´n´roll.

Lovisa kyrka firar i år 150 år och det här var öppningskonserten.
Ibland vet jag inte om jag så att säga förstår mig tillräckligt bra på musik av det här slaget. Vi var dessutom mer än halvvägs in i konserten då jag insåg att jag kunde följa varje ord av sångerna i programbladet… Då blev det genast intressantare 🙂

Kanske skapar myror i huvet…

… på bekanta och Lovisabor i allmänhet nu.
Ska på kyrkokonsert i kväll, med en bekant, men det är en han – och sådant brukar ju alltid väcka uppmärksamhet i en liten stad 🙂
En frånskild kvinna och sedan en man som alla inte känner… spännande?
Och hade inte den där Carita egentligen träffat en annan, eller vad är det hon antyder på bloggen?
Hahahaaa… myror i huvet på människor är lite roligt att skapa.

Gratinerad kycklingmacka.
Gratinerad kycklingmacka.

Åt lunch med en ”gammal” skolkompis i dag. Oj oj, så mycket vi hade att avhandla på kort tid. Det får nog bli en ny träff en annan gång, kära Martina ❤ Vi hann ju bara med en bråkdel av allt.

Veckomöte och tre tårtor

Här ligger vår redaktion i Borgå. Nya tidningen föddes 13 januari så det var raskt marscherat med tejpningen, så som det ska vara. Tidigare fanns namnet Borgåbladet på skylten och Bbl i fönstren.
Här ligger vår redaktion i Borgå. Nya tidningen föddes 13 januari så det var raskt marscherat med tejpningen, så som det ska vara. Tidigare fanns namnet Borgåbladet på skylten och Bbl i fönstren.

Här hade vi veckomöte i dag hela redaktionen. Vi planerade ingångarna för ett par veckor framåt –  det vill säga de större reportagen/artiklarna som kommer först i tidningen.

Som tack för att alla jobbat hårt i flera veckor, bland annat med produktion av två lokaltidningar och en ny regiontidning samtidigt, fick vi tårta!
Som tack för att alla jobbat hårt i flera veckor, bland annat med produktion av två lokaltidningar och en ny regiontidning samtidigt, fick vi tårta!

I går var det första gången på över ett år som jag inte skrev ett blogginlägg. Det har hänt spännande saker i mitt privatliv också så just i går hade jag inte tid att blogga 😉
Men nu är jag här igen. Kramar ❤