… blev man då vi gjorde nya femdagars tidningen Östnyland i dag. Men det var väldigt roligt och spännande att få vara med om något nytt. Vet inte hur mycket jag får glänta på skynket dan före dan… men vågar kanske visa den här bilden ändå.
Lite marknadsföring kan väl ändå inte vara fel?
En bild från förhandsvisningen av sidorna i redaktionssystemet Newspilot.
Men oj så snurrig jag blev av allt nytt. Redaktionssystemet är detsamma, men mycket annat var helt nytt. Namngivningen av artiklar och val av artikelmallar för att ta några exempel. Textlängderna kollas i en förhandsvisning och alla tekniska lösningar satt inte ännu som de skulle. Men det blir nog bra på sikt det här hoppas jag.
Känner mig ganska mör just nu men ser ändå fram emot morgondagens utmaningar.
Från och med 13 januari hittar du oss digitalt HÄR!
På trettondagen hittade jag det här fönstret på Smedsgränd i gamla stan.
Tycker det ser fint ut då en del av fönstret och väggen badar i sol medan det övriga ligger i skugga.
Ett fönster i ett gammalt hus på Smedsgränd.
Del 39 i serien av fina fönster hittas HÄR, och därifrån kan du gå bakåt så långt du orkar 🙂
… ligger bara ett stenkast från mitt hem.
Här spelades några spännande scener av filmen ”Onneli ja Anneli” in då man behövde interiör till en glassfabrik.
I dag finns här bland annat dansinstitutets övningssal, bostäder och ett tvätteri.
Men säg den gamla Lovisabo som inte minns LOA:s (Lovisa Omnejds Andelsmejeri) glasspinnar?… Å, så nostalgiskt!
Delar av gamla mejeriet i Lovisa har fått nytt liv.
… är Lovisa gymnasium, en ståtlig byggnad från 1907!
Ganska sällan man bygger i den här stilen mer, och det är ju lite synd.
Visst är skolan vacker i januarisolens sken. Bilden tagen på trettondagen.Fina fönster också här.
Och granne med gymnasiet finns svenska högstadiet, som jag inte fotograferade den här gången. En annan granne är idrottshallen, som byggdes i början av 1980-talet.
Jag skrev studenten 1982 men hör inte till dem som gjorde det i hallen. Jag tror att vår kull var den sista som firade avslutningsfest och dimission i Lovisa gymnasiums skolbyggnad.
Här skriver abiturienterna sina studentskrivningar sedan början av 1980-talet.
Och här spelar Lovisa Tor sina innebandymatcher. Dags för en viktig drabbning i kväll! Tor-Steelers – be there at five o’ clock p.m!
… som heter Östnyland. Det är Borgåbladet och Östra Nyland som går samman från och med 13 januari.
I dag gjorde vi sista ÖN. Vemodigt? Visst, men jag tror att det största sorgearbetet gjordes redan i höstas i samband med att en del vänner blev uppsagda.
Nu blickar vi framåt, och i dag hade vi första mötet på Hangout mellan redaktionen i Borgå och redaktionen i Lovisa.
… och jag som trodde jag skulle gråta när jag fick brevet.
Eller åtminstone då jag undertecknade det.
Men vet ni, jag kände nästan ingenting. Kanske lite vemod. En stilla undran, hur gick det nu så här? Vi som alltid skulle vara tillsammans.
Svarsbrevet far i väg i morgon.
Eftersom jag tagit mina bloggvänner med på resan ända från den dag jag i juni skrev inlägget Skilsmässobloggen? vill jag låta er få ta del av hela historien. Och för er som så vill är det bara att läsa vidare här så får ni veta ”vad som hände sedan”.
En dag efter att betänketiden var slut skickade ex-maken in papperen. Det tolkar jag som att han är fullständigt säker på sin sak 🙂
När jag fick första brevet i somras av tingsrätten kluddade jag dit en kommentar i stil med ”motsätter mig skilsmässan, men vet att det inte spelar nån roll”.
Heh! Lite var jag tvungen att obstruera.
Men i dag gjorde jag inget annat än skrev under, stoppade papperet i svarskuvertet som jag klistrade igen.
Livet går vidare.
Hann redan under ett par månaders tid hålla kontakt med en annan man, men när jag tyckte vi skulle träffas IRL blev han förskräckt. Misstänker att han inte hade rent mjöl i påsen eller alla hästar i hagen…
Så det var bara att dra några djupa suckar och gå vidare – åter en gång.
Följande dag träffade jag en ny man 🙂 Men tro nu inte att jag bjuder hem honom direkt. Jag vill bara säga att svårare än så här verkar det inte vara.
Och ja-ja-ja … klart jag är försiktig på alla sätt. Ni skulle bara veta vilka försiktighetsåtgärder Bond och jag vidtagit 😀
Jättelänge sedan jag skrev inlägget Fina fönster, del 38.
Nästan två månader sedan. Så nu är det åter dags!
Och på promenaden i tisdags tog jag ytterligare en bild till den här serien. Som publiceras senare under veckan.
… finns i stadsdelen Garnison. Jag hade en knapp kilometer lång väg till skolan, men jag minns att det ibland dröjde väldigt länge innan man kom hem. Det fanns ju så mycket att upptäcka på vägen. Man skulle skutta i vattenpölar, kanske slänga sig i snön och göra en ängel. Sådant hade man ju alltid tid med 🙂
Och den här ån fascinerade. Egentligen gick jag över två på vägen till och från skolan. En del av Garnison utgör nämligen en ö.
Nu är vattnet i ån delvis fruset. Efter snörika vintrar forsar här mycket vatten fram på våren. På sommaren påminner ån mer om en bäck.
Och det här är Generalshagens skola. Här gick också jag då jag var mellan sju och elva år gammal för sedan skulle man från folkskolan till mellanskolan. I dag går eleverna här i klasserna 1-6, då jag var liten gick jag klasserna 1-4 här och 5-9 samt gymnasiet i andra skolbyggnader.
… eller från vägen in dit och från vägen ut 🙂
Tog bilderna på trettondagspromenaden då det var sol och minus tio grader. Gäller att passa på, man vet aldrig när det blir regn, blåst och slask.
En av gatorna som för oss in till de äldsta stadsdelarna i Lovisa.
Gatan heter Smedsgränd och huset till höger är från modern tid fastän det inte är nytt. Det är en del av daghemmet Villekulla.
Jag tycker om att fotografera hus, det finns många vackra sådana i vår stad, till exempel i närheten av det här finns ett ståtligt stenhus i två våningar. Men på något sätt känner man sig som en inkräktare, som en skum mäklare då man fotograferar hus… speciellt om någon boende står i fönstret och tittar ut på en 🙂
Många gånger fotograferat, speciellt av turister, Smedsgränd.
Vandrar längs Smedsgränd ner mot Gamla strand. I bakgrunden skymtar Lovisaviken. Men den is som syns närmast är inte havet, det är en liten skridskoplan eller också blev där is efter förra veckans storm och högvatten.
I går kväll fastnade jag i en intressant diskussion på nätet så det blev inga fler bilder. Visar dem i dag stället 🙂
Brandensteinsgatan.
Det var alltså en strålande helgdag med sol och cirka tio minusgrader. Här står jag nästan på kyrkbacken och fotograferar Brandensteinsgatan med det gamla tingshuset till höger. Där fanns även apoteket då jag var liten.
Lugna Drottninggatan.
Eftersom affärerna inte fick hålla öppet i alla städer i vårt land låg våra affärsstråk så här öde. Visst ska helger respekteras men får någon stad rätt att hålla affärer öppna borde alla få ha det. Företagare i små städer kanske skulle behöva det tillståndet mer än andra.
På vårt fina torg var det också lugnt på trettondagen. Rådhuset lyser så vackert i solen.
