Sista natten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Helt otroligt, vi har lyckats tömma alla hyllor!
Helt otroligt, vi har lyckats tömma alla hyllor!

Samarbetet med honom som jag bodde ihop med och som jag ännu officiellt är gift med har gått bra.
Hahaa – det är svårt att veta vad jag ska kalla honom för jag kan ju inte skriva ex-maken då han ännu inte är det, och även om de flesta av er vet vad han heter skriver jag inte längre ut hans namn.

Ikeas Billyhyllor i arbetstrummet är tömda.
Flyttlådor står staplade överallt i alla rum.
I morgon kväll kommer flyttföretaget.

Jag sover sista natten i den här lägenheten. Och just nu känns det ingenstans.
Det är varken sorgligt eller vemodigt – jag har förmodligen bearbetat det här tillräckligt länge. Sedan slutet av maj har jag ju vetat vart jag ska flytta.

På jobbet har vi ju också stora saker på gång. I går fick vi information om hur många årsverken ska bort och jag intervjuades av lokalradion. En del av det jag sade finns säker på Yles Arena, men HÄR hittas webbversionen.

I morgon packar jag ner tv:n och datorn. Jag åker till nya bostaden och kopplar på elektriciteten i kylskåpet.
Finns massor att tänka på och att komma ihåg, men jag tänker ta det lugnt. Ett steg och en dag i taget.

Hissa flaggan för mig!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Hissa flaggan på torsdag! Då flyttar Carita!
Hissa flaggan på torsdag! Då flyttar Carita!

Inrikesministeriet rekommenderar allmän flaggning torsdagen den fjärde september.

Så se till att ni hissar flaggan – det FÅR kännas stort då jag flyttar.

Och okay, ni får gärna flagga också för att det gått sjuttio år sedan fortsättningskriget avslutades.

Huvudsaken är att flaggan är i topp – för det här är en stor händelse i Caritas liv.

Det här hade hon i och för sig inte trott att skulle hända – hade ni frågat henne i våras om hon ska flytta bort från åsen och in till stan hade hon svarat nej. Hon trivdes i fyran och hon trivdes med livet med sin make.

Men saker och ting blir inte alltid så som man tänker, tror, vill eller hoppas.

Dock går livet alltid vidare – om man vill leva – och det vill jag ❤

Jag sträckte ut min hand…

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

… och ville att vi skulle försonas på ett sådant plan som det är möjligt att försonas.

Jag talar om mig själv och min makes nya kärlek.

Tyckte det är så onödigt att vi var ”ovänner” eller att jag själv hade svårt för att möta henne.

I den här lilla staden är det ju nästan omöjligt att aldrig mötas på gatan… och dessutom tänkte jag att jag mår bättre själv om jag öppnar mitt hjärta och är storsint.

Så jag frågade henne om jag får besöka hennes hus på helgens evenemang och det fick jag.

Den innerliga kram vi gav varandra blir ett minne för livet. Personligen kände jag att steget jag tog var helt rätt, åtminstone för mig.

Jag tror på änglar, på Gubben Gud, på kärlek och försoning.

Varma strumpor, choklad och ett ljus.
Varma strumpor, choklad och ett ljus.

Jag får fortfarande kramar och hälsningar av vänner och bekanta som frågar hur jag mår.

I går fick jag den här gåvan. Ett ljus som ska lysa upp mitt höstmörker, choklad som tröstar på sitt sätt och ett par varma strumpor som vännen hade stickat själv.

Om jag lär mig något av allt det här, som till exempel att själv visa omtanke för alla som visat mig det. Om jag kan finnas där för dem någon dag som de kanske behöver mig… då har den här sommarens mödosamma resa i mitt liv inte gjorts förgäves.

Jag har fortfarande en lång väg att gå.
Jag har inte sörjt klart.
Jag är inte hel, jag har inte världens bästa självförtroende.

Men jag har tagit ett stort och viktigt steg i processen och jag kan gå vidare i den.

Fina fönster, del 32

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Många vackra fönster har jag sett i vår stad och utomlands. Här gör inramningen sitt för att fönstret är ett av mina favoriter.
Många vackra fönster har jag sett i vår stad och utomlands. Här gör inramningen sitt för att fönstret är ett av mina favoriter.

På Lovisa Historiska Hus-evenemanget fanns det många fönster att skåda. Det här hittade jag på en innergård, dit jag inte hade kommit om jag inte tagit del av evenemanget.

Del 31 i min serie hittar du HÄR och därifrån kan då gå bakåt så långt du orkar för att se de trettio övriga 🙂

Lovisa Historiska Hus, två bilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Och avslutningsvis för i dag, två bilder.
Sparar tre bilder som jag visar de närmaste dagarna!

Den ena från vår paus i den mysiga gränden utanför Tuhannen Tuskan kahvila (fritt översatt; de tusen mödornas/smärtornas café).
Här är det alltid mer eller mindre rusning under LHH, munkarna med äppelsylt går särskilt bra åt.

Ganska svalt väder men inget regn över årets evenemang. Man kunde njuta av kaffet utomhus, endast några envisa getingar störde friden.
Ganska svalt väder men inget regn över årets evenemang. Man kunde njuta av kaffet utomhus, endast några envisa getingar störde friden.
Ett helt underbart rum i den lilla affären Krinti i gamla stan.
Ett helt underbart rum i den lilla affären Krinti i gamla stan.

I affären Krinti hittar du en massa gamla, fina saker. Men här säljs också kvalitetsljus, tovade produkter, designföremål sådana som Ruth Landesas brickor.

Affären består av två små rum och innehavaren restaurerar saker på beställning eller klär om möbler.

Krinti är en riktig lifestyle-bod som erbjuder både stämning och upplevelser.

Lovisa Historiska Hus, Konungsdammen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Lummig_gård.
Konungsdammen, Kuhlefeltsgatan 8.

Bilder inifrån huset har jag visat förr, bland annat i samband med Lovisa öppna julhem.

I dag väljer jag att visa bilder från den lummiga gården där besökarna njöt av kaffe och läckra bakverk.

Och gårdsbyggnaden har byggts om. Där finns nu mer svängrum för alla som vill köpa av de fina produkterna eller som vill köpa något från cafeet.

CharmigtCafé.
Konungsdammen, Kuhlefeltsgatan 8.
Myshörna.
Konungsdammen, Kuhlefeltsgatan 8.

Lovisa Historiska Hus, Maapela

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Huset Maapela, objekt nummer 7, på Garnisonsgatan.
Huset Maapela, objekt nummer 7, på Garnisonsgatan.

Svärmor Inge-Maj, hon som har blomsterkorgen på cykeln, bodde en tid som barn i det här huset.

Maapela, som gården heter, hade inte dörrarna öppna till boningshuset men man fick titta runt på gården och i gårdsbyggnaden. Där såldes bland annat konst och en del gamla prylar.

Men då husets ägare hörde att Inge-Maj bott här som barn bjöd hon in oss. Det var oerhört snällt av henne och även om många rum byggts om kände Inge-Maj igen platsen. Damerna hade mycket att tala om 🙂

Maapelas gård, en härligt lummig oas.
Maapelas gård, en härligt lummig oas.