Jag sträckte ut min hand…

… och ville att vi skulle försonas på ett sådant plan som det är möjligt att försonas.

Jag talar om mig själv och min makes nya kärlek.

Tyckte det är så onödigt att vi var ”ovänner” eller att jag själv hade svårt för att möta henne.

I den här lilla staden är det ju nästan omöjligt att aldrig mötas på gatan… och dessutom tänkte jag att jag mår bättre själv om jag öppnar mitt hjärta och är storsint.

Så jag frågade henne om jag får besöka hennes hus på helgens evenemang och det fick jag.

Den innerliga kram vi gav varandra blir ett minne för livet. Personligen kände jag att steget jag tog var helt rätt, åtminstone för mig.

Jag tror på änglar, på Gubben Gud, på kärlek och försoning.

Varma strumpor, choklad och ett ljus.
Varma strumpor, choklad och ett ljus.

Jag får fortfarande kramar och hälsningar av vänner och bekanta som frågar hur jag mår.

I går fick jag den här gåvan. Ett ljus som ska lysa upp mitt höstmörker, choklad som tröstar på sitt sätt och ett par varma strumpor som vännen hade stickat själv.

Om jag lär mig något av allt det här, som till exempel att själv visa omtanke för alla som visat mig det. Om jag kan finnas där för dem någon dag som de kanske behöver mig… då har den här sommarens mödosamma resa i mitt liv inte gjorts förgäves.

Jag har fortfarande en lång väg att gå.
Jag har inte sörjt klart.
Jag är inte hel, jag har inte världens bästa självförtroende.

Men jag har tagit ett stort och viktigt steg i processen och jag kan gå vidare i den.

33 reaktioner på ”Jag sträckte ut min hand…

  1. Jag blir väldigt rörd över kramen och de fina presenterna du fått. Sockorna är underbara. Din vandring i det här är så stark, modig och hedervärd. Jisses, alltså. Här kommer en mkt tråkigare elektronisk kram ♥♥♥

    1. Ja men alla kramar jag har fått den här vägen värmer också – mina bloggvänner har också gett mig ett fantastiskt stöd och jag hoppas vi fortsätter länge att följa varandras liv.
      Kram!

    1. Tack! Jag gjorde det för att jag ville göra det, för min egen skull – egoistiskt kanske? Men jag frågade ju också henne och så länge som vi höll om varandra tror jag att det fanns ömsesidig glädje i att vi nått den här punkten på vår resa.

  2. Jag ryser hela jag. SÅ starkt gjort, du välte en hel tuva av eländes hat, och satte kärleken till människan högst! Du må tro att ”den nya” måste känna en stor lättnad! Och ni kan mötas.
    Ljus – TilliT – Kärlek, fina Carita ❤ Du har min respekt. Kram Gerd

    1. Tack fina Gerd! Du har gett mig så mycket stöd de senaste månaderna – likt många andra bloggvänner jag aldrig träffat IRL har du funnits där och uppmuntrat, tröstat, puffat på.
      Så ett tack för att jag kommit så här långt ger jag även dig och många andra av mina vänner ❤

    1. Tack Hannele! Jag vill vara vän med både min f.d. man och hans nya – det får ta den tid som krävs – och fyra månader krävdes innan jag var redo att ta ytterligare ett steg på den svåra vägen.

  3. Carita, jag brukar alltid tänka att det är som en boomerang. Det man ger får man ALLTID tillbaka!
    ofta får man tillbaka på dom mest oväntade håll!
    Också kärleken är som en boomerang och det går inte att värja sig!
    jag tror att detta kanske gör det lite enklare för dig att gå vidare!
    ( säger experten! 😉 kan inte låta bli att skratta åt mig själv!!! )
    MEN så länge man följer sitt hjärta och gör sitt bästa kan det aldrig bli fel!
    kram

    1. Jag tror precis som du – på boomerang-effekten!
      Men innan man kan förstå, kanske förlåta, försonas, komma över, gå vidare… behövs tid, och vänners som stöttar, och det har DU och många andra verkligen gjort.
      Och terapin, var skulle jag vara utan den?
      Kram ❤

      1. Det därmed tiden är det viktigaste!
        Det är därför jag menar att du ska bara göra det som känns rätt för dig.
        Din man och hans nya har borde vara överlyckliga över att du redan kan ha den inställning du har.
        För mig hade det nog tagit mycket längre!
        kram och ha en fin kväll!
        🙂

      2. Mycket tid behövs än. I går kväll var jag ledsen, jag grät inte men jag kände av förlusten av en människa jag litat på, och tänkt att jag skulle åldras med… många ledsna stunder har jag ännu framför mig – men det kallas väl livet, eller hur?
        Du är nog också stark och klarar mer än du tror – men just då som man är svag orkar man inte ta till sig de orden heller, för många sa det till mig för nån månad sedan – att jag är starkare än jag vet att jag är.

        I dag kan jag förstå att det är så – samtidigt som jag vet att jag har fortfarande har tuffa tider framför mig.
        Stor kram och ha en fin kväll du med ❤

      3. Jag vet – vart skulle jag ha bråttom? Inte mot döden i alla fall – jag har tänkt leva och ha ett gott liv med mycket kärlek framför mig.
        Tack för att DU finns ❤

    1. I något skede klarar man det. Någon gör det förr, andra senare. Lite ledsamt är det förstås om man inte alls kan gå vidare – om man fastnar i sorgen – och det var det jag var rädd att jag skulle göra.
      Därför tog jag det här beslutet.
      Kramar!

  4. Det där visar stor styrka som du har inom dig! De starka människor är inte de som visar sig starka. De starka är de som vågar visa sig svaga! Kram!

    1. Tack Johan! Jag tänker ofta på det där – hur man är stark då man vågar visa sin svaghet och då man vågar vara öppen också om sådant som gör ont.
      Hoppas jag kan hjälpa andra i liknande situationer!
      Kram!

  5. Jag är så STOLT!
    Den resa du har gjort och att ta ett sånt beslut är helt magiskt. Detta var det bästa, bland det mest beundransvärda, jag läst någonsin ❤

    Kram
    Stoffe

    1. Ditt tack värmer så som många andra tack här – för jag hade inte trott det där om mig själv för några veckor sedan.
      Plötsligt förstod jag bara att jag måste försöka förstå och förlåta och vara den som tar första steget – annars kan jag inte gå vidare, och nu känns det så befriande.
      Kramar till dig!

  6. Jag var här och läste igår, men kunde inte samla ihop mig för en kommentar. 😉
    Hur som helst så tycker jag att det var starkt gjort av dig och jag tror att du kommer att må bra av den gesten. Nu kan du gå vidare och satsa helhjärtat på din nya tillvaro!
    Varm kram, Ingrid

    1. Det är ju det jag vill – men så som jag också visste skulle det komma svackor igen, som i dag då vi fortsatte slänga saker och packa ihop vårt sjutton år långa liv.
      Jag begriper inte varför jag inte räckte till… varför han behövde något annat, mer spännande.
      Men, jag vill så gärna tro att det finns något fint för mig i framtiden.
      Kram Ingrid ❤

    1. Det var lätt att fatta beslutet, men det oaktat är jag ännu väldigt ledsen för att jag blev lurad av dem under en så lång tid – så livet går nog ännu upp och ner. Men jag vill komma starkare ur det här.

      1. Och starkare blir du..oavsett om det är ner och uppförsbackar på vägen..jag skulle aldrig vågat gå dit om det hade varit min situation..

      2. Jag hade två fina vänner med mig då jag gick hem till henne. Ensam vet jag inte om jag hade vågat heller.
        Men nu vet jag att jag vågar mycket i livet – jag vill bli modigare på alla sätt – vi kan och orkar mer än vi tror!
        Kram till dig!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.