Fick för snart en vecka sedan bland annat de här gåvorna av min väninna Dimi. Hon hade inte möjlighet att komma på min 60-års fest i maj. Sedan reste hon till sitt hemland och jag hade också allt möjligt inbokat i kalendern. Men i slutet av förra veckan sågs vi och då fick jag ett fint kort, en flaska mousserat, ett ljus och en rosendoftande tvål.
Jag är ju inte särskilt romantiskt lagd, om vi ser till inredning och kläder. Men kanske det finns en romantisk ådra i mig ändå eftersom jag älskar doften av rosor och rosenbuskar, tvålar och parfymer – bara doften inte är söt och dominant.
Får jag en gåva med ett blommigt ljus eller en rosa tvål, då uppskattar jag den väldigt mycket. Ljuset brinner redan om kvällarna och jag doftar på tvålen varje dag.
Får jag blommor i bukett av någon är jag också romantiskt lagd och blir väldigt förtjust och tacksam. Så riktigt lite romantiskt lagd kanske jag är ändå 😍
Jag har inte blivit helt du med ”nya” WordPress ännu heller, fastän jag hållit på med den säkert ett drygt år (tiden går ju fort, jag minns inte när den kom).
Har många bilder på lager nu och skulle vilja sätta en del i kolumner, som mosaik, i mindre grupper osv. Men då jag kollar förhandsgranskningen, blir det inte alltid som jag vill.
Jag har börjat köpa rätt många klänningar via Dress Like Marie, som är ett inhemskt företag. Bra kvalitet, generösa storlekar. Ordleken på kortet som kom med gillar jag också ❤
På bilden uppe till vänster syns en bastukvast som jag fick av en kollega i lite försenad födelsedagsgåva. Till höger, också en gåva av en kollega som bor på Pellinge. En alkoholfri bubbeldryck 🙂
När jag skulle logga in här i dag dröjde det länge innan jag fick min verifieringskod från WordPress. Tvåstegsverifieringen är ju en säkerhetsåtgärd, men vad göra om koden aldrig kommer? Om WP har tekniskt strul? Jag kollade att jag tillsvidare kan blogga via min telefon utan säkerhetskoder, och det känns ju bra.
40-års studentfest i dag. Kanske kan visa nån bild därifrån imorgon.
Avslutar den här gången med att citera Onkelskruttet från ”Sent i november” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”. Jag är på semester, sa Onkelskruttet trumpet. Jag får glömma vad jag vill. Det är fint att glömma. Jag tänker glömma allting utom några små trevliga saker som är viktiga.
Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska kunna tacka alla. Jag vill berätta allt, visa alla presenter, förmedla vidare allt fint som sades under kvällen. Musiken, stämningen, dofterna. Men det går ju inte. Så det får bli några bilder nu och kanske några en annan gång 🙂
Jag skrev i inbjudningen att jag har alla prylar jag behöver, men de saker jag fick var sådana jag uppskattade. Genomtänkta, roliga, goda. Och hemmet är nu som en mindre blomsterhandel 😀 ❤ Här finns allt från ett pussel med bilder av mig och mina vänner, till presentkort, handstickade strumpor, handsnidad smörkniv och drycker av allehanda slag. Ett av korten spelar James Bonds signaturmelodi då det öppnas 🙂Bloggvännen Ordodlaren är min före detta lärare bland annat i psykologi i gymnasiet. Hon skriver också ibland för Nya Östis. Av henne fick jag en underbar bok!Innan gästerna kommit till festplatsen Almska Gården. En del av det dukade festbordet. Blommorna köpte jag från Dream Flower, ville att färgerna skulle hedra Ukraina, gult och blått. Det vita inslaget gör att färgerna även blir finlandssvenska, gult-blått-vitt ❤
Ett stort tack till Tora, Ann-Britt och Tina som suttit på flera festkommittémöten med mig och som ställde i ordning inför festen. Tack även till Pia och min syster Veronica för hjälp under och efter festen! En tack-annons i tidningarna ska det också bli om en dryg vecka då jag vet hur mycket pengar jag fått in på mitt konto, varifrån jag tänker skänka ett bidrag till min skolkompis Sivs barnhem, Corazon Grande i Bolivia.
För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.
Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.
Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.
Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!
Ett hembakt bröd med potatis och örter.
Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.
Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.
Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.
Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.
Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.
Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀
Bröd och salt hör ju till. Utöver det glögg och skumpa och bastubadsprodukter – tack!
Salt tilltugg till välkomstdrinken. Ishavsröra i krustader.
Bruscetta mozzarella – innan den gick in i ugnen 🙂
De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.
… på fotografering i sovrummet.
Men den gamla stolen jag hittade på loppis fick bli nattduksbord.
Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.
Fortfarande är det viktigt för mig att sängen inte står fast mot någon vägg. Det finns en liten möjlighet att få ut den ännu mer mitt på golvet bara jag löst ”problemet med hyllorna” som inte visas på bild.
Köpte ny säng innan jag flyttade – otroligt skön!
Och så där i övrigt är det NÖ- och KP-dag i dag. Har mycket att läsa i kväll!
Strök över adresserna på tidningarna och tycker att bilden på Nya Östis ser ut som en liten gris 😀
Kände mig frusen och trött i går. Något är det förstås som inte stämmer men vi hoppas det går över. Menar – i lördags lade jag mig klockan nio och sov tolv timmar. I går lade jag mig klockan åtta och sov elva timmar…
Men värre skulle det väl vara om jag inte kunde sova alls?
En bloggvän konstaterade att orden ”skatteverket” och ”deklaration” kan få vem som helst att må illa, så det var kanske det 😀
Souvenirer och gåvor.
På mitt nattduksbord finns tre souvenirer från Grekland och Bulgarien, och två gåvor jag fått av vänner. Ni som gett dem känner igen er och ska veta att de förmedlat stor tröst under svåra tider ❤
Ett sådant här nattduksbordskulle för övrigt vara tufft 🙂 Inte för att jag är rädd om nätterna, men snyggt är det!
Vatten och bröd.
Efter min sedvanligt enkla frukost med vatten, bröd och dagens tidningar väntade disken och snart ska jag sortera ren tvätt.
Min lediga dag fortsätter med besök hos frissan och med ett möte i kväll. Ska också föra cykeln på vårservice.
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom
Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀
Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.
Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.
(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)
… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!
Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.
Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.
Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Första julpaketet.
Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.
Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.
Har glömt att visa vilka fina gåvor jag fick av min syster här om dagen.
Jag gillar svart och vitt, kontraster helt enkelt.
Servetter, strumpor och ett fint ljus.
Gillar också de kontraster jag ser i mitt nya hem.
Vill inte ha så många saker längs väggarna för jag tycker att de vita ytorna är fina. De ser olika ut olika tider på dygnet, beroende på hur solen eller dagsljuset faller in.
Vägg i köket klockan 8.30 på morgonen.
Sovrummet ungefär samma tidpunkt. Mönstret blir olika om jag justerar persiennen.
Metall, korgmaterial, glas, keramik, svart, vitt, olika nyanser av brunt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 