gåvor

Tacksamheten är stor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.

Kind of inflyttningsfest!

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀

Bröd och salt hör ju till. Utöver det glögg och skumpa och bastubadsprodukter – tack!
Salt tilltugg till välkomstdrinken. Ishavsröra i krustader.
Bruscetta mozzarella – innan den gick in i ugnen 🙂

De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.

En hörna får ännu vänta…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… på fotografering i sovrummet.
Men den gamla stolen jag hittade på loppis fick bli nattduksbord.

Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.
Den stora nallen är 50 år gammal, en barndomsvän. Den lilla fick jag för inte så länge sedan av min vän Dimi. Ikoner och andra små gåvor finns här också.

Fortfarande är det viktigt för mig att sängen inte står fast mot någon vägg. Det finns en liten möjlighet att få ut den ännu mer mitt på golvet bara jag löst ”problemet med hyllorna” som inte visas på bild.

Köpte ny säng innan jag flyttade - otroligt skön!
Köpte ny säng innan jag flyttade – otroligt skön!

Och så där i övrigt är det NÖ- och KP-dag i dag. Har mycket att läsa i kväll!

Strök över adresserna på tidningarna och tycker att bilden på Nya Östis ser ut som en liten gris 😀

hemma_tidningar

Min lediga dag, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Kände mig frusen och trött i går. Något är det förstås som inte stämmer men vi hoppas det går över. Menar – i lördags lade jag mig klockan nio och sov tolv timmar. I går lade jag mig klockan åtta och sov elva timmar…
Men värre skulle det väl vara om jag inte kunde sova alls?

En bloggvän konstaterade att orden ”skatteverket” och ”deklaration” kan få vem som helst att må illa, så det var kanske det 😀

Nattduksbord.
Souvenirer och gåvor.

På mitt nattduksbord finns tre souvenirer från Grekland och Bulgarien, och två gåvor jag fått av vänner. Ni som gett dem känner igen er och ska veta att de förmedlat stor tröst under svåra tider ❤

Ett sådant här nattduksbord skulle för övrigt vara tufft 🙂 Inte för att jag är rädd om nätterna, men snyggt är det!

Vatten och bröd.
Vatten och bröd.

Efter min sedvanligt enkla frukost med vatten, bröd och dagens tidningar väntade disken och snart ska jag sortera ren tvätt.
Min lediga dag fortsätter med besök hos frissan och med ett möte i kväll. Ska också föra cykeln på vårservice.

disk

Glad 2:a maj till alla!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Skål för våren, nu är den äntligen här!
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom

Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀

Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.

Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.

Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.

Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.

(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)

Rörd, glad och förväntansfull

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!

Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.
Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.

Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.

Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Första julpaketet.
Första julpaketet.

Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.

Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.

Kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Har glömt att visa vilka fina gåvor jag fick av min syster här om dagen.

Jag gillar svart och vitt, kontraster helt enkelt.

Servetter, strumpor och ett fint ljus.
Servetter, strumpor och ett fint ljus.

Gillar också de kontraster jag ser i mitt nya hem.

Vill inte ha så många saker längs väggarna för jag tycker att de vita ytorna är fina. De ser olika ut olika tider på dygnet, beroende på hur solen eller dagsljuset faller in.

Vägg i köket klockan 8.30 på morgonen.
Vägg i köket klockan 8.30 på morgonen.
Sovrummet ungefär samma tidpunkt. Mönstret blir olika om jag justerar persiennen.
Sovrummet ungefär samma tidpunkt. Mönstret blir olika om jag justerar persiennen.
Metall, korgmaterial, glas, keramik, svart, vitt, olika nyanser av brunt.
Metall, korgmaterial, glas, keramik, svart, vitt, olika nyanser av brunt.

 

Jag sträckte ut min hand…

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

… och ville att vi skulle försonas på ett sådant plan som det är möjligt att försonas.

Jag talar om mig själv och min makes nya kärlek.

Tyckte det är så onödigt att vi var ”ovänner” eller att jag själv hade svårt för att möta henne.

I den här lilla staden är det ju nästan omöjligt att aldrig mötas på gatan… och dessutom tänkte jag att jag mår bättre själv om jag öppnar mitt hjärta och är storsint.

Så jag frågade henne om jag får besöka hennes hus på helgens evenemang och det fick jag.

Den innerliga kram vi gav varandra blir ett minne för livet. Personligen kände jag att steget jag tog var helt rätt, åtminstone för mig.

Jag tror på änglar, på Gubben Gud, på kärlek och försoning.

Varma strumpor, choklad och ett ljus.
Varma strumpor, choklad och ett ljus.

Jag får fortfarande kramar och hälsningar av vänner och bekanta som frågar hur jag mår.

I går fick jag den här gåvan. Ett ljus som ska lysa upp mitt höstmörker, choklad som tröstar på sitt sätt och ett par varma strumpor som vännen hade stickat själv.

Om jag lär mig något av allt det här, som till exempel att själv visa omtanke för alla som visat mig det. Om jag kan finnas där för dem någon dag som de kanske behöver mig… då har den här sommarens mödosamma resa i mitt liv inte gjorts förgäves.

Jag har fortfarande en lång väg att gå.
Jag har inte sörjt klart.
Jag är inte hel, jag har inte världens bästa självförtroende.

Men jag har tagit ett stort och viktigt steg i processen och jag kan gå vidare i den.