… för hela välgörenhetsslanten var det i går kväll. ”Hyvän mielen rock” – på svenska ungefär Rock som gör att du känner dig lätt om sinnet, får bra samvete. Intäkterna går till familjer och unga hjälpbehövande på lokalt plan.
Verkar som om det ska regna hela dagen i dag.
Perfekt dag för allehanda pyssel inomhus i kära lyan.
I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤
Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.
Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.
Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.
I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂
Avslutar med lite bilder från gårdagen.
På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.
På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!
Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂
… få i gång de här spelen!
Nintendo, Mario Bros, Tetris, golf, friidrott…
… och då menar jag ingen fisk 🙂
Har för mig att man åtminstone i Sverige säger att nån torskar då den förlorar.
Men låt oss ta det från början.
Hit anlände en busslast med Torsupportrar glada och förhoppningsfulla på onsdagskvällen. Tor skulle möta Erä Akatemia i den sjätte omgången i division ett.
Jag har lagt in bilder på bloggen från den hallen någon gång förut. Från cafeterian kan man se modiga och viga personer klättra på vägg.
Medan vi väntade på att matchen skulle börja studerade vi programbladet. Till vår stora förvåning såg vi att Tor hade fått en ny tränare som heter Kalle Tyrkäs. En sådan överraskning!
Nå, det fanns även andra fel bland namnen, men Kalle Tyrkäs var det roligaste 🙂
När bilden togs var läget ännu 0-0. När matchen slutade skrevs siffrorna 6-4. Vi tog ifatt ett 3-0 underläge, kvitterade till 3-3 men efter det var det roliga slut. Nya tag mot Blue Fox hemma första november!
Det har varit mycket LÖV här på sistone och också ett inlägg om LÖFVEN.
Men höstlöven är ju så vackra och först tänkte jag bara visa en bild, av löven som ligger på Östra Nylands och Loviisan Sanomats biltak.
Men sedan tänkte jag att ni ska få se vyn från layarnas och nyhetschefens rum också.
… att han mår, efter alla omständigheter, väl.
Han har börjat skratta åt mina försök att avbilda honom.
Då jag fixat och trixat för att få fram rätt hudfärg har det resulterat i en viss krackelering 🙂
Vilket ledde till att jag blev tvungen att korrigera hans nuna IGEN.
Så går det om man använder för mycket makeup.
Han vill säga att här är det INTE frågan om botox (hälsning till Annika) och inga skönhetsoperationer har utförts.
Att han ser ut som han gör är helt och hållet MITT fel 🙂
Jag blev tvungen att måla på hans ansikte med en massa som håller ihop de olika färger jag smetat dit innan 🙂
Hans hår börjar få ungefär rätt färg, men annars ser han just nu ut som en… ja, jag vet inte vad… övergödd på något sätt 🙂
Adrian sysslar INTE med bodybuilding… sorry sorry sorry 😀
Så ni må tro att vi nu skrattar tillsammans.
För han HAR humor. Och han KAN vara tacksam.
Han är glad för att han fått öron, ögonbryn och konturer till ett ansikte.
Och skäggstubben, den där en millimeter långa, som inte syns på bilden, den är han skitnöjd med.
… få njuta av en lunch som den här!
Ska efter lunchen skriva ut en personintervju med en kvinna som för sju år sedan flyttade från Tyskland till Finland.
Hon fick ett projektjobb i Lovisa och fann kärleken här. När jobbet tog slut beslöt hon sig för att stanna i den lilla staden hon lärt sig älska.
I kväll är det åter målerikurs. Få se om jag äntligen ska lyckas få fram Adrians ögon, näsa och mun…
Parken håller på att snyggas upp. Stadens parkavdelning kollar om träden är friska och rensar lite här och där. Det blir både ljusare och säkrare att vistas i parken. Och gamla träd måste ju skötas, en del av dem är från 1800-talet.
I går blev jag lite upprörd då jag råkade se slutet av programmet Agenda på SVT2. På Facebook skrev jag så här:
”Usch! Nu skäms jag för att vara journalist. Såg på Agenda på SVT och tyckte man drev med statsminister Löfven… om han upprepar ordet ”ingångsvärde” måste man inte driva med det. Han är en BRA och mänsklig statsminister. Han är annorlunda, tack och lov för det. Tänk om hela Sverige var så elitistiskt som vissa journalister där verkar tro sig vara… huga!”
Kanske det vara att ta i lite, men skrivet är skrivet och jag står för min åsikt.
ALLA journalister är ju inte som de i programmet, men att NÅGON beter sig så där mot statsministern känns illa nog.
Så i dag blev jag glad när en kollega visade en text som fanns i söndagens Helsingin Sanomat. För er som inte kan finska ska jag översätta den så gott jag kan. Ironi och satir är svårt, men skribenten slår huvudet på spiken 🙂
ASYLPLATS ÅT EN SOM ANSES FUL (mukaruma är svårt att översätta – åt nån som är ful, typ)
Nu hände det då, den där svenska varelsen som vill alla så väl och som omfamnar hela världen fick sig en törn. De gick och jämförde sin statsminister Stefan Löfven med ett djur som valts till världens fulaste, blobfisken.
Så går det då man har vant sig vid det stiliga. Då man inte har erfarenhet av sådana här ”löfvenar” och tölpaktiga ledare. Så som hos oss.
Därför föreslår vi att Löfven beviljas asyl.
Han skulle passa bra in här bland alla med potatisnäsor och grisögon. Här skulle man inte jämföra honom med en blobfisk, för med våra mått mätt är han ju stilig, helt klart en riktig Reijo Taipale.
I utbyte skulle vi ge Alexander Stubb. Han skulle ju vara som fisken i vattnet i Sverige, vacker och vältränad skulle han få jobba med kungen.
Och så skulle man inte heller i utlandet ta miste på Finland och Sverige. Rollerna skulle sitta rätt.
Bildtexter: Alex Stubb, svensk stil. Stefan Löfven, finsk stil.
Och om vi faktiskt ger Löfven asyl i Finland för att han nu är så ”ful och inte kan klä sig eller ens tala så det duger i svensk tv”, så välkomnar jag honom till mig på Queen Street. Här finns både hjärterum och stjärterum.
På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.
De prasslar och doftar gott.
I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.
