Ett minne från en resa

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… dök upp då jag dök ner i en av de få lådor jag ännu inte helt packat upp sedan flytten.

Jag har börjat bli ressugen nu och känner att jag kan åka iväg ensam. När jag var yngre reste jag mycket på egen hand. Jag till och med liftade i norra Europa och på motorvägar utanför London… i dag har jag farhågor om att bli knivmördad om jag ger mig i väg på sådana äventyr.

Men å andra sidan, mördad kan man bli utanför trygga (?) hemmet i en småstad också. Allt för många rysliga historier har vi läst om sånt.

Snart dags att använda halsduken, det börjar bli kyligt utomhus.
Snart dags att använda halsduken, det börjar bli kyligt utomhus.

För mer än tio år sedan åkte jag ensam på journalistförbundets resa till Manchester City. Såg City-Tottenham som snopet nog slutade 0-0, mållöst är ju trist.
Men efter matchen hade jag en ofattbar tur. Spelarna brukade röra sig i gångar under stadion och på så sätt ganska obemärkt ta sig till sina bilar, eller till sina chaufförer.
Plötsligt såg jag en liten samling med folk som hade omringat en man, som visade sig vara Nicholas Anelka. Läget var helt lugnt, han skrev autografer och bytte några ord med sina fans. Också jag fick hans autograf. Undrar var jag lagt den. Om den dyker upp lovar jag visa den här.

Men tanken halsduken väckte var att kunde och vågade jag resa då, och även långt innan den här resan – så kan jag och vågar jag nu också.
Vem vet, en vacker dag flyger jag kanske i väg till Bolivia eller till Thailand eller till Australien.
Men jag kanske börjar med en Sverigeresa 😀

Stämningsfull kväll

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… önskar jag er alla. Ser själv just nu på ett av många favoritprogram, ”Efter nio” på Yle Fem.

Ett av många favoritprogram.
Ett av många favoritprogram.

Hade städföretaget här för andra gången sedan jag flyttade in. Men vad gör då min dammvippa där vid teven?
Skrev i går på Facebook att bara amatörer städar innan städföretaget kommer 🙂
De facto städade jag inte i går, men jag plockade undan en del grejer så att städarna inte skulle snubbla över dem.
Mycket skönt att komma hem till ett fräscht och doftande dammfritt hem. Mycket är det för trägolvens skull jag anlitar städföretag. Har inte bra utrustning själv för sådan städning och tycker städarna också ska ha jobb.

Anlitar du städföretag? Varför eller varför inte?
Om du anlitar – vågar du säga att du gör det eller känner du dig då antingen låt eller snobbig?

Ha en mysig kväll!
Ha en mysig kväll!

Trevliga trappor, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Några av trapporna som för mig till och från jobbet.
Några av trapporna som för mig till och från jobbet.

Gillar det lite slitna i betongen. Och mossan på plattorna på gången.

Trapporna utgör en del av dem som för mig till och från jobbet på redaktionen vid Sibeliusgatan. Det finns en annan trappa upp mot ingången också. Och trappor till andra våningen, och till källaren. Men dem kanske jag visar en annan gång 🙂

Del 1 i serien med trappor hittar du HÄR.

Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Efter jobbet och före konstkursen i går hade jag en halv timme ledig tid.

Passade på att slinka in på Hotel Degerby på ett glas mousserat vin.

Tog ett foto genom fönstret så ni får se några av våra parker, en liten bit Lovisavy.

Vackert med löv på marken och mörka trädstammar som siluetter. Något att måla på kursen i framtiden kanske?
Vackert med löv på marken och mörka trädstammar som siluetter. Något att måla, sådär lite stiliserat, på kursen i framtiden kanske?

Under täcket…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… kan det hända allt möjligt.

Och det kan det tydligen på konstkursen också.

Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär "Fart under täcket".
Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär ”Fart under täcket”.

Adrian behövde ytterligare ett lager med medium som binder färgerna i hans fejs så han fick vila resten av kvällen.

Jag hade redan innan bestämt mig för att göra en erotisk tavla 🙂 Men det betydde inte att jag skulle måla könsorgan.

Jag såg framför mig ett rum i dunkel, en säng, två kroppar, ljus som silades in genom spjälgardiner.

Började måla en grå bakgrund. Och sedan blev det bara dystrare och dystrare.
Tänkte att okay, det här blir inte en erotisk tavla, det här blir något helt annat.

Olika arga spökfigurer började framträda. De hade sjögräs till hår.
På något sätt blev tavlan som en mardröm och plötsligt slogs jag av en tanke.

Mitt liv har känts grått och svart och stundvis som en mardröm. Men det går att komma över (läs: måla över) sådant.

Jag tog fram röd färg, grön färg, gul färg, blå färg, vit färg… och jag blandade friskt. Ett tag hade jag en härlig färg som läraren tyckte såg ut som citronlakrits.

Så här kan det gå.
Morgonen ljusnar där bakom och under täcket går det hett till 🙂

 

TV-stjärnor från Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Kanalen Yle Fem filmar vår nyhetschef Max Nyberg. Foto: Lasse Lehtinen
Kanalen Yle Fem filmar vår nyhetschef Max Nyberg. Foto: Lasse Lehtinen

I dag togs beslutet om att Östra Nyland och Borgåbladet slås samman. Från att ha kommit ut tre gånger i veckan får vi nu göra det fem dagar, från tisdag till lördag. Bbl är redan sedan tidigare en femdagarstidning.

Vad den nya tidningen ska heta vet vi ännu inte. En namntävling hittar du HÄR.

Plötsligt på förmiddagen fick vi höra att Yle Fems nyhetsteam ville komma på besök.
Dom var i Lovisa halva dagen och intervjuade folk på gatan, pratade med oss på redaktionen och filmade från alla vinklar.
Nyheterna kommer alltså på Yle Fem klockan 19.30 i dag. Troligen blir inlägget från Lovisa inte längre än några minuter, men lite spännande var det allt 🙂

Jag frågade kameramannen om han inte hade lite smink med sig. Ni vet, puder och sånt.
Men nej, det hade han inte. Så om jag syns i teven är jag brutale naturell…

Vackert format ljus…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… vet inte riktigt hur det gick till men så här fint hade ett av mina levande ljus format sig i går.

Ja, jag har brandfilten nära och ja, jag försöker tänka på underlaget, avståndet mellan ljusen och andra säkerhetsaspekter.

För hur vackra ljusen än är, så ska vi vara försiktiga med elden.

Så vackert, men vi ska vara försiktiga med våra levande ljus.
Så vackert, men vi ska vara försiktiga med våra levande ljus.

Minnen…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Allt har sin tid.
Och inget blir nödvändigtvis som man tänkt sig.

När jag fick höra att min sorg efter skilsmässan kräver minst ett år sjönk jag ihop som en pangad ballong…
Det var i början av maj… och jag såg framför mig hur jag skulle vara tillintetgjord och förkrossad och svullen i ansiktet av gråt hela det här året.

Vi har pratat mycket om det här med terapeuten.
Och vi kom fram till att det kan vara bra att man inom terapin är noga med att understryka att sorgen behöver den här tiden. Men att man också säger att sorgen ändrar skepnad.

Jag känner fortfarande, då och då, fysisk smärta i bröstet då jag slås av insikten av det som hänt. Bedragen. Övergiven. Dumpad.

Men med dagarna och månaderna har mitt liv fått ett nytt innehåll.
Jag ser att jag klarar mig själv. Jag känner att jag lever.
Och jag är mån om att göra bara det som känns bra för mig själv.
Samt att värna om alla de vänner som fanns och finns där för mig. De som tycker om mig sådan som jag är.

Städar hyllor i dag och lägger fina minnen i en låda.
Städar hyllor i dag och lägger fina minnen i en låda.

I dag lyssnar jag på musik av Niklas Strömstedt via Youtube. Orden går rakt in i mitt hjärta.
Ibland gör det ont, ibland känner jag ”så här är det – jag överlever”.

När jag nu städar hyllor i mitt nya boende, hyllor som fylldes av sådant jag inte hann sortera, känner jag både vemod och lycka. Vemod över det jag förlorat men lycka över alla minnen som ändå finns kvar.

Trevliga trappor, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Man kan ju ha serier på bloggen om allt möjligt!

Är det inte Fina fönster eller Vackra väggar eller Nåt att stå på, kan det ju vara nåt att gå i – Trevliga trappor till exempel 🙂

Står på bottenvåning i huset där jag bor och kikar upp mot takfönstret i tredje våningen.
Står på bottenvåning i huset där jag bor och kikar upp mot takfönstret i tredje våningen.

När jag första gången besökte huset där jag nog bor var ju allt upp och ner. Man rev ut gammalt och satte in nytt, man borrade i betongen. Men sedan blev allt jättefint och fräscht, ganska lagom tills jag flyttade in för drygt sex veckor sedan.

Trapphuset sett uppifrån tredje våningen.
Trapphuset sett uppifrån tredje våningen.

Just nu känns trapphuset tryggt. Belysningen slår på automatiskt våningsvis då någon rör sig här. För att komma in måste man få godkänt via summersystemet av någon som bor här.

Antalet trappsteg från eller till tredje våningen är 54. Bra vardagsmotion!