Lovisa Tors innebandylag i division kan verkligen det där med att ge spänning åt fansen.
6-2 blev 6-6 i fulltid men lyckligtvis sedan 7-6 i förlängningen.
Och domarna var precis sådana som de ska vara i matcher – osynliga.
De utvisningar som gavs i tredje perioden då allt hettade till var motiverade – detsamma kan man inte säga om utvisningarna i går.
Men nu har förlusten varit och farit – i dag suger vi på segerkaramellen.
… som jag glömt att visa här.
En röd duk fick jag av Inge-Maj, Bengt och FasterAster redan för ett par veckor sedan. Den passar bra i mitt vardagsrum där de dominerande färgerna i övrigt är svart, brunt och vitt.
Två pannlappar som matchar inredningen i köket där mycket går i beige, brunt och grått fick jag av väninnan Annika.
Tacksam!
… för jag hade precis tänkt sätta tänderna i ampelliljan.
… var det många gånger i matchen mellan Tor och SB Welhot.
Ställningen var 3-3 vid fulltid och vid 60.00 fick Tor dessutom en utvisning. Och under förlängningen blev det en utvisning till… och ett segermål för Welhot som kändes både snopet och lite orättvist då bara 40 sekunder återstod av matchen.
Ibland finns det dagar då man tycker att man gärna skulle skära sönder domarduons bildäck.
Men å andra sidan, inte hade jag velat att de här domarskrällena hade stannat kvar i vår stad.
Jag kanske bara skulle ha frågat dem på vilket lotteri de vunnit sina domarkort. Eller om de RIKTIGA domarna hade insjuknat och så plockade man två gubbar från gatan som aldrig tidigare satt sin fot på en innebandyplan. Eller kanske motståndarna hade kidnappat de riktiga domarna, bakbundit dem och satt två av sina egna spelare att döma matchen?
Jag borde nog börja skriva två olika matchreferat. Ett sakligt för tidningen och ett osakligt men så mycket roligare på bloggen 😀
Har tillsammans med en väninna hämtat ett billass med grejer från gamla bostaden till min nya. Glömde förstås föreviga den färden.
Vi konstaterade att dagens motionspass blev gjort. Särskilt då vi bar fyra lådor med böcker från mitt förlag… så dom väger! Tänk om vi hade fått hjälp av Adrian själv, det hade varit ett nöje att se honom svettas 🙂
I kväll fortsätter division ett i innebandy för Lovisa Tors del. Också i morgon har laget hemmamatch. Så jag ger säkert en liten rapport från matchen både här och på ÖN:s webb senare i kväll.
Här kommer en bildkavalkad med senaste nytt.
Hade bott i nya bostaden precis tre veckor då jag äntligen fick lampan i taket installerad i går. Eftersom jag själv inte hade avlägsnat den placerade jag den inte heller tillbaka utan väntade på att de som byggt om taket fixade saken.
Hur som helst, trevligt att se hur man bor och inte tvingas treva sig fram i mörkret.
Avsiktligt eller inte? Personen som installerade lampan glömde efter sig den här på golvet.
Detta är således mitt andra verktyg. Mitt första är en liten nyckel som kom med ett paket jag köpte från Ikea.
Inför invigningsfesten med jobbkompisarna insåg jag att jag bara hade sex gafflar. Har hittills inte behövt fler, jag bor ju ensam! Vi skulle bli åtta på träffen så jag behövde några gafflar till. Hittade tre fina silverskedar på loppis för tre euro. Diskade dem noga och ska putsa dem med nåt medel senare.
Jag tycker så mycket om mina arbetskamrater och det känns sorgligt att vi kanske snart inte längre får jobba tillsammans. Första oktober får vi besked, vem får bli kvar, vem tvingas gå.
Men vi konstaterade att vad som än händer är vi alltid vänner – det är ju ingen av oss som fattar besluten om framtiden.
Ett gemytligt ställe med bra betjäning. Äntligen finns här små enkla rätter som toast med olika fyllningar, fräscha sallader och sånt.
Och den här kvällen var som en julafton då jag äntligen fick nätförbindelsen till stationära datorn att funka! Dröjde förstås ett tag att gå igenom 670 mejl, men en sådan känsla det var att dels klara installationerna själv, dels att inte längre behöva sitta framför en liten surfplatta och skriva inläggen.
Fast det här inlägget skrivs på plattan – i morgon återgår jag till stora datorskärmen!
Kramar och trevlig kväll – nu ska jag träffa Skavlan!
Några veckor stod de vita ytterkrukorna tomma. För mitt inre såg jag olika växter i dem. Det skulle vara något som kunde växa på höjden, för blombrädet är ganska smalt.
I går gjorde jag slag i saken och köpte en aralia och två ampelliljor. Börjar de breda ut sig får jag tukta dem eller flytta dem till andra platser i hemmet.
Nu är dom här igen. Gubbarna och killarna som åker i lyftkran runt huset.
Jag satt och åt frukost och läste debattsidan i Hufvudstadsbladet då det började skramla utanför fönstret. Fick bråttom att fälla ner persiennerna. Jag satt ju där i en kort negligé och med hårrullar i håret…
Men på sikt blir huset riktigt fint också utvändigt. Just nu byts plåtar som ligger på sidan om mina fönster ut.
Jag lovade att jag skulle visa mitt första alster från målerikursen.
Ja, här har ni det nu, och vad säger ni? Eller vad skulle terapeuten säga?
Jag grät faktiskt lite hos henne i dag, men tavlan återspeglar ändå inte min sinnesstämning överlag. För det är så roligt och så avslappnande att gå på konstkurs efter en ganska hektisk dag på jobbet.
Ännu konstigare blir det kanske om jag berättar vad jag hade tänkt måla. En svartgrå bakgrund, en cirkel som skulle visa ett ekorrhjul, och små teckningar inuti som symboler för jobb, kärlek, hat osv.
Och så blir det en tavla om Estonia. Den bara växer fram bit för bit.
Jag ritar in små röda räddningsflottar och planerar strålkastarljus och helikoptrar.
Men räddningsflottarna blir fula och ser inte riktiga ut. Jag målar över dem. Vågorna tog dem.
När morgonen gryr finns det ingen att rädda.
Någonstans i mitt undermedvetna fanns tankarna på katastrofen. Hade läst ganska mycket om den i Hufvudstadsbladet.
Så här kan det gå. Och för mig funkar det bäst att måla på intuition. Bara se vad det blir helt enkelt.
Kanske inte en tavla man vill ha på väggen ändå…
Nästa vecka ska jag måla något färggrannt och glatt och naivistiskt.
Tror jag.
Först kom han upp på väggen i salen. Sedan invaderade han sovrummet. Daniel Craig är min favoritskådespelare nummer ett, och främst då i rollen som James Bond. Men han har gjort många andra roller bra också, så jag vill påstå att han är en utomordentlig skådespelare.
På förmiddagen då jag packade upp några av de få lådor jag har kvar sedan flytten fick jag en idé och hängde upp honom på en krok i taket. Senare på kvällen plockade jag ner honom för jag tyckte att han stirrade lite väl mycket rakt ner på min sovplats 🙂
Men han ska få komma upp på väggen. Tänkte passa på att utnyttja någon av de långa män som jag bjudit in till fest på torsdag. Ska be någon av dem ta en hammare med.
