Återanvändning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.

I Lovisa har vi en stor lopptorgsmarknad som heter Loviisan Suurkirppis.
Där säljs nästan allt mellan himmel och jord. Kläder, skor, böcker, porslin, glas, möbler, elektronik – ja, lite vad som helst som folk vill bli av med. Sådant man inte behöver själv, men tycker är för fint att bara slänga bort.

Prissättningen är ju ett pillgöra, men när man väl kommit i gång går det av bara farten. Det är kul att se att sakerna får nya ägare, kanske kan göra någon glad. Man gör ju en miljögärning när man får gamla grejer i omlopp, eller hur?

Mitt foto av fotografen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.
Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om hur det kändes att fotografera en fotograf.
Jag hade intervjuat innebandyspelaren Antti Sihlman, som också fotograferar mycket på fritiden. Han har en bildblogg och studerar på sidan av sitt jobb som it-expert för att få en grundexamen i fotografering.

Jag lovade länka till artikeln då den var klar. En del av den finns här.
Hela artikeln finns i papperstidningen Östra Nyland.
Den elektroniska versionen av lördagens tidning finns här.  Om du inte är prenumerant och har inloggningsuppgifter går det att köpa ett lösnummer.

Karriären som serietecknare fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Såväl kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare :-)
Kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare 🙂

Nu är det så här – jag ser ofta saker framför mig i bilder, som seriestrippar. Jag skrattar själv åt mina idéer men skrattet fastnar i halsen då jag på papper försöker rita det jag sett i mitt inre.
Kanske dags att gå en kurs?

Då första rutan blev så ful slarvade jag medvetet med den andra och riktigt mycket med den tredje.

Vad det handlar om är kort sagt det här:
1) Min kollega Anna går till affären och köper ett berg med salladshuvuden.
2) Kassatanten tänker för sig själv ”Sådana hälsosamma vanor tjejen har”.
3) Anna kommer hem, fullkomligt slutkörd och där väntar hennes kaniner som glupska kastar sig över grönsakerna medan Anna stönar i soffan ”Mina kaniner ruinerar mig!”.

Förlåt Anna. Du har inte så där ful mössa! Du ser inte ut som en tomte eller en lodare på riktigt heller!
Förlåååååt! 😀

En avslöjande fotogömma

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Jo hörni, det gäller att passa på nu medan den där gubben tittar bort. Är jag snabb hinner jag tömma alla glas!
Jo hörni, det gäller att passa på nu medan den där gubben tittar bort. Är jag snabb hinner jag tömma alla glas!

Ja ni goa vänner! Det är ett tag sedan den här bilden togs. Femton år? Något ditåt, gissar jag. Vem gubben till höger på bilden är minns jag inte. Så roligt var det ändå inte att jag hade tappat minnet för att jag drack så mycket vin. Nej, jag är på vinprovningskryssning med en kollega.

Så här kan det gå då chefredaktören städar. Han hittar lådor som innehåller allt möjligt intressant från en tid då han inte jobbade hos oss. Men på de fyra senaste åren har vi flyttat två gånger, så en del grejer har bara snabbt lagts ner i lådor. Typ bilder som de här… 🙂

Utsikten från redaktionens fönster torsdagen den tredje oktober.
Utsikten från redaktionens fönster torsdagen den tredje oktober.

Och så en bild som inte har något med vin och kryssningar att göra, men som visar färgprakten utanför redaktionens fönster. Vi har haft soligt och fint i dag och faktiskt bortåt tolv plusgrader! Brittsommar, eller hur?
Ingrids förklaring på vad brittsommaren är, och när den brukar infalla på Gotland, hittar ni här.

Liten fågel blev groggy

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Aj-aj jag har lite ont i huvet.
Hej! Här sitter jag.

Häromdagen hörde jag en duns som jag kände igen. Jag hade hört samma ljud en gång tidigare och dessvärre efter det hittat en död domherre på balkongsgolvet.

Ganska mycket ont anande gick jag fram till fönstret och fick syn på den här lilla fågeln. Den hade högst antagligen flugit mot fönstret men klarat sig och landat på en av stolarna.

Eller också hade den bara annars kommit in och satt sig där. Vi har inte inglasad balkong så små fåglar kommer och far ibland, speciellt så här på höstkanten. Kanske fågeln tyckte det var skönt att gosa på handduken.

Jag var rädd att fågeln hade skadat sig men efter en stund flaxade den till och flög upp på räcket.
Jag var rädd att fågeln hade skadat sig men efter en stund flaxade den till och flög upp och satte sig på räcket.

Förena nytta med nöje / höstbilder

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad.
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad. Förenade alltså nytta (jobb) med nöje (blogg).

Den här samlingen av stenar bildar en labyrint som i Finland kallas jungfrudans på svenska, och jatulintarha på finska . I Lovisa har vi en sådan i Strandparken. Hur parken ska se ut i framtiden, vad annat där kunde placeras, diskuteras just nu. Hundpark, en utvidgad stenpark, en temapark?

Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.
Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.
Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Lite längre bort finns en liten rosenpark.
Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Följer man cykelvägen mot vänster på bilden kommer man till en liten rosenpark.
Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud. Den är ju inte pjåkig alls!
Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud.
Den är ju inte pjåkig alls!

Jordgubbar och champagne

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Så här fina jordgubbar köpte jag i dag. Inhemska dessutom, odlade i Närpes. Fantastiskt goda också. I morgon förvandlas de som jag inte åt upp i dag till en frukostsmoothie.
Så här fina jordgubbar köpte jag i dag. Inhemska dessutom, odlade i Närpes. Fantastiskt goda. I morgon förvandlas de som jag inte åt upp i dag till en frukostsmoothie.

… och så blir det lite mousserat i kväll också. Inte champagne som det står i rubriken, men man kan ju låtsas 🙂

Och vad firar vi? Att det är måndag? Ja, varför inte? Måndagen är väl en fin dag den med.

Nä, nå egentligen firar vi att jag har sålt min del av morbrors hus i dag. Och det bästa av allt, att huset stannade i släkten.

Fototriss – Siffror

~ Carita Liljendahl ~ 49 kommentarer

Länge sedan jag var med i Fototriss, men nu fick jag det gjort. Lite i all hast blev det förvisso. Klart att det hade kunnat visas med vackrare, mer genomtänkta och konstnärliga bilder, men det här får duga den här gången 🙂

Är du som läser det här en bloggare som ännu inte varit med i Fototriss? Direktiven och fler bidrag hittar du här! Välkommen med!

Från och med tisdag har vi en massa saker till salu på bord 169 i Lovisa, Suurkirppis, Mariegatan. I dag skrev jag lappar med pris och bordsnummer, så det blev rätt många siffror :-)
Från och med tisdag har vi en massa saker till salu på bord 169 i Suurkirppis på Mariegatan. I dag skrev jag lappar med pris och bordsnummer, så det blev rätt många siffror 🙂
I går blev det väldigt många siffror då Tor förlorade 4-16 mot Erä i innebandyligan.
I går blev det också väldigt många siffror då Tor förlorade 4-16 mot Erä i innebandyligan…
Det här fina tidtagaruret, som faktiskt fungerar, ärvde jag av en morbror som gick bort.
Det här fina tidtagaruret, som faktiskt fungerar, ärvde jag av en morbror som gick bort.

Att fotografera en fotograf

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Jag står modell på den plats där jag ska fotografera Antti. Han ställer in kameran.
Jag står modell på den plats där jag ska fotografera Antti. Han ställer in kameran. Jag ser måhända lite fundersam ut, men det är inte fotografens fel.
Foto: Antti Sihlman.

Ett sådant uppdrag hade jag i dag. Att fotografera en fotograf.
Själv har jag ingen fotoutbildning, men jag tar bilder till tidningen ändå. När jag fotograferar människor brukar jag försöka tänka på att jag inte ställer personen så att en stolpe växer upp från hans huvud eller att en kvist sticker ut ur hennes öra. Bländaröppningar, slutartider och sådant hinner jag sällan reflektera över.

I dag intervjuade jag Antti Sihlman, dels för att han spelar innebandy i Lovisa Tor, dels för att hans stora intresse är fotografering.
När jag sedan skulle fotografera honom blev det så att han pekade ut platsen eftersom han såg det vackra i omgivningen, ljusförhållanden och sådant. Han ställde in kameran åt mig och av bara farten tog han också några porträtt på mig.

Han knäppte ett antal bilder med lönnlöv i förgrunden. De ska inte synas som löv utan mer utgöra en inramning. Foto: Antti Sihlman
Han knäppte ett antal bilder med lönnlöv i förgrunden.
De ska inte synas som löv utan mer utgöra en inramning.
Foto: Antti Sihlman

Intervjun med Antti länkar jag till senare här på min blogg, då den publicerats i tidningen. Då får ni också se bilden jag tog av honom, med de inställningar han gjort. Kanske lite fusk att påstå att jag är fotografen då, för jag höll ju bara i kameran och knäppte av 🙂

Anttis fina bildblogg hittar du här.

Fredagsnöjen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
En bok späckad med uppgifter om hus i trakten. Vem som bott i dem, vem som är/varit gift med vem osv.
En bok späckad med uppgifter om hus i trakten.

Ja, ser ni – då man närmar sig pensionärsåren är fredagsnöjet inte att gå på diskotek. Nej, man sitter hemma och bläddrar i en tio år gammal bok som visar bilder av hus och som berättar vem bor eller har bott där. Och inte nog med det. Här står också vem som är gift med vem, vad släktingarna heter, vad personerna jobbar med, vad deras barn heter etc.

Förstår ni att det är lätt att fastna i boken och det utropas en hel del ”ahaaa”, ”jasså”, ”nämen, titta” eller ”det där visste jag inte”.

Medan man bläddrar i boken dricker man lite kaffe från Muminmuggen och äter en bit Marabou. Smaken med dominokex är ny. Egentligen begriper jag inte varför man måste sätta
Medan man bläddrar i boken dricker man lite kaffe från Muminmuggen och äter en bit Marabou med smak av Dominokex.

Egentligen begriper jag inte varför all standardchoklad, som Fazers blå och Marabou måste smaksättas med allt från romrussin och Mariannekarameller till Nonstop godis och mintkross när de är så goda som de är.

Ofta säger därför nuförtiden bara ”jag kanske inte tillhör målgruppen”.

Mustarysse heter den här groggen på finska. Black russian.
Mustarysse heter den här groggen på finska. Black russian.

Sanningen att säga består fredagsnöjet också av det här. En gooär grogg!
Och vem vet om det blir en till, och sedan ännu en.