Polisen på Sugudden

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Polisbilen på Sugudden.
Polisbilen på Sugudden.
Kanske polisen har läst min blogg och insett att här finns något att undersöka!
Kanske polisen har läst min blogg och insett att här finns något att undersöka!

Men okay – jag vill inte lura mina läsare.

Så här gick det till i verkligheten.
Polisen råkade göra en tur till Sågudden i går då jag var där. Och Sugudden är ju namnet jag använder så att läsarna ska förstå att det jag skriver bara är fantasier.

Men en gång hände det faktiskt på riktigt att polisen kom till SÅGudden då maken och jag smög där i buskarna.
Nej, nej – vi var inte där för att pussas. Vi gjorde ett reportage om vad som händer i Lovisa sena kvällar och nätter. Bland annat hade vi hört om ungdomar som brukade busköra där.

Just den kvällen fick vi inte syn på några unga som körde för fort. I stället kom polisbilen. Och när vi hukade i gräset föll strålkastarna från deras bil på oss. Vilket ledde till att de körde fram till den plats där vi gömde oss och frågade vad vi höll på med.

Lyckligtvis trodde de på oss – i småstaden känner ju alla varandra.
Och den här storyn är sann.

Kokainlager på Sugudden

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Min fantasi började skena då jag såg de här containrarna på Sågudden.
Min fantasi började skena då jag såg de här containrarna på Sågudden.

Adrian påstår att jag läst för många deckare. Ska han säga, som är orsaken till att jag skriver böcker.

Jag föreställde mig att de här lådorna innehöll knark, för det är precis på ett sådant här ställe man ska förvara sådant. Sedan ska så mycket som möjligt av den skumma businessen försiggå mitt på ljusa dagen, inte i skydd av nattens mörker.

Vid en stor brygga, som sett sina bästa dagar, ligger ett litet fartyg som också sett sina bästa dagar.
Vid en stor brygga, som sett sina bästa dagar, ligger ett litet fartyg som också sett sina bästa dagar.

Sågudden är en vacker plats i Lovisa, ett rekreationsställe som många vill bevara som sådant. Andra vill bygga hotell och casinon här.

På udden fanns ett sågverk för cirka femtio år sedan, därav namnet.

Men att jag skrev Sugudden i rubriken har med ett minne från jobbet att göra. Vår förre redaktionssekreterare var snabb på tangentbordet men skrev därmed också lite fel ibland. Sågudden blev Sugudden och ett kaolinlager i hamnen höll på att bli ett kokainlager. Det felet upptäcktes innan tidningen gick i tryck, men jag vill minnas att det stått Sugudden i tidningen någon gång.

Den här stugan längst ute på udden har också sett sina bästa dagar. Men den används av föreningsfolk, bland annat fiskare.
Den här stugan längst ute på udden har också sett sina bästa dagar. Men den används av föreningsfolk, bland annat fiskare.
Udden i sin helhet har inte alltid funnits här. Området fylldes ut då sågen byggdes.
Udden i sin helhet har inte alltid funnits här. Området fylldes ut då sågen byggdes. Till höger ses en del av Lovisaviken.
Utsikten från västra halvan av udden söderut. Långt borta syns sädessilona i Valkom hamn.
Utsikten från västra halvan av udden söderut.
Fastän jag bor bara en halv kilometer från udden tänker jag sällan stor den är. Och att här finns ett par lummiga träddungar som liknar små alléer upptäckte jag skam att säga först i dag.
Fastän jag bor bara en halv kilometer från udden tänker jag sällan på hur stor den är.
Och att här finns ett par lummiga dungar som liknar små alléer upptäckte jag, skam att säga, först i dag.
Från östra stranden leder den här allén till mitten av udden. Där finns en väg längs vilken fordon kan ta sig till och från udden.
Från östra stranden leder den här allén till mitten av udden. Där finns en väg längs vilken fordon kan ta sig till och från udden. Vackert, eller hur?

Nä, det går inte dåligt alls…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
En artikel i Hemmets Journal.
En artikel i Hemmets Journal.

… jag tar tillbaka allt jag sa i förra inlägget.
Jo, Tor har förlorat sina första matcher och det känns inte kul, men… är det något stort problem?
Jag satte mig och läste en gammal Hemmets Journal och ramlade över en artikel som berättade om barnhemsbarn i Rumänien som satt där apatiska med rakade huvuden i sina sängar. På golvet fanns bara pottor.

Vad sitter jag här och gnäller över att ett lag förlorat två matcher? Spelar det faktiskt någon roll?

Nä nu går jag och lägger mig i badkaret. Tänder några ljus och dricker ett glas mousserat där. För att jag ändå har det väldigt bra och inte ska gnälla alls.

Det går inte bra nu…

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… för Lovisa Tor i innebandyligan, ska väl tilläggas.
Men varför sörja redan nu. Bara två matcher av tjugofyra har spelats.
Den första förlorade Tor med siffrorna 2-15… då försökte jag skämta bort det också påstå att jag hade skrivit femton fel. 2-0 skulle det ju vara!

Jag har nyss börjat skriva om matchen på Östra Nylands sajt och antalet läsare sköt glädjande nog direkt i höjden.
Jag har nyss börjat skriva om matchen på Östra Nylands sajt och antalet läsare sköt glädjande nog direkt i höjden.

Den andra matchen förlorade Tor borta med 11-5 i går. Efter första perioden såg det inte så illa ut, och laget bättrar på hela tiden. Men det känns tungt ändå. Är man supporter så är man. Ibland undrar jag om jag tar det här hårdare än spelarna själva…

Nä nu kan det inte finnas någon annan väg än uppåt, mot stjärnorna! Heja Tor!

Fin höst vi har – BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tycker löven kan vara riktigt fulsnygga ibland.
Tycker löven kan vara riktigt fulsnygga ibland.
Karaktärshusen på Ekuddens campingplats. Här kan man hyra rum.
Karaktärshusen på Ekuddens campingplats. Här kan man hyra rum.
Kretsgången där den börjar. Längst borta på bilden kröker den sig tvärt mot vänster. Och längst borta i ändan av den vägsträckan finns släktens sommarställe.
Kretsgången där den börjar. Längst borta på bilden kröker den sig tvärt mot vänster. Och längst borta i ändan av den vägsträckan finns släktens sommarställe.
Den här vyn har jag visat ett antal gånger förr. Och säg mig, så höst som det är i dag ser det ut som om det var full sommar här. Älskar den här platsen.
Den här vyn har jag visat ett antal gånger förr. Badstranden Plagen. Och säg mig, så höst som det är i dag ser det ut som om det var full sommar här. Älskar den här platsen.
Men sitter man på terrassen och blickar ut över strandparken ser man ju nog att hösten kommit också hit. Fastän gräset ännu är hur grönt som helst.
Men sitter man på terrassen och blickar ut över strandparken ser man ju nog att hösten kommit också hit. Fastän gräset ännu är hur grönt som helst.
Gamla kyrkogården är fin i Lovisa. Och den här muren har ju sett ett som annat.
Gamla kyrkogården är fin i Lovisa. Och den här muren har ju sett ett som annat.
Från gamla kyrkogården har man den här vyn över Lovisaviken.
Från gamla kyrkogården har man den här vyn över Lovisaviken.
I norra ändan av gamla kyrkogården finns en trätrappa som leder upp mot Kvarnåsen.
I norra ändan av gamla kyrkogården finns en trätrappa som leder upp mot Kvarnåsen.
Det lär vara hälsosamt att krama träd.
Det lär vara hälsosamt att krama träd.

Promenader i naturen gör susen. Man får perspektiv på saker och ting. Nu har det varit fint väder de två senaste söndagarna då jag gått en fotograferingsrunda. Men jag lovar, jag ska promenera och fotografera i regn och rusk, slask och snö också!

Ytterligare en sensommardag, BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Eftermiddagssolen lyser på en av bodväggarna.
Eftermiddagssolen lyser på en av bodväggarna.

De som besökt Saltbodtorg vet var den här bilden har tagits. Den är faktiskt inte alls behandlad i Photoshop. I verkligheten är väggen inte så här orange, men solen gör sitt.

Hösten är här, båtarna har tagits upp på land. Men i dag var det fortfarande rätt soligt och varmt.
Hösten är här, båtarna har tagits upp på land.
Men i dag var det fortfarande rätt soligt och varmt.
Jag har väl visat bilder förr från Skeppbroområdets båtbryggor. Än har många sina båtar kvar i viken.
Jag har visat bilder från Skeppbroområdets båtbryggor förr. Än har många sina båtar kvar i viken. I bakgrunden syns muddringsverket som gör farleden djupare för nästa säsong.
Minitomater? Hahaaa. Nej, det här är en nyponbuske.
Minitomater? Hahaaa. Nej, det här är en nyponbuske.
Här satt jag med en kollega och njöt av eftermiddagssolen ett par timmar i dag.
Här satt jag med en kollega och njöt av eftermiddagssolen ett par timmar i dag.
Fönstret mot gården i Café Saltbodan, som håller öppet ännu i morgon och nästa veckoslut lördag-söndag.
Fönstret mot gården i Café Saltbodan, som håller öppet ännu i morgon och nästa veckoslut lördag-söndag.
Att jag fick den här lilla fågeln på bild var ett mirakel, tycker jag själv :-) Den satt under bordet vid mina fötter och mobiltelefonens kamera är ju inte snabb...
Att jag fick den här lilla fågeln på bild var ett mirakel, tycker jag själv 🙂 Den satt under bordet vid mina fötter och mobiltelefonens kamera är ju inte snabb…
Ett försök av mig att vara konstnärlig. Svart och rött och avskalat enkelt.
Ett försök av mig att vara konstnärlig. Svart och rött och avskalat enkelt.
Hösten är här. Kiosken stängd. Kanske vi får jobba här också nästa säsong? Kram kiosken!
Hösten är här. Kiosken stängd. Kanske vi får jobba här också nästa säsong? Kram kiosken!
På väg hem från Skeppsbrområdet cyklade jag förbi kiosken och intill den finns många tallar.
På väg hem från Skeppsbrområdet cyklade jag förbi kiosken och intill den finns många tallar.

Den som tuttade på har gripits

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Jag gillar brasor, eld, lågor. Men bara då jag har dem under kontroll.
Jag gillar brasor, eld och lågor. Under kontrollerade former.

Ibland skriver jag om mitt jobb på den här privata bloggen. Ibland skriver jag här om sådant som tangerar mitt jobb eller om sådant som de facto händer där. Som då chefen låg under bordet 🙂

Jag kunde skriva mer om mitt jobb på den här bloggen också, för vi har ofta väldigt roligt där. Men så tänker jag att jag måste ta hänsyn till mina arbetskamrater. De skulle sluta säga allt möjligt fånigt och småroligt om de visste att allt kom ut här.

I dag skrev jag i huvudsak om Lappträsk fullmäktiges möte där jag var i går. Utöver det planerade vi hur vi lägger upp årets luciaval, som tidningen är med om att sköta.

Dagens stora nyhet var onekligen ändå den här.
I en liten stad ”känner alla alla” och det har varit olustigt för många att leva med tanken att vi aldrig vet var ”personen som gillar att tutta på” slår till nästa gång. Vi använder nämligen inte ordet pyroman, eftersom det är en diagnos.

Nyheten om gripandet väckte många tankar. Journalister är ibland skeptiska. Var det rätt man som erkände, eller var det nån som erkände på låtsas, för att få uppmärksamhet?

Vi hoppas polisen har gripit rätt man. Och att han får den hjälp han behöver.

Bättre var det förr…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.
Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.

Ibland kan man till och med få dra på smilbanden på ett fullmäktigemöte. Fastän det oftast är tråkiga beslut som måste fattas där i dessa ekonomiskt ansträngda tider.

I dag ondgjorde sig några ledamöter över att det är frustrerande att jobba med kommunalpolitik eftersom så mycket är så byråkratiskt.

– Och inte har EU gjort det lättare för oss heller, sa en farbror. Förr fick lekställningarna se ut hur som helst. Man klängde där man kunde och ibland ramlade man och slog sig så knäna blödde. Men inte var det någon som gjorde anmälan till någon myndighet då inte.

I dag ska sanden runt lekplatsen vara godkänd av EU. Dyr blir den både att köpa och frakta. När man väl har en lekställning på plats, som kostat flera tiotusen euro, kanske ett barn ramlar och ett hårstrå går av på parveln. Då blir det långa utredningar om vem som bär skulden till det hela.

– Inte undra på att allt står stilla i dag. Inget går framåt, dundrade mannen på. EU är en byråkratisk mardröm som förhindrar all tillväxt i samhället.

Egentligen var det ju tråkiga saker han tog upp.
Och ännu tråkigare är det att allt han sa stämmer.
Ändå satt jag och skrattade för mig själv.

Mina fotsteg i ditt hjärta

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok.
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok. Fick den på posten i går, fint signerad!

Så kan det gå. Man får nya bekanta på nätet, och fram för allt via bloggosfären. Bosse Lidén är en av dem.

Med somliga delar man en egensinnig humor, med andra intresset för litteratur. Man har sina favoritbloggare. En del följer man så att man får ett meddelande varje gång de skriver något nytt. Andra läser man mer sporadiskt.

Då jag hittar författarkolleger i bloggosfären och knyter kontakt med dem slutar det ofta med att jag köper deras böcker. En del av de här bekantskaperna har också köpt mina böcker.

Nu är det ju inte så att jag skulle ha för få böcker att läsa… När jag börjar med den här håller jag på med tre samtidigt.
Men om jag har någon förmåga, och är bra på något (sådant ska man ju utan blyghet lyfta fram) – så är det att ha fler böcker på gång samtidigt utan att blanda bort mig i händelserna.