Höjden av fräckhet!

Vem ger sig på en fattiggubbe?
Vem ger sig på en fattiggubbe?

Det är ju så man knappt tror sina ögon. Vem ger sig på en fattiggubbe, må vara att han är en staty. Misshandlar honom med en ishacka för att komma över pengaskrinet han bar.

Ingen vet hur mycket pengar försvann men de summor som människor hade donerat var tilltänkta för diakonin. Nu har man istället varit tvungna att restaurera gubben.

Med vad tänker folk egentligen i dag? Eller tänker man över huvud taget? Hur desperat ska man vara för att slå sönder en fattiggubbe? Stjäl man pengar för att få narkotika eller sprit? Det är väl ändå inte kläder åt barnen eller pengar till hyran någon är ute efter då de tar till den här drastiska åtgärden.

Artikeln i Kyrkpressens nummer 15 från 11 april gjorde mig beklämd 😦

Läsa ikapp

En ganska hög hög av tidningar.
En ganska hög hög av tidningar.

Då vi hade gäster torsdag-måndag hann jag inte läsa alla tidningar så grundligt som jag brukar. Därför tog jag itu med dem i dag.

Ibland får jag idéer till lokalt vinklade artiklar av sådant som våra största dagstidningar på svenska och finska skrivit. Men jag läser också för att hålla de två språk jag kan bäst – svenskan som är mitt modersmål, och finskan – så levande som möjligt.

Med att hålla språken levande menar jag inte att de håller på att dö inom mig. Jag bara tror på att man bör läsa mycket för att själv kunna skriva både journalistiska och skönlitterära texter så att de blir bra.
Utan ett stort ordförråd kan man inte heller uttrycka känslor.

Annat jag gjort i dag än läst tidningar? På jobbet skrev jag om de bråda tider däckföretagen väntar sig nu då vi ska byta från vinterdäck till sommardito. Jag träffade också ungdomar som av olika orsaker är utslagna, marginaliserade, utan jobb.

I väntan på våren…

Boken "Puutarhassa kotini".
Bild ur boken ”Puutarhassa kotini”.

… satt jag på jobbet och bläddrade i boken ”Puutarhassa kotini” som getts ut av Mia Grönstrand och Katja Juurikko.

Mia bor i Kuggom i Lovisa, hon är journalist och har jobbat bland annat på Loviisan Sanomat och på tidningen Uusimaa.

Att få bläddra i böcker och njuta av vackra bilder och inspirerande texter är en del av mitt jobb. Kanske inte så flashigt som det låter, eftersom jag förväntas göra mycket annat också – men boken gav mig hopp om att det blir en sommar också i år.

Bilder från fina Lovisa

Måndag och ingen kommers, men i morgon vimlar här av folk och försäljningsstånd då det är aprilmarknad.
Måndag och ingen kommers, men i morgon vimlar här av folk och försäljningsstånd då det är aprilmarknad.

Skrev ju för ett tag sedan att jag då och då ska visa bilder från staden där jag bor. Lovisa finns i södra Finland och har cirka 15 600 invånare. Fusionerades 2010 med Pernå, Liljendal och Strömfors. Mer info om staden finns på Wikipedia och på Lovisas egen sajt.

Till vänster skymtar rådhuset (stadshuset) och apoteket. Till höger längst bort gamla posten, numera bland annat bostäder. I huset man bara ser en bit av finns bland annat gästateljé för konstnärer, delikatessbod och andra affärer.

Många vackra hus ligger granne med eller i närheten av torget.
Många vackra hus ligger granne med eller i närheten av torget.

Segermanska huset kallas den här byggnaden. Här har genom åren funnits allt från fotoaffär och diversehandel till socialbyrå och ungdomsdiskotek. Nu ligger här bland annat restaurang Bella Lovisa nere till vänster och Andelsbanken nere till höger.

I samma kvarter jobbade jag tidigare, Östra Nyland delade gårdsplan med nyss nämnda företag. Härifrån är det ungefär ett par hundra meter till ÖN:s redaktion där vi finns i dag, alltså vid Sibeliusgatan.

Fototriss – gissa temat!

Den här sifferkombinationen vurmar jag för.
Den här sifferkombinationen vurmar jag för.

Veckans tema i Fototriss är ”Gissa temat”. Jag behövde bara lyfta blicken från datorn så mötte jag en stålblå blick och då var temat klart.

Då ni vet vad jag heter så har ni kommit en bit på väg till temat.
Då ni vet vad jag heter så har ni kommit en bit på väg till temat.
Den här blicken mötte jag.
Den här blicken mötte jag.

Temat är inte film, inte 007 och inte bokhylla heller fastän det avspeglas i bakgrunden. Temat är ”…. och …”.

Fler bidrag i Fototriss Gissa Temat hittar du HÄR.

SVAR: ”Daniel och jag”.
… det var några som undrade varför jag var hemlig och inte lade ut svaret – själv trodde jag det var så man skulle göra 😀

Strumphimlen

Har haft ett långt och gott liv.
Har haft ett långt och gott liv.

När är det dags att slänga ett par strumpor? Eller i det här fallet är det frågan om ett par handstickade sockor.

Då frun i huset inte har en tanke på att lappa dem ska gubben kanske ta dem med på en resa och hoppas de blir stoppade i tullen? 😀

Att slänga bort ett par kära strumpor/sockor kan vara svårt. Fastän det finns andra, nya handstickade som väntar i skåpet.
– De har haft ett långt och gott liv, försäkrar jag åt ägaren. De kanske rentav längtar efter att få komma till strumphimlen.

Pepparbiff, varsågoda

Oxfilé med gräddig peppar- och konjakssås, rostad potatis och husets grönsaker.
Oxfilé med gräddig peppar- och konjakssås, rostad potatis och husets grönsaker.

Några av oss åt pepparbiff i går på Bella Lovisa. Någon annan tog vitlöksoxe. Efterrätterna varierade från glass och Limoncello-sorbet till Crème brûlée med hjortron.

I dag blir det pizza och sallad och samvaro innan Ingegerd åker hem. Svenska gästerna stannar ännu en natt.

Snaaaaart sommar!

Här ligger en del av snön ännu på taket, men svärfar håller på att hjälpa den komma ner.
Här ligger en del av snön ännu på taket, men svärfar håller på att hjälpa den komma ner. Man måste ju ge lite fart åt sommaren!

Lördagen den sjätte april. En och en halv vecka efter långfredagen då huset och taket såg ut så här.

Solen värmer så skönt.

Här gassar solen, det är varmt och skönt.
Här gassar solen, det är varmt och skönt.

Inge-May, Ingegerd och Carita. Kameran är kanske inte så nådig alla gånger. Den fångar bara en bråkdel av en sekund.

Således visar den inte hur vackra vi är i verkligheten, hur nöjda vi är med tillvaron och hur tacksamma vi är för nuet.

Kvällen fortsätter med promenad och middag. Bilder från den sitsen KANSKE visas senare 😉

Gumman på ärten

Prinsessan på ärten?
Prinsessan på ärten?

Ni känner väl till sagan om prinsessan på ärten? Här har vi gumman på en hög madrasser, men om det fanns en ärt under dem så kände hon i alla fall inte av dem.

Vi har tre nattgäster just nu, vilket betyder att det behövs ett antal madrasser. Dem staplar vi på hög då morgonen har grytt. Så det är nog ingen som sover så här icke-ergonomiskt 🙂

Solen gassar också i dag från en molnfri himmel så det blir ett besök på sommarstället där något slags arbetsläger väntar. Jag tänkte att jag kanske kunde vara arbetsledare. Sitta på en stol och kolla att allt går rätt till?

Ett hundben

Ett ben som en hund gillar är väl ett hundben?
Ett ben som en hund gillar är väl ett hundben?

Mitt ben är ett ben som hundar gillar. Eller åtminstone gillade den här sheltievalpen mitt ben. Och mina tår. Eller kanske bara min strumpa. Den luktade förmodligen intressant.

Slutligen nafsade hunden mig i tån. Var det ett tecken på att den gillade mig eller ville den säga ”urk, gå hem och byt strumpor!”

Här visar hunden bara baken åt mig. Tji fick du, tror jag han säger.
Här visar hunden bara baken åt mig. Tji fick du, tror jag han säger.

Valpen var extremt svårfotograferad. När jag hade fokuserat honom med kameran och tryckt av dröjde det en halv sekund innan det blev ett foto. På den halva sekunden hade det hänt mycket.

Visst är det ett underbart jobb jag har? I dag blev jag totalt utskälld. Och det står man ju ut med då det är hundar som står för skället.

Jag skrev om ett hundhotell. Ska försöka komma ihåg att länka till artikeln här sedan då vi lagt ut den på tidningens sajt.