Jag har en diagnos, eller fler

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Något som fattas på tallriken? Mjölk? Socker? Nej, så här ska cornflakes ätas. Med fingrarna.
Något som fattas på tallriken? Mjölk? Socker?
Nej, så här ska cornflakes ätas. Med fingrarna.
Om tanten i kassan tänker att jag är snäll som köper klistermärken åt barnbarnen har hon fel. Jag har inga barn, och därmed inga barnbarn. Klistermärkena ska jag ha själv.
Om tanten i kassan tänker att jag är snäll som köper klistermärken åt barnbarnen har hon fel. Jag har inga barn, och därmed inga barnbarn. Klistermärkena ska jag ha själv.

Till råga på allt är jag en sådan person som sköljer ur alla kletiga förpackningar innan jag sätter dem i soppåsen. Konservburkarna går samma öde till mötes, dessutom stoppar jag dem med den vassa ändan nedåt, så att ingen ska skära sig.

Så säkert har jag nåt slag av diagnos. Eller fler.

Hets mot folkgrupp?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Mina nya marschkängor.
Mina nya marschkängor.

Man kunde ju tro att man kommit in i Sannfinländarnas  högborg då man ser de där kängorna.

Som journalist avslöjar jag inte min källa, alltså vem som sa så här.
Jag vill inte att hen blir fälld för hets mot folkgrupp.

Det har diskuterats mycket kring ämnet på senaste tid och skrivits flera artiklar. Här finns en av dem.

Diskussionerna och skriverierna är motiverade.
Allvarligt talat måste vi kunna sätta gränser och definiera vad som är hets mot folkgrupp och vad som inte är det. Samtidigt som vi måste få skämta, rita karikatyrer och köra med roliga seriestrippar á la Basses bästa.

Men – var går gränsen mellan humor och hets mot folkgrupp?

Stefan Lundberg hade en intressant artikel i söndagens Hufvudstadsbladet (15.9). Tyvärr har jag inte hittat den digitala versionen.

Där citerades någon som sa att det inte är hets mot folkgrupp att säga ”finnarna har dåligt ölsinne”. Att dra alla från en folkgrupp över samma kam är däremot inte bra. I synnerhet inte om man säger ”alla romer stjäl” eller ”alla somalier är våldtäktsmän”.

Nu undrar jag om citatet i  början av detta inlägg kan tas med humor så som det var menat, eller om någon Sannfinländare på riktigt kan ta illa upp…

BILDER från söndagspromenad

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det fina sensommarvädret fortsätter. Tror jag ska börja ta kameran med på promenaderna härefter. Det finns många platser i Lovisa som mina bloggvänner aldrig fått se.
Det fina sensommarvädret fortsätter. Tror jag ska börja ta kameran med på promenaderna härefter. Det finns många platser i Lovisa som mina bloggvänner aldrig fått se.

Det här är Gamla Valkomvägen. Till den här platsen tog det tio minuter att gå från huset där vi bor.

Invid Gamla Valkomvägen ligger Lillängarnas fågeltorn. Det har vi ofta gått eller åkt förbi. Dags att kliva upp i det nu då.
Invid Gamla Valkomvägen ligger Lillängarnas fågeltorn. Det har vi ofta gått eller åkt förbi. Dags att kliva upp i det nu då.
Utsikten från tornet österut. Med kikare eller med ett längre kameraobjekt hade vi kunnat skåda fåglarna bättre. Men det är ett gäng kanadagäss som njuter där borta.
Utsikten från tornet österut. Med kikare eller med ett längre kameraobjekt hade vi kunnat skåda fåglarna bättre. Men det är ett gäng kanadagäss som njuter där borta.
Utsikten åt andra hållet. Det finns ängar och åkrar åt alla håll, så det här är ett fint ställe för fågelskådare.
Utsikten åt andra hållet. Det finns ängar och åkrar åt alla håll, så det här är ett fint ställe för fågelskådare.
Här tar man sig upp till och ned från fågeltornet.
Här tar man sig upp till och ned från fågeltornet.
Bongade några hästar också. Visst är de vackra, ståtliga djur.
Bongade några hästar också. Visst är de vackra, ståtliga djur.
Försäljningsannonsen kunde kanske lyda så här: Liten anspråkslös stuga på naturskön tomt, i behov av ytrenovering :-)
Försäljningsannonsen kunde kanske lyda så här: Liten stuga på naturskön tomt, i behov av liten renovering 🙂
Marbäcken rinner ut i Lovisavikekn.
Marbäcken rinner ut i Lovisaviken.
Än ligger många båtar vid bryggorna - här vid Bellastrand.
Än ligger många båtar vid bryggorna – här vid Bellastrand.
Efter en fyrtio minuters promenad var vi framme vid Kretsgången. Inte ofta jag tagit bild från skogsbacken. Från den plats där jag står och fotograferar är det inte ens hundra meter upp till vårt hem.
Efter en fyrtio minuters promenad var vi framme vid Kretsgången. Inte ofta jag tagit bild av gården från det här hållet. Från den plats där jag står och fotograferar är det inte ens hundra meter upp till vårt hem.

Lördagen i bilder, del II

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej hallå, jag finns här! Ropade höstens sista bär. Låt mig gärna ligga kvar, jag så skönt i solen har.
Hej hallå, jag finns här! Ropade höstens sista bär.
Men snälla, låt mig ligga kvar, jag så skönt i solen har.
Ni har väl aldrig sett på maken, jag är snyggaste Hängiga Haken.
Ni har väl aldrig sett på maken,
jag är snyggaste Hängiga Haken.
Nu hösten välkommen är, till våren stannar vi här.
Nu hösten välkommen är, till våren stannar vi här.
Från svunna somrar vilar vi här, på en bädd som likt ett snötäcke är.
Från svunna somrar vilar vi här, på en bädd som likt ett snötäcke är.
Här spelas nyaste avsnittet av tv-programmet Solsidan in.
Exklusiv nyhet! Här spelas nyaste avsnittet av tv-programmet Solsidan in.

En ekorres berättelse

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Hej jag heter Elof Ekorre. Jag bor på Kretsgången i Lovisa och är här på väg till mitt favoritmatställe. Tallen Mitt på Gården.
Hej jag heter Elof Ekorre. Jag bor på Kretsgången i Lovisa och är här på väg till mitt favoritmatställe. Tallen Mitt på Gården.
Efter att ha suttit uppe i tallen och smaskat kottar en god stund är jag mätt och belåten. Såg några fåniga människor stå och spana under trädet en god stund. En av dem hotade med att slå läger under tallen. Hörde människan säga "ekorren har ju ingen väg att fly, nån gång måste han ju komma ner och då får vi en bild av honom". Jag i min tur tänkte "okay då, jag sitter här tills det blir vinter, matlagret sinar inte". Människan gav upp först. Här är jag på väg ner från matförrådet.
Efter att ha suttit uppe i tallen och smaskat kottar en god stund är jag mätt och belåten. Såg några fåniga människor stå och spana under trädet en god stund. En av dem hotade med att slå läger under tallen. Hörde människan säga ”ekorren har ju ingen väg att fly, nån gång måste han ju komma ner och då får vi en bild av honom”. Jag i min tur tänkte ”okay då, jag sitter här tills det blir vinter, matlagret sinar inte”.
Människan gav upp först. Här är jag på väg ner från matförrådet.
Människan gav sig icke. Så jag bestämde mig för att spela rollen som Berömde Börje.
Men den arma människan gav sig ändå icke.
Så jag bestämde mig för att spela rollen som Berömde Börje.
Stilstudie av Börje, alias Elof Ekorre. Varsågoda.
Stilstudie av Berömde Börje, alias Elof Ekorre. Skutteliskutt.
Talking to me? Eller vill du gå en boxningsmatch? Nä, nu får det räcka. Inte ens Börje tycker det här är kul.
Talking to me? Eller vill du gå en boxningsmatch?
Nä, nu får det räcka. Inte ens Börje tycker det här är kul.
Hörde att man hade bar här då Carita fyllde 50 år. Oh, that must have been ages ago, said Börje. All dricka är slut :-(
Hörde att man hade bar här då Carita fyllde 50 år.
Oh, that must have been ages ago, said Börje. All dricka är slut 😦
Bäst att dra hemåt innan mörkret faller. Allt har sin tid. Brännvinet är slut, så också Elof Börje Ekorres story - för den här gången.
Bäst att dra hemåt innan mörkret faller. Allt har sin tid. Brännvinet är slut, så också Elof Börje Ekorres story – för den här gången.

Lördagen i bilder, del I

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den bästa stunden på morgonen är vid frukostbordet. Kaffe, vatten, smörgås och tid att läsa dagens tidningar.
Den bästa stunden på morgonen är vid frukostbordet. Kaffe, vatten, smörgås och tid att läsa dagens tidningar.

I dag fick vi fyra tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, tidningen som jag själv är med om att göra. I det stora hela vet jag ju alltid vad den innehåller, men nu vill jag läsa allt.
De övriga tidningarna som kom i dag var Borgåbladet, som jag alltid läser efter ÖN. Sedan står Hufvudstadsbladet i turen och sist läser jag Helsingin Sanomat. Den finska tidningen får ofta vänta till kvällen.

Vid tiotiden i morse var det så här varmt. Solen gassade i och för sig rakt mot köksfönstret, men nog har vi ändå en härlig sensommar.
Vid tiotiden i morse var det så här varmt. Solen gassade i och för sig rakt mot köksfönstret, men nog har vi ändå en härlig sensommar. Klockslaget på termometern visar fel, och jepp… jag ser att mätaren är dammig också men so what 😀
Utsikten från köksfönstret mot Lovisaviken, som skymtar i bakgrunden. Sommarstället ligger ungefär mitt på bilden mot högra kanten, bakom sandvägen (Kretsgången). Än är det så tät grönska att byggnaderna där nere inte syns.
Utsikten från köksfönstret mot Lovisaviken, som skymtar i bakgrunden. Sommarstället ligger ungefär mitt på bilden mot högra kanten, bakom sandvägen (Kretsgången). Än är det så tät grönska att byggnaderna där nere inte syns.

Energin som försvann

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Ett fång med tjugo rosor väntade på mig hemma efter jobbet.
Ett fång med tjugo rosor väntade på mig hemma efter jobbet.

Vi har haft samarbetsförhandlingar på jobbet. Som viceförtroendevald har jag åkt till Helsingfors två gånger på åtta dagar. Även om ingen permitteras från vår redaktion tärde förhandlingarna på mina kraftresurser.

I dag jordfästes min morbrors livskamrat. Han dog i januari, hon gick nyligen bort.

Jag har varit tankspridd och trött och ganska okoncentrerad de tre senaste dagarna.

Att vara journalist är inte bara att skriva per automatik. Jobbet är kreativt och kräver energi. I bästa fall GER jobbet energi åt mig. I torsdags hade jag faktiskt en födelsedagsintervju med en rolig gubbe.

Mest har energin ändå de senaste dagarna gått till tråkiga saker. Men så är det bara ibland.

Därför blev jag så glad då jag kom hem i dag. Jag hade faktiskt tänkt så här: om det ändå fanns ett fång blommor som väntade på mig.
Och det fanns det.
Men ingen lapp som förkunnade av vem jag fått dem. Maken är dock på de misstänktas lista 🙂

Och jag känner tacksamhet. För jag har inte varit den som sprudlat av glädje de två senaste dagarna, fastän jag i allmänhet är en glad person.
Älska mig mest då jag förtjänar det minst.

(ps. i morgon vill jag göra höstfint på balkongen, fastän det ännu är full sommar med 22 plusgrader)

Glider fram på en räkmacka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Sådan ögonfröjd, och gott var det också. Maken kan!
Sådan ögonfröjd, och gott var det också. Maken kan!

Visst kan man säga att jag gör det. Glider fram på en räckmacka här i livet. Det var en kollega som sa det på jobbet i dag då jag berättade vad vi skulle äta med våra gäster på kvällen.

Kollegans blogg hittar ni för övrigt här.

Och av gästerna, som var svärmor, svärfar och FasterAster, fick vi en bukett av sensommarens blommor. Tusen tack för den!

Svärmor kunde jobba på ett blombinderi, så fin var buketten.
Svärmor kunde jobba på ett blombinderi, så fin var buketten.

Tömmer hjärnan

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Farm Heroes, Papa Pear Saga, Hot Shot, Candy Crush Saga osv. osv.
Farm Heroes, Papa Pear Saga, Hot Shot, Candy Crush Saga osv. osv.

Efter en lång dag på jobbet, då jag kommer hem runt åtta på kvällen och har haft en koncentrationskrävande dag på layouten – – – då måste jag få tömma hjärnan med spel.

Det är så befriande att bara sitta där och klicka. Skapa kombinationer av päron, rödbetor och äpplen. Matcha diamanter eller krossa godis.

Men i går tänkte jag att den här vurmen kanske har gått för långt ändå.
Jag tittade på Finnkampen i friidrott på tv. På läktaren satt tre personer klädda i vitt och blått. Bredvid sig hade de en person i gult och blått, och bredvid den personen fanns ytterligare en klädd i blåvitt.

Och vad tänkte jag då? Jo, att om jag flyttar den i gulblått åt sidan så får jag en fin kombo av blåvitt 😀