Ingen inredare

Blir alltid lika glad då Unelmien Talo & Koti ligger på hallmattan.
Blir alltid lika glad då Unelmien Talo & Koti ligger på hallmattan.

Den här tidningen utkommer bara en gång i månaden. Det är fullt tillräckligt för mig som också får några svenska veckotidningar och en uppsjö med dagstidningar.

Jag läser alltså mycket, också böcker och bloggar. Men det är något speciellt med känslan av en glansig tidning i handen. Unelmien Talo & Koti är inte ens tjock, därför är innehållet intressant på alla sidor och jag läser tidningen från pärm till pärm.

Jag är inte någon inredare heller, men jag gillar att se på alla bilder och få inspiration till allt möjligt smått och gott. Kanske hur man arrangerar en bukett blommor fint i en vas. Eller hur man kan använda något gammalt på ett nytt sätt.

Skulle jag komma över ett gammalt hus, med trägolv, vet jag hur jag skulle inreda det om jag kunde börja med helt tomma rum.

Men då borde jag först göra mig av mig allt jag samlat på mig under många år då jag bott på arton olika adresser… 🙂

Bilder från hemvägen, och en arg fågel

I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.
I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.

Här jobbar vi som gör tidningen Östra Nyland nu för tiden. Huset är inte lika gammalt och charmigt som det vi hyrde in oss i tidigare. Men vi trivs, det är nymålat och fräscht uppe under takåsen och luftkonditioneringen ska repareras innan sommarens värmebölja sätter in.

Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.
Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.

Då jag vänder ryggen åt arbetsplatsen och går ut genom porten mot Sibeliusgatan ser jag det här till vänster.
Tänkte att jag skulle visa vyer från min hemstad, bilder från det som är min vardag. Och i dag börjar jag med att visa några från vägen mellan jobbet och hemmet.

Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.
Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.

Fint väder var det då jag promenerade hem i dag. Vägen från jobbet hem är 2,3 – 2,6 km beroende på vilken rutt jag väljer. Än har vi rätt mycket snö, men det smälter undan med fart ska ni veta.

Södra åsen 1, här bor vi.
Södra åsen 1, här bor vi.

Sommarstället jag brukar skriva om finns bara ett stenkast härifrån. Till vänster om huset finns en P-plats och då man sneddar den, går ner för en stig genom skogen – så är man där 🙂

I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.
I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.

Innan jag gick på kettlebellträningar fick jag för mig att köpa ett påskägg, öppna det och äta halva 🙂 Jag skulle ju ändå träna bort kalorierna.
Egentligen ville jag köpa ett Muminägg, för vi hade testat också ett sådant på jobbet i vårt stora påskäggstest.
Men inga Muminägg fanns vare sig i K-Supermarket eller i Siwa Fredsby… kanske det berodde på ÖN:s superba test?

Den här figuren fick jag i alla fall i mitt ägg och jag är supernöjd för det en min favorit ÄNGRIBÖRD 😀

Gamla kära ting, termos

Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan :-)
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan 🙂

Man har ju många gamla och kära ting, så jag kanske börjar visa dem sporadiskt här. Saker som har historia.
Har ibland tänkt att om jag skulle vara tvungen att göra mig av med 90 procent av allt jag äger, till exempel inför en flytt, så finns det ju vissa saker som är väldigt kära.

Om jag skulle tvingas välja något speciellt, till exempel bara hinna ta med mig tre-fyra saker, i samband med en katastrof (brand eller dylikt) skulle det kanske vara dagbok, fotoalbum och sånt.

Men inför en flytt kan man ju vända och vrida på saker, fråga sig vad man behöver och vad som har historiskt värde (antikt) och vad som har stort affektionsvärde.

Kom att tänka på allt det här då jag satt med makens farfars termos framför mig. Den har Niilo haft med sig då han jobbade på sågen i Lovisa. Kaffe i termos och smörgåsar i paket, antar jag.
Termosen har sina skavanker, men så ska det ju vara – det visar att den varit med om ett och annat. Och fortfarande håller den kaffet varmt.

Skojig likör

Ett litet lass med godis och mascara jag beställt från båten. Och som överraskning, en skojig likör.
Ett litet lass med godis och mascara jag beställt från båten. Och som överraskning, en skojig likör.

Det bästa var förstås att Guuben kom hem från resan, men små gåvor är heller aldrig fel. Den roliga figuren som gömmer sig mellan kexchokladpaketen är en likör. Lite vuxenhumor med texten ”Ich komme” 😀

SAMSUNG

Spetskant.

Och så hade jag beställt kjolar på postorder. Den mönstrade är av märket Desiqual och den andra är en enkel grå kjol i bomull, men jag gillar den spetsmönstrade kanten.

Svensson i duschen

Han hade nog längtat efter det här, vår Svensson.
Han hade nog längtat efter det här, vår Svensson.

De som känner oss vet att vår Volvo heter Svensson. Dels för att det är ett svenskt märke, dels för att bilen döptes efter svenske landslagsspelaren i fotboll – Anders Svensson. Han gjorde ett snyggt mål på en frispark i VM mot Argentina 2002. Det här målet kan gå till historien, hojtade tv-kommentatorn. Det här målet gav namn åt en bil, hojtar jag.

I dag fick Svensson äntligen gå i duschen. Han var SÅ dammig. Och vägsaltet är ju en bov. Samtidigt vill man inte tvätta så ofta just nu då det är -15 om nätterna och slaskföre på dagarna.

Inga-måsten-dag

Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.
Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.

Vad jag ska göra i dag?
Sitta vid datorn och läsa bloggar och kommentera vad andra skrivit. Spela spel på Facebook, läsa tidningar och böcker, skriva dagbok.

Kort sagt ska jag njuta.
Och jag vet att det är helt fantastiskt vårväder där ute, så jag har inte tänkt missa det heller. För då det blir eftermiddag går jag ut på balkongen, om det så ska vara iförd dunjacka.

Underbart att det finns inga-måsten-dagar.

Pizzatest i Kyrkslätt

Jenny, Stella och Mira förbereder sig inför vårt pizzatest.
Jenny, Stella och Mira förbereder sig inför vårt pizzatest.

I dag besökte Haije, Hanna, Helén och jag från Östra Nyland Kyrkslätt där Västra Nylands bilaga Mitt i Nyland producerats. Reportrarna Olle, Mira och Jenny hade bestämt sig för att göra ett pizzatest, vilket blev vår lunch.
Pizzatestet publiceras i MiN:s sista nummer 28 mars. Tråkigt nog läggs bilagan ner efter att ha funnits två år. Men tjejerna fortsätter bevaka Sjundeå, Kyrkslätt och Ingå – medan Olle går i pension.

Med på festen kom också Miras dotter Stella, som hade åkt med pulka mot ett träd på dagiset. Lyckligtvis blev de inga större skador och de små skråmorna glömdes bort då Stella fick pizza, saft och glass.

Och glass – det fick vi vuxna också!

Gissa om den här glassen slank ner utan problem?
Gissa om den här glassen slank ner utan problem?

MiN:s redaktion och ÖN:s dito samarbetar inte redaktionellt, men vi har träffats några gånger nu. I sommar kommer deras gäng till Lovisa.

Vi har alltid fantastiskt roligt tillsammans, utbyter artikelidéer och pratar om hur det är att jobba på små redaktioner. Vilka utmaningar har vi, hur tacklar vi dem, vad vill våra läsare att vi helst skriver om.

Tack kära MiN-gänget för några fina timmar i Kyrkslätt! Och välkomna till Lovisa i sommar!

Hemulen i ägget

En härlig liten Hemul på jobbet.
En härlig liten Hemul på jobbet.

I dag hade vi ett stort påskäggstest på redaktionen. Eftersom jag hämtade äggen från affären och arrangerade testet tog jag mig friheten att vara den som först fick välja överraskningsgrej.
Jag bestämde mig för att den grej som fanns i Muminägget skulle bli min.

Så nu är det Hemulen som bestämmer vad jag skriver 🙂

Vilket ägg som vann testet kan jag inte avslöja eftersom det inte ännu publicerats i tidningen.
Behöver jag säga att vi hade kul och vi drabbades av lätt sockerfylla?

Loppis är kul!

Att återanvända är populärt och pop är också Almornas evenemang.
Att återanvända är populärt och pop är också Almornas evenemang.

Många gånger har jag besökt de unga marthornas, Almornas, lopptorgsmarknad i idrottshallen. Men då som reporter. I år var jag med som försäljare, hade gemensamt bord med min syster.

Hon sålde pussel, spel och barnböcker. Jag hade också några barnböcker men mest romaner och annan vuxenlitteratur och en del veckotidningar. Var beredd på att slumpa bort det mesta, det är så skönt att bli av med saker samtidigt som man ser att någon annan blir glad över ett fynd.

Det här är ju återvinning när den är som bäst. Sådant som är helt och rent i klädväg, eller leksaker och böcker som kan hitta nya hem – varför slänga bort sådant?

Mycket möjligt att vi tar ett bord på höstmarknaden också!

Grevinnans nödårsplättar

Den här artikeln skrev jag för en dryg vecka sedan.
Den här artikeln skrev jag för en dryg vecka sedan.

Tisdagen den femte mars besökte jag producentdagen i Malmgård där närproducerade varor presenterades. Då fick jag av grevinnan Kristina Creutz ett recept på matiga plättar.

I dag testade jag receptet, som jag själv döpte till Grevinnans nödårsplättar.

Så som man av rubriken kan se var det den tyska hungersnöden som resulterade i att säd togs i bruk redan innan den normalt hade varit klar att tröska. Den rostades enligt en viss teknik som jag inte går in på i detalj här. Så föddes grünspelt, om jag förstått saken rätt.

Plättar toppade med en blandning av stekt bacon och lök samt lingonsylt.
Plättar toppade med en blandning av stekt bacon och lök samt lingonsylt.

Gjorde i dag matiga plättar enligt det recept Kristina gav mig.

Plättsmet
1,5 dl speltsikt
0,5 dl grönspelt
3 ägg
2 dl mjölk
1,5 msk bakpulver
(lite salt om man så vill)

Stekte ett paket bacon och en hackad gul lök. Toppade plättarna med blandningen och lingonsylt. Ännu vackrare blir det med en kvist persilja, och lingonen får gärna vara rårörda fastän vi inte hade den delikatessen i dag.