Här är det solrosor på gång! Vad jag väntar på att de ska slå ut! Det blir några stycken i alla fall, kanske 8-10 stycken? Det är alltså frågan om minisolrosor som inte blir högre än 80 cm, eller en meter.
Tänk att den klarar av att stå så rak, för den är långt över en meter hög.
Luktärter plockade jag också med mig från Kretsgången i dag. De jag sådde i kruka har nästan blommat ut, men svärmors på fritt land blommar ännu så vackert.
Länge sedan jag deltog i Fototriss! Och nu fick jag det gjort precis innan tiden för sommarens triss gick ut. På Fototriss-sajten kan du kolla vilka bilder andra har tagit under temat ”M som i…”
Onsdag nästa vecka har vi öppet hus på våra redaktioner, alltså Loviisan Sanomat i nedre våningen och Östra Nyland i övre våningen. Program utlovas mellan klockan 13 och 17.
Jag är i dag tillbaka på jobbet efter en elva dagar lång semester, så nu är åtminstone sommarsemestern slut. Men sommaren är ju definitivt inte över än.
Det blir säkert en spännande och lite annorlunda höst på ÖN. En reporter, Haije, har slutat. Lasse som skött foto och layout blir vårdledig och flyttar med familjen till Skottland för ett år. Max kommer att praktisera ett par månader på Sydsvenskan i Sverige. Exakt vem som ersätter det här bortfallet vet vi inte ännu. Jag litar på att saker och ting ordnar sig, men att allt blir lite annorlunda är ju helt klart.
Men säg vad som är bestående i livet? Ingenting. Vi lever i en ständig förändring. Bara att ta allt som det är.
Om vita skandinaver inte får skriva om muslimsk kultur får väl inte heller jag som är heterosexuell skriva om bisexuella och om bögar? Jag kan ju inte veta vad de tänker och hur de fungerar. Jag bara parasiterar på deras liv, eller hur?
Men riktigt så enkelt är det väl ändå inte? För hur ska någon som aldrig varit på månen då kunna skriva science fiction? Och den som inte varit lärare, läkare, journalist, polis eller advokat ska ju inte kunna beskriva deras yrken heller.
Philip Teir på Hufvudstadsbladet har skrivit en kolumn om litteraturen som ett trolleritrick, om vem som får skriva vad. Den är läsvärd och den hittar du här.
Det var helt fullsatt i kyrkan, uppskattningsvis var där kring 500 människor. Ärligt sagt vet jag inte hur många där får plats, men så här fullt brukar det inte ens vara till lucia.
På bilden ses kyrkoherde Karl af Hällström och pastor Eva-Lotta Blom. De sa många kloka ord. Sådant som jag tror och hoppas gick hem hos de unga.
Det var en fin sensommardag, lite mulet och några regndroppar då och då, men då vi kom ut från kyrkan sken solen över hela församlingen.
Då jag inte har några barn själv är det inte många gånger jag fått äran och glädjen att mata en liten människa.
Just nu har vi besök av makens dotter Jenny, hennes sambo Johan och deras första barn, Elise, som föddes trettonde juli.
Jag är alltså inte Elises riktiga mormor, hon bor i Sverige, men jag gläds över det här nya livet så som alla andra. Barn är gåvor, livets underverk på alla sätt. Det är också en gåva att få vara med och se små bebisar växa upp, att få dela allt som har med dem att göra med barnets föräldrar.
Som vuxen medmänniska är väl det bästa man kan göra att finnas till. Att vara en god förebild. En snäll tant som förhoppningsvis både kan lyssna på barnet, förstå, lära henne något nytt men också lära sig av det hon är och det hon har att ge.
Ser fram emot att få se Elise växa upp och att på olika sätt få vara en del av hennes värld, som jag hoppas ska rymma många kärleksfulla människor.
Under vår semester på Rodos kunde vi faktiskt sjunga som Tomas Ledin – ”Inte ett moln, så långt ögat kan nå, inte en droppe regn, på hela dan”.
Det var 32-37 grader alla dagar och sol från klarblå himmel. Men varmt var det faktiskt också torsdagen den 8 augusti då vi landade i Helsingfors, hela 27 grader halv sex på kvällen!
För några veckor sedan besökte jag den här bloggen. Då vann jag tre böcker i en tävling bloggens ägare arrangerat. För några dagar sedan fick jag dem på posten, så nu har jag mycket att läsa.
Ett kort uppehåll är en bok av Göran Rosenberg som berättar om sin fars väg från Auschwitz till den lilla staden med den stora lastbilsfabriken. ”Om vägen till Auschwiz är ett helvete lika för alla är varje väg från Auschwitz ett mirakel för sig” står det bak på boken. Den har fått Augustpriset 2012.
Lord Nevermore har belönats bland annat med Sveriges Radios P1:s romanpris 2001. Boken av Agneta Pleijel är en krönika över 1900-talets händelser och idéer, en kärleksroman som berättar om två polacker som vid första världskrigets utbrott far ut i världen.
Jag som mest läser och gillar deckare tror att Nattfåk kan vara en bok i min smak. Johan Theorin har skrivit en blandning av kriminalroman, spökhistoria och släktdrama.
Så om du vill bli av med böcker från bokhyllan, sälj dem på loppis, lämna in dem till en bokbytarhylla eller lotta ut dem på din blogg.
Vi bodde på första våningen bakom den del som syns till höger, men utsikt över en lekpark. På balkongen hade vi skugga fram till kanske så där halv två på eftermiddagen, så det var väldigt skönt att äta frukosten där.
Återkommer med fler bildkavalkader under veckoslutet!
Den här bilden tog jag en kväll då vi satt ute på ett mysigt ställe och tog en drink.
Bilden högst uppe är tagen i Rodos gamla stad.
Mycket god mojitodrink med myntablad, färska jordgubbar, soda, lime, bacardi ruzz, massor av is. Fräscht! Platsen hette Alkionis – där såldes också finsk öl, så vi kom att tänka på ordet alkis… 🙂
Fina blommor finns det gott om här nere.
Från hotellet promenerade vi en dryg kilometer i värmen. Här väntar vi på bussen som ska ta oss från Ixia till Rodos stad. Enkel resa kostade 2,20 euro per person. Bussen skulle gå var femtonde minut, vi väntade en halv timme…
En paus för simturer på havsutflykten i måndags.
