Solrosor fanns det gott om under helgen Lovisa Historiska Hus 24–25 augusti. Det kan bli en del sådana blommor och bilder i mina inlägg framöver 🙂 Men nu önskar jag glad måndag till er alla med dessa två foton från Kauppiaantalo vid Påvalsbyvägen i Skinnarby.
Fina blomster inne på bordet, och lika fina i en vas ute på gården 🙂
September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.
Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.
Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.
Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.
Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.
Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.
Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂
Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.
Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.
Trevligt åter att ha skyltar på lager då jag besökte Lovisa Historiska Hus. Den här fanns på gården utanför Villa Unelma. Unelma = dröm. Taika = magi, trolleri. Mutka = kurva, krök på en väg. Således kan Taikamutka fritt översättas till magiska kurvan 😀
Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP, och hos henne hittar du mycket mer intressant än bara skyltar.
Kauppiaantalo (Köpmannens hus) ligger i Skinnarby, ute på landet med en öppen slätt på ena sidan av vägen och huset och skyddande växtlighet på andra sidan. Den som vill läsa mer om husets historia och se några andra bilder kan klicka på länken.
När man har tagit sig upp på den lilla kullen där huset finns ser det ut så här på baksidan av huset, där det finns en liten prunkande gård.
Vänder du dig om, strax innan du går in i huset, ser det ut så här. Kan det bli mer lummigt och grönt?
Inne i huset blev jag fascinerad av den här lösningen. Troligen gamla fönsterglas som byggts till en vägg som släpper in ljus mellan rummen. Där förvaras också vackra glas- och konstföremål.
I köket ser det ut så här. Ibland fanns det band och små flaggor som visade att en del av rummet var ”avstängt”. Gästerna fick gå in i köket och titta men inte förbi bandet med flaggorna.
När du går ut från huset öppnar sig den här vyn mot bakgården.
Då man går bort från gården, ner mot Påvalsbyvägen, ser det ut så här. Massor av små krukor till höger och gamla kaffepannor till vänster pryder grusgångens kanter.
Ett av många stilleben och andra trevliga, överraskande och lite annorlunda konstverk som finns på gården.
Hurra! Jag kan vara med i Hoppa på tåget-utmaningen tack vare ett arkiv med oanvända bilder. Översta bilden är tagen i maj 2021 från balkongen på Chiewitzgatan där jag bodde tidigare.
Nedersta bilden är tagen i oktober 2020 då jag varit på en promenad, faktiskt från Mariegatan som i dag är min adress. Jag bor alltså inte i husen som syns på bilden, utan i ett gult gammalt trähus från 1800-talets slut som ligger ett stenkast härifrån.
Men så glad att jag nu kunde vara med i Åkes utmaning.
Tacksam också för att jag fick sova elva timmar. Från 22 till 09. Det behövde jag. Mycket jobb återstår ännu innan jag har mina fyra sista tidningar klara och alla viktiga funktioner överförda och lärda åt nya chefredaktören. Men det känns bra och hon är ivrig att lära sig nytt.
Det regnar ute i dag. Vi har haft en lång och fin solig sommar. Jag hoppas att hösten också blir lång, solig och varm 🙂 Men vi får ta vädret som det kommer. Bra att människan inte kan bestämma över allt, och dit hör vädret.
Eftersom jag inte har mycket tid för bloggen, och att läsa vännernas bloggar, under vardagarna från måndag till fredag – försöker jag ta igen det i dag och imorgon. Jag ska skriva förhandsinställda inlägg, bland annat om husbesöken jag gjorde för en vecka sedan. Åtminstone ett av dem får gå ut senare i dag.
Ha det gott alla!
Bilden har inget med inlägget att göra, men är förra fredagens restaurangmat. Fyllas Chicken Sandwich, en favorit i repris.
Jag har haft lite problem med WordPress och det är inte kul. Ibland måste jag logga in på nytt varje gång jag skriver en kommentar hos vissa av mina bloggvänner, även sådana som också har WordPress.
Sedan funkar WP inte alltid klanderfritt med Chrome och då måste jag byta till Firefox. Har någon annan av er som använder WP liknande problem?
Nu ska jag försöka svara på Elisas fredagsfrågor där temat är Old school. Dom är inte direkt lätta, men det får bli ”vet inte, eller minns inte” som svar då det är just så.
När hyrde du senast en film?
Oj, det var många år sedan och jag minns inte vilken film det var heller.
När ringde du senast för att beställa något?
Minns inte det heller. En del samtal blir det ju för att reda ut fakturor och adressändringar och sånt, men jag har inte beställt nån grej via telefon på länge.
När skrev du senast ett handskrivet brev?
Blir inte ofta brev, men rätt många vykort och andra kort med lite längre texter än bara en hälsning.
Vem känner du som fortfarande har hemtelefon?
Mamma och nog en del andra också, men de är kopplade till mobila telefonnummer.
När faxade du senast ett dokument?
Minns inte det heller. Men i slutet av 1990-talet då jag träffade min blivande make, ex-make i dag, bodde han i Sverige och jag i Finland. Då faxade vi ibland mellan våra jobb, för då var inte mejlen ännu helt vanlig. Vi kom överens om klockslag då vi skulle stå vid faxen så att inte någon annan från våra jobb skulle komma över våra brev 🙂
Trädgårdstrollet innan hon igår var hos frissan och fick topparna klippta 😀
I dag har det varit full rulle från nio till 17.30. Först förbereda tidningen för 5 september, sedan ha första sitsen med nya chefredaktören Marit. Vi jobbade intensivt fyra timmar. Tiden bara flög iväg.
Marit hämtade med sig två kakbitar från Café Favorit, och det blev en god inledning på jobbet. Än har vi mycket kvar att gå igenom men vi har en månad på oss.
Sedan var det vanliga rutinen med att hjälpa mamma. Mataffären och apoteket.
På sikt ska det bli skönt att inte ha minutschema.
Villa Unelma, fritt översatt Drömvillan, ligger vid Lappträskvägen i Skinnarby. Huset bjöd på starka upplevelser. Mycket färg och glädje, gästfrihet, konstverk och allehanda personliga lösningar.
En gårdsbyggnad där gäster kan övernatta sommartid, här har nyligen byggts in ett gästrum. Och vilka härliga åkrar, ängar, vidder och slätter som kan beskådas från gården ❤
Troligen en gammal ladugård.
Uppe på samma byggnad fanns kanske en höskulle? Nu är där Annis och Aarnes galleri, en plats för konstverk av olika slag.
I köket samlar Aarne och Anni sina gäster till temamiddagar. Varje rum i hemmet har sin stil. Köket ska vara en plats där man har roligt.
Sovrummet är i sin tur en plats som manar till lugn, här varvar man ner.
Bilderna får tala för sig själva. Det ligger lite Pippi Långstrump- och Villa Villekulla-stämning över Villa Unelma. Jag gjorde en intervju med paret Anni & Aarne och den publiceras i Nya Östis den 29 augusti.
Hallen, husets entré, ofta även tambur kallad.
Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.
Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.
Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…
… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.
Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.
Här fanns för länge sedan en lantbod, en liten affär på landet. Senare blev det ett museum för gamla förpackningar, alltså butiken såg ut som förr men allt som fanns på hyllorna var inte till salu. Sedan flyttades butiksmuseet till en annan byggnad och nu finns livestyle-affären Villi Kanala här. Några små rum är fyllda av vintagesaker.
Jag visar senare bilder från Kauppiaantalo, som är hemmet för ägarna till den här affären.
Byggnaderna ligger ute på landet, i Skinnarby som hör till Pernå och Pernå är en del av Lovisa.
Den här dagen blåste det mycket över de öppna åkrarna och vidderna. Härligt väder, men det gällde att hålla i hatten om man hade en sådan 🙂
Varje pryl är försedd med en vacker liten vit prislapp och de flesta priserna är helt överkomliga.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 