Fina fönster och LHH i Villa Garduelis

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vackert inramat, inte sant? Det här är något jag på sikt försöker jobba med här hemma också. Jag har många grönväxter och hittar säkert med tiden bra platser för dem alla. De har redan nu flyttat lite hit och dit 🙂 Min dröm är att få en hylla som hänger framför något av fönstren, där många små krukor, kanske en del med örter, och även glasföremål med sticklingar i sig, får plats.

Detta fönster finns hos Villa Garduelis. Här följer några bilder från det objektet, som var med i Lovisa Historiska Hus den 24–25 augusti.

Huset sett från korsningen av Garnisonsgatan och Garvaregränd.

Ett vackert inramat fönster också här i sovrummet. Här och där fanns det skyddspapper på golven i husen. Alla besökare skulle gå in utan skor, men vissa objekt besöktes av över tusen personer så det blir onekligen slitage om golven inte skyddas.

Gårdsbyggnaden och den lummiga grönskan där.

Huset sett från gårdssidan och ingången till villan.

Parkstaden Lovisa och Trees on Tuesdays

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har många väldigt fina parker i Lovisa. Den här finns i stadsdelen Garnison, där ån har två mynningar som strålar samman och går ut i Lovisaviken. Det fanns en gång en utmaning här i Blogglandia som hette Trees on Tuesdays. Såvitt jag vet förvaltas den inte längre av någon men då och då sätter bloggare ut bilder på fina träd.

Den isländska rödbjörken vid Garvaregränd inspekterades i maj då Lovisa hade besök av representanter från sina vänorter. Trädet planterades som Olafsfjördurs gåva i samband med vänortsmötet 2012 och Lovisa stad har nyligen försett björken med en minnesplakett.

Vi har +21 grader, härlig sensommarvärme. På eftermiddagen, då jag har största delen av jobbet gjort, ska jag gå ut en stund. Tre intensiva veckor vid datorn väntar ännu innan jag kan börja packa för läsarresan till Kroatien och Montenegro. Efter det är livet kanske inte ett helt oskrivet blad, men nästan 🙂

Blandade bilder och insikter

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Olika fortskaffningsmedel 🙂 Någon tar sig fram med cykel, någon annan med en traktor. Bilden tog jag i Skinnarby i samband med Lovisa Historiska Hus, utanför Kauppiaantalo.

Sedan var det någon nån gång som sa att det är svårt att fota maträtter. Ibland blir det som ÄR gott inte så gott att se ut 😂

Jag känner ändå åter glädje över att orka göra nånting att äta till mig själv. Tomaterna är från växthusodlingen. Mozzarellan från affären, svartpeppar och basilika och sedan lite balsamico. Brödet strök jag lite smör på, vitlökssmör hade egentligen varit bäst, om man gillar sånt. Men det hade jag inte hemma. Bruschetta mozzarella – något jag lärde mig uppskatta då jag var på Corfu 2017.

Jag har långsamt börjat hitta tillbaka till det som ger mig glädje och lugn i vardagen. Att träffa vänner. Några av klasskamraterna från förr, som jag träffade i lördags, ska jag träffa en och en så småningom. På mammas gård i söndags talade jag med en av hennes grannar som var där med hunden. En före detta gymnastiklärare gick förbi och stannade upp för att tala med mamma, min syster och mig där vi satt på gården. En annan grannes dotter kom och pratade en stund.

Jag kanske inte ens helt begriper vad jag har missat då jag har gett sex år av mitt liv till mitt företag och jobb på heltid. Det har inte funnits tid för reflektioner och inte till så många spontana upplevelser heller.

Men det här är ju inte någons fel. Inte tidningens i alla fall. Det är ju jag själv som har valt att ha det så. Och det är även jag själv som nu väljer att trappa ner. Finns det jobb för mig på tidningen framöver ställer jag mer än gärna upp, men jag har inte längre ansvaret som chefredaktör efter den 25 september. Finns det inga jobb för mig där letar jag efter något annat efter nyår.

Tips för höstträdgården! Jag kommer inte på nu vad de där som liknar kålväxter till höger och vänster heter. Ljungen i mitten, det finns ju färgade varianter. Somliga gillar dem, andra inte. Jag tycker den här gamla sängen och lådan med höstväxterna är fin. Fanns på gården till Pitkänpöydäntalo som jag besökte under Lovisa Historiska Hus den 24 augusti.

September månads bild

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.

Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.

Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.

Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.

Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.

Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.

Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂

Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.

Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.

LHH, Kauppiaantalo i Skinnarby

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Kauppiaantalo (Köpmannens hus) ligger i Skinnarby, ute på landet med en öppen slätt på ena sidan av vägen och huset och skyddande växtlighet på andra sidan. Den som vill läsa mer om husets historia och se några andra bilder kan klicka på länken.

När man har tagit sig upp på den lilla kullen där huset finns ser det ut så här på baksidan av huset, där det finns en liten prunkande gård.

Vänder du dig om, strax innan du går in i huset, ser det ut så här. Kan det bli mer lummigt och grönt?

Inne i huset blev jag fascinerad av den här lösningen. Troligen gamla fönsterglas som byggts till en vägg som släpper in ljus mellan rummen. Där förvaras också vackra glas- och konstföremål.

I köket ser det ut så här. Ibland fanns det band och små flaggor som visade att en del av rummet var ”avstängt”. Gästerna fick gå in i köket och titta men inte förbi bandet med flaggorna.

När du går ut från huset öppnar sig den här vyn mot bakgården.

Då man går bort från gården, ner mot Påvalsbyvägen, ser det ut så här. Massor av små krukor till höger och gamla kaffepannor till vänster pryder grusgångens kanter.

Ett av många stilleben och andra trevliga, överraskande och lite annorlunda konstverk som finns på gården.

Hoppa på tåget, ljusfenomen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Hurra! Jag kan vara med i Hoppa på tåget-utmaningen tack vare ett arkiv med oanvända bilder. Översta bilden är tagen i maj 2021 från balkongen på Chiewitzgatan där jag bodde tidigare.

Nedersta bilden är tagen i oktober 2020 då jag varit på en promenad, faktiskt från Mariegatan som i dag är min adress. Jag bor alltså inte i husen som syns på bilden, utan i ett gult gammalt trähus från 1800-talets slut som ligger ett stenkast härifrån.

Men så glad att jag nu kunde vara med i Åkes utmaning.

Tacksam också för att jag fick sova elva timmar. Från 22 till 09. Det behövde jag. Mycket jobb återstår ännu innan jag har mina fyra sista tidningar klara och alla viktiga funktioner överförda och lärda åt nya chefredaktören. Men det känns bra och hon är ivrig att lära sig nytt.

Det regnar ute i dag. Vi har haft en lång och fin solig sommar. Jag hoppas att hösten också blir lång, solig och varm 🙂 Men vi får ta vädret som det kommer. Bra att människan inte kan bestämma över allt, och dit hör vädret.

Eftersom jag inte har mycket tid för bloggen, och att läsa vännernas bloggar, under vardagarna från måndag till fredag – försöker jag ta igen det i dag och imorgon. Jag ska skriva förhandsinställda inlägg, bland annat om husbesöken jag gjorde för en vecka sedan. Åtminstone ett av dem får gå ut senare i dag.

Ha det gott alla!

Fem en fredag, Old school

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Bilden har inget med inlägget att göra, men är förra fredagens restaurangmat. Fyllas Chicken Sandwich, en favorit i repris.

Jag har haft lite problem med WordPress och det är inte kul. Ibland måste jag logga in på nytt varje gång jag skriver en kommentar hos vissa av mina bloggvänner, även sådana som också har WordPress.

Sedan funkar WP inte alltid klanderfritt med Chrome och då måste jag byta till Firefox. Har någon annan av er som använder WP liknande problem?

Nu ska jag försöka svara på Elisas fredagsfrågor där temat är Old school. Dom är inte direkt lätta, men det får bli ”vet inte, eller minns inte” som svar då det är just så.

När hyrde du senast en film?
Oj, det var många år sedan och jag minns inte vilken film det var heller.

När ringde du senast för att beställa något?
Minns inte det heller. En del samtal blir det ju för att reda ut fakturor och adressändringar och sånt, men jag har inte beställt nån grej via telefon på länge.

När skrev du senast ett handskrivet brev?
Blir inte ofta brev, men rätt många vykort och andra kort med lite längre texter än bara en hälsning.

Vem känner du som fortfarande har hemtelefon?
Mamma och nog en del andra också, men de är kopplade till mobila telefonnummer.

När faxade du senast ett dokument?
Minns inte det heller. Men i slutet av 1990-talet då jag träffade min blivande make, ex-make i dag, bodde han i Sverige och jag i Finland. Då faxade vi ibland mellan våra jobb, för då var inte mejlen ännu helt vanlig. Vi kom överens om klockslag då vi skulle stå vid faxen så att inte någon annan från våra jobb skulle komma över våra brev 🙂

Hur galet som helst, trädgårdstrollet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Trädgårdstrollet innan hon igår var hos frissan och fick topparna klippta 😀

I dag har det varit full rulle från nio till 17.30. Först förbereda tidningen för 5 september, sedan ha första sitsen med nya chefredaktören Marit. Vi jobbade intensivt fyra timmar. Tiden bara flög iväg.

Marit hämtade med sig två kakbitar från Café Favorit, och det blev en god inledning på jobbet. Än har vi mycket kvar att gå igenom men vi har en månad på oss.

Sedan var det vanliga rutinen med att hjälpa mamma. Mataffären och apoteket.

På sikt ska det bli skönt att inte ha minutschema.