I Sveamammas rike

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Anlände hit för en stund sedan, Eskilstuna heter staden och här står jag utanför järnvägsstationen. Vi ska fira makens sons 30-års dag, egentligen först i morgon, men vi kom redan i dag för att kunna vara två nätter här.

Innan vi kom så långt åt vi en portion tandorikyckling med nanbröd på Stockholms Central. Den portionen var jättestor (vi har redan ätit det mesta från tallriken), så vi delade på en.

Järnvägsstationen är ju en smältdegel av olika nationaliteter. Och ett eldorado för en författare då det gäller chansen att få iaktta olika människor. Jag lyssnar och tittar och suger åt mig.

Kanske återkommer i morgon med fler bilder – om inte, så på söndag!

15 år tillsammans – en kärleksförklaring

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det här kortet och en annan liten present gav jag åt Guuben i dag. För just det här datumet, 18.10.2012, har det förflutit femton år sedan vi förlovade oss. Vi träffades  natten mellan tredje och fjärde juli 1997 och gifte oss sedan fjärde juli 1998.

Femton år känns både som en lång och en kort tid. Det beror på vilka referensramar man har.
Jag hoppas jag får minst två gånger femton år till med Guuben. När den tiden gått skulle vi vara 80+.

Det bästa med Riktiga Guuben är att han godkänner mig sådan som jag är och har förståelse även för den Virtuella Värld, där bland annat Adrian finns.

Egentligen går det inte med ord att beskriva hur mycket Guuben betyder.
Men jag gör ett försök.

Benny  – du är min bästa vän, min trygghet, mitt allt. Jag har försökt komma i håg att säga det varje dag, att krama och pussa likaså, men om jag glömt det någon gång så gör jag det nu, en gång för alla här i detta offentliga forum.

Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig, nu och för evigt.

Hand i hand med Craig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag höll honom i handen hela vägen då vi vandrade hem från stan. Daniel Craig och jag.

Sedan lade han sig i min säng men som ni ser verkar han inte helt bekväm. Kanske för att han har kläderna på sig?

Det brukar finnas människor som frågar hur min make ställer sig till det här att jag är så förtjust i Craig. Och Adrian… vad anser han?
Ni kan ta det lugnt. Både maken och Adrian har överseende. Mitt vurmande för Craig har ju antagit sådana proportioner att det kan klassas som någon form av galenskap och då är det ju lätt att visa förståelse, nicka instämmande och humma lite menande.

Spontan konsert av X-Factor-Elias

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går kväll kom den här killen in på Ölvin med gitarren under armen. Han drog fram en barstol, satte sig på den och började spela och sjunga. En sådan inlevelse och en sådan röst, tänkte jag. Och så spontant gjort, för han var inte bokad av restaurangen – inte den här gången i alla fall. Men kanske han får återkomma som en sådan någon annan gång?

Jag erkänner direkt att jag inte visste vem han var. Av den orsaken att jag nästan aldrig sett på programmet X-Factor i finsk tv. Killen heter Elias Hämäläinen och han vann tävlingen i maj 2010.

Inget problem att få Elias att ställa upp på intervju. Det enda ”problemet” var att jag inte hade mina läsglasögon med mig och att det var så mörkt att jag inte såg vad jag skrev. Men en liten artikel ska det bli som publiceras inkommande vecka i Östra Nyland.

Solen lyser där den ska

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Mörka moln har hopat sig över Lovisa stad och närmast då över centrum. Men ser ni hur klarblå himlen är nere över södra staden, badstranden och åsen där JAG bor!

Gubben är ute och krattar och städar bort sommarens sista blommor från släktens sommarställe. Jag har precis satt veckans andra bröddeg att jäsa.

Adrian flinar lite åt mig och vill sätta en diagnos på mitt beteende. Först väntade hushållsmaskinen i skåpet åtta år. Nu har den varit framme två gånger på sex dagar.
Men han säger ingenting högt, för han gillar mina jästbröd. Vill han vara med och dela dem med mig och gubben vet han att det är bäst att han håller tyst…

Nakna jungfrun

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Ber om ursäkt om någon trodde att det här inlägget skulle vara lätt erotiskt. Nu handlar det ”bara” om en vän liten blomma. Den heter på latin Colchicum och på svenska kallas den tidlösa eller nakna jungfrun.

På Baggnäs lärde mig Louis Ehrnrooth, en sann naturvän som vet mycket om allehanda djur och växter, att många tror att den här blomman är en krokus. Men det är alltså en naken jungfru som sticker upp bland löven på gräsmattan.

Jag beundrar människor som kan växters och djurs namn på latin. Och sådana personligheter som Louis Ehrnrooth växer inte på träd – ursäkta mig uttrycket i detta naturvänliga sammanhang.

Nästa vecka får ni läsa mer om honom och om Karin Granlunds bok i tidningen Östra Nyland. Boken berättar om Louis’ lite annorlunda barn- och ungdom på Tervik gård under 1940-1940-talet.

Bröööl… jag missar en match!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag spelar Lovisa Tor i innebandyligan på bortaplan mot Nokian Krp. Jag hade så gärna åkt med, men efter att ha varit fyra månader ledig från jobbet har jag inte riktigt mage att be att mina arbetsturer ska arrangeras så att jag också kan åka på bortamatcherna.

Men att det känns tråkigt att inte få vara med kommer jag inte ifrån. Vi har ett härligt supportergäng och alltid lika roligt på resorna vare sig laget vi hejar på vinner eller förlorar.

Tack Hedda för att du lät mig ta ett foto av dig och hoppas den magiska mössan hjälper Tor att vinna i kväll.
Jag får nöja mig med att sitta och titta på förbundets resultatservice på nätet. Och så får jag förstås rapport via telefon under periodpauserna, och då kan ni som vill följa matchen här (efter klockan 19 finsk tid i dag).

Fotografera rosa

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Inspirerad av min bloggväninna på Gotland, Ingrid, tog jag också del av ”fotografera rosa”-projektet. Ingrids inlägg hittar ni här. Under oktober månad uppmärksammar vi Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj.

Jag kom på att huset där jag jobbar, alltså där redaktionen hyr in sig, är rosa. Fönstret till vänster är ”mitt” fönster, varifrån jag ser ut då jag jobbar. Det här huset är gammalt och har en fin själ.

Så ta du också och fotografera något rosa, och när du gjort det får du gärna länka till min blogg och säga att du fick idén härifrån 😀
Dela gärna också inlägget så att så många som möjligt läser det.

Minns ni dom där rosa underbyxorna, för man kan ju inte kalla dem trosor, som kvinnorna använde förr. Ganska härliga egentligen – när man tänker på dem med ett visst perspektiv 🙂

Ministerträff och brödbak

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

I dag hade vi Alexander Stubb, Finlands Europa- och utrikeshandelsminister, på besök i Lovisa. Inför kommunalvalet åker han runt och peppar Samlingspartiets kandidater. Vi passade på och tog en bild i serien ”Minä ja julkkis” (Jag och kändisen).

Också andra än jag ville träffa ministern. Såväl hans partikamrater som reportrar och andra intresserade.

Så här ser vårt rådhus ut i dag. Klockstapeln renoveras. Huset påminner lite om hotell Negresco i Nizza, alltså som byggnadsbakelse.
Det var på Negresco som styrelseproffset Björn ”Nalle” Wahlroos firade sin 60-års dag nyligen. Men jag ska kanske inte orda så högt om hans lyxiga vanor då jag själv firade min 50-års dag på Hotel Westminster bara ett stenkast därifrån…

Efter att ha levt loppan på Franska rivieran och tillbringat två månader utan lön som författare måste jag ta skeden i vacker hand och baka mitt bröd själv.

Hushållsassistenten (som är en maskin och inte en människa) har stått i skåpet orörd mer än åtta år… så det var väl dags?