Fel gubbe i ägget

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Var ute på en åktur påskdagen till ära. Rattade till Valkom City och affären Siwa var öppen där.
Nånting skulle man ju ha med sig som souvenir så det blev ett SM-liiga chokladpåskägg (finska elitserien i hockey).

Här levde ännu hoppet om att få en Tappara-gubbe. För er som inte är så invigda i finsk hockey kan jag säga att Tammerforslaget Tappara är mitt favoritlag.
Erkännas bör dock att enda orsaken till att Tappara en gång blev mitt favoritlag i slutet på 1970-talet var att en av lagets spelare, Pekka Marjamäki, i mitt tycke var så snygg!

Men någon Tappara-gubbe blev det tyvärr inte 😦
Lyckligtvis dock inte heller någon HIFK- eller Jokerit-gubbe! Sorry bara alla ni som älskar Hifki och Jokerit 🙂 Jag fick nöja mig med en Porin Ässät gubbe. Man kan inte få allt i livet då man redan dragit högsta vinsten (min Sverige-Gubbe).

Kvasten på reparation

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

En så här fin påskkärring har ställts upp vid Skeppsbron i Lovisa. Alltså hon till vänster. Den andra kärringen kommer säkert att synas på området också efter påsken. Senast på sommaren då verksamheten kommit i gång på allvar. Just nu saknar påskgumman i svart jacka kvast. Den är på reparation. Senast till augusti hoppas hon få den tillbaka för då hade hon tänkt åka till Côte d’Azur.

Livets tråd kan vara skör

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Någon tycker kanske att man inte ska skämta om allvarliga saker. Till exempel säga Jag blev en provkanin till påsken.

Men visst kan man se positivt på sjukhusbesök och provtagningar också. Det är ju ett bevis på att vår sjukvård fungerar.

Det blev en omtumlande kursändring på mitt påskfirande då jag i går fick en akut remiss till jourpolikliniken i grannstaden Borgå. Ett laboratorieprov som hade tagits i onsdags visade sådana värden som inte borde finnas. Läkaren i Lovisa gjorde det enda rätta – bad mig omgående besöka Borgå sjukhus.

Där kom jag in utan väntetid och fick lägga mig på en brits. Sedan hände allt på en gång. Laboratorieskötare, sjukskötare, läkare och allt vad dom nu heter snurrade runt mig. Elektroder fästes vid kroppen, jag fick dropp och prover togs från både vänster handled och höger armveck. Man tog hjärtfilm och mätte blodtryck och puls. Det var som i en actionscen från ett sjukhusdrama på TV. Blipp, blipp, tut, tut, surr, surr.

Efter tre och en halv timmes väntan fick jag veta att provsvaret jag hade fått i Lovisa visade fel. Sådant händer, tänkte jag och var glad för att mina värden i det stora hela var fina.
Men situationen fungerade i alla fall som en väckarklocka. Livets tråd kan vara skör. Den som är frisk ska vara glad. Inte klaga över småsaker. Dagligen måste många människor, både vuxna och barn, genomgå prover eller ligga i dropp. De har smärtor, väntar på provsvar, får kanske chockerande besked, måste opereras.

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns (Pjotr Andrejevitj Pavlenko).
Livet är inte de dagar som ska komma, utan livet är här och nu.

Räddade Lovisa ur Borgås klor

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är inte ofta jag åker över ån efter vatten, det vill säga handlar
i grannstaden. Men det händer ibland. I en affär hittade jag de här näpna hängarna. Vad har Lovisa i Borgå att göra, tänkte jag. Rädda det som räddas kan innan kommunreformen äter upp oss. Bordstabletten var också söt, limegrönt är fint. Får kanske pryda kioskdisken i sommar.

Bestialiska berättelser och blod

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

När jag kom ut från farbror doktorn i går tyckte jag att jag var värd något roligt. Eftersom det är länge sedan jag köpte en bok i lokala bokhandeln slog jag därför till. Där fanns en del deckare jag antar att är både spännande och välskrivna. Men just då kände jag inte för att få det ena efter det andra bestialiska mordet beskrivet för mig. Undrar förresten varför det blivit så populärt med detaljerade beskrivningar om hur folk plågats och mördats. Jag tycker det är bättre med antydningar. Läsarna kan nog fantisera ihop resten själv.
Så jag fastnade för Merete Mazzarellas ”Det enda som egentligen händer oss”. Hon skriver så underfundigt. Bland annat om varför det är bättre att bo i en lägenhet som inte har så högt i tak. Nu behöver hon inte längre stå på en stol och vara rädd för att falla då hon tänder ljusen i kronan.

Fallolyckor är vanliga bland åldringar, läser jag ofta, och de blir dyra för samhället. Ur samhällets synvinkel är det fördelaktigare att jag dör än att jag faller.

Så sant så. Och då man blir äldre är det kanske klokt att kolla hälsan då och då? Det var därför jag var hos farbror doktorn, och i dag tömdes jag på tre rör blod. Så inte behöver jag just nu blodiga bestialiska mord.

Blomman som trodde det var november

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Inte kan man skylla på blomman för att den skjutit en knopp som slagit ut. Den har förstås tittat ut genom fönstret, sett all snö och tänkt nu är det dags!
I går såg jag att min novemberkaktus fått en blomma. Den som brukar blomma, just det – i november och kring jul. Så kanske vi ska säga God Jul nu och låta tomtarna sätta sig vid adventsstaken – i stället för att pryda bordet med påskris och -pynt.

Mode, nöje, våld och död

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det har inte hänt förr att vi kommit ut från Täby Centrum utan att ha köpt en enda sak. Men i lördags höll det på att hända. Så strax innan vi gick ut igen tänkte vi att NÅT måste vi ha med oss. Så maken köpte en fotbollstidning och jag tog ungefär första bästa, vilket blev M-magasin. Här fanns en bilaga med Sveriges vackraste trädgårdar och en massa annat intressant. Allt från mode till tips om relationer och härliga personporträtt.

Men i livet är inte allt nöje, mode, glamour. Livet är också våld och död. Eller visste du att inte ens krig, malaria och trafiolyckor – alla tillsammans – dödar och skadar så många som våldtäkter och våld i nära relationer gör? Reportaget i M-magasin berättar om olika kvinnors öden. Blessing i Sydafrika våldtogs av sju olika män. Efter en av våldtäkterna blev hon gravid. I Pakistan är Kishwar kvinna och änka, och därmed skyddslös. När hon vägrade ha sex med grannen kastade han syra i ansiktet på henne (bilden). Ibland måste man ta in också hemska texter och se ohyggliga bilder. För att det hemska händer precis hela tiden, överallt i världen.

Ett försenat aprilskämt?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Måndagen den 2 april. Jag tittar ut genom fönstret på morgonen och ser bara vitt, vitt, vitt. Vintersemester, javisst ja! Så det kanske är MITT fel att våren inte ännu kan komma till vår stad? Då får jag väl påpeka att jag hade vintersemester förra veckan. De här fyra dagarna före påsk har jag ledigt av andra orsaker.
Men jag brukar inte klaga över vädret. Jag kan inte påverka det. Gubben Gud och hans väderavdelning styr, och nu anser han att snö behövs, så det så!
Jag finner mig i mitt öde, tar frukosten, dagens Husis och lördagens ÖN med till sängen och ser på Min Morgon. Inte alls någon dålig start på dagen 🙂

Fler kryssningsminnen

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Eftersom vi hade lunchat i Täby på dagen passade det bra med tapas och ostbricka på kvällen på båten.

Än vår vi vänta ett tag på våren och sommaren. Solen lyste på soldäcket där vi var helt ensamma. Men vinden var frisk och härlig, och med dunjacka klarar man sig alltid.

Special guests på den stora finlandssvenska kryssningen var a capella-gruppen Fork. Fantastisk show som alltid! Bravo och tack till Lovisabördiga Mia Hafrén och dina kollegor Anna Asunta, Jonte Ramsten och Kasper Ramström. Du som inte vet vem Fork är, läs mer här. Restaurangsalen var fullsatt till sista sitt- och ståplats då Fork gav sin show.