Skyltsöndag, den 11 augusti 2024

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Här behöver jag inte ge en översättning 🙂 Skylten finns i Kärlekens trädgård / Rakkauden puutarha i Hopom. Den höll öppet första veckoslutet i augusti då vi hade Öppna Trädgårdar.

Jag tror att vi alla nån gång tänker att vi vill hitta lyckans stig, och något slag av lugn i livet. Jag håller nu på att treva mig fram mot något nytt, något annorlunda och på sikt förhoppningsvis lugnare i livet.

Jag vill uppleva varje årstid med alla sinnen. Se alla detaljer som jag missat, som jag rusat förbi i blindo, de senaste åren. Jag har börjat ge akt på min andning igen. Gjorde för många år sedan andningsövningar, helt enkla sådana. De gav ett inre lugn.

Under de senaste hektiska åren har jag glömt att göra dem. Nu gäller det att hitta tillbaka till lyckans stig.

I morse vaknade jag kring åtta och gick ganska tidigt till postlådan. Morgonsolens värme, mina steg i gruset som knastrade under fötterna. Jag tänkte på dem, upplevde dem.

Hos bloggvännen BP hittar du fler skyltar och länkar till andra som är med i Skyltsöndag.

Nu är tomaterna på gång!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Äntligen! Vilken glädje att se att de gröna blir svagt gult, sedan orange och sedan rött. Än har den första inte plockats men det kommer MÅNGA 🙂

Jag har lite velat kring det här med att visa huset – eller gården – där jag bor, eftersom det bor många andra på samma adress. Men sedan tänkte jag, ”vad är det för en hemlighet egentligen”… många har besökt mig, många vet vart jag flyttat, och varför denna blygsel, sekretess?

Jag försöker ta hänsyn till mina grannar på annat sätt, men att inte kunna visa huset där jag bor känns konstigt. Jag har fotograferat många av mina hem förr, låt gå för att de flesta då varit våningshus, eller höghus eller vad de nu må kallas.

Sedan tänkte jag först att jag inte klarar av att svara på Elisamatildas frågor denna vecka. De kändes för svåra 🙂 Men jag tar dem som den utmaning de är och här kommer svaren där ”Bara mer och mer” är temat.

Vad har du svårt för att äta med måtta?
Kom inte först på något, men jo… Suffeli Puffi Snacks, ett slags majssnacks med chokladöverdrag. Jag måste sätta bort påsen för att handen inte automatiskt ska söka sig in i den hela tiden 🙂

Vad säger du ofta som du vill sluta med?
”Ei ooo heleppoo” på dialekt på finska – betyder ”det är inte lätt”. Men inte är det nåt jag vill sluta säga, jag bara säger det ofta nuförtiden då mycket har blivit ”svårare” än det var då jag var yngre 😀

Vilken ovana har du tagit bort som har varit svårt?
Kommer inte på någon sådan. Men om det är en ovana att jobba mycket och hela tiden så den håller jag på att ta bort. Få se hur svårt det blir.

Vilket ställe återvänder du till bara för att du alltid gått dit?
Finns inga sådana heller känns det som. Jag går till olika affärer, olika restauranger och kafeterior. Men klart att jag har favoritställen bland dem.

Vad hoppas du för alltid fortsätter?
Allvarligt talat freden i vårt land och i våra grannländer. Lättsammare sagt, något som är omöjligt. Att sommaren skulle vara för evigt, eller inte övergå till annat än en solig höst.

    Hoppa på tåget – och dittdatt-funderingar

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Temat hos lokföraren Åke i utmaningen Hoppa på tåget är Konst. Jag hittade en bild som jag inte använt, från en utställning vi besökte med syrran i maj på Galleri Theodor. Konstnären som målat denna tavla heter Heidi Heinonen. I utmaningen var önskemålet att den som deltar inte visar en tavla, men jag hade inget annat och jag tycker bäst om att delta i sådana utmaningar som ger oss bloggare frihet och inte press. Så jag hoppas att mitt bidrag duger och inte förkastas 🤣

    Det har varit två rätt turbulenta dagar efter att nyheten om mig gick ut, det vill säga att jag lämnar chefredaktörskapet på Nya Östis mot slutet av september. I torsdags ringde telefonen direkt klockan nio när min ledare kom ut på Facebook. Borgåbladet hörde av sig och senare även Yle Östnyland (radio) och Loviisan Sanomat.

    Det värmer mitt hjärta att många tagit kontakt via mejl och Messenger, via sms och Whatsapp, skrivit kommentarer på bloggen, på min Facebooksida och i NÖ:s FB-grupp. Det har varit många sensitiva ögonblick och minnen från tider som gått. Jag har med åren blivit allt känsligare och jag blir lätt rörd, så tårarna kommer och rösten brister många gånger. Jag har bara fått tack och lyckönskningar. Självklart vet jag att i dessa fall yttrar sig inte de som tycker det är bra att jag stiger åt sidan, eller de som tycker att jag borde ha gjort saker annorlunda. Telefonerna har säkert gått heta kring det också, men jag har sluppit negativa kommentarer.

    Den här hösten och under kommande vinter får jag öva mig i vad det handlar om att ha egen tid. Tänk att med gott samvete få vara ledig då jag vill, men också att ta emot uppdrag som jag förhoppningsvis erbjuds och sedan tacka ja eller nej till dem. Jag har efter åtta år som egenföretagare nästan glömt hur det är att inte jobba hela tiden.

    Plötsligt ser man det

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    … något som känns magiskt. Eller en vinkel att fotografera, så att det bara finns EN bra vinkel. Eller så ser man en detalj, ett djup, sol och skuggor. På riktigt känner man solens strålar som värmer, fåglarna som kvittrar i grenverket. En humla kanske surrar, det prasslar i bladen, olika dofter kan förnimmas.

    Bilden togs under Öppna trädgårdar för snart en vecka sedan.

    Nu har den ”värsta turbulensen” efter beskedet om att jag slutar som chefredaktör lagt sig. Jag jobbar vidare i normal takt några veckor till och ska faktiskt också få vara en vecka ledig i augusti. Sedan åker jag på läsarresa till Montenegro och Dubrovnik 28 september, som chefredaktör. Men där kanske jag sedan genomgår en metamorfos, för då jag återvänder är jag inte längre chefredaktör 🙂

    Ytterligare ett stort beslut fattat

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

    I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

    Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

    Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

    Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.

    Allt möjligt roligt kan vänta

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    … bakom nästa hörn! I dag fick jag medborgarinstitutets kurskatalog i postlådan. Jag ser fram emot att börja botanisera i den. Ska nämligen börja tänka lite mer på mig själv och hur jag kunde hitta tillbaka till det sociala umgänget, upplevelserna utanför hemmets väggar, så att jag inte är klistrad vid datorn precis hela tiden.

    I dag har det som vanligt varit hektiskt och mycket jobb. Allt har börjat komma igång efter olika instansers semestertider. Men än har vi sommar kvar, den slutar inte fastän skolorna börjar.

    Och så ett litet Hur galet som helst-bidrag. Parkering på landet 🙂

    Hjärtliga sommarhälsningar

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    … från Rakkauden puutarha, Kärlekens trädgård, som jag besökte i söndags. Det var en dag med omväxlande väder. Åskan mullrade i fjärran, där på landet i Hopom var det varmt. På vägen hem öste regnet ner, men såsom så ofta är fallet i de här trakterna så här års, är skurarna mycket lokala och man kan se en skarp gräns i asfalten. Här har det regnat men här är det helt torrt. Alltid lika fascinerande.

    Blommor, blommor, blommor – bland annat tagetes, som formar ett hjärta. Här i detta skogsparti i närheten av en åker, som en bortre del av gården, har ägaren också anlagt en stig. Längs den finns olika växter och namnen på en del av dem har skyltats.

    Jag kom inte där på platsen att kolla växternas namn med Google Lens den här gången. Men då jag fotar den via bilden här har jag för mig att det är en hösthortensia.

    Och flera vackra blommor längs Lyckans stig.

    Sol och skugga, frodig grönska, en mossig sten. I en lugn trädgård får själen vila.

    Paradiset på jorden för insekterna, som är så viktiga för oss människor också.

    Ett av husen på tomten och ett potatisland och andra odlingar.

    Stenar och mossa, mina favoriter, och sedan en liten ängel som sitter i sina tankar vid sidan om.

    Närbild på ängel här.

    Glad måndag! 05-08-2024

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Första måndagen i augusti och jag har en spännande vecka framför mig. Den börjar som vanligt med tidningsjobb och jag tror att mycket kommer igång nu igen då många har semesterveckorna förbi och snart börjar skolorna här i våra trakter.

    I lördags gjorde vi ett besök hos mina förra svärföräldrar på deras sommarställe. Vi hade med oss den här specialkomponerade buketten, där en solros står i majestät med andra små färgklickar och några gröna kvistar omkring sig.

    Med den önskar jag er alla en glad måndag och en bra start på veckan!

    Skyltsöndag och Öppna trädgårdar

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Då jag inte vet vad jag hinner med i bloggväg ikväll visar jag en skylt från förra veckoslutet då jag besökte Rosen Tallipuoti. Där säljs ibland blommor från Anna själv odlat i sin trädgård, och inredningsprylar av en annan företagare.

    Det är bloggkompisen BP som håller i trådarna för utmaningen Skyltsöndag.

    Det här veckoslutet har vi åter Öppna trädgårdar i Lovisa. Jag hann inte besöka någon igår, men ska försöka hinna till ett par i dag.

    Ska förstås fotografera där men visar troligen de bilderna senare. Nu får ni nöja er med en bild från trädgården där jag bor. Den håller inte öppet för allmänheten men det finns många fina ängsblommor här.

    Vallmon är vacker och mår bäst ute i det fria. Plockar man dem och sätter i vas tappar de bladen nästan direkt.

    Avkoppling med vänner, och veckans Hoppa på tåget

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    En av mina favoriträtter, Toast Skagen. Det är en förrätt på Bistro Kronan i Lovisa, men jag som inte klarar av stora portioner tycker att det här är lagom, då vi senare också avnjöt efterrätt.

    Det rostade brödet var precis som det skulle vara och räkorna hade det tuggmotstånd de ska ha. Fräscht och gott med smaker som framhävdes.

    Detsamma gällde efterrätten, varm chokladfondant med vaniljglass, jordgubbar och blåbär. Och bär som smakar bär ska det förstås vara 🙂

    Jag hade fått ett gåvokort och kunde nu nyttja en del av det. Drack också ett par glas vitt vin.

    De så kallade fredagsträffar som två väninnor och jag haft under många års tid är mycket värdefulla för mig. Vi träffas inte varje fredag men i regel har det blivit ungefär ett par gånger i månaden eller på sin höjd med tre veckors paus. Då avhandlas högt och lågt, allt från kommunal- och världspolitik till familjära ärenden, vi skrattar ofta, ojar oss ibland. Vad vore livet utan vänner och ju äldre jag blir desto mer rörd blir jag då vänner ger mig tid.

    Jag hade inga egna foton av veteranbilar, som är temat hos Åke i Hoppa på tåget. Men jag kan använda en bild som min syster Veronica fotograferade för några veckor sedan då det var VW-meeting i Lovisa. Jag tror att en del av de här bilarna platsar in i temat?