Historien om tanten som mötte en sammetsögd försäljare i ett köpcentrum

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag är inte helt säker på att en kvinna i min egen ålder, eller en yngre kvinnlig försäljare, hade lyckats sälja den här produkten åt mig. Original Dead Sea Minerals.
Inte för att jag tvekar på ursprunget, jag har varit där själv och vet att det säljs allt från undergörande salt till lera.
Men … när en ung man med bruna ögon och brunt hår greppar min hand och i ett huj ger både nagel- och handvård har jag svårt för att värja mig. Händerna blir lenare än den lenaste babyrumpan och doftar dessutom gott.
Vips är affären ett faktum. Jag vandrar i väg med en burk i en påse. Något nöjd ändå för att jag inte köpte TVÅ burkar. Han försökte nämligen övertyga mig om att jag behöver en handkräm också.

Min fråga till konsumentombudsmannen eller -kvinnan är följande.
Får man göra så här? Placera ut vackra män som trollbinder medelålders kvinnor så till den grad att de paralyseras och köps det som sätts i deras händer?

Lite senare på eftermiddagen köper jag också – helt självmant – Muminklisterbilder, en Muminläsårskalender och en Mumindisktrasa.

Mina Ikeanerver är lika med noll

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

– Gör det själv Ikea-Ingvar, hade nog jag skrikit om det hade varit upp till mig att få rullgardinen i köket på plats.
Mina Ikea-nerver är lika med noll. Beskrivningarna som följer med paketen gör mig tokig på nolltid.
Men händige och tålmodige maken stretade på. Jag bistod med smått pyssel som att sträcka fram en blyertspenna eller ett vattenpass. Och satt i ett annat rum och höll för öronen då borren tjöt.
Efter rullgardinen kom ännu en magnettavla på plats på väggen. Piece of cake. Men så bestod den inte heller av fler delar än en.

Min mysiga kamurkka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Så här ser det ut i min kamurkka på jobbet. När jag använde det ordet på Facebook var det en annan östnylänning som sa att han nästan hade glömt bort det ordet. Kamurkka skulle han ta till heders igen.
Någon som vet varifrån ordet härstammar?
På Facebook fick jag också veta att man på en del arbetsplatser förbjudit användningen av värmeljus på grund av brandsäkerhetsskäl. Usch, så tråkigt om man skulle sätta P för ljusanvändning också hos oss. Jag har sett till att underlaget är sten och att ljuset finns inne i ett glas. Inga gardiner får fladdra i omedelbar närhet, och blommorna har jag också flyttat några centimeter bort från ljushållaren.
Det som inte syns på bilden är en svart magnettavla och väggarna som jag kan fästa papper och fotografier på med hjälp av nålar. Om man kan se till att arbetsplatsen är mysig gör man väl det, eller hur? Det ska vara KUL att komma till jobbet!

På hösten finns mycket på to-do-listan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

På hösten vill jag sitta inne och mysa med tända ljus. Eller vara ute på Kretsgången i hög och klar luft på dagen då de sista solstrålarna ännu värmer.
Till hösten hör också så kallade to-do-listor.
Att rensa klädskåp känns alltid lika bra. Vissa saker ska slängas, andra doneras till UFF. När det är gjort kan jag med gott samvete köpa nytt.
Den här hösten, senast då jag firar mina två återstående sommarsemesterveckor, ska jag också rensa bland digibilderna. Slänga vissa och bränna ner resten på CD. Innan vi åker till Budapest, för där vill jag starta med ett helt tomt kort i kameran.
Och smycket på bilden har jag köpt i Efva Attlings affär i Helsingfors för några år sedan. Det kostade 220 euro och hade en läderrem som efter ett år hade slitits sönder. Jag skaffade en ny, inte lika dyr, rem – som också gick av.
Så NU står det högst uppe på min to-do-lista att jag ska skaffa en ny rem till mitt älskade Human-smycke. Tycker det är liiiiite för dyrt för att bara ligga på byrån och samla damm.

Jag skulle bara …

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

… köpa en rullgardin. Och en ny sits till toalettstolen. Men det blev som vanligt lite mer. Och efter det skulle man ju bara … skruva i hop. Tur att maken är händig och dessutom har både tålamod och långa nervtrådar.

I kundvagnen fanns plötsligt bland annat knäckebröd, värmeljus, gardiner, lakan, toalettborstar, förvaringslådor, sittdynor, en liten hylla, en blomma med kruka m.m.

Ni vet, allt möjligt sådant där som man behöver – eller inser att man behöver – då man går runt  där i Ikeas lockande labyrinter. Ingvar Kamprad var ingen dum kille.

Ett tack som rörde mig till tårar

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Jag har som den skrivande reporter jag är i dag haft eld
i baken, eller med andra ord fullt upp. Därför har jag inte hunnit blogga. Men jag ska skärpa mig och försöka komma
i håg att ha privata kameran med då jag är ute på vift i bygden. Man ser och upplever allt möjligt där ska ni veta.

I dag blev jag rörd till tårar då jag fick den här fina buketten. Marianne från Lovisa Blomster hämtade den hem till mig. Det var en människa som jag hade intervjuat som ville tacka för att jag gett mig tid att göra reportaget. Själv tycker jag att det är jag som ska tacka för att människor ställer upp och berättar om sina liv.
Jag skrev också om tacket på min andra blogg, Bakom rubrikerna.

Varje magnet berättar sin historia

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

De flesta av våra kylskåpsmagneter är minnen från resor. Antingen har vi köpt dem själva på ort och ställe, eller också har vi fått dem av vänner som gåva.
När vi köpte nytt kylskåp plockade vi bort alla magneter från det gamla. Endast en bråkdel av alla vi äger syns på bilden.
Men på det svarta skåpet passade det liksom inte med magneter i alla storlekar och färger. Bara en fick bli kvar, och nu finns där absolut inget annat på dörren än just den ena magneten.
Ett minne från James Bond-ön i Thailand.
Lite tråkigt känns det att alla andra magneter ligger i en låda. Ska nog skaffa en magnettavla från Ikea. De små magneterna är ju souvenirer. Alla bär på sin historia.

Trafiksäkerhetsgrodan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Den här grodan sitter ovanför instrument-
panelen i vår bil. Han är inte fastlimmad på något vis så det gäller att ta kurvorna försiktigt, annars åker han ner på golvet.
Där ligger han sedan och ser förolämpad ut, så jag kör nuförtiden verkligen försiktigt för hans skull.
Men jag kan inte heller låta bli att ropa ”BRA GRODAN” då jag ser att han är på väg att åka ner, men ändå på något underligt vis trotsar både G-krafter och jordens dragningskrafter.
För helt som en snigel i ”tjärubyttan” kan jag ju inte heller bete mig i trafiken.

Naturupplevelser på jobbet

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Från och med första september är jag åter, på egen begäran, allmän reporter på Östra Nyland. Ibland är jag förstås vikarierande nyhetschef, men mest får jag nu för tiden åka runt i nejden, träffa människor och skriva! Allt har sin tid, och efter nästan tre år i en mer administrativ roll, tycker jag nu att varje dag är ett litet äventyr.

I går var jag och fotografen på vackra Versö på Mogenpört i Pyttis. Under åren har alla möjliga planer gjorts upp för strandområdena. Somliga vill bygga stora hotell, andra semesterbyar. Kommundirektören hoppas Pyttis ska få arrangera fritidsboendemässa här inom loppet av några år. Men byaföreningens medlemmar och många andra hoppas området ska bibehållas så orört som möjligt. De semesterstugor som finns räcker till och behöver bara snyggas upp.

Mer om det här får ni snart läsa om i tidningen Östra Nyland.

På tal om att varje dag är ett litet äventyr så fick fotografen och jag två naturupplevelser på fem minuter här på Versö. Först såg vi en vacker kopparödla, men den var död 😦 Sedan såg vi en snok. Fotografen hoppade en halv meter upp i luften och skrek ”Hjälp! En orm!”. Den lille ormstackaren blev jätterädd och flydde för sitt liv mot tryggare marker.

Sommaren är INTE slut

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag hade nästan glömt hur skönt det kan vara på balkongen då solen lyser över den.
I somras var det helt enkelt för varmt där. Men på vår och sensommar är det helt perfekt.  +33 som varmast i dag.
Och pelargonen som är inne på sin andra blomning tycks också trivas.
Så kom inte och säga att sommaren är slut. Många varma sköna dagar ska vi ännu ha. Men inga klibbigt svettiga och heta sådana, utan dagar som är fyllda av klar och syrerik luft.