Visst är världen konstig ibland. Speciellt då det är frågan om sport.
När Finland möter Sverige i innebandy på högsta nivå har vi världens bästa målvakt i Henri Toivoniemi. Då är det VI som vinner guld och Toivoniemi är BÄST. Bland de bästa
i världen är också Mikael Järvi.
Men så kommer killarna till Lovisa och spelar i SSV mot Lovisa Tor
i innebandyligan. Då ropar publiken plötsligt Imuriiii (dammsugare) eller Seulaaaaa (såll) åt Toivoniemi. Och Järvi blir utbuad då han ramlar omkull med den påföljd att Tor får utvisning. Laita kiviä taskuun (sätt stenar i fickan), Sido kengännauhat Järvi (knyt skosnörena)! Glåporden haglar.

Hur vill vi ha det egentligen?
😀

Äntligen äntligen tillbaka
i civilisationen på Åsen i Lovisa! Internet fungerar, bildöverföringen är snabb, tacka vet jag vår moderna teknik. Lovade lägga över en del bilder och här kommer de. Stora bilden, Clean Completed. Min favoritserie på parfymhyllan. Nu har jag alla fyra. Lyxiga Lidingö är en vy tagen från hytten på lördagsmorgonen. Rätta mig om jag har fel, men jag tror det är Lidingö och där finns ju en massa tjusiga villor. Lika kul att beundra dem varje gång man åker över till Sveariket.
Gåavstånd Gustavssvärd är tagen i morse, söndag 20 februari. Kallare och mera is har vi nog i Finland, sedan får svenskarna säga vad de vill
Bästa Borgå-bilden får mig att minnas min ungdom för trettio… nej, alltså för… hmmm… tre år sedan. Ja, för tre år sedan. Då brukade vi fråga ”Vad är det bästa med Borgå”. Svar: ” Bussen till Lovisa”. Hahahaaa!
Och sedan sist men inte minst, Sverige-shoppat. Bilden är suddig men det blev en tunika, svarta leggings, kexchoklad, två dagbokshäften och gratisprover med hudkrämer som Åhlens kastade efter mig.
Eftersom jag tvingades bära allt själv blev det ganska återhållsam shopping den här gången 😀

De hemska tankar på hämnd som formade sig i min hjärna i natt vid 3-5 tiden då festprissarna rumlade runt som värst – de tankarna försvann då jag drog gardinerna
i hytten åt sidan.
Den här vackra synen mötte mig och
i radion spelade ”Voiko ihanampi aamu enää alkaa” (fri översätting ”Kan morgonen börja på ett härligare sätt”). Och det här är faktiskt sant, så jag tror nog Gubben Gud hade sitt finger med
i spelet.
Han ville inte att jag skulle gå och banka på grannarnas dörrar och skrika ”STUGGRANSKNING!!!” som den värsta militären. För om dom där finnarna med sitt skrål hade hållit mig vaken skulle dom minsann inte få sova på morgonen dom heller…
All hämndlust försvann i ett nafs när jag såg den fagra morgonsolen.
Nu då det luktar kloak i hytten vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig. Som den sega finlandssvensk jag är härdar jag nog ut. Och solen lyser fortfarande så vacker över de vita isflaken.

Inte är det lätt att blogga från en båt mitt ute i issörjan. Försökte få in bilder på det jag shoppade i Täby Centrum (bilden) men förgäves. Återkommer  i morgon 🙂

Kontakten är det lite si och så med. Viking har ett par öppna anslutningar som heter Viking Public och Viking Business. Ibland får jag kontakt via dem, ibland inte. Borde kanske ha begärt lösenord i receptionen? Ska jag förstå det själv? Tar vi för givet att det finns wlan överallt?
Jag är beredd att betala för det men på Viking Line är marknadsföringen av detta ”nät” obefintlig.

Och då jag nu är i farten passar jag på att kritisera fartygets ”hyttradio” som hänger ihop med telefonen. Där finns fem kanaler, men ljud kommer endast från en. Musiken som spelades där är, ärligt sagt, hemsk. Mer ”underhållning” fick jag från grannhytterna där dunka-dunka av olika slag hördes ännu en god bit efter klockan 23.

Ja… och då VL i dag är i rubrikerna i Husis så kan jag inte låta bli att säga ”just det, satsa på trivsel, trygghet för dem som vill sova ostörda” och se gärna till att det finns platser där man sitta och prata vid ett glas vin utan att påtvingas vare sig karaoke eller trubadurer eller jippon/tävlingar i ”dansrestaurangen”… och så skulle det inte skada om personalen i cafeterian & trubadurpuben lärde sig le och veta vad smalltalk är… nähä… nu har jag visst gnällt klart.

Har anlänt till Stockholm och inledde förstås shoppingen redan på båten.
Skulle visa bilder här men förbindelse
”hastigheten” på båten tillåter inte sådana utsvävningar.

– – – uppdaterat inlägg – – –

På eftermiddagen gick det bättre, så här kommer bilden nu.

Jag sminkades till oigenkännlighet i taxfreeaffärens parfymavdelning.
Makens första reaktion måtte ha varit – vad är det där för en fin dam som blinkar på ögat åt mig…
Nej, jag är nog ingen shopaholic. Jag brukar köpa sånt jag behöver och ibland behöver jag mer – ibland mindre 🙂

Återkommer snart med några bilder till.
Kanske bäst att göra det medan båten står vid kajen i Stockholm.
Är lite problem med bildöverföringen fortfarande, men man kan ju inte få allt i livet. Till exempel vann jag inte på skraplotten jag köpte i tobaksaffären i Täby Centrum. Kanske för att jag redan vunnit högsta vinsten i livet – min man.

Allt det som syns på bilden har jag faktiskt inte köpt. Bara foundation och puder. Resten är gratisprover. Fiffigt av dem i affären att ge mig sådana. Nu vet jag ju att jag behöver rouge också.

Grannarna är finlandssvenska. Int ha jag sagt att du får äta hur myky karkki som helst sa pappan (?) åt barnen som skrikande och förväntansfulla trängde sig in genom hyttdörren.

Några minuter senare hörs från korridoren, bakom min förhoppningsvis ordentligt låsta dörr. V—u, se on homo. Och sedan tjoar ett överförfriskat sällskap nåt sånt som inte kan gå i tryck ens med —-+två bokstäver.

Men det är inte bara här det är rajtantajtan. Redan i bussen på väg från Lovisa till H:fors tjoades och tjimmades det i baksätet. Men tro nu inte att det var VI som satt där.
Jag vet inte riktigt i vilken värld jag vill vara. I Muminvärlden eller i den brutalt hämningslösa…
Den här världen, här på båten, är egentligen oerhört intressant. Borde kanske doktorera i ämnet.
Tänk att få resa fram och tillbaka över böljan den grå. Vecka ut och vecka in.
Hmmm…

Någon har kastat in handsken hos oss på ÖN:s redaktion.
Jag vet inte vems handsken är och utfärdar därför här en efterlysning.

Alla handskar
i nejden som känner sig ensamma och saknar sin närmaste vän, kontakta mig.

För vad gör man med bara en handske, eller bara en strumpa? Går det hål på ena strumpan kastar man väl bort den andra? Eller gör man så? Jag känner människor som parar ihop en singelstrumpa med en annan singelstrumpa, också fastän färgen inte stämmer.

Det är väl miljövänligt? Och att ägna den ensamma strumpan en omsorgsfull tanke är inte heller fel. Om glas har känslor (läs tidigare inlägg) så har strumpor och övergivna handskar också det.

Ja-ja, nu har jag glömt matchen jag satt och följde på datorn för en stund sedan. Vadå Classic-Tor? Nu ser jag bara fram emot söndagen den 20 februari då vi ska piska regerande finska mästarna SSV.

Jag skulle skriva om Kuriren. Den finlandsvenska nästan-veckotidningen. Som jag tycker fräschat upp sig. Låtit sig inspireras av svenska Allers, Allas, Året Runt m.fl. kanske.
En bra bit på väg har redaktionen kommit. Kuriren har blivit bättre!

Lite vårkänslor får man ju allt av pärmen. Och för att visa att jag är fortfarande är fräsigt trendig lade jag till en av mina servetter som går i samma fina gröna vårfärg.

Lite för sent lade jag märke till rödvinsfläckarna på servetten. Men de visar ju bara att jag haft gäster. Det vill säga att jag inte är nån ensam looser.

Mitt glamourösa liv fortsätter.
Det är lilla lördag
och jag sitter vid datorn, stirrar på skärmen, trycker då och då F5 (=uppdatera) och hejar på Lovisa Tor som i innebandyligan möter Classic
i Tammerfors.
Så kom inte och säg att det saknas spänning på min blogg eller
i mitt liv.
Men just nu – på ett par timmar – har jag inte tid att blogga. Återkommer senare. För jag har faktiskt också läst Kuriren i dag. Den finlandssvenska veckotidningen. Där fanns en artikel om vinterbad. Senare i kväll ska jag läsa resebilagan.
Men hej då på en stund och heja Tor!

Det här har jag shoppat i dag. Måste ju fortsätta på den supertrendiga linjen och berätta allt om mitt liv, vare sig det intresserar människor eller inte.

Den till vänster är för utvärtesbruk. Hårbalsam för den lata. Bara att spraya och lämna i luggen efter hårtvätten.

Den till höger är för invärtesbruk. Avnjutes gärna tillsammans med en bit brieost.

Så det är mycket lyx och bling & blong i mitt liv ska ni veta.

Det var väl ändå ingen som såg mig då jag skrapade bilrutorna i morse eller då jag tog bussen hem från stan eller då jag satte mig vid datorn och betalade räkningar?