Adrian brukar få höra att han ser bra ut.

– Tacka våra städerskor på redaktionen för det, säger han.

Och menar att fönstren alltid är välputsade.

– Men om du skulle behöva läsglasögon, säger jag. Skulle du då välja sådana som gör att du ser BRA ut eller sådana som gör att du SER bra ut.

– En sån fråga, säger han. Klart att jag vill SE bra med dem. Och också se bra UT genom dem. En gång köpte jag solbrillor för 3 euro. Dom såg coola ut, helt svarta. Sedan insåg jag att glaset var målat svart. Då såg jag inte bra UT. Men jag kanske ändå såg BRA ut.

– Du ser alltid BRA ut, säger jag.

– Se bra, säger han. Vilken jävla zebra talar vi om egentligen? Och BRA, är inte det en behå?

– Jag sa ju att det är bortkastade pengar att be heraldiker rita ett nytt vapen åt Lovisa Nya Stad då det vapen som redan fanns var bra, och det är ju vad dom kommit fram till nu också, att det ursprungliga vapnet är bäst, som om det hade behövts några fiffikusar att besluta det!

Adrian brukar säga att jag ska andas mellan meningarna. Men i dag lever han inte som han lär.

– Men om dom inte hade låtit heraldikerna säga nåt, säger jag. Då hade…

– … kanske nån protesterat, ja, men so what, det hade ändå ingen betydelse, dom hade på förhand bestämt att Lovisas vapen var bäst men för att ingen skulle bli sur och för att dom inte skulle behöva behandla protester så bad dom några fisförnäma heraldiker lämna in sina förslag och…

– Kan du inte ta det lite lugnt nu?

– Nej! Jag kan inte ta det lugnt. Det är mina skattepengar dom missbrukar. Jag hade varit gladare om dom ärligt hade låtit några lågstadieelever rita sina förslag och sedan sagt att oj-oj-oj så fina förslag ni pluttisar ritat men aj-aj-aj dom passar nu inte riktigt in… vem fan vet förresten… dom kanske hade kommit med de bästa förslagen!?… Nä nu blir jag ju för helvete arg på riktigt!

– Den lilla baljan tänker jag aldrig sätta min fot i, säger Adrian.

Han talar om lyxkryssningsfartyget  Oasis of the Seas.

– Då jag aldrig betalar för att få en orgasm – varför skulle jag då betala för att tvingas klä mig i frack innan jag ens kan gå på en allmän toa på den där skorven?

Jag låter honom hållas. Han älskar att överdriva. Men jag säger ändå att han kanske inte skulle ha något emot att vara en av 6 296 passagerare som låter sig passas upp av 2 165 man. Så stor lär besättningen nämligen vara på det enorma fartyghet.

Han höjer på ögonbrynen.

– 2 165 man? Näe du. Jag klarar av mycket men åtminstone en av alla dom där kunde väl vara kvinna ändå?

– Månen är full, säger Adrian.

– Och du med, säger jag.

– Du har alltså fullt upp med en full tupp.

Jag beundrar Adrians kreativitet. Han blir alltid så där efter tre whiskyn.

– Stress-ande, säger han. Är det ett spöke som har bråttom?

Han halvligger i stolen och skrattar för sig själv.

– Berätta, säger jag.

– Så snopet det skulle vara att dela säng med en pyroman som säger ”jag tänder inte på dig”.

 

Jag har så otroligt svårt för att hålla hemligheter. Alltså inte sådana där riktiga, som mina bästa vänner ber mig hålla tyst om.

Men då jag t.ex. köpt en födelsedagsgåva, eller som i dag, en julklapp som Adrian ska få… då är jag som ett litet barn. Tänker hela tiden på hur fin gåvan är och hur glad han ska bli.

Fyra timmar klarade jag av att hålla tyst. Sedan avslöjade jag att jag hade köpt en julklapp, men inte VAD han ska få.

Femtiosex dygn åtestår till jul. 56 x 24 = 1344 timmar.
Det kommer alltså att gå lysande för alla affärer i Lovisanejden.
Många julklappar blir det…

Adrian ondgör sig över att jag ger allt för lite tid åt honom. Först spelade jag en timme Bejeweled Blitz på Facebook för att kunna klå värsta konkurrenten Annika. Sedan hängav jag mig åt onlinerapportering från innebandymatchen M-Team-Tor. Min minisemester till trots.

– Bah, säger Adrian. Jag skulle ha tagit det där skottet som Tors målvakt missade. Det är hur enkelt som helst. Man iklär sig en uppblåsbar dräkt och pressar in sig i målet. Förresten, varför har dom inte tänkt på att dom kan ha en sumobrottare där?

Adrian är duktig på idrott. Speciellt på volleyboll och tennis. Ville han skulle han klara ett maratonlopp men han säger att det finns behagligare sätt att pina sig på.

Jag förklarar åt honom att han efter innebandymatchen får några timmar med mig igen, och imorgon ska jag skriva om honom hela dagen. Men han låter sig inte helt övertygas.

– Förresten, säger han. Nyårsresan du bokade åt oss den går till Lettlands huvudstad Riga. Det finns en innebandykoppling där också. Säg inte att vi ska dela hotell med Mihails, Aigars och Ingus också?

Gillebröderna, mina vänner, ska få besök av en psykolog.
Alltså han ska vara föreläsare.
Kvinnor äro inte välkomna på dessa suspekta Gillebröders möten, men jag har min plan klar.

Burkhadräkten byts snabbt ut till en kostym. Med lösmustasch och diverse andra attiraljer (kanske en gurkha innanför brallorna) smyger jag mig in på mötet.

Och då dom minst anar det klär jag av mig och frågar psykologen.

– Vad är det för fel på mig?

(skrib.anm. Författaren till Horny24 och Uppdrag Utrotning har allt för många gånger i författarsammanhang sagt att hon önskade hon kunde vara en man ens för en halv dag)

Östnylänningar är ett frisinnat folk. Eller hur?
Om jag iklär mig en burkha då jag går på följande innebandymatch – kommer jag in utan problem?

Mitt svar är ja.
Innebandysektionen har knappast diskuterat huruvida en sådan ska godkännas eller ej.
Genom tyget säger jag vem jag är och marscherar in med kalaschnikovs och granater under dräkten.

– Nä men hallåååå, ropar Adrian. Sluta nu för fan! Det räcker väl med att det på Facebook finns galningar som hotar spränga riksdagen.

– Jag hotar inte spränga nåt, säger jag. Jag gör bara ett test. Kommer jag in eller inte.

– Och om du kommer in klandrar du dem för brister i säkerheten? Kommer du inte in säger du att dom är rasister.

– Journalistik på låg nivå alltså.

– Just det. Jag ska pröva det där med gurkhan istället, säger han. Den ligger ju under bältet.

– Hahaa, säger jag. Då missar du matchen. Nån släpar iväg dig – antingen till herrarnas eller damernas toa.

– Jag såg dig i TV, säger Adrian.

– Nåjoo, säger jag. Lovisa har ju varit i rampljuset på sistone, men nu är det slut på det. Kommunalvalet är över och om tre år är hela Finland med i valsvängen.

– Du var i närbild i Närbild.

– Hahahaa. Hade gärna fått vara ännu mera närbild. Så att man inte hade sett min bak. Bakifrån.

– Det var väl inte så farligt. Värre var att du pekade på ett namn på whiteboarden. Katainen.

– Är det mitt fel att högdjuren rände hos oss stup i kvarten före valet?

– Men i följande bild pekar du på en annan text. Pumpakarneval står det.

– Det hade varit en karneval i Strömfors där man tävlade om vem som hade den största pumpan.

– Hahahaa. Det fattar ingen annan än du. I nästa Seiska kommer du att få läsa om Katainen som varit och pumpat på karneval.

Har hittat en klippbok från 1976. När jag skapade den var jag 14 år. Där finns allt från idrottresultat och bilder från tävlingar jag själv deltog i…

Adrian lyfter på ögonbrynen.

– Jo, säger jag. Jag hoppade faktisk 145 cm i höjd. Utan studsbräde.

– Det betvivlar jag inte alls, svarar han. Men vad är det där?

Han pekar på ett av urklippen.
Ja, herregud, vad är det? Jag blir röd om öronen. I klippboken finns ju en massa kommentarer om vad jag tyckte om det andra könet. Killar i min egen ålder var inte pop, jag gillade vuxna män.

Där finns en bild som  föreställer en modell, eller en kille som kanske på den tiden var med i en Snyggaste Man-tävling… jag minns inte varifrån jag klippt ut bilden. Jag köpte väl tyska poptidningar på den tiden?

Adrian har blivit jätteintresserad. Jag vill bläddra vidare för den här nostalgiska trippen är verkligen pinsam. Som om jag stigit in i en skum garderob där hyllorna bågnar under tyngden av allt jag sagt, gjort, fantiserat om och – framför allt – ljugit om då jag var en fjortis.

– Kolla byxorna. Spända som korvskinn. Den där är ju inte så liten heller, om han inte satt in en gurka i fickan förstås.

Jag smäller honom på fingrarna.

– Jag vara bara 14 år då, säger jag. En liten flicka som inte tänkte på sånt.

– Dieter, läser Adrian högt. Gud så snygg han är, min Q-man. Du kan inte ha menat hans frisyr så jag vet precis vad du tänkte på. Redan då.